Syftet med min studie är att utreda vilka faktorer som leder till ogiltig frånvaro för elever på högstadiet. Jag vill undersöka vilka förändringar skolan behöver göra för att möta elevernas behov och vad rollen som specialpedagog innebär i detta förändringsarbete. Arbetet ger en översikt av tidigare forskning när det gäller elevers skolfrånvaro, skolans organisation och arbetssätt samt elevers självkänsla och motivation. Till grund för det metodiska arbetet i min studie ligger aktionsforskningen. Med hjälp av strukturerade enkäter, observationer med registreringsschema och halvstrukturerade intervjuer vill jag ta del av elevernas syn på sin skolsituation. Eleverna i min studie efterlyser tydliga lärare som kan hålla ordning i klassrummet. De vill ha lärare som lyssnar på dem och förstår att de har svårigheter. Att ständigt misslyckas tär på självkänslan, därför är det oerhört betydelsefullt med positiv feedback. Det är viktigt att lärarna visar eleverna att de har förväntningar på dem, bemöter dem med respekt och utgår från varje elevs egen kunskapsnivå. Skolans uppgift är att anpassa arbetssättet så att eleverna får en känsla av sammanhang och känner lust att lära.  Specialpedagogen har en viktig roll när det gäller att förstå vad i lärandemiljön som gör skolsituationen problematisk för eleverna. För lärarnas del kan specialpedagogen bidra med handledning som ger möjlighet till reflektion och pedagogiska diskussioner gällande yrkesrollen. I samverkan med skolledningen och elevhälsoteamet kan specialpedagogen organisera och utveckla lärandemiljön.   Sammanfattningsvis pekar resultaten av min undersökning på att elevens totala livssituation påverkar skolgången. Ogiltig frånvaro på högstadiet är en komplex fråga som inte alltid skolan själv kan komma tillrätta med. Det krävs ett nära samarbete mellan skolledningen och elevhälsoteamet, mellan hemmet och skolan, och ibland även med socialtjänsten.

The purpose of this study is to describe the additional adaptations given by some teachers in grades 1 to 5 to students in need of support in their writing development in the Swedish subject. The research questions highlighted by the study are threefold: Which are the interviewed teachers experiences of students who need support in their writing development within the Swedish subject matter, how do the teachers describe that they adapt writing lessons to students who need extra support for these students, and finally, what success factors in the students does the interviewed class teachers observe in the work of supporting students' writing development. To take part of the teachers' experiences and to answer the purpose and questions of the study, semi-structured seminars have been conducted with seven teachers in grades 1 to 5. The basis of the analysis has been Ivanič's framework that illustrates the writing from a linguistic holistic perspective. After that, the layers of the framework have been linked with a socio-cultural, cognitive and special educational perspective that supports the layers of the framework. Previous research and current literature has also been used to interpret the results. The result of the study shows that teachers work with several factors to provide additional adaptations to the pupils in need of support. They target all students by having a clearly structured approach and a good classroom environment, but also with individual efforts directed towards students in need in need for those. Digital aids are used by all students, and through these the support can be individualized for those students who need extra support. The most prevalent measures to support students in need of support are teacher support and one-to-one education, and in these situations the teachers notice the most successful writing development of the student. One conclusion of the study is that individual writing development consists of many factors and that it is important that teachers have knowledge of those factors, both theoretically and practically. Another conclusion is that special educational skills should be available within each and every school.

Berättelser skapar viktiga tillfällen för elever att utveckla förståelse för sig själva, andra och olika sammanhang. Vi kan ta del av andras erfarenheter tack vare skriftspråket, som möjliggör att berättelser bevaras. Att skapa berättande texter med tydlig inledning, handling och avslutning är ett krav i dagens läroplan som elever i slutet av årskurs 3 ska uppnå. För att nå detta behöver elever få undervisning som möjliggör utvecklingen av de kunskaper som krävs. Syftet med litteraturstudien är att belysa vad läraren, enligt forskning, behöver ha kunskap om, för att främja elevers utveckling av berättelseskrivandet i årskurs F-3, och mer specifikt att besvara frågeställningen: Vilka kunskaper krävs av läraren för att elever ska kunna utveckla sina berättande texter? För att kunna besvara frågeställningen och uppnå studiens syfte har vi systematiskt tagit fram, analyserat och sammanställt vetenskapliga studier om ämnet. Vårt resultat visar att de ämnesdidaktiska kunskaper som krävs för att utveckla elevers berättande texter är att känna till elevers förkunskaper och de kritiska aspekter som kan uppstå vid berättelseskrivandet samt ha förmågan att undervisa dessa explicit. De ämneskunskaper som krävs är att känna till berättande texters uppbyggnad och att behärska ett korrekt metaspråk för att kunna ge respons som är framåtsyftande. Resultatet visar dock att det kan finnas en avsaknad av dessa kunskaper, vilket kan vara en anledning till att elever inte får den vägledning som behövs. Ett förslag på vidare forskning skulle därför vara att undersöka hur lärares ämnes- och ämnesdidaktiska kunskaper ser ut i praktiken, genom att besvara frågeställningarna: Hur väl kan lärarna använda sig av sina ämneskunskaper för att konstruera berättande texter? På vilket sätt synliggör läraren kunskaper i undervisningen för att vägleda elever i deras skrivande av berättande texter?

Syftet med detta examensarbete är att öka kunskapen om fritidshemmets arbete med elever som är i behov av extra anpassningar. Vi har utfört åtta kvalitativa intervjuer med verksam personal i fritidshemmet. Den insamlade datan transkriberas och analyseras utifrån ett kategoriskt och relationellt perspektiv i studien. Resultatet visar att personalen i fritidshem uttrycker att extra anpassning innebär någonting som underlättar för en elev i behov. Vidare leder det till en trygg miljö i fritidshemmet där samtliga elever utvecklas genom goda tillgångar till material, möjligheter till anpassade aktiviteter och en lämplig storlek på elevgruppen. En slutsats från studien är att tid och personalbrist är ett problem i fritidshemsverksamheter som kan påverka arbetet med att utgå från elevernas olika behov och intressen. Resultatet visar även att goda relationer mellan elever och lärare samt mellan elever påverkar arbetet med extra anpassningar positivt. Detta för att eleverna då kan känna av att det finns hjälp och stöttning att få, vilket stärker känslan av trygghet.

Studiens syfte är att undersöka hur svensklärare på högstadiet har tillägnat sig kunskap om hur de ska arbeta med elever som har dyslexi eller läs- och skrivsvårigheter och på vilka sätt de anpassar sin undervisning för dessa elever samt ta reda på hur lärarna tänker kring bedömning gällande elever med denna problematik. Jag genomför en kvalitativ studie och använder mig av intervju som metod, där sex stycken lärare intervjuas. Intervjuerna analyseras med hjälp av grundad teori. Resultatet visar att lärare anpassar sin undervisning, men metoder och omfattning skiljer sig åt. De anpassningar som alla intervjuade lärare gör är att eleverna får datorbaserade hjälpmedel, längre tid på sig och chans till att redovisa muntligt. Resultatet visar också att det främst är genom erfarenhet som lärare tillägnat sig kunskaper om läs- och skrivsvårigheter och metodanpassning. Gällande bedömning av elevers arbeten visar det att lärare tänker och gör olika. Studiens slutsatser är att det är viktigt att lärare har kunskap om dyslexi och läs- och skrivsvårigheter och att det från lärares håll finns ett stort behov av tydliga riktlinjer för kunskapsbedömning gällade dessa elever. För att eleverna ska få samma chans till anpassningar och för att deras arbeten ska bli bedömda på ett likvärdigt sätt föreligger ett behov av utbildning. Det bör därför ingå utbildningar om dessa frågor i lärarutbildningen i en betydligt större utsträckning än vad den har gjort, för elevernas bästa.

Syftet med denna studie är att ta reda på trä- och metallslöjdlärares uppfattningar kring relationsskapande, samt att synliggöra relationskompetensen i lärarprofessionen. Martin Bubers filosofi, det sociala och det mellanmänskliga bildar tillsammans med Jonas Aspelins relationella pedagogik ett teoretiskt ramverk för studien. En kvalitativ undersökning har gjorts för att samla in det empiriska materialet där fem trä- och metallslöjdlärare har intervjuats genom semistrukturerade intervjuer. En tematisk innehållsanalys visar att lärarna använder sig av en relationell pedagogik i praktiken och värderar relationer högt i förhållande till elevers trivsel och utvecklande av kunskaper. I slöjdsalen existerar det mellanmänskliga mötet i stor utsträckning då undervisningsmetoden är relativt rörlig och förhållandevis fri. Samtidigt saknas det en professionell diskussion och en systematisk samverkan kring relationell pedagogik, dels för att synliggöra lärarkompetensen vilket i sin tur kan bidra till skolutveckling och strukturella förändringar men även för att utveckla och kritiskt granska sin egna undervisning. Vidare forskning behövs utifrån elevernas uppfattningar kring relationsskapande. Även forskning kring möjligheter för ett bredare ämnesövergripande samarbete mellan skolämnena skulle kunna studeras, dels för att eleverna tycks skapa starka minne kring praktiska erfarenheter och dels för att ämnet i sig anses vara mycket omtyckt och inspirerande.

Nyanlända elever är, på grund av sin särskilda levnadssituation som är full med stress och oro, i akut behov av trygghet och förståelse i deras vistelse i skolan. Mitt syfte med denna studie är att vända uppmärksamheten mot de väsentliga faktorerna, som inverkar på förberedelseklassens pedagogiska process i kombination med skolledningens insatser. Kvalitativa observationer och intervjuer med förberedelseklassens lärare och elever har varit underlag för min undersökning. Resultaten är att den sociala interaktionen mellan förberedelseklassens lärare och elever å ena sidan och mellan dessa och resterande skolans personal och elever å andra sidan, har stor påverkan på nyanlända elevers psykiska mående, som i sin tur har sin påverkan på dessa elevers studiemotivation. I mottagandet av nyanlända elever som lever under speciella omständigheter krävs det av skolledningen åtgärder för ett gott bemötande för dem. Lärarkompetensen bör utvecklas så att det kan täcka de nyanlända elevernas behov.

Med bakgrund i tidigare forskning, där det påvisats att flickor med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar (NPF) ofta missas i skolmiljön, har denna undersökning genomförts i syfte att undersöka hur lärare i låg- och högstadiet uppfattar sin egen medvetenhet om och kunskap i att identifiera och arbeta kring flickor med NPF-relaterade svårigheter i skolmiljön, samt om uppfattningen hos lärare skiljer sig mellan låg- och högstadielärare. Genom en kvalitativ undersökning med semistrukturerade intervjuer med tre låg- respektive högstadielärare ämnar denna studie att undersöka frågor som vad lärare upplever sig besitta för kunskaper kring NPF, diagnosens påverkan på eventuella stödinsatser och lärares egna reflektioner kring hur de arbetar med såväl klassrumsmiljö som med vårdnadshavare. Dessa intervjuer analyserades sedan utifrån ett kritiskt perspektiv och resultatet relaterades till såväl tidigare forskning som skollagen (2010:800). I resultatet framkom en kompletterande syn på fenomenet att flickor missas, då denna undersökning visade på att flickorna blir identifierade tidigt utan att lyftas med elevhälsoteam så länge de når kunskapsmålen och att en diagnos kan vara en avgörande faktor för att dessa flickor ska få rätt stödinsatser.

Denna studie belyser hur några lärare och elever i grundskolans senare år upplever arbetet med högpresterande elever i ämnet matematik. Vilket stöd och vilka utmaningar skolan ger till dessa elever för att de kan utvecklas och utmanas i sitt lärande. Vår undersökning grundar sig i tidigare forskning och litteratur i detta ämnesområde samt lärares och elevers perspektiv. Både kvalitativa och kvantitativa metoder har använts för att uppfylla studiens syfte och frågeställningar.Resultaten visar att de utvalda fyra grundskolorna saknar både en gemensam och individuell strategi för att främja högpresterande elever i ämnet matematik. Ansvaret för att utveckla och utmana dessa elevers matematikkunskaper bygger på lärarens eget initiativ, men p.g.a. bristen på resurser i skolan har det automatiskt blivit elevens ansvar. Detta bidrar till att högpresterande elever tappar motivation och utmaningar för att utvecklas vidare i sitt lärande i ämnet matematik.

Ekonomilärarnas kompetensutveckling är ett examensarbete och en C-uppsats på 15 högskolepoäng på lärarhögskolan i Malmö. Det som föranlett arbetet är Olssons funderingar kring hur civilekonomer, som tidigare arbetat i näringslivet, fortsätter att kompetensutveckla sig i näringslivsfrågor och ekonomi när de blir gymnasielärare. Uppsatsens syfte är att få en djupare förståelse för hur ekonomilärarna utvecklar sina ekonomiska kunskaper för att ge eleverna en aktuell ekonomisk utbildning som förbereder eleverna för framtida studier och arbete i ett föränderligt samhälle. Uppsatsen belyser följande frågor: Vilken syn har ekonomilärarna vid en gymnasieskola på sin kompetensutveckling? Hur kompetensutvecklar ekonomilärarna sig? Vilka kompetensutvecklingsbehov finns? Vad har kompetensutveckling för betydelse för ekonomilärarna? Uppsatsens undersökning utgår från enskilda intervjuer med ekonomilärare och deras syn på kompetensutveckling. Resultatet av intervjuerna visar att de intervjuade lärarna anser att de har den formella kompetens som krävs för att genomföra sina arbetsuppgifter, men den reella kompetensen behöver däremot en konstant förnyelse, eftersom förändringar ständigt pågår i samhället och skolväsendet, och nya krav hela tiden ställs när det gäller globalisering och informationsteknologi. Behovet av kompetensutveckling är individuellt, och lärarna anser att de själva får ta hela ansvaret för sin kompetensutveckling. Organiserad fortbildning, läsning av facklitteratur, praktik och nätverk är betydelsefullt för lärarnas kompetensutveckling. En del kompetensutveckling har sin grund i lärarens vilja att bekosta denna själv. En del lärare får kompetensutveckling som sidoeffekt av att driva egna företag. Förutom ämnesfördjupning leder kompetensutveckling till ökad trivsel, självförtroende och professionell tillfredsställelse, vilket gynnar elevens möjligheter till måluppfyllelse och bättre studieresultat.