Bakgrund: När patienter vårdas på sjukhus görs bedömning om förväntade behov efter att patienten är färdigbehandlad i slutenvården och ska gå hem. När behov av insatser i hemmet bedömts för att ge patienten en trygg utskrivning behöver slutenvård, öppenvård och kommun samverka. Distriktssköterskor i öppenvård och kommunal vård deltar i samverkan runt patienten. Samverkan sker för att vårdansvaret ska flyttas över från en part till en annan samt att insatser från socialtjänst ska kunna säkerställas. 2018 kom en ny lag, Samverkanslagen som anger hur samverkan ska genomföras och studien syftar till att undersöka denna process utifrån distriktsköterskans erfarenheter.  Syfte: Syftet var att beskriva distriktsköterskors erfarenheter av samverkan mellan öppenvård, slutenvård och kommunal vård kring patienter vid utskrivning från slutenvård. Metod: Studien genomfördes med kvalitativ metod och en induktiv ansats. Då avsikten var att undersöka informanters erfarenheter av en företeelse genomfördes semistrukturerade intervjuer med 7 informanter. Materialet som samlats in analyserades därefter med kvalitativ innehållsanalys för att belysa ett manifest innehåll i materialet. Resultat: Distriktssköterskorna identifierade faktorer som avgjorde hur väl samverkan fungerade när en patient ska skrivas ut från slutenvården. Faktorerna kunde delas in i två kategorier. Den första kategorin var faktorer som främjar samverkan som innefattade underkategorierna att samarbeta över verksamhetsgränser, att vidta försiktighetsåtgärdersamt att patienten medverkar. Den andra kategorin var faktorer som försvårar samverkan som innefattade underkategorierna när inte alla professioner tar sitt ansvar, när patienten inte vill medverka samt när covid-pandemin påverkar samverkan.  Slutsats: Distriktssköterskorna ser en positiv utveckling av samverkan över tid. De tillkortakommanden som identifierats i studien tyder på behov att utveckla organisatoriska förutsättningar för samverkande parters möjlighet att ta ansvar i samverkan. Distriktssköterskorna har ett personcentrerat förhållningssätt och verkar för att överbrygga brister som kan ha en negativ effekt på patientsäkerheten / Background: When patients are cared for in hospital, an assessment of expected needs is conducted after the patient has completed treatment in inpatient care and is deemed ready to go home. When the need for interventions in the home has been assessed necessary in order to give the patient a safe discharge, inpatient care, outpatient care, and the municipality need to cooperate so as to achieve the desired outcome. Collaboration takes place so that the responsibility for care is transferred from one party to another and that efforts from social services can be ensured. A new law was passed in 2018, the Collaboration Act, which states how collaboration is to be implemented. This study aims to investigate the process of collaboration between departments based on the district nurse's experiences. Aim: The purpose is to describe district nurses' experiences of collaboration between outpatient care, inpatient care and municipal care for patients upon dischargement from inpatient care.  Method: The study was conducted with a qualitative method and an inductive approach. As the intention was to investigate informants' experiences of a phenomenon, semi-structured interviews were conducted with seven informants. The material collected was then analyzed by qualitative content analysis in order to illuminate a manifest content in the material.  Results: The informants in the study identified a number of factors that determine how well the collaboration works when a patient is to be discharged from inpatient care. The factors could be divided into two main categories. The first category, factors promoting collaborationcontained the subcategories to cooperate across organizational boundaries, to take precautionary measures, and that the patient participates. The second category, factors impeding collaboration contained subcategories when not all professions take their responsibility, when the patient does not want to participate and when the Covid pandemic affects collaboration. Conclusion: District nurses see a positive development of collaboration over time. The shortcomings identified in the study indicate the need to improve the organizational conditions for all collaborating parties in order for them to be able to take their responsibility in collaboration. The district nurses work with a person-centered approach and bridge shortcomings that can have a negative effect on patient safety