Uppsatsen tar avstamp i debatten om en eventuell kanon-lista hade främjat elevers läsförståelse och känsla av samhörighet genom gemensamma referenspunkter i kulturen. Studien undersöker genom ett postkolonialt perspektiv representationen i ett par antologier utgivna för svenskundervisning på gymnasiet för att urskilja hur den globala representationen ser ut i läromedlen som redan finns tillgängliga i landets skolor.  Resultatet visar att svenska och europeiska författare är klar majoritet i läromedlen. De gemensamma referenspunkter som redan finns att tillgå på marknaden i form av läromedel förmedlar således ett västerländskt och europeiskt perspektiv. Flera författare och litterära verk återkommer i ett par av antologierna och detta kan tyda på att det redan finns en outtalad litterär kanonlista i den svenskundervisningen på gymnasiet.