Syftet med denna studie är att utforska hur anställda inom fritidshem arbetar med elevers kritiska tänkande kring ideal och normer som synliggörs via sociala medier och hur de resonerar sinsemellan samt med eleverna kring detta fenomen. Vi riktar in oss speciellt mot sociala medier, hur det används av elever, vilka för och nackdelar det kan bringa, hur fritidshemmet arbetar med det, hur ideal och normer framhävs av unga användare av sociala medier samt hur det kritiska tänkandet används. Vi använder oss av en kvalitativ metod där vi besöker tre skolor för att inhämta vår empiri. Empirin består av fyra lärarintervjuer och nio elevintervjuer där endast sex av elevintervjuerna används i undersökningen. Forskning och resultat visar skillnader på exempelvis hur tjejer och killar använder sociala medier, hur fritidshemmet arbetar med att hitta strategier och förhållningssätt för användningen av sociala medier samt vilka för- och nackdelar sociala medier kan innebära för unga användare.

Syftet med studien var att undersöka om och hur förskolepersonalen och studenter som studerar till förskollärare och barnskötare uttrycker sin strävan att arbeta ur ett normkritiskt perspektiv. En kvantitativ forskningsansats tillämpades för att söka svar på studiens syfte, där en webbenkät som var riktad mot förskolepersonalen och studerande till förskollärare och barnskötare användes som datainsamlingsmetod. I studien tillämpades en feministiskt poststrukturalistiskt teori som teoretisk utgångspunkt. Resultatet visade att förskolepersonalen ser normkritik som ett begrepp som är viktigt i förskolan men att det fanns flera svårigheter att arbeta normkritiskt samtidigt som ett normkritiskt arbetssätt innefattar många möjligheter. En slutsats som studien kom fram till var att förskolepersonalen och studerande till någon av yrkesrollerna skattade sig själva att ha en god medvetenhet om normkritik och att det normkritiska arbetssättet kan komma till uttryck främst inom miljön i förskolans verksamhet.

Det som klassas som populärkultur finns idag tillgängligt för barn via många kommunikationskanaler. De kan relativt enkelt komma i kontakt med bland annat olika mediekaraktärer genom filmer, digitala spel och smartplattor som finns mer lättillgängligt i dagens samhälle, främst i hemmet men även till viss del i förskolan. Vi vill undersöka om barnens lekar är inspirerade av den populärkultur som råder samt hur det i så fall kommer till uttryck. Följden av detta blir då att försöka se hur dessa lekar tas emot i förskolan av de pedagoger som arbetar där. De centrala begrepp som studien inriktar sig på är framförallt populärkultur och lek men berör även de normer som finns i förskolan när det gäller genus, könsskillnader, miljö, material samt våldslekar och vad som anses vara tillåtet och otillåtet. Av dessa begrepp har vi valt att använda lek, normer och genus som teoretiska utgångspunkter för vår studie. Studien är gjord enligt en kvalitativ metod då vi valde att samla in vår empiri genom observationer och samtal med barn och pedagoger samt skrivna intervjuer med pedagoger. Utifrån det resultat vår undersökning ledde fram till kan vi se att barnen inspireras av den rådande populärkulturen vilket visade sig i barnens samtalsdiskussioner, lekar och skapande verksamhet. Det handlar till stor del om de filmer och tv-program de har sett, vilka leksaker de har i hemmet eller vilka spel de bemästrar via exempelvis smartphones eller smartplattor. De reaktioner och det bemötandet som barnens populärkulturellt inspirerade lekar får från pedagogerna i förskolan visar sig på olika sätt. Vi kan se att det finns ett dilemma kring pedagogernas tankar och bemötande, ibland krockar de personliga åsikterna gentemot kollegornas åsikter och förskolans regler, detta visar på att det finns ett problemområde som bör reflekteras och diskuteras över.

Individers skapande och vidmakthållande av maktstrukturer sker hela tiden. Skolan är en viktig arena för socialt samspel där varje barn bär med sig sin individuella bakgrund och således har olika förutsättningar i skolan. Bland de jämnåriga sker en identitetskonstruktion där tillägnande av normer och värderingar sker. Syftet med vår studie är att lyfta fram hur barn i ett mångkulturellt område utifrån ett intersektionellt perspektiv skapar och reproducerar en social ordning. Teorin kring det intersektionella perspektivet avser att studerande av maktstrukturer inte kan ske utifrån endast ett perspektiv utan att olika perspektiv samverkar i en hierarki. Vår empiriska data är hämtad från observationer och intervjuer i en andraklass i en skola i en större stad. Observationerna fokuserar på interaktionen mellan elever och hur de skapar och upprätthåller maktstrukturer. Intervjuerna inriktar sig på elevernas syn på de faktorer som samspelar i den sociala ordning de befinner sig i.Resultatet visar att normer lägger grunden för hierarkin där de barn som ligger närmst normerna i klassen är de vars status är högre. Perspektiven klass, genus och etnicitet samverkar för att en maktstruktur upprätthålls. Hierarkin i sig bevaras genom barnens normbevakande vilket leder till att vissa barn riskerar att bli stigmatiserade. I förhållande till det övriga samhällets rådande hegemoni är den stadsdel där skolan är belägen stigmatiserad. De barn i klassen som i den här klassen är stigmatiserade representerar det som är normerande inom den rådande hegemonin i samhället.

Min studie är av kvalitativ art med syftet att undersöka om jag med hjälp av dramapedagogik kunde medvetengöra olika normer och i synnerhet normer kring genus, sexualitet, homosexualitet och könsöverskridande identitet i en klass med elever i 13-14 års ålder. Min empiriska del av studien bestod av olika dramapedagogiska övningar och gruppdialog med eleverna. Frågorna var om dramapedagogik kunde fungera som ett verktyg att medvetengöra normer. Vilka kunskaper eleverna hade om normer och om ungdomarna var medvetna om hur de påverkas av olika normer och var de kommer från. Eleverna var indelade i tjej- och killgrupper där jag utgick från ett kritiskt frigörande perspektiv. Jag utgick främst från värderingsövningar och berättande med gruppdialog som metod. Här hämtade jag inspiration från tidigare forskning inom området. Slutsatsen av de dramapedagogiska övningarna med vidhängande diskussioner visade att de normer som blev tydligast och som på olika sätt återkom var att samhället präglas av heteronormen, alltså man och kvinna, att det inte är lika accepterat att vara homosexuell eller trans. Detta gäller både i skolan och i samhället för eleverna. De lyfte också fram normer kring maskulina och feminina värden. De ansåg att normen är att mannen anses ha ett större värde än kvinnan. Eleverna menade att det inte bara påverkar synen på heteronormen, utan även synen kring manlig och kvinnlig homosexualitet och könsöverskridande identitet. Är du homosexuell man eller trans- man ses det som nedvärderande, men är du homosexuell kvinna eller trans- kvinna är det mer accepterande. Vidare blev det synligt att skolans sex- och samlevnadsundervisning är bristfällig. Här visade det sig att tjejerna inte kände till mycket om sin egen eller andra kvinnors sexuella kropp. Den sista normen som dök upp i framför allt berättarövningen och i gruppdialogerna var normer kring manlig och kvinnlig sexualitet. Den manliga sexualiteten lyftes fram som mest synlig och självklar. Den kvinnliga lyftes fram som passiv och enbart mottagande. Detta kopplades återigen till att normen att kvinnan inte är lika mycket värd som mannen. Kvinnan ska bara ”ställa upp” och samtidigt inte ha sex med fler killar. Båda grupperna förklarade att information och kunskap om sex får de via film, internet och framför allt från pornografiska filmer och tidsskrifter. Min studie visar att pedagogisktdrama är en metod som kan användas för att medvetandegöra, bearbeta och därigenom försöka förändra olika normer. I synnerhet normer kring genus, sexualitet, homosexualitet och könsöverskridande identitet. Inom detta område behövs det mer forskning samtidigt som det behövs forskas vidare kring tjejer och deras sexualitet, lika väl som om ungdomar och ”porr”.

Fostran i svensk förskola och i samhället har sett olika ut i olika tidsepoker. Lagar har ändrats och samhället har moderniserats. Barn har gått från att enbart ha blivit fostrade i hemmet till att också fostras i förskolan. I styrdokumenten för förskolan skrivs det fram att förskolan har ett uppdrag att fostra barn och i samverkan med vårdnadshavare verka för barns utveckling och lärande (Lpfö 98 rev 2016). Enligt Fjellström (2004) finns det inga lagar och förordningar för hur olika fostranssituationer ska se ut, utan detta styrs av normer och värderingar som de som fostrar erhåller. Uppdraget i förskolan är komplext, då läroplanen lyfter att vi i förskolans verksamhet ska fostra barnen, men inte hur fostransuppdraget ska genomföras. Juul (2006) belyser vikten av en jämställd kommunikation mellan vuxna och barn, där man samspelar med varandra på ett givande och tagande sätt. Mot denna bakgrund vill vi undersöka vårdnadshavares och förskollärares samsyn på fostran. Studien kommer att utgå ifrån fostransteori som innebär att man utifrån ett jämlikt och ömsesidigt tillvägagångssätt fostrar barnen (Juul & Jensen, 2009). Metoden som användes var kvalitativa intervjuer med fyra förskollärare och fyra vårdnadshavare. Genom intervjuerna har det framkommit att fostran ses som ett ämne som inte diskuteras särskilt ofta samt att vårdnadshavare och förskollärare upplever samverkan kring fostran på olika sätt, men de är överens om att normer och erfarenheter speglar deras sätt att se och utföra fostran. I samsyn med Fjellströms (2004) åsikter i sin studie, har vår studie visat på att fostran styrs av normer och åsikter, därför anser vi att ämnet är relevant att diskutera vidare.

SammanfattningSyftet med studien var att belysa komplexiteten med att bli en medforskande förskollärare utifrån ett Reggio Emilia-inspirerat arbetssätt och samtidigt arbeta med det förändrade uppdraget som åligger förskollärare efter revideringen av förskolans läroplan, Lpfö-98. Studien följer förskollärare Nora i hennes arbete och vilja att bli en mer medforskande förskollärare och samtidigt uppfylla de nya direktiven utifrån läroplanen. Studiens empiri består huvudsakligen av intervjuer i form av fokusgrupper, där Nora deltagit, och dagboksanteckningar från henne. Huvudfrågorna är:• Hur konstruerar och konstituerar Nora sig som medforskande subjekt?• Vilka diskursiva normer är med och styr hennes subjektskapande?Undersökningen visar att det finns normerande diskurser, både uttalade och outtalade, som informerar Nora och ger struktur åt hennes arbete som förskollärare. De tre diskurser som analyserats fram är: Osäkerhetsdiskursen, Reggiodiskursen och Tidsdiskursen, vilka inte enbart skapar villkor och handlingsmöjligheter för Nora utan även också ständigt konstituerar Nora som subjekt. Genom dessa tre diskurser kan vi inte enbart förstå hur Nora skapar ett nytt sätt att vara på som subjekt, eller tar sig an det förändrade uppdraget som förskollärare, utan även förstå det trassel av förväntningar, normer och villkor som är förskollärares vardag i arbetet med uppdraget. Studien visar också att förskolan är en social mötesplats som bär på historia, förväntningar och ansvar att ingå som det första steget i svenskt utbildningssystem. Detta ansvar är numera tydligt framskrivet i läroplanen. Studien visar också att ansvaret på förskolan och dess uppdrag är svårtolkat, dvs vad det konktret innebär. Det råder en osäkerhet på förskolan vems ansvar det är att driva förändring och förnyelse för att uppnå hög kvalité på förskolan.

Syftet med denna studien var att upptäcka sociomatematiska normer i två årskurser ochlyfta skillnader och likheter i dem. Sociomatematiska normer är beteendemönster som ärspecifika för matematikämnet. Studien utfördes i en årskurs 6 och i en årskurs 8 på sammaskola. Efter att ha observerat två matematikgrupper i olika årskurser och kompletterat medintervjuer med lärarna upptäcktes sociomatematiska normer som är etablerade i grupperna.Exempel på några sociomatematiska normer som upptäcktes var att i årskurs 8 var måletmed matematiklektionerna att finna rätt svar medan i årskurs 6 var fokus större pådiskussionen om lösningarna. En annan sociomatematisk norm som upptäcktes i bådaårskurserna var förväntningarna på lärarens roll som en expert som ska förmedla de rättasvaren.

The aim of our study is to examine how teachers and children in preschool relate to and use children’s age in early childhood education. We have chosen to critically analyze our empirical data through three theoretical concepts, categorization, power relations and norms. We have used qualitative methods such as observations and discussions of literature at four municipal preschools to achieve the purpose of our study. We have, amongst others, read research by Prout (2005) and Dolk (2013), who highlights different ways to look on childhood and its construction. Our analysis shows that children are grouped by age and various norms related to age. Teachers speak about children in preschool in terms of “small” and “big” children. The educators we have observed divide children by age because they seem to believe they are at the same level of development, with some exceptions. The study also shows that teachers possess the power in preschool and are therefore involved in shaping and creating norms around age. The children who participated in our study were able to express to us how old they were. When describing age in regards to others it often becomes an abstract phenomenon, but it also turns out that their own age is of great relevance for them, especially the importance of being "big".

Abstract Detta arbete syftar till att belysa förskolepersonals tankar kring traditionella könsmönster och könsroller genom att undersöka hur de använder olika material för att motverka traditionella könsmönster och könsroller. Att motverka kan ske på olika sätt och jag har titta på hur pedagoger använder olika material på avdelningen, men användningen av böcker var det som intresserade mest. Till grunden för studien ligger intervjuer med pedagoger som arbetar på samma avdelning på en förskola i Sverige. Materialet från intervjuerna transkriberas för att sedan analyseras via ett genusperspektiv, vilket menas att man genom ett kritiskt sätt att se på kön och genus analyserar insamlat material. Resultat av studien visar på att pedagogerna på just denna avdelning inte använder böcker som verktyg för att motverka traditionella könsmönster, samt att det fattas kunskap till arbetet med traditionella könsmönster. Pedagogerna är införstådda med att deras arbete att motverka traditionella könsmönster med hjälp av böcker inte sker.