<p>The aim of this study was to examine how teachers in special schools for children with mental disabilities add meaning to the process of assessing their pupils with a grading system. The study was carried out in a focus group that, during three qualitative dialogues, discussed the grading system in special schools in general and on the basis of the national school curriculum. The material was analyzed from a theoretical viewpoint taking into account both the French philosopher Michel Foucault’s perspective on empowerment and that of post-structuralism.</p><p>The results show that it is clearly problematic to assess children with intellectual disabilities. Due to the children´s differing conditions it is not possible to establish common knowledge goals and grades cannot be weighed in relation to the child’s level of knowledge. However, by considering the individual conditions of the children, formative assessment can be practiced and by avoiding not-passed grades all pupils in the special school can reach their individual goals and it is guaranteed that pupils always receive a grade that allows them to pass. The study also shows that the assessment still contains a comparative aspect; in fact, a comparative aspect is already incorporated in the assignment process to the special school which in Sweden bases on comparing the pupils intelligence level with that of other children of similar age. The goal-related grading system thus builds on a comparative system, in which children tested with a certain value from the normal test scale, are expected to not reach the curriculum goals and are then placed in a special school.</p><p>The results of this study also illustrate the consequences of grade assessment for children´s identity and future. The teacher´s handling of curriculum goals and grades results in the subjectivization of the pupils. Children are shaped to be learning subjects in an environment of discourses that segregates the children by labeling them as being different from normal. Both, pupils and personnel operate in a system of (ranked) power where disciplinary actions are part of a normalization process, a process that creates and is created by the prevailing ranking of power. The study shows that the assignment of grades in special schools and schools for children with mental disabilities is in itself part of a social process that singles out individuals who get diagnosed as intellectually disabled and that places them at the margin of society.</p> / <p>Syftet med denna studie har varit att undersöka hur pedagoger i särskolan skapar mening i betygssättningen av elever i denna skolform. Studien har genomförts i en fokusgrupp som i kvalitativa samtal vid tre tillfällen har diskuterat betygssättning i särskolan allmänt samt med utgångspunkt i grundsärskolans nationella dokument. Materialet har analyserats utifrån ett teoretiskt perspektiv med det poststrukturalistiska och Michel Foucaults maktperspektiv för ögonen.</p><p>I resultatet har det framkommit att betygssättning i särskolan är problematiskt. Elevers olika förutsättningar gör det omöjligt att ha gemensamma kunskapsmål och viktningen av betyg låter sig inte göras i förhållande till kunskapsnivån. Genom att ta hänsyn till de egna förutsättningarna kan formativ bedömning dock tillämpas och avsaknaden av ickegodkänt betyg gör att barnens individuella mål kan uppnås och ett godkänt betyg alltid garanteras. Analysen av materialet visar också att den jämförande aspekten i bedömningen finns kvar inte minst i själva mottagandet till särskolan, då det svenska systemet grundar sig på att elever föreslås skolformen särskola utifrån en jämförelse med jämnårigas intelligensnivå. Skolans mål- och kunskapsrelativa betygssystem bygger därmed på ett relativ jämförande ordning, där barn som testats och fått ett visst värde på normalskalan, förväntas att inte uppnå grundskolans mål och tas emot i särskolan.</p><p>Studiens resultat har också visat betygssättningens och särskolans betydelse för elevers identitetsskapande och framtid. Pedagogers hantering av kunskapsmål och betyg för med sig en subjektivering av elever där barnen formas till lärande subjekt i en miljö fylld av diskurser som vill särskilja dem som avvikande från det normala. Såväl eleverna som personalen själv verkar i en maktordning där disciplineringen är en del i en normaliseringsprocess, en process som skapas av och skapar den rådande maktordningen. Studien visar att betygssättningen i särskolan och den särskilda skolformen i sig är en del av den samhällsprocess som verkar för att sortera ut personer som får diagnosen utvecklingsstörning och som placeras i utkanten av samhället.</p>

The aim of this study was to examine how teachers in special schools for children with mental disabilities add meaning to the process of assessing their pupils with a grading system. The study was carried out in a focus group that, during three qualitative dialogues, discussed the grading system in special schools in general and on the basis of the national school curriculum. The material was analyzed from a theoretical viewpoint taking into account both the French philosopher Michel Foucault’s perspective on empowerment and that of post-structuralism. The results show that it is clearly problematic to assess children with intellectual disabilities. Due to the children´s differing conditions it is not possible to establish common knowledge goals and grades cannot be weighed in relation to the child’s level of knowledge. However, by considering the individual conditions of the children, formative assessment can be practiced and by avoiding not-passed grades all pupils in the special school can reach their individual goals and it is guaranteed that pupils always receive a grade that allows them to pass. The study also shows that the assessment still contains a comparative aspect; in fact, a comparative aspect is already incorporated in the assignment process to the special school which in Sweden bases on comparing the pupils intelligence level with that of other children of similar age. The goal-related grading system thus builds on a comparative system, in which children tested with a certain value from the normal test scale, are expected to not reach the curriculum goals and are then placed in a special school. The results of this study also illustrate the consequences of grade assessment for children´s identity and future. The teacher´s handling of curriculum goals and grades results in the subjectivization of the pupils. Children are shaped to be learning subjects in an environment of discourses that segregates the children by labeling them as being different from normal. Both, pupils and personnel operate in a system of (ranked) power where disciplinary actions are part of a normalization process, a process that creates and is created by the prevailing ranking of power. The study shows that the assignment of grades in special schools and schools for children with mental disabilities is in itself part of a social process that singles out individuals who get diagnosed as intellectually disabled and that places them at the margin of society. / Syftet med denna studie har varit att undersöka hur pedagoger i särskolan skapar mening i betygssättningen av elever i denna skolform. Studien har genomförts i en fokusgrupp som i kvalitativa samtal vid tre tillfällen har diskuterat betygssättning i särskolan allmänt samt med utgångspunkt i grundsärskolans nationella dokument. Materialet har analyserats utifrån ett teoretiskt perspektiv med det poststrukturalistiska och Michel Foucaults maktperspektiv för ögonen. I resultatet har det framkommit att betygssättning i särskolan är problematiskt. Elevers olika förutsättningar gör det omöjligt att ha gemensamma kunskapsmål och viktningen av betyg låter sig inte göras i förhållande till kunskapsnivån. Genom att ta hänsyn till de egna förutsättningarna kan formativ bedömning dock tillämpas och avsaknaden av ickegodkänt betyg gör att barnens individuella mål kan uppnås och ett godkänt betyg alltid garanteras. Analysen av materialet visar också att den jämförande aspekten i bedömningen finns kvar inte minst i själva mottagandet till särskolan, då det svenska systemet grundar sig på att elever föreslås skolformen särskola utifrån en jämförelse med jämnårigas intelligensnivå. Skolans mål- och kunskapsrelativa betygssystem bygger därmed på ett relativ jämförande ordning, där barn som testats och fått ett visst värde på normalskalan, förväntas att inte uppnå grundskolans mål och tas emot i särskolan. Studiens resultat har också visat betygssättningens och särskolans betydelse för elevers identitetsskapande och framtid. Pedagogers hantering av kunskapsmål och betyg för med sig en subjektivering av elever där barnen formas till lärande subjekt i en miljö fylld av diskurser som vill särskilja dem som avvikande från det normala. Såväl eleverna som personalen själv verkar i en maktordning där disciplineringen är en del i en normaliseringsprocess, en process som skapas av och skapar den rådande maktordningen. Studien visar att betygssättningen i särskolan och den särskilda skolformen i sig är en del av den samhällsprocess som verkar för att sortera ut personer som får diagnosen utvecklingsstörning och som placeras i utkanten av samhället.

En kvalitativ undersökning om sena inskrivningar i särskolan.Syftet med denna studie är att undersöka elevers upplevelse av att få diagnosen lindrig utvecklingsstörning och att bli inskriven i särskolan i senare delen av grund-skolan.För att få svar på min fråga använde jag en kvalitativ metod och intervjuade elever-na för att kunna ta del av deras upplevelser. Resultatet av intervjuerna har visat att elever som blir sent inskrivna i särskolan inte mår särskilt bra. De har svårt att acceptera sin situation och känner att de är särskilda. De vill inte tillhöra särskolan och känner ingen tillhörighet med övriga elever, stor vikt läggs vid att vara normal. Eleverna har också svårt att förlika sig med sin diagnos lindrig utvecklingsstörning. Det som alla intervjuade trots allt anser vara bra med att de placerats i särskolan är det stöd och den hjälp de får i sitt skolarbete av lärare och övrig personal. / Although the increased number of upper secondary school students that has beenenrolled in education for pupils with intellectual disabilities has been on the publicagenda for decades, research that focus on how this affect the children are stillscarce.Taking a student perspective, the overall aim of this study is to contribute to newinsight concerning how students experience to get a “mild intellectual disability”diagnosis that leads to a change of school systems, being transferred from regularpublic schools to education for pupils with intellectual disabilities.The report draws on qualitative empirical data, which is collected through six semistructuredinterviews. The study shows that although experiencing problems tofulfil the goals in the theoretical subjects at elementary and middle schools, havinga diagnosis and being sorted out from the group of normal people was still veryshocking. Accordingly, all of the students put a lot of effort to being perceived asnormal. However, as a result of enrolment to education for pupils with intellectualdisabilities is the pressure had declined and all students witnessed about the goodsupport they got at school. Finally, a positive finding from the study was that thestudents saw the future with confidence and expected to have just as good jobopportunities as everyone else.

Studiens syfte är att belysa hur speciallärare med specialisering mot utvecklingsstörning lyfter fram metoder som gynnar kommunikationsutveckling för elever på särskolan. Vidare belyses vilka sociala sammanhang och verktyg som används för att främja kommunikationen för elever i särskolan. I studien tolkas resultatet ur det sociokulturella perspektivet där artefakter, kultur och den närmaste utvecklingszonen är de centrala begrepp som används i tolkningen. En hermeneutisk ansats används i studien och kvalitativa intervjuer av semistrukturerad karaktär genomfördes med åtta speciallärare, verksamma inom grund- och gymnasiesärskolor runt om i Sverige. En förhoppning var att studien skulle ge aha-upplevelser gällande hur lärare kan arbeta med kommunikation samt ge oss en större verktygslåda i vår profession som speciallärare. Resultatet presenteras i kategorier som framkommit vid analys av empirin. Resultatet visar att kommunikation inom särskolan innefattar många olika artefakter, och de artefakter som används mest är bilder och tecken. Kulturer som förekommer för att gynna kommunikationsutvecklingen för elever på särskolan är läsande och spela spel för att eleverna ska kunna bli så självständiga som möjligt. För de på tidig utvecklingsnivå lyfts imitation som centralt för att utveckla kommunikationen. I studien framkommer att både speciallärare och elever behöver stöttning i den närmaste utvecklingszonen vad det gäller kommunikation. Miljöerna är kommunikativt tillgängliga men dock endast på individ och gruppnivå och inte på organisationsnivå. / The purpose of the study is to shed light on how special education teachers with a focus on developmental disabilities, to highlight methods that benefit communication development for students at the special school. Furthermore, the social contexts and tools that are used to promote communication for students in special schools are highlighted. The study interprets the results from the socio-cultural perspective where artifacts, culture and the immediate development zone are the central concepts used in the interpretation. A hermeneutic approach is used in the study and qualitative interviews of a semi-structured nature were conducted with eight special teachers, active in primary and secondary special schools around Sweden. One hope was that the study would provide aha-experiences regarding how teachers can work with communication and give us a larger toolbox in our profession as special teachers. The results are presented in categories that emerged from the analysis of the empirical data.The results show that communication within the special school includes many different artifacts, and the artifacts that are used most are images and signs. Cultures that exist to promote communication development for students at the special school are reading and playing games so that the students can become as independent as possible. For those at an early stage of development, imitation is emphasized as central to developing communication. The study shows that both special needs teachers and students need support in the immediate development zone when it comes to communication. The environments are communicatively accessible, but only at the individual and group level and not at the organizational level.

This thesis presents a study of the work of understanding one’s life. The work of understanding one’s life is what I call the work that pupils in special school and special school for adults (education for pupils, children as well as adults with intellectual challenges) themselves initiate. It is a “real” job, based on the pupils’ conditions where the purpose is to understand his or her self and learn to live in a world that is or can be experienced as unreliable. In special school the teacher has very obviously the pupil’s life in his or her hand and the way of approach that the teacher chooses is of great importance for the possibility for the pupil to work with his or her understanding of life. Analyses of concepts from existential philosophers with interdependence in focus have the purpose of understanding the work of understanding one’s life. For example K.E. Løgstrup’s philosophy on the ethical demand is discussed, as also spontaneous and revolving life expressions, Karl Jaspers’ border situations, Paul Tillich’s the courage to be and Henry Cöster’s work on ethics and social care. The discussion is put in relation to two different ways of approach that the pedagogue can choose. I call them following and leading approach. The analyses are illustrated with drawings from pupils’ and stories based on my experience of many years’ work in special school. The method, to see the alternative with distinctions, has been inspired by K.E. Løgstrup’s phenomenological interpretation of everyday reality. The result – a theory on what the work of understanding one’s life is about – is based on the discussion of the different concepts of the analysis in combination. The theory makes it possible to both speak about and relate to the work of understanding one’s life. Finally examples are given of areas, activities and situations where knowledge about the importance of the work of understanding one’s life is important for people’s possibility of taking part in community of society.

Arbetet i särskolan ska förbereda för vuxenlivet, och sex- och samlevnadsundervisningen ska bedrivas utifrån ett främjande perspektiv med fokus på sexualitet, identitet, normer och jämställdhet. I Skolinspektionens aktuella granskning av sex- och samlevnadsundervisningen framkommer betydande brister. Den här studien vill öka kunskapen om pedagogers föreställningar om sexualitet och sex- och samlevnad avseende elever med intellektuell funktionsnedsättning i särskolan. Undersökningen utgörs av semistrukturerade intervjuer med pedagoger i gymnasiesärskolan. Utifrån ett normkritiskt perspektiv har insamlad empiri analyserats med hjälp av begreppen cripteori, normalitet och empowerment i syfte att beskriva och tolka hur pedagogerna i särskolan förhåller sig till eleverna och deras förmåga och rätt till sin sexualitet. Olika teman har konstruerats ur empirin för att definiera attityder, normer och förhållningssätt. Resultatet visar pedagoger med oerhört engagemang i ett svårt ämne där de känner sig ensamma och utsatta utan pedagogiskt stöd. Eleverna visar en stor önskan att passa in, de skäms för att gå i särskolan och gör allt för att inte framstå som avvikande. Osäkerheten hos pedagogerna är av central betydelse samtidigt som den normkritiska medvetenheten i undervisningen behöver stärkas. Slutsatsen är att kompetensutveckling och pedagogisk vägledning inom särskolan är avgörande för detta viktiga men känsliga ämne. / The work in school for students with special needs should prepare for adult life, and sex and cohabitation education should be based on a promotion perspective with focus on sexuality, identity, norms and gender equality. The School Inspectorate's current review of sex and cohabitation education reveals significant shortcomings. This study aims to increase knowledge about educators' perceptions of sexuality, and sex and cohabitation, regarding students with intellectual disabilities. The study consists of semistructured interviews with educators in special needs upper secondary school. Based on a norm critical perspective, collected data has been analyzed using the concepts of crip theory, normality and empowerment for the purpose of describing and interpreting how the educators relate to the students, their ability and right to their own sexuality. Different themes have been constructed from the collected data in order to define attitudes, norms and approaches. The result shows educators with huge commitment in a difficult field where they feel lonely and vulnerable without pedagogical support. The students show great desire to fit in, they are ashamed of going to special school and do anything to not appear deviant. The insecurity within the educators is of central importance and there is little norm critical awareness in the teaching. The conclusion is that knowledge development and pedagogical guidance within the special needs upper secondary school is crucial in this important but sensitive field.

Studien belyser lärar - elevrelationer och har ett relationellt perspektiv. Syftet med studien är att belysa hur lärare och elever på särskolan beskriver lärar-elevrelationer samt vilka likheter och skillnader det finns i beskrivningarna. Den teoretiska utgångspunkten för studien är Aspelins (2018) modell om relationskompetens, där aspekterna kommunikativ kompetens, differentieringskompetens, socio- emotionell kompetens, ett socialt tillvägagångssätt samt ett relationellt tillvägagångssätt, används i den teoretiska tolkningen. Studien är kvalitativ och utgörs av intervjuer med fyra lärare samt sju gymnasieelever i särskolan. I resultatet framkommer att lärarna ser sig ansvariga för relationsskapandet men även eleverna ser ett ansvar i att skapa en bra relation till sina lärare. Elevernas resultat visar att relationskompetensens olika delar kan ses i en lärare som är tydlig, pratar långsamt och visar välvilja med kroppsspråket. Eleverna ser positivt på att läraren är deras vän. Relationskompetensen ses i en lärare som kan balansera mellan humor och allvar i undervisningen, men också i en lärare som väljer bort utskällning för att istället använda verbala eller andra anpassningar.  Lärarintervjuerna visar även på att anpassningar i lärmiljön gynnar lärar- elevrelationen. Vidare ses relationskompetensen i en lärare som använder sitt kroppsspråk och sitt röstläge såväl som ett lågaffektivt bemötande gentemot eleven. Lärarna betonar vikten av ett genuint intresse för eleven, de vill skapa trygghet och inge självförtroende och se varje individ utan att “klumpa ihop dem” utefter deras diagnoser. I lärarintervjuerna framkommer det att det är en utmaning utifrån arbetet med relationer att sätta gränser mellan jobb och privatliv. Grundlärarutbildningen har i liten utsträckning gett lärarna förberedelse i relationsskapande. / The purpose of this study is to shed light on how teachers and students in Compulsory and Upper secondary school for pupils with intellectual disabilities, describe their relationships with each other as well as identifying similarities and differences between these descriptions. The theoretical framework for this study is Aspelin's (2018) model of relational competence. Specifically, the aspects of communicative competence, differentiation competence, socio-emotional competence, a social and a relational approach are used in the analysis process. The study is qualitative and consists of interviews with 4 teachers and 7 pupils in an Upper secondary national program for pupils with intellectual disabilities. The results show that the teachers consider themselves responsible for creating relationships, and the students also take responsibility for creating a good relationship with their teachers. The students' results show that the different parts of the relational competence can be seen in a teacher who speaks clearly, slowly and shows goodwill with their body language. The students are positive towards the teacher being a friend. Relational competence is seen in a teacher who can balance between humor and seriousness in their teaching, and in a teacher, who chooses not to raise their voice to reprimand but instead chooses to use verbal communication or other adaptations.  The teacher interviews show that adaptations in the learning environment benefit the teacher-student relationship. Furthermore, the relational competence is seen in a teacher who uses their body language and voice position as well as a low arousal approach towards the student. The teachers emphasize the importance of a genuine interest in the student, they want to create a feeling of safety towards the student and instill self-confidence within them and see every individual without "lumping them together" according to their diagnoses. The teachers claim that the establishing of positive relationships also poses a challenge in terms of setting boundaries between their professional and private lives. Finally, the teacher education programs had only provided relational competence training to a small extent.