Bakgrund: Crowding är ett fenomen som innebär en stor ansamling av personer på en och samma plats. På akutmottagningar blir crowding en utmaning då antalet patienter överskrider antalet sjuksköterskor. Under sitt arbetspass träffar sjuksköterskan många patienter men för patienterna är besöket på en akutmottagning något utöver det vardagliga. Därför är det viktigt att sjuksköterskan sätter den enskilda patienten i centrum. Syfte: Att undersöka vilka erfarenheter sjuksköterskor och patienter har av crowding på akutmottagningar. Metod: Magisterarbetet är en integrativ litteraturstudie. Databaserna Cinahl och Pubmed har använts i studien. Totalt omfattar resultatet 16 artiklar och både patienter och sjuksköterskor har inkluderats i undersökningen. Resultat: Sex huvudkategorier framkom i resultatet. "Svårt att upprätta patientsäkerhet", "stressig arbetsmiljö påverkar arbetstillfredsställelsen", "att känna sig otillräcklig", "ökad teamkänsla vid samarbete", "påverkan på vårdrelationen" och "när omgivningen blir icke-vårdande". Slutsats: Crowding medför en påverkan på vårdrelationen, patientsäkerheten, sjuksköterskors arbetsmiljö och patienternas vårdmiljö. Vidare forskning av erfarenheter av crowding behövs för att belysa problemet och minska dess negativa konsekvenser för sjuksköterskor och patienter. / Background: Crowding is a phenomenon that involves a large gathering of people in one place. In emergency departments, crowding becomes a challenge as the number of patients exceeds the number of nurses. During the work shift, the nurse meets many patients. But for the patients the visit to an emergency department is something out of the ordinary. Therefore, it is important that the nurse puts the individual patient at the center.  Aim: To investigate what experiences nurses and patients have of crowding in emergency rooms.   Method: An integrative literature study. The Cinahl and Pubmed databases were used in this study. A total of 16 articles were included in the survey. Experiences of both patients and nurses have been included in the study.   Result: Six main categories were identified in the result. "Difficult to establish patient safety", "stressful work environment affects job satisfaction", "feeling inadequate", "increased team spirit in collaboration", "impact on the care relationship", and "when the environment becomes non-caring".  Conclusion: Crowding has an impact on the care relationship, patient safety, nurses´ work environment and patients´ care environment. Further research on crowding experiences is needed to shed light on the problem and reduce its negative consequences for nurses and patients.

No description available.

Bakgrund: Palliativ vård är en internationellt erkänd vårdform, ett kompetensområde och ett förhållningssätt där en människa behandlas fysiskt, psykiskt, socialt och existentiellt. I Sverige är medellivslängden 84 år för kvinnor och 81 år för män och de flesta som tar emot palliativ vård tillhör gruppen äldre. Att leva med allvarlig sjukdom i åldrarna 18-65 år skiljer sig från att stå i samma situation som äldre eller som barn och det behövs mer kunskap om hur det är att leva med palliativ vård vid 18-65 års ålder. Syfte: Syftet med litteraturstudien är att undersöka patienters erfarenheter av palliativ vård vid 18-65 års ålder. Metod: En allmän litteraturstudie med kvalitativ ansats har gjorts baserad på tolv empiriska studier om patienters erfarenheter av palliativ vård vid 18-65 års ålder. Resultat: Två teman identifierades baserade på återkommande drag mellan studierna: vikten av socialt stöd och nya existentiella behov. Vikten av socialt stöd bestod av fyra subteman: prioritering av relationer med familj och vänner, betydelsen av familjeinkluderad vård, att känna gemenskap med andra i samma situation och att känna sig ensam i sin sjukdom. Nya existentiella behov bestod av tre subteman: att vara för ung för att dö, att finna mening och andliga behov växer. Slutsats: Psykosociala, emotionella och existentiella aspekter av att leva med palliativ vård i åldrarna 18-65 år tenderade att väga tyngre än aspekter som rör den fysiska hälsan. Sociala relationer, gemenskap med andra i samma situation, finna mening och tillgodoseende av andliga behov blev för många viktiga stöd och en källa till hopp och lycka. Resultatet bekräftade vikten av att palliativ vård bör behandla en människa psykiskt, socialt och existentiellt och inte enbart fysiskt. / Background: Palliative care is an internationally recognized form of care and an area of competence where a person is treated physically, psychologically, socially and existentially. In Sweden, the average life expectancy is 84 years for women and 81 years for men. Most people who receive palliative care are aged and more knowledge is needed to illuminate what it is like to receive palliative care at the age of 18-65. Aim: The aim of the literature study was to investigate patients' experiences of palliative care at age 18-65. Method: A literature review with a qualitative approach has been conducted based on twelve empirical studies on patients' experiences of palliative care at the age of 18-65. Results: Two themes were identified based on recurring features between the studies: The importance of social support and New existential needs. The importance of social support consisted of four subthemes: Prioritising relationships with family and friends, The importance of family-inclusive care, Feeling community with others in the same situation and Feeling alone in your illness. New existential needs consisted of three subthemes: Being too young to die, Finding meaning and Growing spiritual needs. Conclusion: Psychosocial, emotional and existential aspects of living with palliative care in the ages 18-65 tend to weigh more heavily than aspects related to physical health. Social relationships, connection with others in the same situation and finding meaning and tending and spiritual needs become important sources of support, hope and happiness. This corroborates the importance that palliative care treats a person psychologically, socially and existentially and not only physically.

Långvarig muskuloskeletal smärta är ett globalt hälsoproblem och är den vanligaste orsaken till funktionnedsättningar hos individer. Individer med långvarig muskuloskeletal smärta har en ökad risk att drabbas av psykisk ohälsa som kan påverka individens välbefinnande och livskvalitet negativt. Individer använder olika strategier (icke farmakologiska och farmakologiska behandlingar) för att hantera smärta. Distriktssköterskan har en avgörande roll vid identifiering av individens smärtproblematik och psykisk ohälsa / Chronic musculoskeletal pain is a global health problem and is the most common cause of disability in individuals. Individuals with long-term musculoskeletal pain have an increased risk of suffering from mental illness, which can negatively affect the individual's well-being and quality of life. Individuals use different strategies (non-pharmacological and pharmacological treatments) to manage pain. The district nurse has a decisive role in identifying the individual's pain problem and mental illness.

Bakgrund Psykisk ohälsa är ett stort och växande problem i Sverige och världen. Personer med psykisk ohälsa har större risk att drabbas av somatisk sjukdom och har en lägre förväntad livslängd jämfört med övriga befolkningen. Insatser, bland annat fysisk aktivitet, riktade till denna patientgrupp är prioriterade. Det finns behov av att sammanställa kunskap kring patienter med psykisk ohälsa och deras erfarenheter av fysisk aktivitet som intervention för att öka kunskapen om effekter och skapa mer förståelse för vilka faktorer som skapar mer personcentrerade och effektivare insatser som förbättrar hälsoutfallet.  Syfte Syftet var att belysa patienters erfarenheter av fysisk aktivitet som intervention vid psykisk ohälsa.  Metod En icke-systematisk litteraturöversikt baserad på 12 vetenskapliga originalartiklar med såväl kvalitativ som kvantitativ ansats. Artiklarna inhämtades från databaserna PubMed och CINAHL med hjälp av olika kombinationer av sökord. De utvalda artiklarna har kvalitetsgranskats utifrån ett bedömningsunderlag för vetenskaplig klassificering och kvalitet framtaget av Sophiahemmet Högskola. Resultatet av den genomförda litteraturstudien sammanställdes och analyserades utifrån en integrerad dataanalys.  Resultat Två huvudkategorier och sex underkategorier identifierades utifrån studiens resultat. Huvudkategorierna var Individers erfarenheter av effekter på hälsan från fysisk aktivitet och Upplevelser av hinder och stöd för att påbörja och genomföra fysisk aktivitet. Resultatet visade att erfarenheter från patienter med psykisk ohälsa är att fysisk aktivitet ger positiva effekter på psykisk hälsa, välbefinnande, självförmåga samt fysisk hälsa. Att anpassa aktiviteter utifrån individens psykiska och fysiska förutsättningar samt socialt stöd är av betydelse för patienters upplevelser av stöd för att påbörja och genomföra interventionen. Resultaten diskuteras bland annat utifrån teorin om känsla av sammanhang (KASAM).  Slutsats Fysisk aktivitet som intervention vid psykisk ohälsa har positiva effekter på individers hälsa sett ur ett salutogent perspektiv. Personcentrerad vård och det relationella mötet utgör stödjande faktorer vid interventioner av fysisk aktivitet. / Background Mental illness is a significant and growing issue in Sweden and worldwide. Individuals suffering from mental health conditions are at an increased risk of developing somatic diseases and have a shorter life expectancy compared to the general population. Initiatives targeted at this patient group are prioritized. There is a need to compile knowledge regarding patients with mental health issues and their experiences with physical activity as an intervention, to enhance understanding of its effects and identify factors that contribute to person-centered and effective interventions that improve health outcomes.  Aim The aim was to illustrate the experiences of patients with physical activity as an intervention for mental illness.  Method A non-systematic literature review based on 12 original articles employing both qualitative and quantitative approaches. The articles were retrieved from the PubMed and CINAHL databases using various combinations of search terms. Selected articles were quality assessed based on a scientific classification and quality assessment tool developed by Sophiahemmet University College. The results of the conducted literature study were compiled and analyzed through integrated data analysis.  Results Two main categories and six subcategories were identified from the study's results. The main categories were Individuals' experiences of health effects from physical activity and Experiences of barriers and support for initiating and maintaining physical activity. The results showed that patients with mental health disorders experience positive effects of physical activity on mental health, well-being, self-efficacy, and physical health. Tailoring activities to the individual's mental, physical conditions and social support are significant for patients' experiences of support to start and carry out the intervention. The results are discussed from the theory of Sense of coherence (SOC).  Conclusions Physical activity as an intervention for mental health disorders has positive effects on individuals' health from a salutogenic perspective. Person-centered care and relational meetings are supportive factors in physical activity interventions.

Bakgrund: Tidigare studier påvisar att fysisk miljö främjar patienters återhämtning vid utformning som en läkande miljö. Patienters erfarna trygghet, kontroll och välmående i en läkande miljö gynnar återhämtningen. Tidigare studier belyser sjuksköterskors erfarenheter av patienters återhämtning där vårdande relationer innefattande patienter, anhöriga och sjuksköterskor framkommer som centrala. De vårdande relationerna främjar sjuksköterskors möjlighet att förstå och möta patienter där de befinner sig i återhämtningsprocessen och ger dem möjlighet att understödja den. Syfte: Att beskriva den psykosociala miljöns inverkan på patienters återhämtning. Metod: Allmän litteraturöversikt utifrån Friberg, 13 artiklar analyserades varav elva kvalitativa och två kvantitativa. Resultat: Den psykosociala miljön påverkade patienters återhämtning positivt likväl som negativt. Resultatet redovisades utifrån fyra teman som framkom under analysen: Psykosocialt stöd från medpatienter, Psykosocialt stöd från vårdpersonal, Psykosocialt stöd från anhöriga och Psykosocialt stöd till sig själv. Konklusion: Patienters återhämtning främjas av delandet av erfarenheter och relationer mellan patienter samt att personal finns tillgänglig för stöd, samtal och uppmuntran. Anhöriga kan ge emotionellt och praktiskt stöd som uppmuntran, främja engagemang i coping-strategier och skapa trygghet. Patienters upplevda kontroll inverkar på återhämtningsprocessen där möjligheten till avskildhet och social interaktion fokuseras. / Background: Previous studies show that the physical environment promotes patients’ recovery when designed as a healing environment. Patients’ experiences of security, control, and wellbeing in a healing environment encourage recovery. Previous studies illuminate nurses’ experiences of patients’ recovery where caring relationships including patients, relatives and nurses emerge as central. Caring relationships facilitate nurses’ opportunities to understand and meet patients where they are in the recovery process and provides them with opportunities to support it. Aim: To describe the psychosocial environment’s impact on patients’ recovery. Method: General literature-overview based on Friberg, 13 articles were analysed, of which eleven were qualitative and two quantitative. Result: The psychosocial environment effected patients’ recovery, positively or negatively. Four themes emerged during analysis: Psychosocial support from fellow patients, Psychosocial support from healthcare professionals, Psychosocial support from relatives and Psychosocial self-support. Conclusion: Patients’ recovery is facilitated by relationships with fellow patients and patients’ sharing of experiences, and having healthcare professionals available for support, conversations and encouragement. Relatives can provide patients with emotional and practical support as encouragement, promoting engagement in coping-strategies and security. Patients’ perceived control affects the recovery process where seclusion and social interaction are essential.

Background: With a shift in psychiatric care where inpatient places have been reduced and the psychiatric care will increasingly take place in outpatient settings, patients are expected to take greater responsibility for their well-being. The difficulty for patients with serious and complex disease may be that they potentially be at risk of being refused admission when they seek help at an early stage. Therefore they might feel compelled to signal deterioration in one's health dramatic and in a destructive way, which can lead to compulsory psychiatric care with sometimes long periods of care. Aim: To explore patients experiences of the method brief admission in psychiatric care. Method: A literature study with 16 articles that were investigated using a qualitative approach and reviewed with thematic analysis. Result: The results are presented in three themes with two associated subthemes. The main finding was that the participants perceived brief admission as safe. The predictability and the increased control before and during hospitalization contributed to the participants becoming more responsible for their mental well-being, they were able to focus on their coping strategies and their recovery and experienced increased health. With increased responsibility, the care relationship changed to the nurse and became more equal. Conclusion: Brief admission increases participation, promotes self-care and changes the care relationship with the nurse. With Orem’s self-care theory, the nurse can promote cooperation with patients and contribute to increased quality of life.

Bakgrund  År 2021 miste minst 19 personer i Sverige livet på grund av våld i en nära relation. Drygt 200 kvinnor om dagen utsätts för denna typ av våld i Sverige, och var tredje kvinna världen över har erfarenheter av våld i nära relation.  Syfte  Syftet var att belysa barriärer i vårdmötet som kan försvåra sjuksköterskans möjlighet att identifiera våld i nära relationer.  Metod  Metoden som användes var en icke-systematisk litteraturöversikt baserad på 13 artiklar med kvalitativ och kvantitativ ansats. Artiklarna som användes hämtades från PubMed och CINAHL. En integrerad innehållsanalys gjordes av artiklar med hög eller medelhög kvalitet enligt Sophiahemmet högskolas granskningsmall.  Resultat  Två huvudkategorier identifierades: “Förutsättningar” och “Yrkesmässigt ansvar”. “Förutsättningar” hade två underkategorier: “Tidsbrist & Screening” samt “Farhågor” och huvudkategorin “Yrkesmässigt ansvar” två underkategorier: “Riktlinjer, styrdokument” och “Utbildning”. Resultatet speglar de barriärer som vårdpersonal upplever när det kommer till att ställa frågor angående våld i nära relationer och sammanfattas som följer: tidsbrist, brist på utbildning, brist på riktlinjer, rädsla för personlig säkerhet, ”victim blaming”, genans, och osäkerhet. Barriärerna resulterar ofta i tillitsbrist från våldsutsatta.  Genom sitt beteende riskerar vårdpersonalen att normalisera det våld som patienten utsatts för. Sjuksköterskan har jämfört med andra professioner en unik förutsättning att nå ut till våldsutsatta.  Slutsats  Ett halvt sekel har gått sedan forskning om våld i nära relationer initierades. Lika länge har sjukvårdspersonal upplevt barriärer som hindrar dem från att identifiera och hjälpa våldsutsatta. Framtida forskning bör fokusera på interventioner med syfte att förändra identifierade problem. / Background  In the year of 2021, 19 people in Sweden lost their lives owing to domestic violence. Over 200 women are subjected daily to this type of violence in Sweden, and every third woman in the world has had experiences of domestic violence.  Aim  The aim was to illustrate barriers in health care encounters which could obstruct nurses’ ability to identify domestic violence.  Method  The method used was a non-systematic literature review based on 13 articles including qualitative and quantitative approaches. Articles were collected from PubMed and CINAHL. An integrated content analysis comprised of the articles scoring high to medium quality according to Sophiahemmet högskolas review template.  Results  In compiling the results, two main categories were identified: “Prerequisites” and “Professional responsibilities”. “Prerequisites” had two subcategories: “Lack of time & Screening” and “Fears” and “Professional responsibility” had two subcategories: “Guidelines, governing documents” and “Education”. The results mirror the barriers health care professionals experience in order to ask questions about domestic violence and can be summarized as follows: Lack of time, education, guidelines & governing documents; victim blaming; disconcertion; and uncertainties. These barriers often result in a lack of trust in health care professionals.  By their actions, health care professionals are risking a normalization of the violence the patient is subjected to. Compared to other professionals, nurses have a unique possibility to reach individuals exposed to domestic violence.  Conclusions  Half a decade has passed since the research of domestic violence initiated. For just as long, health care professionals have experienced barriers preventing them from identifying and treating individuals exposed to domestic violence. Future research should focus on intervention studies, targeting identified problems.

Bakgrund: Bedömning av näringstillstånd och näringstillförsel är komplicerad vid svår sepsis och septisk chock beroende på sjukdomenskomplexitet. Patienternas upplevelser om mat, dryck och ätande under och efter intensivvård utgör en viktig parameter för bedömning avnäringstillförsel men är sparsamt undersökt. Syftet var att kartlägga dokumenterad bedömning av näringstillstånd och näringstillförsel samt undersöka patientens upplevelse om mat, dryck och ätande vid svår sepsis och septisk chock. Metod: Studien genomfördes med case study design där mixade metoder användes. En kvantitativ journalgranskning av näringstillförsel och näringstillstånd kombinerades med en kvalitativ innehållsanalys av fem patienters upplevelser och minnen. Resultat: Skiftande bedömning av näringstillstånd och näringstillförsel framkom, alltifrån detaljerad dokumentation till sparsam och fragmenterad. Fastlagda rutiner för näringsbedömning följdes inte. Etablerade metoder fångade inte risk för näringsproblem. Dokumentation om näringstillförsel var detaljerad under intensivvårdstiden och mer knapphändig under vårdtid på vårdavdelningarna. Patienterna hade unika minnen och upplevelser, av törst, förlorad hungerkänsla och förvåning över hur fort orken försvann, men sedan kom tillbaka.Slutsats: En systematisk och regelbunden uppföljning av näringstillförsel och en individuell, personinriktad vård behövs för förståelse för patientens unika tillstånd vid kritisk sjukdom. Ytterligare studier behövs för utveckling av instrument för detektering av näringsproblem under och efter intensivvård. / Background: Assessment of nutritional status and support are complicated in the care of patients with severe sepsis and septic chock due to complexity of disease. Patient opinions on food and food intake may serve as important parameters when deciding the amount and kind of nutritional support but are sparsely investigated. The purpose was to describe assessment of nutritional status and nutritional support in patients with severe sepsis and septic chock and to investigate patient experiences of food, drinking and eating during and after intensive care. Method: A case study design was conducted using mixed methods. Assessment of nutritional status and support in medical record were investigated quantitatively in five patients. Experiences and memories were analysed qualitatively using content analysis. Result: Diverse results emerged from detailed to sparse and fragmented judgements, planning and measures taken. Established assessment tools didn´t capture nutritional problems. ICU documentation was detailed while documentation during ordinary ward care was scanty. The patients had unique experiences and memories of thirst, weight, loss of hunger and astonishment of quick loss and return of energy. Conclusion: A systematic and regular control of nutritional support and individual care is required to understand the uniqueness of patient status incritical disease. Further investigation is needed concerning tools for detection of nutritional problems during and after intensive care.

Bakgrund: Tidigare forskning visar att invasiv ventilation varit obehagligt för patienterna, därav har de varit djupt sederade. Rutinerna har ändrats och numera är patienterna ofta lätt sederade under invasiv ventilation på IVA. Lätt sedering har visats ge positiva fysiologiska effekter. Därför är det av stor vikt att belysa patienternas upplevelser av att vara lätt sederade under invasiv ventilation. Syfte: Syftet var att beskriva lätt sederade patienters upplevelser under invasiv ventilation på IVA. Metod: En strukturerad litteraturstudie med systematisk datainsamling har genomförts. 13 resultatartiklar inkluderades efter kvalitetsgranskning. Det kvalitativa innehållet analyserades med hjälp av dataextraktion. Resultat: Följande tre huvudkategorier, med subkategorier, utgjorde resultatet: Upplevelser av sitt tillstånd, Upplevelser av att bli sedd och hörd och Upplevelser av längtan. Patienterna hade både positiva och negativa upplevelser av att vara lätt sederade. Upplevelser av maktlöshet och förlorad värdighet var centralt i resultatet. Majoriteten av patienterna ville trots allt vara lätt sederade. Flera förbättringsområden framkom ur resultatet baserat på patienternas upplevelser. Slutsats: Resultatet kan ge ökad kunskap hos IVA-sjuksköterskan för att förbättra patienternas vårdupplevelse genom förbättringsarbeten inom verksamheten. Patienternas vårdvistelse kan underlättas med hjälp av hälsofrämjande åtgärder med minskad risk för vårdlidande. Sjuksköterske-patient ratio 1:1 tror författarna kan ge ökad patientfokuserad vård. Litteraturstudien har kartlagt befintlig forskning och även förslag på vidare forskning inom ämnet. / Background: Earlier research show that invasive ventilation has been uncomfortable for the patients. Therefore the patients have been deeply sedated. Routines have changed and the patients are nowadays often lightly sedated during invasive ventilation in the ICU. Light sedation results in positive physical effects. It's important to illuminate the patients'  experiences by light sedation during invasive ventilation. Aim: The aim of the study was to describe lightly sedated patients experiences during invasive ventilation in the ICU.  Method: A structured literature study with systematic data collection was implemented. 13 articles was included after quality control. The qualitative content were analyzed with data extraction.  Result: The result were constituted by the following three main categories with subcategories: Experiences of the condition, Experiences of being seen and heard, and Experiences by yearning. The patients expressed both positive and negative experiences associated with light sedation. Experiences of powerlessness and lost dignity were central parts of the result. Nevertheless, the majority of patients wanted to be lightly sedated. Several areas of improvement emerged from the result based on the patients' experiences. Conclusion: The result can provide the ICU-nurse with increased knowledge about the patients experiences of care during improvement within the intensive care. Patients hospital stay could be facilitated by health-promoted actions and reduced risk of suffering in care. The authors believe that nurse-patient ratio 1:1 can provide increased patient-focused care. The literature study has also illustrated the existing research and ideas for further research.