Bakgrund: Depression är en vanlig psykisk sjukdom med hög prevalens inom psykiatrin. Sjukdomsbilden innefattar inaktivitet och många rör på sig mindre än vad folkhälsomyndighetens rekommenderar. Fysisk aktivitet har vetenskapligt stöd, både som enskild behandling och som komplement, att kunna lindra symtom vid depression. Tidigare studier fokuserar på hur fysisk aktivitet motiveras och tillämpas inom slutenvården, dock saknas psykiatriska öppenvårdsperspektivet. Syfte: Syftet med studien var att beskriva sjuksköterskors erfarenheter av att motivera patienter med depression till fysisk aktivitet inom psykiatriska öppenvården.Metod: Data samlades med hjälp av fokusgruppsintervjuer med 12 sjuksköterskor och analyserades med en fokusgruppsanalys.Resultat: Resultatet gav tre huvudkategorier: Sjuksköterskans roll, komplex utmaning samt organisation. Sjuksköterskorna erfar att det är viktigt att motivera patienter till fysisk aktivitet men att det ofta är en svår uppgift. Sjuksköterskan har en rad verktyg att använda sig av i sitt arbete, som motiverande samtal, fysisk aktivitet på recept (FaR), uppföljning och stöttning men önskar att fysisk aktivitet ska få en större plats inom den psykiatriska vården.Konklusion: Det finns verktyg att använda sig av i det motiverande arbetet till fysisk aktivitet. Dock hamnar det motiverande arbetet ofta i skymundan till förmån för andra arbetsuppgifter. En mer personcentrerad vård inom öppenvården önskas för ett mer hälsofrämjande förhållningssätt inom psykiatrin. / Background: Depression is a common mental illness with high prevalence in psychiatry. The disease picture includes inactivity and many move less than recommended by the Public Health Agency of Sweden. Physical activity has scientific support, both as an individual treatment and as a supplement, to be able to relieve symptoms of depression. Previous studies focus on how physical activity is motivated and applied in inpatient care, however, the psychiatric outpatient perspective is lacking.Aim: The purpose of the study was to describe nurses’ experiences of motivating patients with depression to physical activity in psychiatric outpatient care. Method: The study is of a qualitative nature. 12 nurses have been interviewed in focus groups divided into four occasions. Results: The result gave three main categories: The role of the nurse, complex challenge and organization. The nurses experience that it is important to motivate patients to physical activity, but that it is often a difficult task. The nurse has a number of tools to use in her work, such as motivational interventions (MI), physical activity on prescription (FaR), follow-up and support, but wishes that physical activity should have a greater place in psychiatric care.Conclusion: There are tools to use in the motivating work for physical activity. However, motivational work is often overshadowed in favor of other tasks. A more person-centered care in outpatient care is desired for a more health-promoting approach in psychiatry.

Bakgrund:  Ibland kräver psykisk ohälsa psykiatrisk tvångsvård. Under 2019 vårdades 12 300 personer i Sverige mot sin vilja. Sjuksköterskan ska jobba personcentrerat och med respekt mot människors autonomi och integritet. Genom ökad kunskap angående patienters upplevelser av tvångsvård kan medvetenheten hos sjuksköterskor och andra yrkesverksamma förbättras och utvecklas. Syfte: Syftet var att belysa patienters upplevelser av tvångsvård inom psykiatrisk slutenvård. Metod: Litteraturstudie med kvalitativ ansats, 10 artiklar har analyserats enligt Forsberg & Wengströms (2015) innehållsanalys. Artiklarna är hämtade från databaserna Cinahl och PubMed. Resultat: I resultatet framkom fyra kategorier: tvångsvård som nödvändigt, tvångsvård som skadande, socialt samspel och information och delaktighet samt 8 underkategorier: en nödvändighet, förlorande av integritet och autonomi, tvångsåtgärder som hot och straff, medicinering och biverkan, bemötande från personalen, mänsklig kontakt, brist på information och delaktighet i sin egen vård. Slutsats: De flesta patienterna hade en negativ upplevelse av tvångsvården men de fanns också de som tyckte att den var nödvändig och hjälpande. Det fanns även en önskan om mer delaktighet och information angående sin egen vård. Vårdpersonalen hade en stor roll i patientens upplevelse av tvångsvården.

No description available.

Denna kandidatuppsats har i syfte att granska de olika teknologierna för biomakt som gestaltas inom psykiatrivården i Sverige. Metoden som kommer att användas för analysen är fallstudier vilket kommer att användas tillsammans med teorier om biomakt. Den teoretiker som främst förekommer är Michel Foucault, men teorin kommer att kompletteras med fler filosofer och forskare. Analysen kommer att ha en avgränsning vid tre stycken diagnoser; schizofreni, bipolär sjukdom och borderline. I granskningen kommer teorierna och metoden användas för att identifiera vilka olika behandlingsformer som används för patienterna samt vilka teknologier för makt som förekommer i behandlingarna. Resultatet för analysen visar att de huvudsakliga behandlingsformerna för diagnoserna är läkemedel och kognitiv beteendeterapi vilka gestaltar två olika former av biomakt, både regulativ makt och disciplinär makt / The purpose of this bachelor thesis is to examine the different kinds of technologies of biopower that exist within the Swedish psychiatric institution. The method of use is case studies, that will be used in conjunction with theories about biopower. The theorist that is primarily used is Michel Foucault, however the theories about biopower will be further complemented by more philosophers and researchers. The analysis will be limited to three diagnoses; schizophrenia, bipolar disorder and borderline. The theories and methodology will be used in order to identify the different therapies used for the patients as well as the technologies of power that occur in the treatments. The result of the analysis shows that the main forms of treatment for the diagnoses are drugs and cognitive behavioral therapy which consist of two different forms of biopower, both regulatory power and disciplinary power.

Depression is a potentially life-threatening disease that is one of the leading causes of disability in the world. In 2017, more than 300 million people suffered from depression. That equates to about 4.4% of the world's population, making it the world's second most common public health disease after cardiovascular disease. About 50% who are treated for depression develop unipolar treatment-resistant depression, a type of severe persistent depression in which conventional methods or drugs do not have effect.  Psilocybin is a tryptamine found in a variety of species of psychedelic mushrooms. Psilocybin is a prodrug that breaks down into the active substance psilocin which interacts with serotonin receptors and produces psychoactive effects. Psilocybin is classified as a schedule I drug in most of the world and is therefore not considered to have any medical value. Psilocybin has been researched intensively in recent years, mainly focusing on its potential antidepressant effect. Psilocybin's effects have been widely covered in English literature but hardly at all in Swedish literature. This bachelor thesis will hopefully fill that gap and encourage more research on the subject here in Sweden. The purpose of this bachelor thesis was to evaluate, based on published studies, whether psilocybin potentially can have an effective, safe, and long-lasting antidepressant effect on depressive symptoms. Six studies are presented, and the results indicate that that 20–30 mg of psilocybin together with psychological support in an optimal environment can potentially have a long-acting, safe, and effective antidepressant effect on adult people with moderate to severe unipolar depression. Based on these results, the drug classification of psilocybin should be questioned and investigated.

No description available.

SAMMANFATTNING Bakgrund Psykiatrisk slutenvård är ett särskilt utsatt område inom hälso- och sjukvården sett till hot- och våldssituationer. Våld och psykisk sjukdom behöver inte ha ett samband, däremot kan psykisk sjukdom vara en av de bakomliggande faktorerna till aggressiva, utåtagerande och våldsamma beteenden. Sjuksköterskans uppgift inom den psykiatriska slutenvården är att ge hälsofrämjande omvårdnad utifrån patientens autonomi och välbefinnande. Vården kan se annorlunda ut eftersom självbestämmandet kan tas ifrån patienten och sjuksköterskans omhändertagande blir då allt mer väsentligt. Bergenmodellen rekommenderas av Stockholms läns landsting och är en modell som beskriver hur sjuksköterskan inom psykiatrin ska arbeta förebyggande mot hot och våld i det vardagliga arbetet. Syfte Syftet var att beskriva sjuksköterskans erfarenheter av vad god omvårdnad innebär inom den psykiatriska slutenvården samt hur omvårdnaden med Bergenmodellen som stöd kan förebygga hot och våld på avdelningen. Metod En kvalitativ semistrukturerad intervjumetod valdes. Sex intervjuer genomfördes inklusive en pilotintervju. Intervjuerna spelades in och transkriberades för att sedan analyseras med kvalitativ innehållsanalys med ett induktivt synsätt. Resultat Sjuksköterskorna beskrev begreppet omvårdnad inom den psykiatriska slutenvården som allt från god kommunikation till att upprätthålla goda relationer mellan patient och sjuksköterska. För att förebygga hot och våld på avdelningen beskrevs att det krävdes patientfokus där autonomi och delaktighet var nyckelorden. Bergenmodellens riktlinjer ansågs användbara vid hantering av våldssituationer snarare än i den dagliga omvårdnaden. Slutsats God omvårdnad beskrevs som ett subjektivt, brett begrepp som ansågs kunna förebygga många hot och våldssituationer. Bergenmodellens förebyggande riktlinjer behövde utökas och breda begrepp definieras för att personalen ska kunna använda modellen i den dagliga omvårdnaden.

Bakgrund Hot och våld påverkar den svenska vården och de sjuksköterskor som är verksamma inom den negativt, både professionellt och privat. Problemet med hot och våld är särskilt vanligt inom den psykiatriska slutenvården där över hälften av alla sjuksköterskor uppger att de utsatts för hot och våld under det senaste året. Syfte Syftet var att identifiera faktorer som sjuksköterskor upplevde påverka omvårdnaden och vårdrelationen i hot- och våldssituationer inom psykiatrisk slutenvård. Metod Kvalitativ deskriptiv design med semistrukturerade intervjuer tillämpades, där sex sjuksköterskor intervjuades, varav en pilotintervju som inkluderades i studien. Intervjuerna spelades in med diktafon, transkriberades och analyserades med induktiv innehållsanalys. Resultat Av resultatet framkom att sjuksköterskor upplevde vårdrelation som en viktig faktor i förebyggandet av hot- och våldssituationer inom psykiatrisk slutenvård. Sjuksköterskorna upplevde att god vårdrelation byggde på respekt för människan, ett gott bemötande och god kommunikation. De största hindren som förelåg mot skapandet av god vårdrelation upplevdes vara tidsbrist och bristande möjlighet till reflektion. Resultatet visade att sjuksköterskor upplevde ett större behov av att ges möjlighet till reflektion för att undvika att bli känslomässigt desensibiliserade och att denna funktion upplevdes saknas vid deras arbetsplatser. Slutsats Det förelåg ett behov av utökad möjlighet till reflektion och handledning för sjuksköterskor verksamma inom psykiatrisk slutenvård. Sjuksköterskorna upplevde att möjligheten till reflektion och rutiner för genomförande av reflektion saknades. Det förelåg ett behov hos klinikers och avdelningars ledning att möjligöra för denna funktion inom psykiatrisk slutenvård.

Denna kvalitativa studies syfte är att, ur ett sociologiskt perspektiv, förstå och synliggöra erfarenheterna av stigmatisering och exkludering från samhället av personer med bipolär sjukdom. Fyra självbiografier med författare som är bipolära har analyserats utifrån en tematisk analysmetod för att finna centrala teman och mönster. De teoretiska utgångspunkterna i studien är stämplingsteorin av Thomas J. Scheff och hans bok Being mentally Ill (2017) och stigma baserat på Erving Goffmans bok Stigma: den avvikandes roll och identitet (2011). Vidare användes två frågeställningar som ett hjälpmedel för att begränsa studien och hitta relevanta teman i självbiografierna, samt lämplig tidigare forskning om ämnet. Resultatet visade på att det finns en stor okunskap om bipolär sjukdom. Sett ur en sociologisk synvinkel går det att vittna om hur stigma och stämpling är något samtliga författare mer eller mindre beskrivit att de upplevt i respektive bok. Sjukdomen bidrar till negativa reaktioner i samhället och går ut över både vardagslivet och relationer.

Bakgrund: Enligt forskning finns en ökad risk att utveckla alkoholbrukssyndrom efter en gastric bypass operation. Detta har även uppmärksammats inom den beroendemedicinska vården. För att få en ökad förståelse för dessa patienter och kunna utveckla vården behöver patienternas egna upplevelser lyftas. Syfte: Syftet med denna studie är att beskriva hur personer med alkoholbrukssyndrom som genomgått gastric bypass upplever skillnader i sitt alkoholbruk före och efter det kirurgiska ingreppet och deras beskrivning av behov av stöd. Metod: Semistrukturerade intervjuer genomfördes med tio personer som genomgått en gastric bypass-operation och även fått behandling för alkoholbrukssyndrom. En kvalitativ innehållsanalys med manifest inriktning användes. Resultat: I analysen av insamlat intervjumaterial framkom åtta underteman som resulterade i två huvudteman, Operationens påverkan på alkoholkonsumtion och Önskan om förbättrad eftervård. Resultatet visade att det är skillnader för patienter före och efter operation gällande sin alkoholkonsumtion. Det framkom även tydligt att uppföljningar efter operation var bristande. Slutsats: Det beskrivs skillnad i alkoholens effekter efter en genomgången gastric bypass operation, många upplever snabbare berusning av en mindre mängd alkohol som i sin tur ökar suget efter mer. Många upplever att det faller mellan stolarna efter operationen. De få uppföljningar som blir av är inte vad patienterna önskar, de berör ingen del av det psykiska måendet eller den identitetskris denna kroppsliga förändring innebär. Det efterfrågas även ett bättre samarbete mellan olika vårdinstanser som kan bidra med tydligare information, där sjuksköterskan kan identifiera omvårdnadsåtgärder för varje unik patient. / Background: According to research, there is an increased risk of developing alcohol use syndrome after gastric bypass surgery. This has also been noticed in addiction medicine care. To gain an increased understanding of these patients and be able to develop care, the patients' own experiences need to be highlighted. Aim: The purpose of this study is to describe how people with alcohol use syndrome who have undergone gastric bypass experience differences in their alcohol use before and after the surgical intervention and their description of the need for support. Method: Semi-structured interviews were conducted with ten persons who underwent gastric bypass surgery and received treatment for alcohol use syndrome. A qualitative content analysis with manifest orientation was used. Results: In the analysis of collected interview material, eight subthemes emerged that resulted in two main themes, the operation's impact on alcohol consumption and the desire for improved aftercare. The results showed that there are differences for patients before and after surgery regarding their alcohol consumption. It also became clear that follow-ups after surgery were lacking. Conclusion: There is a difference in the effects of alcohol after gastric bypass surgery, several persons experience faster intoxication from a smaller amount of alcohol, which increases the desire for more. Several persons feel neglected after the operation. The few follow-ups that do occur are not what the patients desire, due to the lack of interest regarding the mental state or the identity crisis this bodily change entails. There is also a demand for better collaboration between different care agencies that can contribute with clearer information, where the nurse can identify nursing measures for each unique patient.