Bakgrund: Urininkontinens (UI) är ett hälsoproblem som påverkar ca 5% av jordens befolkning och upplevs ofta som ett tabubelagt och skamfullt problem. UI påverkar hälsa och livskvalitet hos personer som drabbas. Många lider i det tysta och väntar länge innan de söker vård. En av distriktsköterskans arbetsuppgifter är att behandla personer med UI och arbeta med ett hälsofrämjande arbetssätt. Behandlingen av UI riktar sig främst mot livsstilsförändringar och egenvård, den personcentrerade vården spelar en viktig roll i mötet med personen.   Motiv: Det finns forskning som beskriver patientens upplevelse av UI men det saknas uppdaterad forskning som beskriver distriktsköterskans upplevelse att behandla personer som har UI och därför är studien betydelsefull.  Syfte: Syftet med studien var att beskriva distriktssköterskans upplevelse av att behandla personer med urininkontinens.  Metod: Data inhämtades genom semistrukturerade individuella intervjuer (N=10) med sjuksköterskor/distriktsköterskor som arbetade med UI inom primärvård i norra Sverige. Kvalitativ innehållsanalys med induktiv ansats användes som analysmetod.  Resultat: Analysen resulterade i tre följande kategorier: ”förutsättningar och utmaningar”, ”att se personens lidande” och ”inkontinenssköterskans arbetssätt”.  Konklusion: Ny kunskap som studien har tillfört är inkontinenssköterskans personcentrerade förhållningssätt och upplevelsen av att behandla personer med UI. Inkontinenssköterskorna sympatiserade med de yngre kvinnorna och upplevde att det var svårt att prata om vissa känsliga ämnen, som till exempel sexuell hälsa och könsstympning. Vidare är studien viktig för att uppmärksamma för verksamheten inkontinenssköterskans upplevelse av brist på tid och kunskap.

Background: Eating disorders as term includes several diagnoses that often result in serious conditions related to eating-habits, weight and body image. Early detection, confirmed diagnosis and initiated treatment significantly increases the chance of recovery. There is a lack of knowledge regarding how physiotherapists identify and treat eating disorders in primary care. Objective: To examine the physiotherapists’ experiences of identifying and treating eating disorders as well as problems related to them, within primary care. Methods: A qualitative method with semi structured interviews with five participants, based on convenience sampling was used. Qualitative content analysis was used for data analysis. Results: This study showed experienced difficulty in both identifying and treating eating disorders among physiotherapists. They pointed out that it was important to have an awareness about the diagnoses, and that plenty of different factors can complicate the process of identifying them. They also experienced an uncertainness regarding the role of the physiotherapist. Treatment was described to be individualized and applied with a biopsychosocial approach. Conclusion: Eating disorders and problems related to them were experienced as complicated and hard to treat. This study shows an uncertainness regarding the role of the physiotherapist when it comes to these patients. Previous research indicates that physiotherapeutic methods could have a positive effect as a part of the treatment. However, further research and knowledge are needed to establish the utility of physiotherapy when it comes to eating disorders in primary care. / Bakgrund: Begreppet ätstörningar inkluderar ett flertal diagnoser och tillstånd som ofta leder till allvarliga tillstånd kopplade till ätbeteende, vikt och kroppsuppfattning. Tidig upptäckt, ställd diagnos och påbörjad behandling ökar chansen för tillfrisknande hos drabbade individer. Det finns en tydlig kunskapslucka i hur fysioterapeuter upptäcker och behandlar ätstörningar inom primärvården. Syfte: Att undersöka fysioterapeuters upplevelser och erfarenheter av att upptäcka och behandla ätstörningar samt problem relaterade till dessa inom primärvården. Metod: I studien användes kvalitativ design i form av semistrukturerade intervjuer med fem deltagare utifrån ett bekvämlighetsurval. Databearbetning utfördes genom kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Studien visade att fysioterapeuter upplevde att det var svårt att upptäcka och behandla ätstörningar. De påpekade att det var viktigt att ha en medvetenhet om sjukdomarnas existens och att många olika faktorer kan försvåra identifieringen. De upplevde också en oklarhet i om fysioterapeuten bör ha en aktiv roll i efterföljande behandling. Gällande behandlingen fanns uppfattningen att den bör individanpassas och tillämpas med ett biopsyko-socialt synsätt. Slutsats: Ätstörningar och problem relaterade till dessa upplevs i många fall komplicerade och svårbehandlade. Studien visar på en osäkerhet i vilken roll fysioterapeuten bör ta vid mötet av dessa patienter. Tidigare forskning tyder på att fysioterapeutiska åtgärder kan ha en positiv inverkan på behandlingen. Ytterligare forskning och kunskap behövs dock för att tydliggöra fysioterapeutens roll och kompetens gällande ätstörningar inom primärvården.

Background: There is an increasing flow of patients seeking care at various facilites, such as Healt Centers, Family Doctor Emergency services, and emergency departments, where the pressure is already high. Through triage and urgent assessments, patients can be prioritized to the appropriate level of care so that those requiring immediate medical attention receive it promtly.  Aim: The aim of this study was to describe district nurses´experiences and perceptions of triage and urgent assessments.  Method: This study employs a descriptive design with a qualitative approach. Data collection was conducted through semi-structured interviews guided by an interview guide developed by the authors. The collected data were analyzed using qualitative content analysis. A total of nine district nurses participated.  Main results: Several participants reported that work experience, clinical acumen, education, and various triage systems facilitate the process of triage and assessments. However, some participants encountered various difficulties and challenges during assessment. With the right skills, experience, and knowledge, the duration of care and wait time can be reduced, thereby minimizing the risk of incorrect assessments. Conclusion: Several participants felt that the high patient flow and lack of time were challenges and could sometimes be experienced as stressful when performing accurate triage. The study described that district nurses with extensive experience, broad knowledge, and a clinical perspective felt confident in making assessments independently. However, the majority of participants stated that ongoing education is necessary to maintain good competence. / Bakgrund: Det förekommer ett ökat flöde av patienter som söker sig till olika delar av vården, såsom Hälsocentral, Familjeläkarjour och akutmottagning där trycket redan är högt. Genom akuta bedömningar och triage, kan patienterna prioriteras till rätt vårdnivå för att den patient som behöver snabbast vård ska få det.  Syfte: Syftet var att beskriva distriktssköterskors upplevelser och erfarenheter av triage och akuta bedömningar.  Metod: Denna studie har en deskriptiv design med en kvalitativ ansats. Datainsamlingen har skett genom semistrukturerade intervjuer med en intervjuguide sammanställd av författarna. Insamlade data har analyserats genom kvalitativ innehållsanalys. Totalt deltog nio distriktssköterskor.  Resultat: Flera av deltagarna berättade att med arbetslivserfarenhet, klinisk blick, utbildning och olika triagesystem kan triageringen och bedömningarna underlätta för den distriktsköterska som utför det. Dock upplevde några av deltagarna olika svårigheter och utmaningar vid bedömningarna. Med rätt kompetens, erfarenhet och kunskap kan vårdtider och vårdköerna kortas ner, och minska risken för felbedömningar.  Slutsats: Flera av deltagarna ansåg att det höga patientflödet samt tidsbrist var en utmaning och ibland kunde upplevas som stressigt för att utföra en korrekt triagering av patienten. Studien beskrev att distriktssköterskor med lång erfarenhet, bred kunskap samt en klinisk blick kände sig trygga i att göra bedömningar på egen hand. Flertalet av deltagarna uppgav dock att utbildning är nödvändigt för att bibehålla god kompetens.

Introduktion: Diabetes typ 2 (DT2) är en allvarlig sjukdom som innebär risk för svåra komplikationer. Sjukdomen är ärftlig men uppkommer också till följd av ohälsosamma levnadsvanor och prevalensen ökar markant i världen. Socialstyrelsen rekommenderar att stöd till förändring av levnadsvanor och fysisk aktivitet genom grupputbildning ska ingå i behandlingen men trots detta erbjuds det i alldeles för liten utsträckning i landet. Till följd av detta har ett nytt arbetssätt för grupputbildning utvecklats för att öka tillämpningen i primärvården. Syfte: Syftet med studien är att utvärdera hur en multidisciplinär gruppintervention för personer med DT2 med fokus på livsstilsförändring och fysisk aktivitet (FA) påverkar vikt, hälsorelaterad livskvalitet och grad av FA. Metod: Detta är en longitudinell prospektiv studie. Data som analyserats är hämtad från ett kliniskt utvecklingsprojekt vid namn Tillsammans. Deltagarna (N=34) genomförde en gruppbaserad utbildning med fokus på levnadsvanor. Data samlades in vid baslinjen och efter sex månader. Deskriptiv analys och Wilcoxons teckenrangtest användes för bearbetning av data. Resultat: Resultatet visade statistiskt signifikant förbättring av vikt och hälsorelaterad livskvalitet. Ingen signifikant förbättring sågs för FA. Antalet deltagare som uppnådde rekommendationerna för FA förändrades inte efter interventionen. Skillnader observerades mellan kön och åldersgrupper i alla variabler men testades inte statistiskt.  Konklusion: Denna studie visade att den multidisciplinära gruppinterventionen gav stöd till förändring av levnadsvanor. Vidare observerades trender som tyder på att kön och ålder eventuellt kan påverkas olika. Få deltagare och stort bortfall försvårade utvärderingen av gruppintervention

Bakgrund: Depression har blivit en av våra största sjukdomar, varvid majoriteten av vuxna som drabbas söker vård i primärvården. Sjuksköterskan i primärvården ansvarar för patientens omvårdnad gällande intervjuer i samband med diagnostisering, administrering av läkemedel och stödjande samtal. Vidare har sjuksköterskan en betydande roll i mötet med patienten, där bemötandet kan vara avgörande för patientens tillfrisknande. Syfte: Syftet var att belysa vuxna patienters upplevelser av sjuksköterskans bemötande i primärvården i samband med depression. Metod: Metoden varen allmän litteraturstudie som baserades på åtta vetenskapliga artiklar av kvalitativ och kvantitativ metod. Artiklarnas resultat genomlästes, kategoriserades och sammanställdes vilket resulterade i tre kategorier. Resultat: Kategorierna som framkom i resultatet var varierande upplevelserav bemötandet, upplevelser av kommunikation och information i bemötandetsamt upplevelser av tillgänglighet i bemötandet. Konklusion: Överlag rapporterade patienterna positiva upplevelser med betoning på en förtroendefull relation med utgångspunkt i patientens unika situation. Vidare var kontakt med sjuksköterskan avgörande för tillfrisknandet, även om diskriminering och stigmatisering förekom vilket beskrevs vara ett hinder för att söka vård. / Background: Depression has become one of our biggest diseases world wide, whereby the majority of adults affected seek care in primary care. The nurse in primary care is responsible for the patient's care regarding interviews in connection with diagnosis, administration of medicines and supportive conversations. Furthermore, the nurse has a significant role in the meeting with the patient, where the treatment can be decisive for the patient's recovery. Purpose: The purpose was to shed light on adult patients'experiences of the nurse's treatment in primary care in connection with depression. Method: The method was a general literature study based on eight scientific articles of qualitative and quantitative methods. The results of the articles were read through, categorized and compiled, which resulted in three categories. Results: The categories that emerged in the results were varying experiences of the treatment, experiences of communication and information in the treatment and experiences of accessibility in the treatment. Conclusion: Overall, the patients reported positive experiences with an emphasis on a trusting relationship based on the patient's unique situation. Furthermore, contact with the nurse was crucial for the recovery, even if discrimination and stigmatization occurred, which was described as an obstacle to seeking care.

Bakgrund: Diabetes Mellitus typ 2 (DMT2) är ett globalt hälsoproblem som ökar och drabbar personer ihela världen, vilket sätter krav på sjukvårdspersonalens kunskap. Allt fler personer i olika åldrarinsjuknar i diabetes. Sjukdomen medför ofta komplikationer, ökad risk för hjärtkärlsjukdom ochnedsatt livskvalitet. Egenvård en är central del i diabetesbehandlingen. Otillräcklig information iegenvård kan leda till att patienter har svårt att följa rekommenderade livsstilsråd. En viktig del idistriktsköterskans arbete är att främja och förebygga ohälsosamma levnadsvanor. Primärvårdensom är en del av hälso- och sjukvårdens öppna vård och grunden i sjukvårdssystemet har iuppdrag att svara mot det behov som finns i det förebyggande arbetet.Distriktsköterskansfördjupade kunskaper i handledning och undervisning av patienter på olika nivåer kan bidra tillatt stärka patienters egna resurser till egenvård. Syfte: Syftet var att belysa patienters upplevelser av egenvård vid diabetes typ 2 som vårdas iöppenvården. Metod: Litteraturöversikt med systematisk ansats användes som metod. Totalt granskades 14 artiklarinhämtade från databaserna PubMed, Cinahl Complete och Nursing & Allied. Innehålletanalyserades i enlighet med Bettany-Saltikov och McSherry´s beskrivning av Burnardsanalysmetod. Resultat: Resultatet visade på två huvudteman med tillhörande undertema. Huvudteman presenteras enligtföljande: Upplevelser av hinder i egenvård och Upplevelser av resurser i egenvård. Slutsats: Litteraturöversiktens huvudfynd var att egenvård vid DMT2 upplevdes som kravfullt ochpåverkades av fysiska och emotionella påfrestningar samt av kultur, tradition och socioekonomiskstatus. Patienter upplevde en rad brister inom öppenvården och det togs inte hänsyn tillsocioekonomiska, kulturella och traditionella aspekter. Närståendestödet upplevdes sombetydelsefull för egenvården. / Background: Diabetes mellitus type 2 (DMT2) is a global health problem that is increasing and affects peopleall over the world, which puts demands on health care's knowledge. Several people of differentages are diagnosed with diabetes. The disease often leads to complications, increased risk ofcardiovascular disease and reduced quality of life. Self-care is a central part of diabetes treatment. Insufficient information in self-care can lead to patients having difficulty following recommendedlifestyle advice. An important part of the district nurse work is to promote and prevent unhealthylifestyles. Primary care is part of outpatient health care and is the foundation of the healthcaresystem, has the task of responding to the need that exists in the preventive work. The districtnurse's in-depth knowledge of supervision and teaching of patients at different levels cancontribute to strengthening patients' own resources for self-care. Aim: The aim was to illustrate patients' experiences of self-care in diabetes type 2 who are cared for inoutpatient care. Methods: A literature review with a systematic approach was used as a method and the databases usedwhen searching for articles were PubMed, Cinahl Complete and Nursing & Allied. For the result,14 qualitative original articles were used, the articles were analyzed in accordance with BettanySaltikov and McSherry's description of Burnard's analysis method. Results: The result showed two main themes with associated subthemes. The themes that emerged wereExperiences of obstacles in self-care and Experiences of resources in self-care. Conclusions: The main finding of the literature review was that self-care in DMT2 was perceived as demandingand was influenced by physical and emotional strains, as well as by culture, tradition, andsocioeconomic status. Patients experienced a number of deficiencies in outpatient care, socioeconomic, cultural and traditional aspects were not taken into account. Family support wasperceived as important for self-care.

Abstract: Diabetic distress is the emotional response to diffrent aspects of diabetes, such as worry, anxiety and fears related to the disease and treatment. It's important to pay attention to diabetic distress, due to the impact it can have on the persons ability to handle the disease, wich also affects the HbA1c levels and consequently the risk of complications.  Aim: The aim was to describe how people with type 2 diabetes in primary care assesed their diabetic distress.To investigate correlations between diabetic distress anf HbA1c, duration of diabetes and age. As well as correlations between HbA1c levels and age and HbA1c levels and duration of diabetes. Method:The study was a quantitative descriptiv crss sectional study. A total of 69 people were included in the stydy, gathered from two primary care facilities in Sweden. The participants completed the questionnaire Swe-PAID -20 as well as questions regarding age, gender, duration of diabetes and HbA1c levels wee also registered. Data was analysed with non-parametric methods.  Main results: Results showed that 5.8 % percived increased diabetic distress among the participants. Which is lower than reported by other international studies. No significant correlations were shown between diabetic distress and HbA1c levels, age and duration of diabetes. No significant correlations were found between HbA1c levels and duration of diabetes or HbA1c levels and age.  Conclusion: To understand how people with type 2 diabetes experience their diabetic distress it is crucial to give optimal support. By offering adapted support and resources to the induvidual, it will promote the well-being of the induvidual, increase the sense of empowerment, the HbA1c controll and decrease the risk of complications. Thus promote the  induvidual and society as a whole. By decreasing the overall diabetic distress the disease causes the induvidual, the health care system and societys resources will be favored.

Introduction The purpose of this study was to investigate to which extent people exercise MediYoga after completed course, if any symptoms change had occurred, and investigate the level of self-rated stress.  Method A quantitative method was used and the data was collected through an online survey. The sample included people who had completed a course in MediYoga within primary healthcare some time during 2015. The survey contained a validate questionnaire (SEQ-LT) to investigate self-rated stress during leisure time the past week, as well as a number of questions specific for this study. The survey was distributed to 123 people and 56 responded. Result The majority of people participating (n=30, 65 %) had not exercised MediYoga for the past week, most (n=31, 67 %) indicated that their symptoms had improved, and most (n=29, 63 %) rated stress as medium. Statistically, the results revealed that there was no significant difference in perceived symptoms change among those who had/had not exercised MediYoga for the past week (p=0,24). Furthermore, there was no statistic significant difference in levels of self-rated stress among those who had/had not exercised MediYoga for the past week (p=0,66). Conclusion The complexity of this study topic means that the result can be explained in several ways and can be due to different factors. / Syftet med denna studie var att undersöka i vilken mån personer utövar MediYoga efter avslutad kurs, om någon symptomförändring hade skett en tid efter kursen, samt undersöka självskattad stress. Studien var empirisk med en kvantitativ ansats. Urvalet inkluderade personer som hade genomfört kurs i MediYoga inom primärvården någon gång under år 2015. En webbenkät mejlades ut till 123 personer och det var 56 personer som besvarade enkäten, varav ett internt bortfall på 10 personer. Enkäten bestod av ett antal frågor som var specifikt utformade för denna studie, samt ett validerat frågeformulär (SEQ-LT) för att undersöka självskattad stress på fritiden den senaste veckan. Resultatet visade att en majoritet (n=30, 65 %) inte hade utövat MediYoga den senaste veckan, de flesta (n=31, 67 %) angav att symptomet hade förbättrats, och flest antal personer (n=29, 63 %) självskattade sin stress som mellan. Resultatet visade att det inte fanns någon statistisk signifikant skillnad i upplevd symptomförändring bland de som hade/inte hade utövat MediYoga den senaste veckan (p=0,24). Det fanns inte heller någon statistisk signifikant skillnad i självskattad stress på fritiden bland de som hade/inte hade utövat MediYoga den senaste veckan (p=0,66). Resultatet indikerade att det inte förelåg någon skillnad i upplevd symptomförändring och självskattad stress bland de som hade utövat MediYoga, samt de som inte hade utövat MediYoga. Det är ett komplext ämne vilket innebär att detta resultat kan förklaras på ett flertal sätt och bero på många olika faktorer.

Sammanfattning Titel: Patienters erfarenheter av kontakten med äldresköterskan i primärvården. Bakgrund: Andelen äldre människor i Sverige ökar eftersom vi lever längre. Med stigande ålder ökar mottagligheten för sjukdom. Både sjukdom och åldersförändringar kan ge funktionsnedsättningar men trots detta bor många äldre med hälso- och sjukvårdsbehov hemma utan inskrivning i den kommunala hemsjukvården. Syfte: Att belysa patienters erfarenheter av kontakten med äldresköterska inom primärvården. Metod: Studien utgår från en kvalitativ design med induktiv ansats. Fem patienter deltog enskilt i en semistrukturerad intervju. Dataanalysen genomfördes med kvalitativ manifest innehållsanalys. Resultat: De intervjuade upplevde att samtalet är den viktigaste erfarenheten av kontakten med äldresköterskan. Patienterna upplever att kontakten ger dem stöd och minskad oro i vardagen. Deras trygghet ökar genom den kontinuitet och tillgänglighet som äldresköterskan erbjuder. Slutsats: Det arbete som äldresköterskan utför bör lyftas fram och tillåtas utvecklas eftersom antalet äldre med vård- och omsorgsbehov ökar. / Abstract Titel: Patients' experiences of contact with elder nurses in primary health care. Background: The proportion of elderly people in Sweden will increase due to longer life span. With age susceptibility to disease increases. Both disease- and agerelated changes can cause impairments even though many elderly people with health needs live at home, without enrollment in the municipal home care. Objective: The aim was to illuminate patients´experiences of contact with the elder nurse in primary health care. Method: The study uses a qualitative design with inductive approach. Five patients participated individually in a semi-structured interview. Data analysis was performed by qualitative manifest content analysis. Results: The interviewees felt that the conversation is the most important experience of contact with the nurseproviding elder care. Patients feel that the contact give them support and reduced anxiety in daily life. Their safety is enhanced by the continuity and availability provided by the elder nurse. Conclusion: The work that elder nurse perform should be emphasized and allowed to evolve as the number om elderly people with health and care needs increase.

During a long period of time, rental doctors have created a vast debate in Sweden. Currently, there is a shortage of doctors working in Sweden and to guarantee the lawful right to healthcare of high quality the counties must hire doctors through employment agencies. There are different opinions about rental doctors, some thinks the temporary employment results in a negative work environment and furthermore puts the patients at risk. Other people consider the Swedish healthcare to not function without rental doctors.  The purpose of this essay is to investigate rental doctors through a legal perspective and how temporary employment actually affects the patients’ security and the work environment in Sweden’s healthcare. Additionally, I want to examine options for counties to reduce the dependence of rental doctors and employment agencies. Through this essay I have foremost found a shortage of specialized doctors in Sweden, although there has been an incline of students in medicine. Counties in the northern parts of Sweden and sparsely populated areas have the vastest dependence of rental doctors, which results in future complications. Rental doctors are a necessity to guarantee a positive healthcare in counties that are having difficulties recruiting personal, but in long-term dependence of rental doctors complications appear. The long-termed temporary employment jeopardies the patient’s security and consistency of the treatment and affects the work environment in the healthcare. A majority of workers values social relations at work and a constant shortage of staff results in stress and illness. Therefore it is a necessity to reduce the dependency of rental doctors, although they are a necessity when no other caregiver is of disposal. When Sweden became a part of the European Union, the possibilities expanded for doctors to educate and work all around the union. All states in the union accepted the directive 2005/36/EG which means that all education for doctors to be equal and a simplification of the international labor market. In the beginning of the 21st century there was a growth in Swedish medical students that study and work abroad. There is also an incline of foreign doctors who decides to work in Sweden; furthermore it creates complications including longer introductions and language difficulties. However the inclines of foreign doctors are a useful alternative to reduce the dependence of rental doctors. / Hyrläkare, även kallat stafettläkare har länge skapat en hård debatt i Sverige. En läkarbrist råder i Sverige och för att garantera en god vård till befolkningen enligt HSL måste landstingen hyra in läkare genom bemanningsföretag. Det finns olika åsikter kring stafettläkare, vissa menar att inhyrningen orsakar en negativ arbetsmiljö som dessutom riskerar patientsäkerheten. Samtidigt som andra menar att den svenska vården inte skulle fungera utan stafettläkare. Mitt huvudsakliga syfte med denna uppsats är att belysa fenomenet stafettläkare ur ett rättsligt perspektiv och hur inhyrd personal påverkar patientsäkerheten samt arbetsmiljön i Sveriges hälso- och sjukvård. Uppsatsen ska även utreda tillgången på läkare, landstingens alternativ gällande bemanning och undersöka huruvida det är möjligt för landstingen att minska sitt beroende av stafettläkare. Genom denna uppsats har det framförallt visat sig en rådande brist på specialistläkare i Sverige, trots en ökning av studenter på läkarutbildningen. Beroendet av hyrpersonal är speciellt märkvärt i glesbygden och de norra delarna av Sverige.  Stafettläkare är en nödvändighet för att kunna garantera en god vård för befolkningen där det finns svårigheter att rekrytera läkare, men genom ett långvarigt behov uppstår det komplikationer. Stafettläkare riskerar att skada kontinuiteten i behandlingen samt patientsäkerheten. Ytterligare kan ett långvarigt användande av stafettläkare innebära negativa upplevelser av arbetsmiljön. Många arbetstagare värdesätter en social relation med sina arbetskamrater och ständig underbemanning skapar stress och ohälsa. Därför är det viktigt att finna alternativ för ett minskat behov av stafettläkare, trots att de är räddare i nöden när ingen annan vårdgivare finns.  När Sverige blev medlem i den Europeiska Unionen utvidgades möjligheterna markant för läkare att både utbildas och arbeta i unionens medlemsstater. Medlemstaterna harmoniserade direktivet 2005/36/EG som innebar att alla läkarutbildningar ska anses likvärdiga och underlätta läkares fria rörlighet inom unionen. I början av 2000-talet ökade antalet studenter som utbildar sig samt arbetar i ett annat land. Dessutom ökar antalet utländska läkare som kommer och arbetar i Sverige, vilket skapar ett tillskott av tillgången på läkare. Dock råder problematik gällande utländsk arbetskraft, det krävs en längre introduktion och komplikationer kring språkbarriärer. Trots detta är utländsk arbetskraft ett bra alternativ för att minska beroendet av stafettläkare.