Zugl.: Diss.

Univ., Diss.--Toronto, 2003.

Zugl.: Kiel, Univ., Diss., 2008

Zugl.: Luzern, Univ., Diss., 2007

Hannes Schwarzendorfer stellte in seinem Vortrag (16.07.12:15) den derzeitigen Stand der inhaltlichen Erschließung von Altbeständen vor. Anhand eines Muster- Altbestandes der UB Eichstätt prüfte er Erschließungsstände in den großen Staatsbibliotheken (Hamburg, Göttingen, Berlin, München … ). Über die Auswertung der Daten aus mehreren Verbund- und Bibliothekskatalogen stellte Schwarzendorfer den Grad der modernen Erschließung hinsichtlich der SWD-Anwendungen und/oder der Klassifikationsverknüpfungen fest. Wichtig sind seine abschließenden Überlegungen zu effektiveren Sacherschließungen der historischen Beständen.

Diss. Univ. Luzern, 2007. / Register. Literaturverz.

Diss. Univ. Luzern, 2007. / Register. Literaturverz.

Bewertung der Tätigkeit des IKOS der DDR.:Verzeichnis des Inhalts. Autorenbeitrag: Siegfried Schönherr, Das Institut für Konversion der Streitkräfte (IKOS) des Ministeriums für Abrüstung und Verteidigung der DDR. Erinnerungen des Autors an die Vorbereitungs- und Gründungsphase. - Einleitung. - Gründe zur Schaffung des IKOS. - Ziele und Aufgaben, Zuordnung und Struktur des IKOS. - Zu Ergebnissen und zum Ende der Tätigkeit des IKOS. - Ausblicke. Anmerkungen. Anlagen: (1) Konzeptionelle Vorstellungen zur Konversion von Streitkräften in der DDR. Entwurf der Arbeitsgruppe „Konversion und Abrüstung“ des Interdisziplinären Wissenschaftsbereichs SICHERHEIT der Militärakademie „Friedrich Engels“ (24.04.1990). (2) Grundsatzentscheidung des Ministers für Abrüstung und Verteidigung über die Bildung eines Instituts für Konversion der Streitkräfte (05.06.1990). (3) Befehl des Ministers für Abrüstung und Verteidigung Nr. 14/90 über Personalentscheidungen (Berufung des Institutsdirektors (06.06.1990). (4) Gründungsurkunde des Instituts für Konversion der Streitkräfte (08.06.1990). (5) Befehl des Ministers für Abrüstung und Verteidigung Nr. 33/90 über die Aufstellung des Instituts für Konversion der Streitkräfte (28.08.1990). (6) Befehl des Chefs der Militärakademie „Friedrich Engels“ Nr. 55/90 über die Aufstellung des Institutes für Konversion der Streitkräfte als Strukturelement der Militärakademie (05.09.1990).

Univ., Diss.--Mainz, 2001.

The purpose of this study is to investigate a group of female converters and their subsequent experiences when transitioning to islam by bearing hijab. The study analyzes how this religious conversion has shaped and influenced the identity of mentioned women, as well as their attitude and relationship to the social environment prior to and after converting. This means that in accordance with the purpose of this study, an attempt to reveal the everyday life of these women will be performed. In order to make this study possible, three different methods will be put to use. A narrative method that touches upon the time leading up to and after the final converting and the impact of the conversion. A qualitative method that manages the interpretation of these women’s stories and lastly a hermeneutic method that allows further understanding of these peoples life world, identity, attitudes and relationships. The study has generated a number of different results; one result being that the religious converting to islam has given implications such as categorization and stigmatization in relation to the social environment. These negative structures are heavily reinforced by the act of wearing a hijab that carries a high visibility value. In relation to the social environment and the majority population and their notion of islam, wearing the hijab makes the bearer an anomaly, a “second grade citizen” with dark and negative attributes. The negative theme surrounding the hijab stems from the social community’s lack of information and misunderstanding of islam. The hijabs stigmatized symbol has a greater value in identification processes that occur in social situations than it does these women’s background and ethnicity. In essence, this has resulted in the fact that these women have now discontinued their majority status and belongs today in the muslim minority group. Consequently, the women have lost their right to majority status and as such been deprived of their identity in spite of several of them still experiencing a strong tie to the swedish identity. These negative structures have also affected the social environment closest to these women, who they today altogether not remain in. For this group of women, the converting to islam has still yielded a positive total change in the self-preservation of their identity that has enabled them deeper understanding in the pursuit of what is good in life and the revulsion of what is bad. This path of finding the silver lining, has made the loss of family and countless of friends much more bearable. This due to the fact that they contribute such losses to the old social environment that allows the outdated thinking that still builds negative structures; a structure that they hopefully have now distanced themselves from. In regards to their parents, the relationships have been open-ended and uncompromising even though the parents have in some cases been the very source to the categorization and stigmatization that these women experienced. / Syftet med denna studie är att undersöka en grupp kvinnliga konvertiters upplevelser av att ha konverterat till islam och tagit på sig hijab. Studien har fokuserat kring hur denna förändring, som konverteringen inneburit, har format och influerat kvinnornas identitet, attityder och relationer till den sociala omgivningen innan och efter konverteringen - samt hur kvinnorna i sin tur upplevt den sociala omgivningens attityder och relation innan och efter konverteringen. Med anledning av studiens syfte kommer olika faktorer ur kvinnornas livsvärld att beröras. För att möjliggöra detta har studien utgått ifrån tre olika metoder: narrativ metod som berört tiden innan och efter konverteringen, kvalitativ metod som berör tolkningen av kvinnornas berättelser och hermeneutisk metod som jag med hjälp av kunnat skapa förståelse för kvinnornas livsvärld, identitet, attityder och relationer. Studien har i sin tur genererat ett antal olika resultat. Ett resultat som framställts genom studien är att kvinnornas konvertering till islam inneburit kategoriserande och stigmatiserandeprocesser som kommer till uttryck i relation till den sociala omgivningen. Dessa negativa strukturer grundar sig i sin tur mycket i hijaben som har ett högt visibilitetsvärde. I relation till den sociala omgivningen och majoritetsbefolkningen, förknippas hijaben med negativa strukturer som i sin tur identifierar bäraren som ”den andre”, på så sätt förvandlas bäraren till en anomali. De negativa signaler som hijaben förmedlar grundar sig i den sociala omgivningens negativa bild och förförståelse av islam. Hijabens stigmasymbol har större värde i identifieringsprocesser som äger rum i sociala situationer, än intervjupersonernas bakgrund och etnicitet. Detta har i sin tur resulterat i att kvinnorna avvecklats sin majoritetsstatus och idag värderas som tillhörande till den muslimska minoritetsgruppen. Därmed har kvinnorna berövats en del av sin identitet. Detta trots att kvinnorna själva på olika sätt upplever en stark svensk identitet. Dessa strukturer har även påverkat kvinnornas närmsta sociala omgivning, som kvinnorna i dag sammantaget inte har någon kontakt med. För kvinnorna har konverteringen i sin tur inneburit en positiv inre totalförändring, som resulterat i en fördjupad förståelse och strävan efter gott, samt ett intensivt avståndstagande ifrån det som uppfattas som ont. Denna strävan efter gott, kompenserar i sin tur förlusten av gamla vänner och familj, detta då kvinnorna ofta sammankopplar den tidigare sociala omgivningen med negativa strukturer som de i samband med konverteringen distanserat sig ifrån. Men i förhållande till föräldrarna, har kvinnornas relationer till dem varit förutsättningslösa och icke kompromissbara, även om föräldrarna i vissa fall varit upprinnelsen till den kategorisering och stigmatisering som kvinnorna upplevt.