Hållbar stadsutveckling diskuteras och utövas flitigt inom stadsbyggnads-branschen och utbildningsväsendet. Dock anses det vara svårt att beskriva hur kommunal plan-, mark- och exploateringsverksamhet kan främja den sociala delen av hållbar stadsutveckling. Syftet med uppsatsen är att ta fram konkreta förslag till hur kommuner, genom stadsbyggnadsåtgärder och urban design, kan skapa en socialt hållbar stad. Det undersökts genom en litteraturstudie där teorier kring social hållbarhet beskrivs samt genom en fallstudie på Nacka kommun. Fokus ligger dels på att hitta indikatorer och verktyg som kan användas av kommuner generellt, och dels att ge utvecklingsförslag kring Nacka kommuns verksamhet för att förbättra deras arbete med social hållbarhet. Sex konkreta verktyg för att understödja arbetet med social hållbarhet sammanställs och diskuteras i uppsatsen. Dessa är Blandning och variation Trygghetsskapande åtgärder Mötesplatser Ihopkopplande och sammanhållen stad Identitetsskapande åtgärder Inflytande och samverkan Fallstudien på Nacka kommun har genom intervjuer med tjänstemän och politiker samt granskning av styrdokument visat att kommunens stadsutvecklingsverksamhet kan gynna social hållbarhet, främst på grund av en tydlig översiktsplan som bland annat framhäver vikten av blandning, mötesplatser och en sammankopplande stadsstruktur. Uppsatsen visar dock att kommunen idag saknar ett samlat arbete om social hållbarhet i deras stadsbyggnadsprocess och att vissa kommundelar har större inflytande i stadsplaneringen än andra. Utifrån undersökningen görs även anda iakttagelser kring ansvarsförhållanden samt möjligheten och betydelsen av att arbeta med social hållbarhet. Uppsatsen argumenterar för att ansvaret för skapandet av en socialt hållbar stad bör ligga på kommunen och att det kan vara svårt att skapa en önskad blandning av människor utan någon typ av bostadskvotering. / Sustainable development has been discussed and practiced within urban development sector for a long time, but mostly about the ecological part. How the city can be developed to increase the social part of sustainability is still hard to explain, especially for Swedish municipalities. The purpose of this study is to give clear tools for municipalities to increase the social sustainability within the city. That has been done through a literature study and a case study of Nacka municipality. Six groups of tools have been put together to match urban development departments in municipalities Hosing/function mix and variation Security Meeting places Urban cohesion Identity Influence and democracy The case study of Municipality of Nacka has through interviews with officials and politicians as well as a review of policy documents revealed that the municipality's urban development strategies could promote social sustainability. Mainly because of a strong comprehensive plan that, among other things, highlights the importance of housing/function mix, meeting places and a urban structure that connect different parts of the municipality. However, the paper shows that the municipality currently lacks a cohesive cooperation between the departments and a comprehensive policy about social sustainability. The study also shows that some neighborhoods within Nacka municipality might have more influence in the municipality’s urban development than other neighborhoods. Based on the survey, observations about the accountability and the possibility and importance of working with social sustainability have been done. The essay argues that the responsibility to support and create a socially sustainable city lies with the municipality and that it may be difficult to generate a desired mix of people without any type of social housing.

I dagens samhälle fortsätter inflyttningen till städer att växa och Stockholmsregionen fortsätter att förtätas. Detta medför att nya stadsdelar måste inkorporeras i redan befintliga. Arenastaden är en ny stadsdel som utvecklas i Solna som är en tätort i Nordvästra Stockholm. Att skapa nya stadsdelar för människan är viktigt för att uppnå en social hållbarhet. Det är även viktigt att ta hänsyn till omgivningens åsikter när nya stadsdelar inkorporeras i redan befintliga. För att uppnå en god stadsutveckling är en viktig faktor att det finns ett fungerade samarbete mellan de inblandade aktörerna. För att undersöka Arenastadens utveckling ur ett stadsplanerings- och samarbetes perspektiv har följande utförts. Med social hållbarhet i fokus vid stadsplanering har en jämförelse mellan Vällingby, som utvecklades på 1950-talet, och den nya stadsdelen Arenastaden utförts. För att undersöka omgivningens åsikter på att Arenastaden utvecklas har intervjuer utförts. Dessutom har intervjuer genomförts med nyckelpersoner från de inblandade aktörerna. Detta för att ta reda på samarbetets funktion i Arenastaden. BREEAM Communities, ett nytt certifieringssystem för hållbar stadsutveckling, har undersökts huruvida denna skulle haft en positiv inverkan på Arenastadens utveckling. Efter genomförda undersökningar har följande slutsatser kunnat dras. Det visade sig att Vällingby har bättre förutsättningar för att uppnå en social hållbarhet än vad Arenastaden kommer att ha. Den närliggande omgivningen till Arenastaden har främst visat sig ha en positiv syn på dess utveckling. I Arenastaden har samarbetet mellan aktörerna fungerat bra eftersom de har inkluderat många av de grundläggande delarna som krävs för ett gott samarbete. BREEAM Communities hade kunnat tillföra Arenastaden en del fördelar i dess planeringsprocess och stadsutveckling. / The urbanization is growing in the communities today and the region of Stockholm keeps on densifying. This cause that new districts must be incorporated into existing. Arenastaden is a new developing community in Solna, which is an urban in the Northwest of Stockholm. It is important to create new communities for the human being and to achieve social sustainability. The opinions of the neighborhood is important to consider while a new community is incorporated into an existing. It is significant to have a functioning cooperation between the participants of the urban development. To investigate the development of Arenastaden with a perspective on urban planning and cooperation, has following been done. With social sustainability in focus in urban planning, a comparison has been performed between Vällingby, which was developed in the 1950s, and the new district Arenastaden. Interviews has been done with the neighborhood to investigate their opinion about that Arenastaden is being incorporated into Solna. To figure out how the cooperation is functioning in Arenastaden, interviews has been done with the most significant participants of the development. A study of BREEAM Communities, a new certification system for sustainable urban development, has been done. This has been done to find out if it would have give some positive effects on the development of Arenastaden. The study of Arenastaden have given the following conclusions. It turned out that Vällingby has better conditions to achieve social sustainability than Arenastaden will have. The neighborhood of Arenastaden have mostly a positive opinion about the urban development. The participants in the development of Arenastaden have a successful cooperation between each other. They have included the basic components that a good cooperation needs. BREEAM Communities could have contributed some positive effects to the planning process and the urban development of Arenastaden.

Idag är den gemensamma tvättstugan bortrationaliserad och tvättmöjligheterna flyttarmer och mer in i den privata bostaden. Vi förlorar plattformar och mötesplatser som kan ge utrymme för diskussioner och gemenskap och det utarmar jordens resurser att det individuella ägandet uppmuntras före det gemensamma. I mitt examensprojekt spekulerar jag med hjälp av rumslig gestaltning om tvättstugan som en attraktiv plats för reflektion och rekreation, som syftar till att få människor att välja den gemensamma tvättstugan och därmed ge den ett fortsatt existensberättigande. Det är relevant att vi människor delar på de resurser vi har och förutom ökad ekologisk hållbarhet kan tvättstugan som rum ge ett ökat socialt välmående för oss som individer. I mitt designförslag har jag adderat nya sysslor och moment i en befintlig tvättstuga i Hökarängeni Stockholm, som idag vanligen inte finns i denna typ av rum. Exempelvis badkar och dusch, hängmattor i torkrum och fotbad i ett socialt torgliknande utrymme. Dessa sysslor betraktar jag som ritualer som fångar det poetiska i en så vardaglig syssla som tvätt och får oss att stanna upp för ett ögonblick. I dagens tempo stressar vi på och konsumeratvidare och min förhoppning är att vi med tid för reflektion över vårt livsstil kanske göra en skillnad för framtida generationer.Min slutsats är att tvättstugan som rum i framtiden har stor potential att inrymma fler aktiviteter och sysslor än idag, och att det skulle kunna berika denna typ av gemensamma rum, göra de mer attraktiva och få de att fylla en betydelsefull funktion, både social och ekologisk.

Coronapandemins konsekvenser har varit omfattande, en stor omställning blev distansarbetet. När en stor mängd människor plötsligt blev stationerade i sina hem blev konsekvenserna bland annat ökat ensamhet och att fler såg över sin boendesituation. Samtidigt visar flera oberoende undersökningar att en majoritet vill fortsätta att helt eller delvis arbeta hemifrån även efter pandemin. När allt fler inte behöver lämna sina bostäder för att utföra sitt arbete ökar efterfrågan på kvalitativa offentliga rum. Syftet med arbetet är att undersöka hur Chapmansplan i Karlskrona kan gestaltas till ett offentligt rum som möjliggör för möten och kontorsarbete utomhus. På så vis skulle kontorsarbetare med olika boendesituation kunna utföra sitt arbete under rättvisare och hälsosammare förutsättningar. Det teoretiska ramverket för studien är social hållbarhet ur ett rättvist och jämlikt perspektiv.  Utifrån det teoretiska ramverket tillsammans med Gehls gestaltningsprinciper om hur kvalitativa offentliga rum kan gestaltas för människan, utformas ett planförslag. Några viktiga kriterier för att uppnå ett kvalitativt offentligt rum är enligt Gehl trygghet, skydd och trivsel. Det här realiseras i planförslaget exempelvis genom platser att gå, stå och sitta på. För att en plats även ska bli rättvis och socialt hållbar är det viktigt att platsen är tillgänglig och erbjuder flera olika funktioner. Av den anledningen utformades Chapmansplan genom mångfacetterad gestaltning. Planförslaget innehåller bland annat platser för kontorsarbete utomhus, lokaler, utegym, takterrass samt mångfunktionella ytor.

Despite the value of public spaces for creating greater social cohesiveness, they risk not being prioritized in urban planning. This thesis aims to investigate the role of public spaces for a social sustainable urban development, focusing on equality in Linköping. The research questions concern the municipality's work, qualities and challenges regarding equal public places. Previous research highlights social sustainability based on equality and problems surrounding planning of public places. The study is based on qualitative interviews, with a politician and employees at the planning department of Linköping, and a supplementary document analysis. The results highlight the municipality's work with equal public spaces and a lack of evaluation methods. Accessibility, security and multifunctionality are important in the design of equal public places. The challenges are densification, privatization and conflicts of interest. It can be stated that Linköping’s work with the issue is reflected in previous research. However, there are development opportunities regarding citizen dialogue, evaluation methods for equal meeting places and better definitions of goals and concepts. / Offentliga mötesplatsers riskerar att bortprioriteras i den fysiska planeringen, trots sitt värde för den sociala sammanhållningen i staden. Uppsatsens syfte är att undersöka offentliga mötesplatsers roll för en socialt hållbar stadsutveckling med fokus på jämlikhet i Linköpings kommun. Frågeställningarna berör kommunens arbete, kvaliteter samt utmaningar gällande jämlika mötesplatser. Tidigare forskning lyfter främst upp social hållbarhet utifrån jämlikhet samt problematiken kring planering av offentliga mötesplatser. Frågeställningarna besvaras genom kvalitativa intervjuer med en politiker och tre tjänstepersoner från Linköpings kommun, samt en kompletterande dokumentanalys. Resultatet redovisar kommunens arbete med jämlika mötesplatser samt en brist på utvärderingsmetoder. Tillgänglighet, tillhörighet, trygghet samt mångfunktionalitet är viktiga vid utformningen av jämlika mötesplatser. Utmaningarna som betonas är förtätning, privatisering samt intressekonflikter. Det går att konstatera att den tidigare forskningen återfinns i Linköpings kommuns arbete med frågan. Dock finns det utvecklingsmöjligheter gällande medborgardialog, utvärderingsmetoder för jämlika mötesplatser samt bättre definitioner av mål och begrepp.

På olika sätt försöker den sociala hållbarhetsdimensionen att konkretiseras och konceptualiseras i samhällsplaneringen för att skapa plats och tyngd åt det som kan anses vara sociala värden. Det finns många utmaningar i detta eftersom de sociala värdena är komplexa och skiljer sig mellan individer, grupper och samhällen. Genom verktyget social konsekvensanalys analyseras den fysiska miljön med fokus på vilka sociala värdena som finns och hur dem skulle komma att påverkas vid eventuell planläggning. Fokus ligger i att kunna förutse positiva eller negativa konsekvenser för dessa värden och att planera för dessa konsekvenser med stor hänsyn till de sociala värdena. I den här uppsatsen är syftet att granska planeringsverktyget social konsekvensanalys i relation till översiktlig planering samt vilket stöd verktyget utgör för att kunna hantera positiva och negativa konsekvenser vid planläggning. Uppsatsens empiri samlas in genom forskningsdesignen fallstudie på två kommuner med forskningsmetoderna semistrukturerade intervjuer och kvalitativ textanalys. De teoretiska utgångspunkterna som angett ramen för empirins insamling utgörs av begrepp som mynnat ut från forskningsöversikten. Dessa är utgångspunkter är teknokratiskt och konstruktivistiskt perspektiv och dem används som glasögon för att titta på viktiga steg och teman i arbetet med social konsekvensanalys vilka har identifierats till process och tillvägagångssätt, expert och medborgare, deltagande samt kontext. Resultatet visar att beroende på hur teknokratiskt eller konstruktivistiskt förhållningssätt de ansvariga för verktyget har antagit ges olika sanningar om hur planerare och andra inom yrkesfältet kan förhålla sig till sociala värden i översiktlig planering. Slutsatsen visar att social konsekvensanalys möjligtvis inte är ett verktyg anpassat för översiktlig planering men att det inte utesluter dess möjligheter att på olika sätt integrera sociala värden i översiktsplanen. Hur yrkesfältet och politiken ser på kontext och civilsamhällets deltagande är avgörande faktorer för hur arbetet med social konsekvensanalys inom översiktlig planering kommer fortlöpa i framtiden.

Denna studie är gjord som ett examensarbete inom Masterprogrammet i strategisk fysisk planering på Blekinge Tekniska Högskola under våren 2021. Hållbarhet diskuteras såväl globalt som lokalt och frågor om hållbar utveckling har fått allt mer uppmärksamhet senaste åren. Den sociala dimensionen av hållbarhet har genomgående nedprioriterats gentemot ekonomisk och ekologisk hållbarhet vilket skapar intresse att undersöka vilket utrymme social hållbarhet får i planeringsprocessen. Det finns inte en entydig definition av social hållbarhet och detta ger upphov till flera möjliga förståelser och tolkningar. Vad finns det för synsätt på social hållbarhet? Vad tillskrivs social hållbarhet för betydelse och vilka aktörer och kompetenser får delta i definieringen? I Sverige vilar ett stort ansvar på kommuner att planera för en hållbar framtid och därför har social hållbarhet undersökts på kommunal nivå. Undersökningen har skett som fallstudie, där Lunds kommun och Västerås Stad fungerat som fall. Kvalitativ innehållsanalys av dokument och semi-strukturerade intervjuer har genomförts. Resultat och analys presenteras tillsammans i en tematisk uppdelning och analysen ramas in av uppsatsens teoretiska perspektiv, makt i planeringsprocessen. Rent konkret innebär detta att arbetets teoretiska perspektiv utgår ifrån begreppen makt som handlingsförmåga och makt som uteslutning samt makttekniken kontrollera diskursen. Analysen pekar på att betydelsen av social hållbarhet är kontextberoende och påverkas av sociala och fysiska åtgärder i samhället. Vad social hållbarhet tillskrivs för betydelse påverkas bland annat av den plats som är aktuell, de utmaningar och problem som finns där samt vilka aktörer och kompetenser som får tillträde till processerna kring social hållbarhet. Olika kompetenser inom kommunerna har visat sig ha skilda perspektiv på betydelsen av social hållbarhet. Utifrån genomförda intervjuer framkommer fler betydelser av social hållbarhet än vad som kan urskiljas från dokumenten. Detta betyder att det existerar perspektiv på social hållbarhet som inte är representerade i de publicerade dokumenten. Av dokumenten framträder social hållbarhet som fysiska åtgärder som det primära perspektivet.  Detta tyder på att det finns ett dominerande synsätt då mjukare perspektiv på social hållbarhet inte representeras inte i samma utsträckning i dokumenten. I det långa loppet kan detta innebära att mjukare perspektiv nedprioriteras och marginaliseras. Berördas upplevelse av möjligheten att påverka och delta i planeringsprocessen kring social hållbarhet skiljer sig åt. På strategisk nivå är upplevelsen att samtliga har möjlighet att tillträda processen och påverka, medan mer verksamhetsnära nivå inte delar detta perspektiv. Utifrån undersökningen råder det en viss kunskaps- och kompetensselektivitet i planeringsprocessen kring social hållbarhet, där mjukare perspektiv inte väger lika tungt som hårdare.

Inom alla kulturer äter vi med bestick, ätpinnar eller med händerna. Under historiens gång har ätverktygen följt med människan genom dess utveckling (Kelly Scott, 2018). Under den moderna tiden i människans historia har matkulturer blivit alltmer lidande av den industrialism som råder. Samtidigt har det inte skett någon utveckling för bestick och ätpinnar sedan de först uppkom. Under mitt arbete undersökte jag hur utvecklingen av ätverktyg genom förståelsen för matkulturer skulle kunna gå till. Mitt utforskande av matkulturer genomgår historien om hur människan har utvecklat sina matvanor och hur olika matkulturer skiljer sig åt men även förenar oss människor. Under arbetets gång har jag vidgat mina vyer kring matkulturer och hur världen fungerar kring mat. Bland annat drog jag den värdefulla slutsatsen att matkulturer kan bevaras genom att sammanfoga gamla traditioner och samtidigt modernisera dem för att möjliggöra deras överlevnad.  Detta resulterade i ett par ätverktyg som möjliggör ätandet med både ätpinnar och bestick för att sammanfoga de två olika ätverktyg som majoriteten av världen använder. Jag har även designat en sked som hyllar de matkulturer som äter med händerna genom formgivningen på skeden. Ätverktygen är av trä för att öka närvaron mellan naturen och människan och skapa en ny känsla samtidigt som man knyter ann till gamla traditioner.

Syftet med denna uppsats har varit att undersöka vad som avses med hållbarhet och hållbar utveckling i den kommande kursplanen för skolämnet slöjd i grundskolan. Vidare har vi, kopplat till den kommande kursplanen och utifrån ett fokus på hållbar utveckling, velat undersöka vad slöjdlärare i grundskolan anser vara viktigt att eleverna får med sig från slöjdundervisningen. De frågeställningar vi arbetat utifrån är: I en hållbarhetsfokuserad slöjdundervisning, vilka teoretiska slöjdkunskaper och praktiska slöjdfärdigheter anser slöjdlärare att elever bör få med sig från grundskolans skolslöjd? Vilka eventuella hinder eller problem ser slöjdlärare för att undervisa med hållbar utveckling som fokus i sitt ämne? Vi har genomfört en webbenkät i Facebook-forumet Nationellt centrum för slöjdutbildning, riktad till slöjdlärare. Utifrån de 77 svar som inkom visades en stor enhällighet kring vikten av de praktiska slöjdfärdigheter och teoretiska slöjd- kunskaper som lyftes. Gällande slöjdlärarnas åsikter kring eventuella hinder för en slöjdundervisning med ett fokus på hållbar utveckling inkom flera svar, varav de flesta kunde kategoriseras inom ekonomi, tidsbrist samt brist på läromedel och fortbildning på området. Våra resultat har diskuterats med stöd i teori kring miljöpedagogik och vanliga undervisningstraditioner i svensk miljöundervisning. Vi har även lyft kom- plexiteten inom hållbar utveckling som undervisningsområde, dels kopplat till rätt och fel, dels inom vilken form detta kan undervisas. Exempel på framtida forskning kan vara hur slöjdundervisning med ett hållbarhetsfokus kan eller bör utföras i klassrummet.

Följande uppsats ämnar undersöka hur Örebros allmännyttiga bostadsbolag Örebrobostäder (ÖBO) och andra aktörer arbetar med social hållbarhet inom Örebros utsatta områden Vivalla, Oxhagen och Varberga. Dessa är med på den lista som Polismyndighetens Nationella operativa avdelning (NOA 2017, s.41) format för att belysa områden där den låga socioekonomiska statusen i samband med ökad kriminalitet kräver extra resurser och sociala investeringar; socialt utsatta områden. Studiens resultat har formats och analyserats genom tidigare forskning, främst inom social hållbarhet, socialt kapital och segregation. Tillvägagångssättet har utgjorts av en fallstudie med kvalitativ metod där vi samlat in data från tjänstemän inom ÖBO, Partnerskap Örebro samt privatpersoner som är boende inom våra valda studieområden. Utifrån studiens syfte har vi format frågeställningarna: ● Vad har Polisens klassificering ”utsatta områden” för effekt på invånare i denna typ av områden i Örebro kommun? ● Hur arbetar ÖBO för att stärka den sociala hållbarheten i Örebros utsatta områden? ● Hur påverkar den socioekonomiska statusen individers möjlighet att fritt välja bostad? Resultatet visar att ÖBO tillsammans med Polisen och Partnerskap Örebro satsat på sociala investeringar för att stärka invånarnas socioekonomiska status i utsatta områden, där de skapar aktiviteter för att engagera människor i sin stadsdel, renoverar bostäder och skapar sysselsättning för de sysslolösa. Detta anses vara satsningar för att minska bostadssegregationen i dessa områden, och bidra till att förändra den stigmatiserande bilden utsatta områden blivit stämplade för. Polisens klassificering är enligt våra slutsatser en polariserande faktor gentemot hur invånare uppfattar de utsatta områdena, då de klassas som “problemområden” i folkmun. Intervjupersoner från Vivalla och Oxhagen vittnar om att den stigmatiserade bilden av utsatta områden inte speglar deras verklighet, och att gemenskapen i området är hög vilket tyder på ett starkt socialt kapital trots sociala utmaningar. Intervjupersonerna poängterar att även om de vill flytta i framtiden så existerar det idag många hinder för att detta ska vara möjligt - hyreskostnaden kan fortfarande styra individens val av bostadsområde, trots att antalet ködagar (köpoäng) räcker för andra områden utanför de socialt utsatta områdena.