Den här studien syftar till att undersöka vilka möjligheter och begränsningar som ges då barn positionerar sig själva och varandra utifrån olika könsmönster i samhandlandet med återvinningsmaterial samt andra material i förskolans verksamhet. Vår utgångspunkt i sammanhanget är att kön är något som är socialt konstruerat utifrån en föreställning om vad som är kvinnligt och manligt, en tvådelad kategorisering av kön, och att dessa föreställningar både styr och begränsar hur flickor och pojkar görs olika (Eidevald 2011, s. 63-64). Studien har gjorts utifrån en kvalitativ ansats med ljudupptagningar och anteckningar som datainsamlingsmetoder. Observationerna ägde rum på en förskoleavdelning med barn i åldern tre till sex år där återvinningsmaterial samt naturmaterial har en stor och självklar plats i verksamheten. Det insamlade materialet har därefter analyserats med hjälp av ett analysschema samt med utgångspunkt ur feministisk poststrukturell teori. Vi har inte hittat några entydiga resultat, utan dessa skiftar i utformning beroende på perspektivtagande. Ur vår insamlade data framträder en bild av en klyfta mellan vuxnas föreställningar och barns faktiska göranden. Vad vi vuxna har för föreställningar kring syftet med ett material behöver inte överensstämma med barnens syfte och användande. Barn kan på detta sätt sägas stå i ett korsdrag av kontrasterande diskurser då materialet och de andra barnen å ena sidan uppmanar till att agera könsstereotypiskt i deras subjektskapande och vuxna å andra sidan uppmanar till ett könsneutralt/-överskridande beteende.

Historiskt har kvinnor inom pop- och rockmusik varit underrepresenterade i förhållande till männen. Detta medför att musicerande kvinnor har svårare att hitta kvinnliga förebilder att imitera och spegla sig i. I gymnasieskolans styrdokument står det att innehåll och upplägg ska präglas av ett jämställdhetsperspektiv. Syftet med denna studie är att undersöka gymnasielärares förhållningssätt till undervisningsmaterial i ensemblespel ur ett genusperspektiv, samt gällande reflektioner om hur lärare kan arbeta med en mer jämställd och inkluderande repertoar. Med stöd av genusteorier genomfördes fem kvalitativa intervjuer med verksamma lärare i ensembleundervisning på gymnasieskolor runt om i Sverige. Resultatet bekräftar delvis den tidigare forskning som finns inom området. Manliga musiker är mer lättillgängliga vilket leder till att det är dessa som lärarna presenterar för sina elever. Att innehåll och upplägg hanteras utifrån ett genusperspektiv är någonting lärarna i studien ser som en automatisk handling i bemötandet av eleverna, där tilltron till den egna förmågan att se varje individ i klassrummet är stark. Detta speglas även i den forskning som visar på lärares passiva inställning till ett genusperspektiv i undervisningen vilket även styrks av resultatet i detta arbete. Många lärare vittnar om att det finns en stor kunskapslucka gällande genus och att det blir underordnat andra områden i undervisningen på grund av tidsbrist. Slutsatsen är att det skulle behövas mer fortbildning för lärarna samt engagemang och direktiv från skolans ledning, för att erbjuda och medvetandegöra eleverna om alternativa förebilder samt lyfta den problematik som medföljer maktasymmetrin i musikbranschen.