BAKGRUND: Vi blev inspirerade att göra denna studie då vi under ett flertal föreläsningarunder vår utbildning kom i kontakt med empatisk kommunikation(giraffspråket). Det var Marshall B. Rosenberg’s Nonviolent communication(NVC) som fångade vårt intresse och vi ville undersöka om pedagogeranvänder sig av empatisk kommunikation i förskolan. Vi valde att göra vårstudie i en förskola där pedagogerna hade gått en mindre fortbildning inomNVC.SYFTE: Syftet med denna studie är att undersöka sex pedagogers uppfattningar omanvändningen av empatisk kommunikation i förskolan.- På vilket sätt uppfattar pedagogerna empatisk kommunikation?- På vilket sätt uppfattar pedagogerna betydelsen av empatiskkommunikation?- Upplever pedagogerna en förändring i arbetet med empatiskkommunikation efter genomförd fortbildning?METOD: En intervjustudie inspirerad av fenomenografi. Sex pedagoger ingår istudien.RESULTAT: Det framkom att empati och empatisk kommunikation var en del avpedagogernas förhållningssätt och användes därmed inte enbart som enmetod för konflikthantering. Intervjupersonerna hade liknande uppfattningarom synen på arbetet med empatisk kommunikation med få undantag. Deuppfattade inte direkt ha förändrat sin syn på empatisk kommunikation eftergenomförd fortbildning, men att de dock arbetade mer medvetet med det nu.

Begreppet konflikt förekommer dagligen i förskolans verksamhet, konflikter är oftast oundvikliga eftersom att människor kan ha olika synsätt på saker och ting men oavsett detta är det viktigt att konflikter kommuniceras och hanteras så att alla inblandade parter får sina röster hörda. I förskolans verksamhet arbetar pedagoger ständigt med att utveckla både sin egen och barns förmåga till konflikthantering genom språket. Pedagoger har en betydande roll för barns utveckling och lärande, vilket delvis innebär förmågan till att barn ska kunna förstå och sätta sig in i andra människors perspektiv. För att pedagoger ska kunna lära ut måste de själva ha erfarenhet, grundkunskaper och kompetens om hur de själva skulle handskas med konflikter och vilka kunskaper som kan föras vidare till barn. Aktuell forskning visar att konflikter kan ses som en lärandesituation genom att barn och pedagoger lär känna sig själva och vilka behov de har i en konfliktsituation. De lär sig även att lyssna på andra och våga prata om sina och andras känslor.SyfteSyftet med studien är att ta reda på hur några pedagoger resonerar kring arbetet med kommunikation i samband med konflikthantering i förskolans verksamhet.MetodI vår studie har vi använt oss utav kvalitativa intervjuer som forskningsmetod. Vi har intervjuat åtta pedagoger som arbetar på två förskolor i två olika kommuner. Under intervjuerna använde vi oss av strukturerade intervjufrågor, detta för att kontexten ska bli densamma för samtliga intervjuer.ResultatI resultatet framträder det att konflikter är ett förekommande begrepp som kommuniceras dagligen i förskolans verksamhet. Oavsett om pedagoger eller barn hanterat konflikter på ett bra eller dåligt sätt påpekar respondenterna att man genom konflikter alltid lär sig något nytt. Pedagogers förhållningssätt och medvetenhet om sin egen förmåga har stor betydelse till att kunna påverka barns framtida hantering av konflikter. Respondenterna belyser vikten av att kommunicera i konfliktsituationer. Detta för att barn ska få möjlighet till att uttrycka sina upplevelser av situationen, berätta om sina behov och bli lyssnade på för att känna att dem kan hantera konflikter på egen hand. Dessutom se till att alla iblandade parter blir tillgodosedda och att ens behov blir tillfredsställda.

No description available.

Adaptive capacity is essential for organisations to be able to adapt to the sustainability challenge, and change its course. Nonviolent Communication (NVC) is an interpersonal communication tool that enables a user to move from a language of judgements to a language of needs by using 4 steps: observation, feelings, needs, and request. As communication is essential to the adaptive capacity of a social system, this thesis explores the question: How does Nonviolent Communication support the adaptive capacity of organisations? Through a mixed methods approach (semi-structured interviews and surveys with NVC trainers, organisational representatives and employees), the effects of NVC on communication in 3 sample organisations in the Netherlands (a school, NGO and research institute), is explored. Quantitative survey results show that NVC has a positive to very positive effect on common organisational communication dynamics. Qualitative data supports this finding and shows that NVC brings positive effects of increased understanding, listening, and progress in work related issues through an increased awareness of one’s own and other’s needs and feelings. When linking these results to adaptive capacity of organisations, it is concluded that NVC directly supports the adaptive capacity elements of trust, diversity and learning, and indirectly supports common meaning and self-organisation.

Inom kursen för konflikthantering under musiklärarutbildningen på Kungliga Musikhögskolan i Stockholm (KMH) presenteras flera olika modeller för en effektiv konflikthantering. I föreliggande studie har två av dessa konflikthanteringsmodeller – Major Minor Equal (MME) och Non Violent Communication (NVC) ställts i relation till diagnoskriterierna för den neuropsykiatriska funktionsnedsättningen Attention Deficit Hyperactivity Disorder (ADHD). Syftet med studien var att undersöka hur konflikthanteringsmodellerna MME och NVC relaterar till diagnoskriterierna för ADHD samt att undersöka tre musiklärares utsagor kring konflikthantering och ADHD i sin vardag. I undersökningen tillämpades ett diskursanalytiskt perspektiv för att belysa vilka normer och subjektspositioner som framträder inom diskursen i litteraturen om konflikthanteringsmodellerna. Undersökningen omfattar även diskursen kring konflikthanteringsmodeller och ADHD musiklärare emellan. Intervjumetoden var en semistrukturerad fokusgruppintervju av tre musiklärare. I studiens resultat framträder att informanterna upplevde att elever med ADHD kan ha lättare för musikundervisning än mer teoretiska ämnen samtidigt som ämnets ljudande och röriga natur kan vara extra utmanande för denna grupp. Gällande konflikter och ADHD beskrev informanterna att konflikterna med elever som har ADHD skiljde sig såtillvida att de var mer oförutsägbara och impulsstyrda till sin karaktär. Studiens resultat påvisar även att det finns en risk att konflikthanteringsmodellerna MME och NVC är normativa och exkluderar elever med ADHD.

This research focuses on the connection between voice-based interactions and harassment in online games, from the point of interaction design. It points out severe faults in privacy afforded by voice-based communication and explores beyond this medium to design a communication system that relies only on non-verbal communication (NVC). Such system was co-created with the players supporting the idea that inclusion starts even in the early design stages. Through the playtesting of the NVC system the research shows the many ways in which the type of communication impacts the game and how players experience cooperation, cohabitation, and inclusion in online games. However, to achieve this, this research had to create a framework and mapping methods that focus on the players and their communicative intention. Hence, the “levels of multiplayer communication” is proposed as a tool to analyze and a method to design for communication in games, and it stands as a knowledge contribution along with the information acquired through its use.

No description available.