Alzheimers sjukdom är den vanligaste formen av demenssjukdom och kännetecknas av minnessvårigheter, förvirring och en försämring av den kognitiva förmågan. Alzheimers sjukdom beskrivs som en anhörigsjukdom och den mest förekommande anhörigvårdaren är maken/makan eller partnern. Syftet med litteraturstudien var att belysa partnerns upplevelse att leva i en relation med en person med Alzheimer sjukdom i det gemensamma hemmet. Metoden som användes var en litteraturstudie vilken genomfördes utifrån Polit och Becks (2012) niostegsmodell. Litteratursökningen utfördes i databaserna CINAHL samt PubMed. Artiklarna valdes ut utifrån studiens syfte och granskades kritiskt utifrån Polit och Becks mallar gällande vetenskaplig kvalitet vilket resulterade i 13 artiklar. Resultatet genererade sju huvudkategorier; Rollförändringar och anpassning till ny livssituation, Sorg och förlust av livspartner, Minskad personlig frihet, Samhörighet och mening, Depression och börda, Förändringar av känslomässig tillfredställelse och sexuell intimitet, samt Försämrad sömn. Slutsatsen visar att partners till personer med Alzheimers sjukdom befinner sig i en process av oönskade förändringar som innebär påfrestningar och prövningar i det dagliga livet. Såväl den fysiska som den psykiska hälsan kan komma att skadas hos partnern. Sjuksköterskan bär ett stort ansvar att i tid uppmärksamma och bemöta partnerns till personer med Alzheimers sjukdoms behov för att undvika att de skall drabbas av ohälsa.

Diss. (sammanfattning) Stockholm : Karol. inst., 2001. / Härtill 7 uppsatser.

Diss. (sammanfattning) Stockholm : Karol. inst., 2001. / Härtill 4 uppsatser.

Diss. (sammanfattning) Stockholm : Karolinska institutet, 2001. / Härtill 5 uppsatser.

Diss. (sammanfattning) Uppsala : Uppsala universitet, 2007. / Härtill 4 uppsatser.

Fenomenet bipolär sjukdom innebär en livslång kamp mellan olika stämningslägen som bidrar till hälsa och ohälsa, vilket drabbar hela personens livsvärld där lidandet är centralt i personens liv. Sjuksköterskan har en viktig roll att ge god omvårdnad för att lindra lidandet, därför är det viktigt att få en förståelse om livsvärlden hos personer med bipolär sjukdom. Syftet var att belysa personers upplevelser med bipolär sjukdom. En litteraturstudie genomfördes och resultatet baserades på nio vetenskapliga artiklar. Artiklarna analyserades och resulterade i tre teman: upplevelser av livssituationen, upplevelser av relationer och upplevelser av lidandet. Resultatet visade att kunskap gav upphov till strategier att hantera vardagen hos personer med bipolär sjukdom. Personerna upplevde att relationer var ett viktigt verktyg för hälsa, men kunde också bidra till ohälsa. Upplevd bristande kunskap gav upphov till lidande. Personerna upplevde att det var svårt att ta kontroll över vardagen och att styra sina liv, fenomenet bipolär sjukdom gav konsekvenser som gjorde livet svårhanterligt. Framtida forskning som belyser sjuksköterskans omvårdnadsåtgärder rekommenderas för att kunna ge en god omvårdnad och lindra lidandet.

Bakgrund: Bipolär sjukdom är en psykiatrisk diagnos som påverkar känslolivet. Det som karaktäriserar sjukdomen är ett pendlande mellan depression och hypomani/mani som är en eufori utöver det vanliga. Vårdpersonalen har en viktig roll i mötet med patientgruppen, de bör ge stöd och skapa interventioner då dessa patienter har högre suicidrisk än den resterande befolkningen. Syfte: Syftet med denna studie var att beskriva en kvinnas upplevelse av att leva med bipolär sjukdom. Metod: En manifest kvalitativ innehållsanalys med en narrativ ansats av en självbiografi. Resultat: Sex kategorier presenteras: att pendla mellan olika verkligheter, att ångesten kan komma när som helst och var som helst, att behöva behandla den kroniska sjukdomen varje dag, att inte vilja utsätta andra för sitt dåliga mående, att det ständigt pågår ett krig i huvudet samt att vilja leva och att inte vilja leva. Diskussion: Vårdpersonal och närstående har betydelse för patientens välmående i stödjandet av patienten, de bör vara öppensinnade och därmed inte döma eller förminska patientens egna upplevelser. Slutsats: Sjuksköterskor bör se patientgruppen utifrån ett holistiskt perspektiv då sjukdomen handlar om mycket mer än bara depressioner och manier.

Bakgrund: Hela familjen påverkas när någon blir svårt sjuk. Cancerbesked är chockerande och väcker en rädsla för att dö. En cancersjuk förälder orkar inte vara lika delaktig i familjelivet. Barn som anhöriga hjälper ofta till mer hemma och får inte alltid så mycket information de behöver om sjukdomen. Syfte: Syftet med denna litteraturstudie är att beskriva barns upplevelser när en förälder är sjuk i cancer. Metod: En litteraturstudie genomfördes med totalt tretton kvalitativa artiklar och en kvantitativ artikel. Analysen av artiklarna gjordes med kvalitativ innehållsanalys. Resultat: En förälders cancerbesked väcker många känslor såsom chock, oro, sorg och ensamhet. Förälders sjukdom orsakar förändringar i form av att föräldern inte är lika delaktig i sina barns liv och barnen tar ett större ansvar och hjälper till med hushållssysslor och förälderns vård. Trygghet i situationen skapas av information och kommunikation om sjukdomen. Lättnad i situationen skapas av att föräldern mår bättre, genom distraktion, stöd från andra och genom en positiv attityd. Erfarenheten leder till en känsla av att växa och mogna med erfarenheten. Slutsats: Barn med föräldrar med cancer hjälper till mer hemma. Föräldrar kan vilja skydda sina barn från information om sjukdom, men barnen upplever att information skapar trygghet och gör det lättare att hantera situationen. Barn kan skydda sina föräldrar från funderingar och oro, därför kan det vara bra att fråga barnen direkt om deras situation. En del barn upplever stöd i att prata med någon annan i samma situation, detta kan ordnas i form av stödgrupper.

Kunskapen gällande hur det upplevs att vara ung vuxen och samtidigt ha en reumatisk sjukdom är begränsad. Syftet med denna kvalitativa studie var att utifrån individens eget perspektiv försöka fånga in och beskriva olika psykologiska aspekter av att vara ung vuxen och samtidigt ha reumatism, i en svensk kontext. Studien utfördes på sju reumatiker i åldern 18-40 och datainsamligen bestod av semistrukturerade intervjuer. Analysen följde ett induktivt tematiskt mönster. I studien identifierades bland annat initiala svårigheter att acceptera sin sjukdom, oförståelse och okunskap från omgivningen, upplevelser av att bli misstrodd, ifrågasatt och inte tagen på allvar, depressiva känslor, sömnlöshet, panikångest, självmordstankar, skuldkänslor, ovilja att ta plats med sin sjukdom, energibrist som begränsar livet, oro inför framtiden, ökad förmåga att uppskatta små saker och en bättre förståelse för andra som är sjuka. Detta resultat indikerar att en reumatisk sjukdom inte bara kan få fysiska utan också ett flertal psykologiska konsekvenser.

Bakgrund: Psykisk sjukdom uppskattas påverka en tredjedel av Europas befolkning. Samsjuklighet med psykisk och somatisk sjukdom är stor och det förekommer en större risk för inläggning på intensivvårdsavdelning vid samtidigt existerande psykisk sjukdom. Kunskap om psykisk sjukdom hos vårdpersonal inom somatisk vård beskrivs vara otillräcklig och erfarenheterna hos sjuksköterskor av att vårda denna patientgrupp på somatisk vårdavdelning präglas av känslor som otillräcklighet, rädsla och frustration. Få studier finns att tillgå om upplevelserna av att vårda patienter med psykiska sjukdomar inom intensivvård. Syfte: Att belysa intensivvårdssjuksköterskors upplevelser av att vårda patienter med psykiska sjukdomar på intensivvårdsavdelning. Design: Kvalitativ intervjustudie. Metod: Halvstrukturerade intervjuer genomfördes med nio intensivvårdssjuksköterskor på två olika intensivvårdsavdelningar i norra Sverige. Intervjuerna transkriberades och analyserades därefter med hjälp av manifest och latent innehållsanalys. Resultat: Ett övergripande tema identifierades: som att vårda vem som helst, men ändå inte. Fyra kategorier framkom: att känna trygghet i stöd och erfarenheter, att sakna förutsättningar för att ge god vård, att använda sig av olika strategier för att hantera vården och att hantera sina egna känslomässiga pendlingar. 14 subkategorier framkom. Slutsats: Intensivvårdssjuksköterskor ansåg att de saknar kunskap för att kunna tillmötesgå de behov som patienter med psykisk sjukdom har. Det fanns således ett behov av ökad utbildning och handlingsplaner för att sjuksköterskor skulle känna trygghet i sin yrkesroll.