De pertinents travaux analysent l'impact du sport dans notre société, répartissant en différentes catégories ses agents, étudiant sa marchandisation ou s'intéressant encore à ses formes les plus extrêmes, voire les plus élitistes. Mais que peut-on dire des effets produits par cet objet du point de vue de sa transmission ? Comment décrire les rapports parfois paradoxaux entre la modélisation institutionnelle de la diffusion du sport et sa réalité quotidienne ? Si plus précisément on s'intéresse à la pratique du tennis en France, il est possible d'établir trois constats fondamentaux. Premièrement, ce jeu est un loisir « majeur » : en 2014 la fédération française de tennis (FFT) comptabilisait plus d'un million de licenciés, ce qui faisait du tennis le second sport national, derrière l'intouchable football. Dans un second temps, cette activité est désormais accessible à des publics qui jusqu'ici en étaient relativement exclus. Ce phénomène fut traduit – de façon quelque peu erronée – de « démocratisation ». Enfin, lorsqu'on observe de plus près ce qui se passe dans les clubs, on s'aperçoit que les adeptes du tennis sont de plus en plus nombreux à pratiquer ce sport sous la coupe d'une sorte d' « entraineur ». Ce dernier est chargé de parfaire leur maitrise de la discipline, voire de façon plus implicite, de réduire les contraintes classiques du joueur de club (trouver un partenaire, organiser une partie, etc...). Cette thèse – à la croisée d'une sociologie du loisir, du sport, des professions, du corps et de l'expertise – s'intéresse principalement à cette dernière tendance. Ce que nous désignerons comme la « pratique encadrée du tennis » s'érige comme une modalité de jeu moderne et désormais pleinement normalisée dans les clubs. Notre enquête dresse alors la chaine sociale qui produit ou permet la tenue de ce qu'Erving Goffman désigne comme une « relation de service », avant de décrire de ses usages et de ses effets du point de vue des individus qui la vivent. La démarche est sociographique, elle conjugue une nécessaire distanciation sur l'objet et une « participation observante » établie sous différentes postures (« élève », « encadrant », observateur, ou encore simple confident). L'étude se divise en trois phases qui traitent notre objet de sa normalisation dans le paysage sportif contemporain, jusqu'aux expériences individuelles qui en émanent. / If, in a sociological point of view, you look at the way tennis is played in France, you can make three fundamental observations. First, it,'s a very popular hobby : in 2014 the French tennis federation (FFT) counted up to one million one hundred thousand members, making tennis the second national sport, behind the unreachable footbal. Second, this activity is now accessible to people who were rather excluded until then. This phenomenon has been quite inaccurately described as « democratization ». Finally, if you observe the clubs, you realize that more and more tennis players practice this sport under the supervision od a coach. The latter is in charge of perfecting their skills, or sometimes enven more iplicity of making their practice easier by finding them a partner or arranging a match for example. This thesis is at cross-road between a sociological analysis of leisure activities, sport, carrer, body and, above all, expertise. What is here called « the supervised practice of tennis » refers to a modern playing method that is now standard in clubs. This enquiry depicts the social mechanism that produces or enables what Erving Goffman refers to as « a service relationship » and then it use and effects from the point of view of those who experience it. This is a sociographical approach that combines a necessary detachment from the subject and a participation combined with a watchful observation from different positions. The enquiry is divided into three phases, dealing with the object from its normalization in the modern sporting landscape, to the personal experiences in which it results

Les alphabets structuraux sont des collections de motifs structuraux répétés dans les structures de protéines. Durant ma thèse, j'ai utilisé l'un d'eux, les blocs protéiques (BPs), pour diverses applications comme la prédiction, la comparaison et l'analyse de structures de protéines. J'ai d'abord étudié les variations structurales observées au sein de structures ayant des séquences protéiques identiques et au cours de simulations de dynamique moléculaire. Les résultats de ces analyses ont été synthétisés sous la forme de matrices de substitution et ont montré des similitudes surprenantes avec les précédentes matrices établies pour les protéines homologues ou les ensembles RMN. La méthode kPRED qui permet de prédire le squelette des protéines sous forme de BPs a été amélioré en prenant en compte les structures locales voisines. La nouvelle version privilégie aussi les informations provenant des protéines homologues lorsqu'elles sont disponibles, atteignant une précision moyenne de 66,3% sur un jeu de données test. J'ai aussi étendu la portée de la base de données PENTAdb pour couvrir l'ensemble des structures de la PDB. Je montre que l'effet de cette augmentation de 950% dans le contenu de PENTAdb améliore notre compréhension de la relation séquence-structure au niveau d'un pentapeptide. J'ai également utilisé PB-ALIGN, un outil de comparaison rapide et efficace de structures des protéines, pour comparer toutes les structures protéiques dans la PDB entre elles et pour étudier les similitudes structurales. J'ai généré une grande collection de données d'alignement et j'explore son usage pour l'annotation fonctionnelle et l'identification de possibles relations évolutives. / Structural motifs found in protein structures. They help in approximating protein structure as a 1D string with minimal loss of structural information. Here I have employed a widely used structural alphabet called Protein Blocks (PB) for various applications like predicting, comparing and analyzing protein structures. PBs were used to study the structural variations in proteins with identical primary structure and also during the course of molecular dynamics (MD) simulations. The results from these analyses were summarized in the form of substitution matrices and showed striking similarities to previously established matrices for homologous proteins and NMR ensembles. I improved kPRED, a knowledge-based prediction of protein backbone in terms of PBs, by taking into consideration the neighboring local structures. The new version of the algorithm also privileges structural information from homologous proteins when available reaching an average accuracy of 66.3% on a benchmark dataset. The scope of the PENTAdb database has been expanded to cover the entire protein structure space in an automated manner. I show that the effect of this 950% increase in the contents of PENTAdb improves our understanding of the sequence-structure relationship at the pentapeptide level. I also used PB-ALIGN, a fast and efficient protein structure comparison tool, to compare all protein structures in PDB in an all-vs-all manner and to investigate PB-based structural similarities. This generated a huge collection of alignment data and I discuss its use for functional annotation and identification of possible evolutionary relationships.

Bakgrund: Humor som inslag i mänsklig kultur går att identifiera så långt tillbaka som det finns skriftliga källor. Humor påverkar social interaktion, används för att känna social samhörighet, skapa band människor emellan och stärka relationer. Traditionellt har sjuksköterskans roll haft begränsat medicinskt fokus. Rollen har breddats och innebär nu personligt relationsskapande präglat av engagemang och att se hela människan – en personcentrerad vård.   Syfte: Att beskriva hur humor används i vården och hur detta upplevs ur ett patient- och sjuksköterskeperspektiv. Metod: En litteraturöversikt med datainsamling från databaserna CINAHL Complete, PubMed och Ageline. Resultat: Sjuksköterskeperspektivet beskriver hur sjuksköterskor använder humor i vården för att främja en terapeutisk relation till patienten, bevara patientens identitet samt skapa trygghet och tillit och även som strategi för att klara av sjuksköterskearbetet och för att stärka teamarbetet. Patientperspektivet beskriver hur patienter avsiktligt använder humor för att få bättre vård och underlätta för sjuksköterskan. I vården är humorn oftast patientinitierad och används av patienten som skydd och för att lätta upp i svåra situationer. Både patienter och sjuksköterskor ansåg att det finns situationer då humor är opassande. Diskussion: Resultatet diskuteras utifrån Katie Erikssons omvårdnadsteori och relateras till konsensusbegreppet hälsa. Humor spelar en central roll i vårdandet och tycks ha effekter på psykiskt välmående. Humorn är dock oftast patientinitierad och för att ge personcentrerad vård borde sjuksköterskor i högre grad använda humor som ett verktyg i den dagliga professionen. / Background: As far back as there are written sources there is possible to identify humour elements in human culture. Humour affects social interactions, is used to show appreciation, create feelings of social connectedness, form bonds between people and maintain and strengthen relationships. Traditionally the nurse’s role has been relatively limited and the focus has been strictly medical. The nurse’s role has expanded and involves personal relationship building characterized by commitment and to see the whole person – a person-centered care. Aim: To describe how humour is used in health care and how it is perceived, from a patient and nurse perspective. Method: A literature review of data collection from databases CINAHL Complete, PubMed and Ageline. Results: The Nurse Perspective describes how nurses use humour in healthcare to promote a therapeutic relationship with the patient and preserve the patients' identity and create a sense of security and trust. Further, humour was used as a strategy to cope with the heavy work the nurse carries out and to improve teamwork. The Patient Perspective describes how patients deliberately use humour to receive better care and to aid the nurse. Mostly, humour in health care was patient initiated and is also used by patients as protection and to lighten up difficult situations. Both patients and nurses believed that humour is inappropriate in some situations. Discussion: The results are discussed on the basis of Katie Eriksson nursing theory and was related to the consensus concept health. Humour plays a central role in nursing and to deepen the nurse-patient relationship. It seems to have effects on psychological well-being. Despite this, humour is usually patient initiated and in order to provide person-centered care nurses should make greater use of humour as a tool used in their profession.

In Sweden there are many kinds of effort given youths with behavioral problems, one is institutional care. International research display a varying kind of results from this type of treatment. The aim of this study is to examine and illustrate which central components that results in positive treatment, but also starighten important components in KBT. On the basis of research results, important components for positive treatment have been illustrated as; the therapeutic relationship, the integrity of treatment, prosocial-contacts, positive climate in treatment, the continual of treatment, how to bring treatment to an end, the responsivity principle-the principle of need-the risk principle, learning and KBT.  Research also aims to investigate whether these components could be identified in the daily work of youth treatment on institution. This through a qualitative approach including six interviews held with staff working in treatment facilities. Generally the staff shows good knowledge about important components for positive outcome of treatment. To achieve these important components the staff has different strategies. This includes construct a good relation to the youth, develop the knowledge of methods,  respect ones opinion, be a person for the youth to model themselves on,  reinforce positive behavior, work towards goals, work together with school and family, individualy adjust the treatment and make use of the youth interests. Both research and the staff experience difficulties in working with these youths but also talks about positive qualities with this kind of work. The terapeuthic relationship is a constantly recurring concept which the respondents talk about as a solution to accomplish a positive result of treatment. In the discussion it comes to light that all the found components according to research are compatible with KBT.

Our society is overwhelmed with an ever growing amount of information. Effective management of this information requires novel ways to filter and select the most relevant pieces of information. Some of this information can be associated with the source or sources expressing it. Sources and their relation to what they express affect information and whether we perceive it as relevant, biased or truthful. In news texts in particular, it is common practice to report third-party statements and opinions. Recognizing relations of attribution is therefore a necessary step toward detecting statements and opinions of specific sources and selecting and evaluating information on the basis of its source. The automatic identification of Attribution Relations has applications in numerous research areas. Quotation and opinion extraction, discourse and factuality have all partly addressed the annotation and identification of Attribution Relations. However, disjoint efforts have provided a partial and partly inaccurate picture of attribution. Moreover, these research efforts have generated small or incomplete resources, thus limiting the applicability of machine learning approaches. Existing approaches to extract Attribution Relations have focused on rule-based models, which are limited both in coverage and precision. This thesis presents a computational approach to attribution that recasts attribution extraction as the identification of the attributed text, its source and the lexical cue linking them in a relation. Drawing on preliminary data-driven investigation, I present a comprehensive lexicalised approach to attribution and further refine and test a previously defined annotation scheme. The scheme has been used to create a corpus annotated with Attribution Relations, with the goal of contributing a large and complete resource than can lay the foundations for future attribution studies. Based on this resource, I developed a system for the automatic extraction of attribution relations that surpasses traditional syntactic pattern-based approaches. The system is a pipeline of classification and sequence labelling models that identify and link each of the components of an attribution relation. The results show concrete opportunities for attribution-based applications.

SYFTE: Studiens syfte är att undersöka hur klädesbutiken SODA i Halmstad använder Instagram för att upprätthålla relationer med sina kunder och potentiella kunder. Frågeställningarna rör SODA’s användning av Instagram utifrån teorier inom relationsmarknadskommunikation. TEORI: Studiens teoretiska referensram grundar sig i relationsmarknadskommunikation. METOD: Uppsatsen utgår från en kvalitativ textanalys och har genomförts genom en intervju och undersökning av SODA’s publiceringar på Instagram under mars månad 2017. Materialet har både analyserats och tolkas med utgångspunkt av teorier inom relationsmarknadskommunikation. RESULTAT: SODA publicerar aktivt inlägg, besvarar kommentarer och uppmanar sina kunder och potentiella kunder till dialog på Instagram som bidrar till skapande och upprätthållning av relationer.

Syftet med denna studie har varit att undersöka hur pedagogen upplever relationen mellan sig själv och barnet i förskolan. Grunden för studien har utgjorts av manknytningsteori ekologisk systemteori samt tolkningar av de samma. Anknytningsteorin har bidragit till att ge en grundförståelse för betydelsen av en trygg relation och anknytning mellan barnet och vårdnadshavaren och vilka effekter anknytningen har på barnets emotionella och även kognitiva utveckling. Systemteorin har använts för att förklara den olika kontexter barnet befinner sig i och hur dessa samverkar med varandra. Förskolans förmåga att integrera strukturella faktorer i lärardimensionen med barndimensionen och förmågan att tillgodose barnens omsorgs- och relationella behov, såsom gruppstorlek och personaltäthet, är avgörande både för barnets utvecklingspotential och kvaliteten på relationen mellanpedagogen och barnet. Studien har använt en kvalitativ ansats med semistrukturerade intervjuer med fyra pedagoger från fyra olika verksamheter. Frågorna har fokuserat på relationen mellan pedagogen och barnet därrespondenterna gavs möjligheten att beskriva sina upplevelser kring relationsbyggande och även denkontext relationen uppstår i. Resultatet har visat att relationen till barnet uppfattas som en självklarhet och som en förutsättning för att barnet skall känna trygghet och kunna lära. Vissa strukturella ramar såsom barngruppens storlek, relationen till föräldrarna och personalens kontinuitet visade sig också vara relationella påverkansfaktorer. Det existerar flera parallella synsätt på barn samt flera pedagogiska traditioner som pedagogen pendlar mellan när hen interagerar med barnet. / <p>Godkönnande datum: 2017-06-02</p>

Complex networks is an interdisciplinary research area which focuses on the study of properties of complex systems that have many functional or structural subunits. Community detection algorithms are one of the major approaches to analyse complex networks with multilevel or overlapping community structures. This research work focuses on constructing a novel community detection approach for simplification of a given complex demographic network. The general process of the abstraction from concrete problems as well as the general definition of communities have not been well defined and all the existing methods are derived from specific backgrounds, leaving the reliabilities in other fields open to ques- tion. This specificity of the existing methods reveals the need for a general approach for community definition and detection. Here, we devise a general procedure to find community structures in concrete problems by classifying the concrete networks into two basic types: Transmission networks and Similarity networks. The relation among nodes in transmission networks are constructed by material transmission and the ones in similarity network are constructed by the similarity in properties of the nodes. We show that both the types can be represented based upon an unified graph model. Based on the model, we propose a generic approach, Relation Strength Measurement (RSM), to define the communities. We have demonstrated that the Effective Resistance Function (ERF), from the Klein and Randic’s electrical network model, is applicable for quantifying the relation among nodes. We have also introduced a community threshold parameter (CP) based on which, the RSM algorithm categorizes the network nodes into communities. We have compared the performance of our algorithm with other well known community detection methods. The simulation results show that the algorithm accurately obtains the division of community structure both in real-world and synthetic networks.

Dans le sport, la communication, c’est-à-dire la transmission de messages, entre le joueur et l’entraineur 1 est primordiale. Encore très peu d’études portent sur le processus de communication entre le joueur et l’entraineur, processus pourtant essentiel à l’enseignementapprentissage, et très peu analysent l’incidence de cette communication sur les athlètes. La présente recherche a donc pour but de (a) comprendre ce qui fait qu’une communication est bonne aux yeux des entraineurs et des joueurs, (b) de comprendre le processus de communication lui-même et (c) de comprendre les répercussions de la communication sur le développement athlétique et personnel des joueurs. Une équipe de football scolaire composée de joueurs de 15 à 17 ans a été étudiée. Les données ont été recueillies au moyen d’observations sur le terrain et d’entrevues à des périodes déterminées avec quatre entraineurs et quatre joueurs. Une analyse thématique inductive révèle les perceptions d’une bonne communication selon les entraineurs et les joueurs. Les points similaires entre les points de vue des entraineurs et des athlètes sont la confiance, le respect, l’humour, et la connaissance de l’autre personne. Les différences sont que les entraineurs désirent une bonne relation basée sur la confiance sans être toutefois trop proche de l’athlète, tandis que les athlètes désirent une relation d’amitié et de support sans communication agressive. Les résultats font également ressortir les effets positifs qu’une bonne communication entre joueurs et entraineurs peut avoir sur les jeunes, dans le contexte du sport et dans la vie de tous les jours.

Under 2015 kom 35369 ensamkommande barn och ungdomar till Sverige för att söka asyl. I media och i samhället har det diskuterats flitigt kring olika händelser rörande de ensamkommande barnen och ungdomarna. När barn under 18 år kommer till Sverige tilldelas de en god man som ska se till att barnet får sina rättigheter tillgodosedda. Samtidigt är det sällan vi hört de ensamkommande ungdomarnas egna röster. Sker god mans-uppdraget utifrån barnens villkor och barnperspektiv? Under förra året (2015) blev det också uppenbart att det saknades gode män till ensamkommande barn och ungdomar i kommunerna (Socialstyrelsen 2016). Vi ville förstå och undersöka hur de ensamkommande ungdomarna upplever att god man uppfyller sitt uppdrag, i att vara den samordnade och stödjande länken till den ensamkommande ungdomen. Syftet är att undersöka hur de ensamkommande ungdomarna upplever relationen med sin god man. Vi har använt oss av kvalitativa fokusgruppsintervjuer för att samla in vår data. Deltagarna i vår studie var ensamkommande ungdomar mellan 16-17 år som inte varit i Sverige i mer än 1 år. Med vår studie kan vi bekräfta vissa likheter med tidigare internationell forskning samt se en del skillnader från tidigare nationell forskning. Vi kan också tolka att ytterligare verktyg och kunskaper behövs för att möta de ensamkommande ungdomarna utifrån ett barnperspektiv. De ensamkommande ungdomarna i vår studie upplever sig ha liten möjlighet att påverka relationen till sin god man. De ensamkommande ungdomarna försöker många gånger göra sina röster hörda men det är sällan problem blir åtgärdade. Få av våra deltagare hade en positiv upplevelse av sin god man och utförande av god mans-uppdraget.