Introdução: A inflamação e o estresse oxidativo estão associados à progressão do infarto agudo do miocárdio (IAM) para a insuficiência cardíaca (IC). Logo, o tratamento com metilprednisolona, um conhecido glicocorticoide com propriedades anti-inflamatórias e antioxidantes, tem o potencial de mitigar a piora da função do ventrículo esquerdo após o IAM. Entretanto, a utilização de glicocorticoides após o IAM tem apresentado resultados contraditórios que podem ser decorrentes da maneira como são aplicados. Objetivo: Verificar a influência do período de administração de acetato de metilprednisolona sobre a função cardíaca de ratos após o infarto agudo do miocárdio. Materiais e Métodos: No experimento 1, foram utilizados 29 ratos Wistar machos divididos em 3 grupos: Sham (n=14), infartado tratado com salina logo após o IAM (IAM0 n=7) e infartado tratado 7 dias pós-IAM (IAM7 n=8). A função cardíaca foi avaliada 2 e 56 dias pós-IAM pelo exame de ecocardiografia. No experimento 2 foram utilizados 45 ratos Wistar machos divididos em 4 grupos: Sham (Sham, n=13); infartado (IAM, n=14); infartado e tratado com metilprednisolona no dia da indução do infarto (IAM+M0, n=7); infartado e tratado com metilprednisolona no 7º dia após a cirurgia (IAM+M7, n=7). A cirurgia do IAM foi realizada pela oclusão da artéria coronária descendente anterior esquerda. Uma dose única de acetato de metilprednisolona (40mg/kg,i.m.) foi aplicada nos animais dos grupos IAM+M. A função cardíaca foi avaliada pela ecocardiografia e pelo cateterismo ventricular 56 dias após a indução do infarto. Dados morfométricos e de estresse oxidativo do coração foram avaliados No experimento 3, foram utilizados 16 ratos Wistar machos, sendo divididos em 2 grupos: grupo controle tratado com salina no dia 0 (C, n=5) e grupo tratado com acetato de metilprednisolona (40mg/kg. i.m.) no dia 0. A coleta de sangue ocorreu uma vez por semana durante oito semanas, para avaliação de parâmetros do soro. A função cardíaca foi avaliada pelo cateterismo ventricular 56 dias o início da administração farmacológica. Dados morfométricos e de estresse oxidativo do coração foram avaliados. Parecer CEUA/UFRGS: 30797. Resultados: Os grupos IAM e IAM+M0 e IAM+M7 apresentaram área de infarto de 50,4%, 54,8% e 55,1%, respectivamente. A fração de encurtamento e a mudança de área fracional do ventrículo esquerdo diminuíram significativamente (37% e 39%) no grupo IAM em relação ao Sham. O tratamento iniciado no 7º dia promoveu um declínio adicional na mudança da área fracional (66%) quando comparado ao IAM. Tais parâmetros foram semelhantes entre os grupos IAM e IAM+M0. Observamos um aumento de 69% na pressão diastólica final do ventrículo esquerdo (PDFVE) no grupo IAM quando comparado ao grupo Sham. O tratamento com acetato de metilprednisolona, independentemente do tempo de administração, foi capaz de atenuar a PDFVE apenas os grupos IAM e IAM+M7 apresentaram congestão pulmonar. Conclusão: Nossos resultados demonstram que o tratamento com metilprednisolona iniciado logo após o infarto agudo do miocárdio impede ou reverte o aumento da PDFVE e a congestão pulmonar. O tratamento realizado no 7º dia após o IAM também foi eficaz em atenuar a PDFVE, porém não reverteu a congestão pulmonar. Portanto, concluímos que o tratamento iniciado precocemente apresenta potencial em mitigar a transição do IAM para a insuficiência cardíaca. / Introduction: Inflammation and oxidative stress are associated with the progression of acute myocardial infarction (AMI) to heart failure (HF). Therefore, treatment with methylprednisolone, a known glucocorticoid with anti-inflammatory and antioxidant properties, has the potential to mitigate the worsening of left ventricular function after AMI. However, the use of glucocorticoids after AMI has presented contradictory results that may be due to the way they are applied. Aim: To verify the influence of the period of administration of methylprednisolone acetate on the cardiac function of rats after acute myocardial infarction. Materials and Methods: In the experiment 1, 29 male Wistar rats were divided into 3 groups: Sham (n = 14), infarcted treated with saline immediately after AMI (AMI0 n = 7) and infarcted treated 7 days after AMI n = 8). Cardiac function was assessed 2 and 56 days post AMI by echocardiography. In the experiment 2, 45 male Wistar rats were divided into 4 groups: Sham (Sham, n = 13); infarcted (AMI, n = 14); infarcted and treated with methylprednisolone on the day of infarction induction (AMI+M0, n = 7); infarcted and treated with methylprednisolone on the 7th day after surgery (AMI+M7, n = 7). The AMI surgery was performed by occlusion of the left anterior descending coronary artery. A single dose of methylprednisolone acetate (40 mg / kg, i.m.) was applied to animals in the AMI-M groups. Cardiac function was assessed by echocardiography and ventricular catheterization 56 days after infarction induction. Morphometric and oxidative stress of the heart were evaluated. In the experiment 3, 16 male Wistar rats were divided into 2 groups: control group treated with saline at day 0 (C, n = 5) and group treated with methylprednisolone acetate (40mg / kg, im) at day 0 Blood collection occurred once a week for eight weeks for evaluation of serum parameters. Cardiac function was assessed by ventricular catheterization 56 days after initiation of pharmacological administration. Morphometric data and oxidative stress of the heart were evaluated. CEUA / UFRGS opinion: 30797. Results: The AMI and AMI+M0 and AMI+M7 groups presented an infarct area of 50.4%, 54.8% and 55.1%, respectively. The fraction of shortening and the change in fractional area of the left ventricle decreased significantly (37% and 39%) in the AMI group in relation to Sham. The treatment started on day 7 promoted an additional decline in the fractional area change (66%) when compared to AMI. These parameters were similar between the AMI and AMI + M0 groups. We observed a 69% increase in left ventricular end-diastolic pressure (LVEDP) in the AMI group when compared to the Sham group. Treatment with methylprednisolone acetate, irrespective of the time of administration, was able to attenuate LVDEP only the AMI and AMI+M7 groups presented pulmonary congestion. Conclusion: Our results demonstrate that treatment with methylprednisolone initiated shortly after acute myocardial infarction prevents or reverses the increase in LVEDP and pulmonary congestion. Treatment on the 7th day after AMI was also effective in attenuating LVEDP, but did not reverse pulmonary congestion. Therefore, we conclude that the treatment started early has the potential to mitigate the transition from AMI to heart failure.

L'infarctus du myocarde, une des causes majeures de mortalité à travers le monde, engendre une mort irréversible du muscle cardiaque suite à une ischémie. Cette ischémie, c'est-à-dire une privation de dioxygène et de nutriments, déclencher un stress réticulaire qui perturbe l'équilibre calcique de la cellule cardiaque. Plusieurs pompes et canaux calciques situés à la membrane plasmique ou réticulaire sont des intervenants clés dans le maintien de l'homéostasie calcique. Parmi eux, il existe des canaux de fuites calciques passives, comme les TRPs, et peu d'informations sont actuellement connus à propos de leur rôle précis au cours de l'infarctus du myocarde.TRPV1 est un canal cationique non sélectif qui est activé par la capsaïcine, le pH et la chaleur nocive (>42°C). Dans le muscle squelettique, nous avions démontré que TRPV1 est situé dans la partie longitudinale du réticulum sarcoplasmique et qu'il répond à différentes stimulations physiologiques et pharmacologiques (Lotteau et al., 2013). Ici, nous nous interrogeons sur un éventuel rôle similaire de TRPV1 dans la physiologie cardiaque. Des analyses biochimiques et des mesures de calcium intracellulaire furent réalisées sur des cardiomyocytes issus de souris WT et KO TRPV1. Nos résultats in vitro montrent que: (a) TRPV1 est exprimé dans les cellules cardiaques; (b) une activation de TRPV1 engendre une réduction de la concentration calcique réticulaire et que (c) TRPV1 pourrait être une cible directe de l'isoflurane.Dans la mesure où TRPV1 peut être modulé par de nombreuses molécules pharmacologiques, il pourrait constituer une cible thérapeutique pour réduire la taille d'infarctus. De nombreuses études antérieures ont déjà mis en évidence un rôle cardioprotecteur de TRPV1 dans le système nerveux entourant le cœur. Le but de cette étude est de décrire le fonctionnement des canaux TRPV1 dans des cardiomyocytes adultes / Acute myocardial infarction (MI), a leading cause of morbidity and mortality worldwide, is the irreversible death of heart muscle secondary to ischemia. This ischemia, i.e. oxygen and nutrients deprivation, triggers a reticular stress disrupting the Ca2+ balance of the cardiac cell. Several Ca2+ pumps and channels located at the sarcolemma or at the reticulum membrane are key players in this maintenance of Ca2+ homeostasis. Among them, we find passive leak channels, such as TRPs and little is known about their precise role in MI.TRPV1 represents a non-selective cation channel that is activated by capsaicin, pH and noxious heat. In skeletal muscle, we previously demonstrated that TRPV1 is located in the longitudinal part of the SR and respond to pharmacological and physiological activations (Lotteau et al., 2013). We questioned here whether TRPV1 might have a similar role in heart physiology. Biochemical analysis and intracellular Ca2+ measurements were performed on cardiomyocytes from wild-type and TRPV1-KO mice. Our in vitro results show that: (i) TRPV1 is expressed in cardiac cells; (ii) an increase in intracellular calcium concentration ([Ca2+]i) is elicited under TRPV1 activation; (iii) TRPV1 could be a direct target of isoflurane. In parallel, our in vivo results indicate that a pharmacological preconditioning by isoflurane decrease the infarct size, probably though activation of TRPV1. According to the fact that TRPV1 activity can be modulated by a lot of pharmacological molecules, TRPV1 may serve as therapeutic target to reduce the infarct size. Most of published data have already evidenced this TRPV1 cardioprotective role in the peripheral heart system. The aim of the present work is to describe how TRPV1 channels behave in adult cardiomyocytes

Dans les pays « développés », les syndromes coronariens aigus (SCA) représentent une pathologie fréquente et grave et les maladies cardiovasculaires restent la première cause de mortalité en Europe. Au cours de la dernière décennie, pourtant, plusieurs travaux épidémiologiques ont suggéré une baisse sensible de l'incidence des infarctus et la mortalité cardiovasculaire est dorénavant en recul dans de très nombreux pays, dont la France. La cardiologie est une des disciplines médicales qui a connu les plus grands bouleversements au cours des 25 dernières années et la prise en charge des SCA ainsi que le profil des patients ont considérablement évolué. Dans ce contexte, il nous a paru intéressant d'étudier la manière dont le devenir des patients présentant un infarctus aigu pouvait participer à cette baisse générale de la mortalité cardio-vasculaire. A partir de quatre enquêtes longitudinales successives répertoriant les SCA (USIK 1995, USIC 2000, FAST-MI 2005, FAST-MI 2010) et de l’observatoire national des actes de cardiologie interventionnelle (ONACI), nous avons observé, après standardisation sur les caractéristiques initiales des différentes cohortes, une baisse spectaculaire de la mortalité quel que soit le type de SCA (avec sus-décalage ST [SCA ST+] ou ST-elevation myocardial infarction [STEMI] ; sans sus-décalage ST [SCA ST-] ou non-ST-elevation myocardial infarction [NSTEMI]). Cette évolution peut être expliquée par plusieurs paramètres : amélioration de la prise en charge globale, meilleur suivi des recommandations, changement de profils des patients (pour les STEMI), développement de la stratégie invasive et utilisation de nouvelles thérapeutiques, évolution des techniques de cardiologie interventionnelle… Ainsi, il apparaît que l'amélioration du pronostic des patients atteints d'infarctus est bien un des éléments ayant pu contribuer à la baisse de la mortalité cardiovasculaire. L’enjeu aujourd’hui est de maintenir ces résultats, de renforcer les mesures de prévention et d’améliorer le pronostic à long terme en développant notamment les programmes d’éducation thérapeutique. / In developed countries, acute coronary syndromes (ACS) represent a common and serious disease, and cardiovascular disease remains the leading cause of death in Europe. During the last decade, however, several epidemiological studies have suggested a significant reduction in the incidence of myocardial infarction and cardiovascular mortality in many countries, including France. Over the past 25 years, Cardiology has dramatically evolved and the management of ACS, as well as patient risk profile have substantially changed. In this context, we aimed to evaluate how the outcomes of patients with acute myocardial infarction could participate in the general decline in cardiovascular mortality. From four successive longitudinal surveys including ACS (USIK 1995, USIC 2000, FAST-MI 2005, FAST-MI 2010) and the national observatory of interventional cardiology (ONACI) we observed, after standardization of the cohorts on baseline clinical characteristics, a dramatic decline in mortality regardless of the type of ACS (STEMI, ST-elevation myocardial infarction, NSTEMI, non-ST-elevation myocardial infarction). This evolution can be explained by several factors: overall improvement in organization of care, better implementation of recommendations, substantial change in the patient risk profile (for STEMI), increasing use of invasive strategy and adjunctive therapies, improved technique for Interventional Cardiology ... Therefore, the improved prognosis of patients with myocardial infarction appears to be one of the factors that have contributed to the decline in cardiovascular mortality. For the future, the challenge will be to maintain these results, strengthen preventive measures and improve long-term prognosis in particular by developing the therapeutic education programs.

Att drabbas av en hjärtinfarkt kan liknas vid att en bomb briserar i patientens liv. Plötsligt påminns man om den egna dödligheten och lämnas efteråt i ett kaotiskt töcken där man inte längre är samma person som innan, vare sig fysiskt eller emotionellt. Det dagliga livet är plötsligt fyllt med begränsningar och problem.Det är viktigt att man som sjuksköterska har kunskap om dessa förändringar i patienternas dagliga liv så att man kan ge stöd och minimera att deras livskvalitet försämras.Studiens syfte är att beskriva patienters upplevelse av det dagliga livet efter en hjärtinfarkt.Till grund för studien ligger nio stycken kvalitativa artiklar som beskriver patienters upplevelser av det dagliga livet efter en hjärtinfarkt. Materialet analyserades och sammanfattades utifrån en innehållsanalys.Resultatet pekar på hur det dagliga livet efter en hjärtinfarkt oftast påverkas negativt. Patienterna känner sig begränsade i det dagliga livet av rädsla för nya infarkter, ilska över att ha drabbats och upplever sig mindre värda som människor då den sjuka kroppen inte kan fungera som de är vana vid. Studien fann dock att patienter upplever en trygghet i att ha ett väl fungerande socialt nätverk som kan fungera som stöd och ge hjälp i besvärliga situationer.Att människorna i studien lider får ses som en naturlig reaktion då hjärtinfarkt är ett allvarligt sjukdomstillstånd som kraftigt påverkar patienterna, antagligen för resten av deras liv. Som professionell yrkesutövare bör man besitta stor kunskap om denna patientgrupp så att man på bästa sätt kan stötta och ge råd. / Program: Sjuksköterskeutbildning

Bakgrund och problemformulering: Kvinnors symtom och upplevelser vid akut hjärtinfarkt är ofta svårtolkade. Det beror på att deras symtom är atypiska. Kranskärlssjukdom har länge ansetts vara ett manligt problem varför kvinnor har uteslutits ur vetenskapliga studier. Detta har medfört att kunskapen om kvinnans hjärt-kärlsjukdom inte är lika god som mannens. För att kunna ge rätt behandling och god omvårdnad är det viktigt för ambulanssjuksköterskan att få kunskap om kvinnors atypiska symtom.Syfte: Studien syftar till att beskriva kvinnors symtom och upplevelser vid akut hjärtinfarkt för att ambulanssjuksköterskan ska kunna ge rätt behandling och god omvårdnad.Metod: Vi har gjort en litteraturstudie där fokus har lagts på kvalitativa artiklar som beskriver kvinnors symtom och upplevelser vid akut hjärtinfarkt. Materialet analyserades och sammanställdes enligt David Evans granskningsmodell.Resultat: I studien har vi sett att kvinnor som drabbas av hjärtinfarkt oftast uppvisar andra symtom än vad männen gör. Dessa symtom är buksmärta, andfåddhet, illamående, kräkning, diarré, olustkänsla, epigastriella smärtor, yrsel och aptitlöshet. Kvinnorna beskrev mer smärta i arm och/eller skuldrorna, nacke, käke och hals. Smärtan kunde vara utstrålande i tinningen och även ge tandvärk. Orkeslöshet i armar och skuldror var också symtom som upplevdes.Diskussion: Forskningen visar att kvinnor med akut hjärtinfarkt har svårt att tolka sina symtom och relatera dem till hjärtat, eftersom de uppvisar andra symtom än män. Kvinnor behöver få kunskap om mer att de uppvisar andra symtom vid hjärtinfarkt. Den kunskapen behöver även ambulanssjuksköterskan få så att kvinnor kan få snabb och adekvat behandling. Vi anser att forskning behöver bedrivas kring kvinnors symtom och upplevelser vid akut hjärtinfarkt. / <p>Program: Specialistsjuksköterskeutbildning med inriktning mot ambulanssjukvård</p><p>Uppsatsnivå: D</p>

Sjukdomar i hjärtats kranskärl och dess komplikationer förorsakar 23% av alla dödsfall hos kvinnor i Sverige där akut hjärtinfarkt ensam står för 6% av fallen. Atypiska och diffusa symtom är en av orsakerna till att kvinnor med hjärtinfarkt inte alltid kommer till sjukhus i tid. Syftet med denna litteraturstudie är att belysa kvinnors upplevelser av hjärtinfarkt i det akuta skedet. Vi vill även få klarhet i varför kvinnor ofta väntar med att söka vård och dessutom riskerar att inte bli tagna på allvar. Vi har valt metod i form av en litteraturstudie där vi analyserar kvalitativ forskning som bygger på nio vårdvetenskapliga artiklar. I vårt resultat kom vi fram till följande teman och subteman: Kvinnor söker inte vård i tid, Tar inte signalerna på allvar, Relaterar symtomen till andra orsaker, Vill inte var till besvär för andra och hjärtinfarkt drabbar inte mig, Något är fel i min kropp, Sökande av råd och stöd och Upplevelser av symtomen i det akuta skedet, samt Kvinnor blir inte alltid tagna på allvar, Risk för felaktig diagnos – felaktig behandling och Blir inte tagna på allvar. Vi ser det som ett stort problem att många kvinnor underskattar risken att drabbas av akut hjärtkärlsjukdom. Likaså att de vid det akuta insjuknandet relaterar sina hjärtinfarktsymtom till något annat och därför väntar med att söka medicinsk hjälp. Vår förhoppning är att kvinnor blir mer uppmärksamma på kroppens signaler och inte tvekar att söka vård om de känner sig osäkra eller oroliga. / <p>Program: Sjuksköterskeutbildning</p><p>Uppsatsnivå: C</p>

Ett av de största folkhälsoproblemen för både män och kvinnor är hjärt- kärlsjukdom. Varje år drabbas 26 000 personer och behöver vårdas på sjukhus. Idag är vårdtiden kort, ca 2-3 dagar och patienterna befinner sig ofta i chock efter sin hjärtinfarkt. Detta kan resultera i att de har svårt att ta till sig den information som ges. Patienterna behöver få insikt i att hjärt- kärlsjukdom är en kronisk sjukdom och vilka livsstilsförändringar som bör göras för att minska risken för att drabbas av ny hjärtinfarkt. Syftet var att belysa patienters behov av information efter hjärtinfarkt utifrån patient- och sjuksköterskeperspektiv. Vi har gjort en litteraturstudie där fokus ligger på artiklar som beskriver vilka behov patienterna har av information och utbildning efter sin hjärtinfarkt. Materialet analyserades och sammanställdes enligt Evans (2003) analysmodell.I vår studie framkom det att patienterna vill ha information om medicinsk behandling och hur länge den skall pågå, förändring av livsstilsfaktorer, riskfaktorer samt psykologiska faktorer. Även råd om fysisk aktivitet där sexuell aktivitet ingår saknade patienterna information om. Önskemål fanns om att få individuell information som var relevant för just dem. Studier visar att patienter som drabbats av hjärtinfarkt behöver stöd och information efter att de har kommit hem från sjukhus. De är oroliga och behöver svar på sina frågor. Patienterna önskade att få mer individuell information. Att inte veta vem de kunde kontakta när de hade frågor skapade oro. Därför önskade de att de hade en kontaktperson som de alltid kunde nå, för att känna sig tryggare. Patienterna önskade att sjuksköterskan skulle se hela människan och vilka behov just de hade. Det är viktigt att ta sig tid och lyssna på patienterna för att se vilken kunskap de har sedan tidigare, och därefter bedöma behovet av information. Distriktssköterskan har kompetens att ha en betydande roll i att informera och utbilda patienter som drabbats av hjärtinfarkt. / Program: Specialistsjuksköterskeutbildning med inriktning mot distriktssköterska

Hjärt-kärlsjukdomar är idag den vanligaste dödsorsaken hos både kvinnor och män. Den som drabbas riskerar att få hela sin livsvärld krossad då hela tillvaron drabbas hårt av hjärtinfarkten. Det gäller också för de personer som finns i den drabbades närhet. De kvinnor som drabbats av hjärtinfarkt skiljer sig en del från männen, både vad gäller sjukdomsbild och vad som sker efter hjärtinfarkten. Mitt syfte har varit att beskriva vuxna kvinnors upplevelser efter en hjärtinfarkt. För att göra det har jag använt mig av en litteraturstudie där kvalitativa vårdvetenskapliga artiklar har granskats. Därifrån har kategorier och tillhörande subkategorier erhållits. Den första kategorin var: när hjärtinfarkten slagit till, följt av två subkategorier: förändrad uppfattning av den egna kroppen och känslor av rädsla och skuld efter hjärtinfarkten. Den andra kategorin var: vägen tillbaka, följt av tre subkategorier: stress, upplevelser av en förändrad livssituation samt känsla av bristande stöd och information. Kvinnor som drabbas av en hjärtinfarkt tar inte sina symtom på allvar. De associerar inte heller symtomen med en hjärtinfarkt. Därför finns ett ökat behov av kunskap hos befolkningen i allmänhet om kvinnor som drabbas av hjärtinfarkter. Efter hjärtinfarkten sätter kvinnorna sina egna behov åt sidan och anstränger sig mer än de egentligen orkar. / Program: Sjuksköterskeutbildning

Bakgrund: Hjärtinfarkt innebär en förträngning i ett eller fler av hjärtats kranskärl, vilket resulterar i syrebrist i hjärtmuskeln. Många patienter upplever oro och rädsla i samband med hjärtinfarkt. Sjuksköterskan har en viktig funktion i vården av de här patienterna. En stor del av deras arbete är att stötta patienter och vårda personcentrerat. Syfte: Syftet med det här arbetet är att beskriva sjuksköterskors upplevelser av att vårda patienter som drabbats av hjärtinfarkt. Metod: Det här examensarbetet är en litteraturöversikt. Arbetet har en kvalitativ ansats där elva artiklar utgjort underlag för resultatet. Resultat: Tre huvudteman presenteras i resultatet: Positiva aspekter i vårdandet, Utmaningar i vårdandet och Begränsningar i vårdandet. Sjuksköterskor värdesätter att vårda personcentrerat, dock är det svårt på grund av bristande kompetens, rädslor och tidsbrist. Sjuksköterskor ser dåligt teamsamarbete, patienters svårtolkade beteenden och resursbrist som hindrande element i vårdandet. Konklusion: Sjuksköterskor som vårdar patienter drabbade av hjärtinfarkt ställs inför många utmaningar. Bristande kompetens, tids- och resursbrist och dåligt samarbete i arbetsteamet är några av de hinder som sjuksköterskor står inför. / Background: Myocardial infarction is a narrowing in one or more of the coronary arteries, which results in hypoxia in the myocardium. Many patients experience anxiety and fear when suffering from myocardial infarction. The nurse has an important function in the care of these patients. A big part of the nurse role is to support patients and care person-centered. Aim: The aim of this study is to describe nurses’ experiences of nursing patients suffering from myocardial infarction. Method: This examination paper is a literature review. The paper has a qualitative approach where eleven articles has constituted as the base to the result. Results: Three main themes are presented in the result: Positive aspects in the nursing, Challanges in the nursing and Limitations in the nursing. Nurses values to nurse person-centerered, though this is hard due to lack of knowledge, fears and shortage of time. Nurses regard bad teamwork, patients ambiguous behaviors and shortage of resources as obstructive elements in the nursing. Conclusion: Nurses that nurse patients suffering from myocardial infarction faces many challenges. Shortage of knowledge, lack of time and resources and bad collaboration in the team are a few of the obstacles that the nurses face.

O presente estudo procurou avaliar, prospectivamente, a segurança do sistema de tele-eletrocardiografia para a liberação de pacientes que se apresentem a postos de saúde com queixa de dor torácica. Avaliamos a incidência de infarto do miocárdio dessa população ao longo de seis meses. Como objetivo secundário, correlacionamos, retrospectivamente, a razão das probabilidades entre diferentes indicadores clínicos e eletrocardiográficos e a ocorrência do infarto do miocárdio. Entre junho e dezembro de 2006, 32444 pacientes foram atendidos em postos de saúde pública, carentes de cardiologistas e tiveram o seu tele-eletrocardiograma transmitido até uma central de telemedicina, através de linha telefônica fixa. Selecionaram-se 1535 pacientes atendidos devido a dor torácica, que tinham mais de 50 anos e apresentavam exame clínico, laboratorial (troponina I ou creatino fosfoquinase fração MB-CKMB) e tele-eletrocardiográfico normais além de consentirem em repetir o tele-eletrocardiograma após um e seis meses. Todos os pacientes foram seguidos durante seis meses. Não houve eventos durante o primeiro mês. No segundo mês houve 12(0,8%) infartos; no terceiro mês, 18(1,2%); no quarto mês, 38(2,4%) e no sexto, 18(1,2%). Ao longo dos seis meses houve 15(1%) óbitos, sendo 9(0,6%) de origem cardíaca; 9 (0,6%)acidentes vasculares encefálicos e 86(5,6%) infartos agudos do miocárdio. Entre as variáveis que se correlacionaram, independentemente, com maior chance de infarto agudo do miocárdio, encontrou-se a obesidade grau I [p=0,009 RC 4,5 IC 95%(1,5-13,8)], a dislipidemia [p< 0,0001 RC 3,4 IC 95%(2,0-5,8)], a baixa amplitude da onda T em V2 [p<0,001 RC 2,9 IC 95%(2,4-3,5)] e o sobrepeso [p=0,019 RC 2,6 IC 95%(1,2-5,7)]. Cada 0,5mm de redução na amplitude da onda T aumentou em quase três vezes a chance de ocorrência do infarto agudo do miocárdio durante seis meses. O tabagismo apresentou forte tendência [p=0,057 RC 1,7 IC 95%(1,0-2,8)] à regressão logística binária e foi significante após análise por árvore de decisão. Estes resultados permitiram as seguintes conclusões: o sistema de tele-eletrocardiografia oferece alta segurança ao estratificar o risco de pacientes com exame clínico, laboratorial e tele-eletrocardiográfico normais, queixando-se de dor torácica. Identificou-se, ao longo dos seis meses, a população de maior chance de apresentar o evento através de variáveis clínicas (obesidade, dislipidemia, tabagismo e sobrepeso) e tele-eletrocardiográficas (amplitude da onda T em V2), que determinaram, independentemente, a ocorrência de infarto agudo do miocárdio / The present study aimed at prospectively evaluating the reliability of teleeletrocardiography for the discharge of chest pain patients who present themselves at remote medical centers. The incidence of acute myocardial infarction among this population was evaluated during a period of six months. As a secondary objective, the correlation between different clinical and electrocardiographic features and the occurrence of myocardial infarction was retrospectively checked. Between June and December of 2006, 32.444 patients were treated in public medical centers which lacked the assistance of cardiologists. Those patients had their electrocardiogram transmitted to a telemedicine center over a fixed-wired telephone line. Among them 1535 patients who had been assisted due to chest pain were selected. Those patients were all older than 50 years and showed normal clinical and laboratorial (troponine I or creatine phosphokinase MB-CKMB fraction) exams, as well as normal tele-electrocardiograms. They also agreed to repeat the teleelectrocardiogram in a six-month period. All patients were followed up to the sixth-month. In the second month, there were 12 (0,8%) infarctions; in the third month there were 18 (1,2%) infarctions; in the fourth month there were 38 (2,4%) infarctions, and in the sixth month there were 18 (1,2%) infarctions. Over that six month period, there were 15 (1%) deaths, 9 (0,6%) of which were related to cardiac causes; 9 (0,6%) strokes, and 86 (5,6%) acute myocardial infarctions. Among the variables which independently correlated with greater risk of acute myocardial infarction, we found grade I obesity [p=0,009 RC 4,5 IC95%(1,5-13,8)]; dyslipidemia [p<0,0001 RC 3,4 IC 95%(2,0-5,8)]; low T-wave amplitude in V2 [p<0,001 RC 2,9 IC 95%(2,4-3,5)], and overweight [p=0,019 RC 2,6 IC 95%(1,2-5,7)]. Each 0,5mm reduction in the T-wave raised almost three times the chance for the occurrence of acute myocardial infarction in a sixmonth period. Smoking showed a strong tendency [p=0,057 RC 1,7 IC 95%(1,0-2,8)] to binary logistic regression and was significant after decision tree analysis. These results lead to the following conclusions: the teleelectrocardiographic system offers high level of safety and reliability due to its capacity to stratify chest pain patient risk. Over these six months the study identified the population who showed greater chances of presenting the event through clinical (obesity, dyslipidemia, smoking and overweight) and teleelectrocardiography (amplitude of T-wave in V2) variables, which independently, determined the occurrence of acute myocardial infarction