<p>Pre-school as a Meeting Place – Children’s Access-strategies and Exclusions in Play and Conversation</p><p>Abstract</p><p>The research reported in this thesis attempts to understand what happens when children interact with each other in the context of activities in a pre-school setting (here called Daggkåpan) when adults are not involved. By using ethnographically inspired methodology, in combination with conversation-analysis, this project has been analysing everyday interaction between children who are three to five years old. The aim of the project was to understand how children at Daggkåpan create relationships and how they defend and protect their interactional spaces. I have studied how children shape, maintain and interrupt relationships and interactions with one another. I have studied and analysed what kinds of access-strategies the children utilize and create and also how these children exclude one another in play activities and everyday conversations. Sociocultural and interactionistic perspectives have been used. Findings suggest that it is very important for these children to maintain interactions with peers and gain access to play groups. The children of Daggkåpan create and use several different strategies for gaining access. The results also indicate that gaining access to play groups is particularly difficult in preschool settings since young children tend to protect shared spaces and ongoing play activities from children outside the realms of these spaces and activities. Children also co-construct a number of strategies for excluding peers from their interactional spaces. Steering clear from the dominating perspective that categorizes children and focuses on the individual child, I have in contrast focused children during their interaction with one another in peer group activities. In other words I have discussed peer-relations, peer-socialization and peer-perspectives from an interactional view. Studying peer-interactions through microanalysis allows for understanding what is meaningful for children in their peer-culture in preschool.</p><p>Britt Tellgren</p>

Arbetet belyser barns kamratrelationer ur ett förskollärarperspektiv och syftet är att undersöka hur förskollärare arbetar för att främja barns kamratrelationer i förskolan. För att uppnå syftet intervjuades tio förskollärare som arbetar aktivt i förskolans verksamhet. Innan intervjun fick de fylla i en webbenkät som en förberedelse inför kommande intervju. Enkäten bidrar också med en övergripande bild över kamratrelationer i förskolan. Resultatet visar att förskollärare arbetar aktivt på olika sätt för att främja barns kamratrelationer, exempelvis genom att vara närvarande i barngruppen och påverka barns sociala samspel. Resultatet har tolkats genom den sociokulturella teorin som framför att barn lär och utvecklas i sociala samspel. Studiens slutsats är att förskollärarens arbete med att främja barns kamratrelationer påverkar barns lärande och utveckling. / Our study will illustrate children's relationships, between peers, from a preschool teacher´s perspective. The purpose is to investigate how preschool teachers work to promote children's relationships in preschool and how preschool teachers can contributeto. To achieve this aim, ten preschool teachers were interviewed who actively work in preschool. Before the interview, they had to fill in a webb questionnaire as a preparation for future meetings. The inquiry also contributes to an overall picture of relationships in preschool. The result shows that preschool teachers work actively in different ways to promote children's relationships, for example by being present in the children's group and influence the children´s social interaction. The result has been interpreted by the socio-cultural theory that children learn and develop in social interaction. The study's conclusion is that the preschool teachers´ work to promote children's relationship affects children's learning and development.

Sammanfattning Syftet med detta examensarbete var att undersöka hur samt vilka språkstrategier barnen använder i sina sociala interaktioner med andra barn och hur dessa språkstrategier påverkar deras kamratrelationer. För att möjliggöra uppnåendet av syftet studerades barnens interaktioner utifrån tre frågeställningar som fokuserade på barnens språkstrategier för att inbjuda, utesluta eller förhandla med kamrater i lek. Undersökningen bedrevs utifrån det sociokulturella perspektivet, då det verbala språket och interaktion med andra barn ses som nödvändigt för barns lärande och utveckling inom detta perspektiv. Denna studie genomfördes med deltagande observation som metod då barnens handlingar och interaktioner behövde studeras i deras dagliga miljö, som är förskolan. Jag valde deltagande observation som metod eftersom jag ville delta och befinna mig nära barnen i förskolan för att undersöka och skapa mig en bild av barnens verklighet. Dessa observationer genomfördes med fältanteckningar där jag kontinuerligt skrev ner barnens handlingar och uttalande i löpande text. Resultatet visade att barnen har en oerhörd kontroll och medvetenhet kring språk och vilka språkstrategier som ska användas när och hur. På denna förskola och i denna barngrupp upptäcktes åtta språkstrategier som barnen använde för att inbjuda, utesluta eller förhandla med kamrater under lek. Dessa språkstrategier synliggjorde även hur barnens kamratrelationer påverkades på olika sätt, beroende på om språkstrategin uteslöt, inbjöd eller rörde sig om förhandling i interaktionerna. / Abstract The aim of this thesis was to investigate how and which language strategies children used in their social interactions with other children and how these language strategies affected their peer relationships. In order to enable achievement of the aim of this thesis was the study on children’s interactions based on three questions that focused on children´s language strategies to invite, exclude or negotiate with peers during play. The study was based on the socio- cultural perspective, because verbal language and interaction with other children is seen as essential for children´s learning and development in this perspective. This study was implemented with participant observation as method because the children´s actions and interactions needed to be studied in their daily environment, which is the preschool. The choice of participant observation as method was made because I wanted to participate in the children´s interactions and be near the children in the preschool, to investigate my aim and create a picture of the children´s reality. These observations were carried out with field notes where I constantly wrote down the children´s actions and statements in running text. The results of the study showed that the children have a tremendous control and awareness about language and which language strategies to use when and how. In this preschool and in this group of children eight language strategies was discovered that the children used to invite, exclude or negotiate with peers during play. These language strategies made visible even how children´s peer relationships were affected in different ways, depending on whether the language strategy excluded, invited or was about negotiation during the interactions.

Pre-school as a Meeting Place – Children’s Access-strategies and Exclusions in Play and Conversation The research reported in this thesis attempts to understand what happens when children interact with each other in the context of activities in a pre-school setting (here called Daggkåpan) when adults are not involved. By using ethnographically inspired methodology, in combination with conversation-analysis, this project has been analysing everyday interaction between children who are three to five years old. The aim of the project was to understand how children at Daggkåpan create relationships and how they defend and protect their interactional spaces. I have studied how children shape, maintain and interrupt relationships and interactions with one another. I have studied and analysed what kinds of access-strategies the children utilize and create and also how these children exclude one another in play activities and everyday conversations. Sociocultural and interactionistic perspectives have been used. Findings suggest that it is very important for these children to maintain interactions with peers and gain access to play groups. The children of Daggkåpan create and use several different strategies for gaining access. The results also indicate that gaining access to play groups is particularly difficult in preschool settings since young children tend to protect shared spaces and ongoing play activities from children outside the realms of these spaces and activities. Children also co-construct a number of strategies for excluding peers from their interactional spaces. Steering clear from the dominating perspective that categorizes children and focuses on the individual child, I have in contrast focused children during their interaction with one another in peer group activities. In other words I have discussed peer-relations, peer-socialization and peer-perspectives from an interactional view. Studying peer-interactions through microanalysis allows for understanding what is meaningful for children in their peer-culture in preschool.

Syftet med denna studie är att få elevernas perspektiv på hur eleverna upplever kam- ratrelationerna samt hur lärare i fritidshem bör arbeta med detta på fritidshemmet. Vi har genomfört intervjuer med tolv elever på två olika fritidshem där eleverna gick i årskurs 3. Dessa intervjuer syftar till att försöka förstå elevernas egna uppfatt- ningar och studien utgår därmed från ett hermeneutiskt perspektiv. Vi har valt att analysera med hjälp av fyra teoretiska begrepp: sociala krav, kamratrelationer, hand- lingsrepertoar och autonomi. Resultatet visar att eleverna på fritidshemmen upple- ver kamratrelationerna på både gott och ont. Att alltid ha någon att umgås med på fritidshemmet är en fördel som kamratrelationerna för med sig enligt eleverna. Den yttersta svårigheten med kamratrelationerna på fritidshemmet är att veta vem man ska välja att umgås med när man har flera alternativ. Resultatet visar även att ele- verna vill att lärare i fritidshem ska stötta eleverna i deras arbete med kamratrelat- ionerna på olika sätt. Vilket sätt som är aktuellt är beroende på situation och elev. Många elever väljer att sluta på fritidshemmet i tidig ålder och i vissa fall väljer de inskrivna eleverna att cykla hem. I diskussionen tar vi upp eventuella anledningar till att detta inträffar. Vi öppnar även upp för nya sätt att se på fritidshemmets verk- samhet och vad lärare i fritidshem bör tänka på.

Studiens syfte är att undersöka sambandet mellan elevers läs- och skriv svårigheter och självförtroende samt om självbildsuppfattningen påverkar läs- och skrivinlärning samt kamratrelationer. Syftet konkretiseras genom följande frågeställningar: Är självbilden en påverkansfaktor i kamratrelationer, för elever med läs- och skrivsvårigheter? Är läs- och skrivsvårigheter en påverkansfaktor för självförtroendet i skolprestationer, för elever med läs- och skrivsvårigheter? Uppfattar elever med läs- och skrivsvårigheter sin skolsjälvbild mer negativt än elever utan läs- och skrivsvårigheter? Den teoretiska bakgrunden och tidigare forskning visar både samband och olikheter i resultat av liknande studier. Sambanden i frågeställningarna undersöktes med kvantitativ enkätundersökning av 58 respondenter. Undersökningen av eleverna i de specifika klasserna har inte gett något underlag till att det skulle finnas något samband mellan försämrat själförtroende, för elever med läs- och skrivsvårigheter och kamratrelationer. Däremot har undersökningen visat tydliga samband mellan undersökningsgruppens prestationssjälvbild och deras läs- och skrivsvårigheter. Det har även visat sig att det inte går att se någon generell bild av hur läs- och skrivsvårigheter påverkar individens självbild i kamratrelationer, prestationssjälvbild samt skolsjälvbild. / The studies intention is to examine the correlation between students reading and writing disabilities and self-confidence and if the read-and write learning affect the self-image interpretation and peer relationship. The objective concretizes trough the following formulations of questions: Is the self-image interpretation an influence factor in peer – relationships, for students with read and writes disabilities? Is read-and write disabilities an influence factor for self- concept of ability in school performance, for students with read and write disabilities? Does student with read-and write disabilities experience their school self image more negatively than student without read-and write disabilities? The theoretical background and earlier research points to both correlation and differences in results from similar studies. The correlations in the study’s formulations of questions were surveyed by quantitative questionnaire study on 58 respondents. The surveys show no correlation between low self-esteem and peer-relationships for students with read-and write disabilities. The study has shown that there are remarkable correlations between the survey group performance self-image and their read-and write disabilities. The study has also showed that there is no clear general evidence on how the read-and write disabilities affects the individual self-image in peer-relationship, performance self-image and school self-image.

Det finns många olika sorters barn. De är olika på grund av sina medfödda dispositioner, men framförallt på grund av vilka dispositioner deras olika uppväxtmiljöer ger dem möjlighet att utveckla. Det finns även gemensamma faktorer som gäller alla människor att ta i beaktande. Allt detta ger en mycket komplicerad bakgrundsbild till fenomen som kamratskap, vänskap, social rangordning och utanförskap. Det som står klarast lysande är dock den stora betydelse gemenskap med andra barn i samma ålder har för barns sociala utveckling och att en slutsats blir att det är denna resurs som måste säkerställas innan intentionerna om att ge alla barn samma chanser till god psykosocial hälsa och möjlighet att ta sin plats i samhället kan förverkligas. / Children are not all alike. The diversities among children are due to both to individual genetics and different environmental upbringing.Biological factors that apply to the human race as a social animal are not to be overseen. Together these factors gives a very intricate back-ground to phenomena such as being peers, being friends, social hierarchies and isolation. What stands out in the study of these phenomena is however the great importance of intellectual fellowship and feeling of solidarity with other children of the same age. A conclusion must therefore be that it is of utmost importance that resources such as intellectual fellowship and feeling of solidarity with other children of the same age are guaranteed for all children before the intentions of giving all children the same chances of good psychosocial health and means to take their legitimate place in society can be realized.

Studiens syfte var att bredda kunskapen för nyexaminerade förskollärare om strategier och förutsättningar som kan behövas i deras arbete för att stärka barns kamratrelationer och förebygga utanförskap. Studien visar på att förskollärare befinner sig i ett omedvetet dilemma i förskolan om kamrat- och vänskapsrelationer. Den saknade kunskapen av viktiga komponenter i området riskerar att förskollärare arbetar kontraproduktivt. Teorier som har presenterats i vår studie som utgångpunkt är socialkonstruktivism och om barns kamratkulturer. I vår kvalitativa studie har vi använt oss utav semistrukutrerade intervjuer för datainsamling. Metoden för att bearbeta datainsamlingen var tematisk analys. Genom denna metod kunde vi sedan skapa teman för vår studie. Respondenternas svar på frågorna analyserades sedan med stöd av teorier och tidigare forskning som vi har valt.

Syftet med den här studien var att ta reda på om barns lekar påverkas om lekutrymmet är begränsat. Jag blev nyfiken på den här frågan eftersom den förskola som jag arbetar på har haft tillgång till en förskolebuss i cirka två år nu. För att få svar på mina frågeställningar så använde jag mig av kvalitativa observationer på den förskolebuss som jag arbetar på. De frågeställningar som genomsyrar arbetet är. Hur påverkas barns lek när lekutrymmet är begränsat? Hur påverkar barnens kamratrelationer när lekutrymmet är begränsat och vilka konsekvenser får det för leken? Hur påverkas valet av material när lekutrymmet är begränsat och vilka konsekvenser får det för leken? Det resultatet som visades i studien var att barnen blir påverkade av att utrymmet är begränsat. Men eftersom barnen är väldigt kreativa så hittar dem på egna lösningar som gör att de kan leka i begränsade utrymmena. Barnen ligger i mittgången på förskolebussen med huvudet och händerna inne i kojan eller så står de i en soffa och leker för de har kommit underfund med att det blir mer plats att leka på. När det gäller kamratrelationer så kan man se att barnen upptäcker andra kompisar att leka med på förskolebussen än vad de brukar göra på förskolan. / The purpose of this study was to find out if children`s play is affected if the spece play is limited. I was curious about this question since the preschool I work at now has had access to a preschool bus for about two years. To answer my questions I used qualitative observations on the preschool bus. The questions that permeate th work are: How are the children play affected when the play spac is limited? How is children affected when space of play is limited and what consequences does it have for the play? how is the choice of material positively affected when the space of play is limited and what are consequences to the play? The results shown in the study are that the children are affected if the space for play is limited. But since children are very creative, they come up with own solutions that make it possible to play in the limited space. The children lie on the center aisle of the preschool bus with their heads and hands inside the hut or they stand on one sofa and play because they found out that it creates more space for play. When it comes to friendships you can see that the children discover other friends to play with at the preschool bus than they usually do at the actual preschool.

The aim of this study was to investigate the after-school staff's perspectives on their strategies for promoting peer relationships for students with autism. Previous research has shown that children and young people with autism have difficulties linked to the diagnosis, which make social interaction and the maintenance of peer relationships difficult. The study used qualitative semi-structured interviews with eight after-school professionals. The interviews were analyzed using interpretive phenomenology to make the respondents' individual experiences visible. To interpret and discuss the results this study used the sociocultural theory, the four levels of relational perspective and Nilholm's perspective on inclusion. The phenomenological analysis of the data resulted in four different themes; The after-school staff's view of relationships for all students in the after-school center, the after-school staff's view of relationships for students with autism, the after-school staff's view of strategies to promote relationships for students with autism and the after-school staff's view of difficulties in building relationships within the after-school center. In the results, the after-school staff describe the importance of having peer relationships and be given the opportunity to participate in activities for all students within the after-school center and the activities need to be adapted to everyone. However, there were two respondents who problematized the idea of inclusion in that the group's needs can be overlooked when an activity needs to be adapted. In the results the respondents discussed that there were different difficulties among students with autism and, these difficulties had an impact on the social interaction and peer relationships. They also lifted differences between the sexes. The strategies that the after-school staff highlighted to support peer relationships for students with autism were about providing adult support in activities and individual solutions depending on which student they met. The results also show that there are aggravating circumstances regarding the work with relationships within the after-school center, some of the respondents described staff shortages, large student groups, the lack of planning time and lack of competence to meet students with autism. Overall, this study contributes with knowledge about peer relationships in relation to students with autism and which working methods may be suitable to support these students in the after-school center, as previous research in relationships connected to autism and after-school centers is limited. / I den här studien har syftet varit att undersöka fritidspersonalens perspektiv på deras strategier för att främja kamratrelationer för elever med autism. Tidigare forskning har visat att barn och unga med autism har olika svårigheter kopplat till diagnosen vilket försvårar det sociala samspelet och upprätthållandet av kamratrelationer. Studien genomfördes med kvalitativa semistrukturerade intervjuer med åtta fritidspersonal. Intervjuerna analyserats sedan med hjälp av en tolkande fenomenologi för att synliggöra respondenternas individuella upplevelser. För att tolka och diskutera resultatet användes den sociokulturella teorin, de tre nivåerna av relationellt perspektiv och Nilholms perspektiv på inkludering. Den fenomenologiska analysen av data resulterade i fyra olika teman; Fritidspersonalens syn på relationer för alla elever inom fritidshemmet, fritidspersonalens syn på relationer för elever med autism, fritidspersonalens syn på strategier för att gynna relationer för elever med autism och fritidspersonalens syn av svårigheter i relationsbyggandet inom fritidshemmet. I resultatet beskriver fritidspersonalen vikten av att ha kamratrelationer och få delta i aktiviteter för alla elever inom fritidshemmet och att aktiviteter behöver anpassas till alla. Dock problematiseras inkluderingstanken av två respondenter genom att gruppens behov kan bli åsidosatt när en aktivitet behöver anpassas efter en elev. I resultatet diskuterades att det fanns olika svårigheter bland elever med autism, vilket försvårande det sociala samspelet och deras kamratrelationer. Svårigheterna kunde skilja sig mellan könen. De strategier som fritidspersonalen lyfte fram för att stötta kamratrelationerna för elever med autism handlade om att ge vuxenstöd i aktiviteter och individuella lösningar beroende på vilken elev de mötte. I resultatet framkommer också att det finns försvårande omständigheter vad gäller arbetet med relationer inom fritidshemmet, vissa av respondenterna beskrev personalbrist på grund av hög sjukfrånvaro, stora elevgrupper, bristen på planeringstid och avsaknad av kompetens att möta elever med autism. Sammantaget bidrar denna studie med kunskap om kamratrelationer i förhållande till elever med autism och vilka arbetssätt som kan vara lämpliga för att stötta dessa elever inom fritidshemmet då tidigare forskning inom relationer kopplat till autism och fritidshem är begränsade.