Bakgrund: Samhällsvetenskaplig och sociologisk forskning om BDSM (enparaplyterm för bondage/disciplin, dominans/underkastelse och sadomasochism)är ett växande område sedan slutet av 1990-talet. Forskning som fokuserar påyngre BDSM-utövare saknas dock. Syfte: Studiens syfte är att, utifrån teorin omsexuella script (Simon & Gagnon 1986), undersöka vilka innebörder BDSM kanha för unga vuxna BDSM-utövare i Sverige 2019. Metod: Studien baseras påkvalitativa intervjuer med nio individer, i åldersintervallet 19–24 år, somdefinierar sig som BDSM-utövare. Materialet analyseras tematiskt utifrån teorinom sexuella script och Kenneth Burkes dramatistiska pentad. Resultat: Materialetkategoriseras i tre huvudteman som innefattar sammanlagt nio underteman:Konsonanser (”Kommunikation och utövande”, ”Intimitet och relationer” och”BDSM som den trygga sfären”), Dissonanser (”Dominant och jämställd” och”Negativa upplevelser och övergrepp”) samt Flertydiga harmonier (”Förnuft ochkänsla”, ”Feminisering som väg till njutning”, ”Åldersscript”, och ”Att skära sigmed olika innebörder”). Analysen visar att BDSM kan ha positiva, negativa ochparadoxala innebörder för unga vuxna utövare. Hur BDSM upplevs tycks hasamband med i vilken utsträckning sexuella script på olika scriptnivåer kongruerarmed varandra. Diskussion: Resultaten överensstämmer delvis med tidigareforskning, till exempel hur kommunikationen kan gå till, förekomsten av ensekvens av olika faser i utövandet, förhållningssätt till jämställdhet,iscensättningar kopplade till föreställningar om kön och ålder samt hur BDSMrelateras till intimitet, relationer och ett tryggt sammanhang. Utmärkande iempirin är att strypsex betraktas som vardagligt och vanligt. En analys avbeteendet ”att skära sig själv” i förhållande till självskadande och BDSM visar attbeteendet kan ha flera innebörder. / Background: Social scientific and sociological research on BDSM (an umbrellaterm for bondage/discipline, dominance/submission and sadomasochism) is agrowing field since the late 1990s. However, research focusing on youngerBDSM practitioners is lacking. Aim: Drawing on Simon and Gagnons (1986)concept of sexual scripting, the aim of this study is to examine meanings ofBDSM among young adult practitioners in Sweden 2019. Method: The study isbased on qualitative interviews with nine individuals, in the ages of 19 to 24years, who define themselves as BDSM practitioners. The material is analyzedthematically using sexual scripting theory. Result: The material is categorizedinto three main themes that includes a total of nine sub-themes; Consonances(“Communication and practice”, “Intimacy and relationships,” and “BDSM as asafe sphere”), Dissonances (“Dominant and equal” and “Negative experiences andabuse”), and Ambiguous harmonies (“Reason and emotion”, “Pleasure throughfeminization”, “Age scripts,” and “Different meanings in ‘self-cutting’”). Theanalysis shows that BDSM can contain positive, negative, and paradoxicalmeanings to young adult practitioners. How BDSM is perceived seems to berelated to whether scripts on different levels are congruent or incongruent.Discussion: The results are partly consistent with previous research, e.g. patternsof communication, sequences of events in practice, approaches to gender equality,conceptions of gender and age in BDSM sessions, and how BDSM is related tointimacy and relationships and experienced as a safe environment. A divergentfinding is that breathplay is considered common and ordinary. An analysis of selfcutting,in relation to self-harm behavior and BDSM, shows that self-cutting canhave several meanings.

Syftet med vårt examensarbete har varit att undersöka hur förskollärare beskriver sitt arbete med dokumentationen av barn i behov av särskilt stöd och synliggöra de svårigheter förskollärare har med dokumentationen. Syftet har även varit att granska hur handlingsplaner skrivs fram i verksamheten för att på så sätt analysera vilka stödinsatser som sätts in och vad de egentligen innehåller. Vårt val av ämne har påverkats av avsaknaden av tidigare forskning men även på grund av Skolverkets granskning från 2017 som visat att dokumentationsarbetet av barn i behov av stöd är bristfällig. Empirin samlades in genom intervjuer med sex förskollärare och i form av 24 handlingsplaner som vi begärde ut från förskolor i södra Sverige. Vi har genom att använda Foucaults maktperspektiv men även begrepp som diskurs, subjektspositionering, normer och värderingar analyserat den empiri som vi samlat in. Studiens resultat visade att de flesta förskollärare beskriver att de använder dokumentation av barn i behov av stöd på ett sätt där handlingsplaner oftast ses som ett hjälpmedel i verksamheten. Resultatet visar även att förskollärarna beskriver tiden som ett stort problem när det gäller arbetet med handlingsplaner i förskolan. Dessutom framställde förskollärarna i viss mån en avsaknad av stöd från den ansvarige rektorn. I frågan om uppföljningar av handlingsplaner visade resultatet att de var individuellt knutna till förskollärarna där de själva ansvarade över det kontinuerliga arbetet. Handlingsplanerna visade att vårdnadshavare och barns röster lyste med sin frånvaro och även de externa resurser som ibland kopplades in inte heller gavs så stort utrymme i dokumentationerna.

Förskolan är en arena där många barn, med olika behov, spenderar en stor del av sin tid. Blyga barn finns i varje barngrupp, vår uppfattning är att de blyga barnen ofta faller mellan stolarna då de är tysta och ”duktiga”. Denna studie syftar till att undersöka hur förskollärarna uppfattar blyga barn och på vilket sätt förskollärarna förhåller sig till de blyga barnen i verksamheten. Tre frågeställningar formulerades; ”Vad har förskollärarna för uppfattning om blyga barn i förskolan?”, ”Vad har förskollärarna för föreställning om blyga barn sett ur ett genusperspektiv?” och ”Vilka strategier beskriver förskollärarna att de använder för att hjälpa de blyga barnen i verksamheten?”. Empirin samlades in genom kvalitativa intervjuer med fyra förskollärare, verksamma i förskolan. Empirin transkriberades och sedan analyserades materialet utifrån Foucaults maktperspektiv samt ett genusperspektiv.Resultatet visade att alla förskollärare hade liknande beskrivningar av blyga barn; tillbakadragna, osäkra, tystlåtna, försiktiga och osynliga. Förskollärna var överens om att de blyga barnen behöver extra uppmärksamhet av pedagogerna i förskolan för att slippa sociala problem senare i livet. Det framgår att det finns en oro för de blyga barnens framtid, då de inte vågar göra sin röst hörd. Samtidigt menar förskollärarna att de blyga barnen besitter mycket kunskap, kanske mer än övriga barn. För att inkludera de blyga barnen i verksamheten ansåg förskollärarna att det viktigaste var att pedagogen var närvarande, stöttande, lyhörd, lyfter barnens positiva sidor samt ger de blyga barnen beröm. Informanterna lyfter även vikten av att utforma mindre grupper samt anpassa verksamheten utifrån de blyga barnens intresse.

Utifrån våra egna arbetslivserfarenheter och praktik i fritidsverksamheten har vi båda lagt märke till en bristande användning av visuella stöd som ett komplement för att stödja elevers inlärning samt språk i fritidsverksamhetens miljö. Mot bakgrund av detta resonemang fann vi området intressant att undersöka vidare. Syftet med denna studie har varit att undersöka och beskriva hur två fritidshemsavdelningar är försedda med visuella stöd samt undersöka personalens upplevelser av arbetet med dessa. Studien har gjorts utifrån följande tre frågeställningar: Hur är den undersökta fritidsverksamheten försedd med visuella stöd?, Hur beskriver och motiverar personalen hur visuella stöd är tänkta att användas? och Vilka möjligheter och utmaningar upplever personalen i arbetet med visuella stöd?. Empirin samlades in genom observationer på två fritidshemsavdelningar på en kommunal storstadsskola i södra Sverige. Därtill intervjuades två personal från de båda avdelningarna, det vill säga totalt fyra stycken. Till stöd för analysen har teorin symbolisk interaktionism använts. Studiens resultat visade att det finns vissa skillnader mellan hur avdelningarna använder sig av visuella stöd. Olika aspekter verkar påverka arbetet med visuella stöd, däribland personalens individuella motivation till användandet, det visuella stödets funktion, elevernas ålder och mognadsgrad. I arbetet med visuella stöd har också personalen uppfattat särskilda möjligheter och utmaningar som på olika sätt verkar styra hur användandet tar sitt uttryck

Introduktion: Fysioterapeuten behöver använda pedagogiska förhållningssätt och strategier för att hjälpa en person till utveckling/förändring. Vad ett pedagogiskt förhållningssätt innebär finns dock inte tidigare beskrivet. Syfte: För att få ökad insikt i fysioterapeuters pedagogiska förhållningssätt vid demenssjukdom var syftet med denna studie att undersöka fysioterapeuters synsätt och arbetssätt i kontakten med äldre personer med demenssjukdom, närstående och omvårdnadspersonal inom äldreomsorg. Metod: Detta är en kvalitativ studie med induktiv ansats. Semi-strukturerade enskilda intervjuer genomfördes med femton fysioterapeuter med erfarenhet av arbete med äldre personer med demenssjukdom inom äldreomsorg. Intervjuerna analyserades med kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Ett övergripande tema Att se, möta och anpassa sig och fem kategorier identifierades. Resultatet visar hur fysioterapeuterna i kontakten med personen med demenssjukdom, närstående och omvårdnadspersonal, strävar efter att vara inlyssnande, möta personen där den är och anpassa sitt arbetssätt därefter. Anpassningen kan gälla sättet att kommunicera på med personen med demenssjukdom eller upplägget på handledning/utbildning av närstående och omvårdnadspersonal. Fysioterapeuternas synsätt och arbetssätt kan anses vara ett uttryck för deras pedagogiska förhållningssätt vid demenssjukdom och resultatet visar hur det pedagogiska förhållningssättet kan utvecklas genom att fysioterapeuterna lär via erfarenhet och reflektion. Slutsats: Studien ger en bild av fysioterapeuters pedagogiska förhållningssätt i kontakten med äldre personer med demenssjukdom, närstående och omvårdnadspersonal inom äldreomsorg. Via erfarenhet och reflektion kan fysioterapeuternas pedagogiska förhållningssätt utvecklas och möjlighet till reflektion bör därmed finnas i fysioterapeutens arbete. Framtida forskning kan riktas mot fysioterapeuters strategier i handledning/utbildning av omvårdnadspersonal beträffande att öka rörelseförmåga/fysisk aktivitet hos äldre personer med demenssjukdom då fysisk inaktivitet/stillasittande är vanligt vid demenssjukdom. / ¨Introduction: Physiotherapists need to use pedagogical approaches and strategies to help a person to development/change. However, there is no previous description of what a pedagogical approach means. Aim: In order to gain greater insight into physiotherapists’ pedagogical approaches in dementia, the purpose of this study was to investigate physiotherapists' views and working methods in contact with elderly people with dementia, relatives and nursing staff in elderly care. Method: This is a qualitative study with an inductive approach. Semi-structured individual interviews were conducted with fifteen physiotherapists with experience of working with elderly people with dementia in elderly care. The interviews were analyzed with qualitative content analysis Results: An overaching theme To see, meet and adapt and five categories were identified. The results show how the physiotherapists in contact with the person with dementia, relatives and nursing staff, strive to be listening, meet the person where they are and adapt their way of working accordingly. The adaptation can apply to the way of communicating with the person with dementia or the arrangement of tutoring/education of relatives and nursing staff. The physiotherapists’ views and working methods can be considered as an expression of their pedagogical approach in dementia and the results show how the pedagogical approach can be developed by the physiotherapists learning through experience and reflection. Conclusion: This study provides a picture of physiotherapists’ pedagogical approaches in contact with elderly people with dementia, relatives and nursing staff in elderly care. Through experience and reflection, the physiotherapists’ pedagogical approach can be developed and the opportunity for reflection should therefore be present in the physiotherapists work. Future research may be directed at physiotherapists’ strategies in tutoring/education of nursing staff regarding increasing mobility/physical activity

No description available.

Bakgrund: Under den verksamhetsförlagda utbildningen (VFU) ska sjuksköterskestudenter lära sig att vårda med stöd av sin handledare. Inom samtliga vårdverksamheter sker möten mellan patienter och sjuksköterskestudenter och under denna tid förväntas studenter erbjuda patienter god vård. Patienters upplevelser av att vårdas av sjuksköterskestudenter är av betydelse för att belysa aspekter som är viktiga för vårdandet utifrån patienters perspektiv. Genom att belysa dessa aspekter kan området studeras och bidra till främjandet av en god vård. Syfte: Att beskriva patienters upplevelser av att vårdas av sjuksköterskestudenter. Metod: Kvalitativ systematisk litteraturstudie med tillämpning av beskrivande syntes av 10 artiklar. Resultat: Två teman identifierades; Det trygga vårdandet samt Att skapa en ömsesidig vårdrelation, med sammanlagt fyra tillhörande subteman. Slutsats: Patienter upplever både positiva och negativa upplevelser av att bli vårdade av sjuksköterskestudenter, dock övervägande positiva. Positivt för patienters välbefinnande är när sjuksköterskestudenter bidrar med trygghet och genuin vilja att lära känna patienter, vilket vidare skapar förutsättningar för vårdrelationer och kunskapsutbyten. Negativa upplevelser kan kopplas till otrygghet och brist i kommunikation vilket bidrar till känslor av oro, rädsla och otrygghet. Patienters upplevelser speglar det lagar, styrdokument och vårdvetenskaplig forskning redogör för som god vård.

Redan Freud talade om den konstnärliga gestaltningen som en väg till det omedvetna. Konstnärliga terapiformer är också något som samtida forskning framhåller värdet av. Dock förmedlas inte kunskap om denna form av terapier på de legitimerande psykodynamiska psykoterapeututbildningar som idag ges i Sverige. Syftet med denna studie är att undersöka förenande aspekter för de konstnärliga terapimetoderna dansterapi, musikterapi och symboldramaterapi. Kvalitativ metod med intervjuer användes. Urvalet begränsades till psykoterapeuter med legitimerande psykodynamisk skolning och erfarenheter av: dansterapi, musikterapi och symboldrama. Enligt resultatet karaktäriseras arbetet, oavsett konstnärlig metod, av något ordlöst i form av lekfullhet, kroppslig närvaro och en ingång till en annan kontakt. Arbetet tillämpas, inom alla de olika konstnärliga metoderna, genom följsamhet, flera uttryckssätt och samarbete med en aktiv terapeut i fokus. I diskussionen beskrivs att det som karaktäriserar arbetet med de olika konstnärliga metoder som undersökts också är något som förenar metoderna. I diskussionen framkommer även att tillvägagångssättet i kombination med en psykodynamisk förståelsemodell på ett mer direkt sätt än verbal terapi, inger trygghet vilket möjliggör ett delat ögonblick, reflektion och återuppbyggnad av självet.

Bakgrund: Inom rättspsykiatrin finns det öppen och sluten vård där det i den slutna rättspsykiatrin får förekomma tvångsåtgärder. För att rättspsykiatrisk vård och tvångsvård ska få ges måste stöd i lagen om rättspsykiatrisk vård och lagen om psykiatrisk tvångsvård finnas. Inom den rättspsykiatriska vården har patienterna en begränsad autonomi och det krävs att sjuksköterskan skapar förtroendefulla relationer och utför tvångsåtgärder så långt som möjligt i samråd med patienterna. Syfte: Var att beskriva allmänsjuksköterskans upplevelse av att skapa en vårdande relation till patienter med tvångsvård på rättspsykiatrisk vårdenhet. Metod: Kvalitativ intervjustudie där sex sjuksköterskor inom rättspsykiatrin intervjuades. En manifest innehållsanalys genomfördes efter att materialet hade transkriberats.    Resultat: Relationen byggs upp med tiden och det är av stor vikt att sjuksköterskan inkluderar patienten i sin vård genom att patientens delaktighet sätts i fokus. Att förklara och prata med patienten samt att använda sig av ett gott bemötande med visad respekt är viktiga komponenter för att lyckas skapa en vårdande relation. Det är viktigt att sjuksköterskan visar intresse samt lyssnar på patienten och visar att denne är tillgänglig. Slutsats: Ett gott bemötande, vara hjälpsam, intresserad, lyssna samt att ha respekt för att inte kränka patienten visar att sjuksköterskan ser patienten och främjar den vårdande relationen samt patientens delaktighet.

Bakgrund: Autismspektrumtillstånd är ett samlingsbegrepp för de tre tillstånden atypisk autism, asperger syndrom och autism. I Sverige beräknas att 1–2 % av befolkningen innehar diagnosen men det är främst män som blivit diagnostiserade. Autism är en diagnos som i de flesta fall inte märks eller syns på utsidan och det visar sig vara särskilt problematiskt att diagnostisera tillståndet hos kvinnor. Psykisk ohälsa i form av depressioner, ångestsyndrom och ätstörningar är inte ovanligt hos kvinnor med autism, vilket orsakar ett stort lidande. Det finns inga specifika läkemedel som botar autism, det som däremot kan underlätta är att få hjälp med att anpassa vardagen. Syfte: Syftet var att beskriva kvinnors upplevelser av att leva med autism. Metod: En kvalitativ litteraturstudie med en induktiv ansats som baserades på fem självbiografier, skrivna av kvinnor som lever med diagnosen autism. Materialet analyserades genom en kvalitativ innehållsanalys med ett manifest förhållningssätt. Resultat: Bestod av tre kategorier och sju underkategorier. Kategorierna benämndes psykisk ohälsa som skapar lidande, att känna sig annorlunda och vardagens utmaningar. Slutsatser: Att vara kvinna med autism innebär att leva ett liv som kantas av psykisk ohälsa, ofrivilligt utanförskap och en längtan av att passa in.