Spelling suggestions: "subject:"vary O’weill"" "subject:"vary O’neill""
1 |
Att dokumentera förgänglighet för all framtid : En komparativ studie av påverkan på det efemära konstverket vid dokumentering och arkivering / To document transience for all eternity : A comparative study on effects on the ephemeral artwork when documented and archivedSiegel, Isabella January 2020 (has links)
This study investigates effects on the ephemeral artwork and its ephemeral quality when documented and archived. To define the ephemeral artform a definition presented by Mary O’Neill in her thesis Ephemeral Art: Mourning and Loss (2007) is used, and two ephemeral artworks are studied: Zoe Leonard’s Strange Fruit (for David) (1992-1997) and Felix Gonzalez-Torres' ”Untitled” (Portrait of Ross in L.A.) (1991). Results from these case studies are compared to each other and to Peggy Phelan’s critical stance on the possibilities of documenting time-based and performative artforms in Unmarked: The Politics of Performance (1993). Results show that the ephemeral artwork becomes ephemeral through slow degradation and the experience this degradation generates in the observer; processes in time that cannot be documented. However, documentation can affect the observer’s experience of ”here and now,” which may alter the artwork’s communicative abilities and its effectiveness in creating a sense of presence within the passing of time. / I denna studie studeras påverkan på det efemära konstverket och dess efemära egenskap när det dokumenteras och arkiveras. För att definiera den efemära konstformen används en definition som presenteras av Mary O’Neill i avhandlingen Ephemeral Art: Mourning and Loss (2007), och två efemära konstverk studeras: Zoe Leonards Strange Fruit (for David) (1992–1997) och Felix Gonzalez-Torres ”Untitled” (Portrait of Ross in L.A.) (1991). Resultat från verkanalyser av dessa verk jämförs mot varandra samt mot Peggy Phelans uppfattning att performance-baserad konst inte kan dokumenteras i Unmarked: The Politics of Performance (1993). Resultat visar att det efemära konstverket blir efemärt genom sin långsamma nedbrytning och genom betraktarens upplevelse av denna nedbrytning – temporala processer som inte kan dokumenteras med exakthet. Dokumentering kan dock innebära att betraktarens upplevelse av ”här och nu” påverkas och således verkets förmåga att kommunicera effektivt om passerande tid och frambringa närvaro i nuet.
|
Page generated in 0.0397 seconds