En av de mest vanliga sjukdomarna som drabbar äldre idag är demens. I Sverige har vi 1,3 miljoner människor som vårdar eller stödjer en närstående i hemmet och just anhöriga till personer med demens visar sig vara den grupp som bär den största bördan. Enligt socialtjänstlagen skall stöd erbjudas till den som vårdar en närstående som är äldre. Men att stöd finns och vilka stöd som finns är det inte alla som vet. Den här studien har som syfte att undersöka den upplevda situationen av att vara anhörig till en äldre med demenssjukdom samt vilket stöd och stödbehov som finns. Genom semi-strukturerade intervjuer med både anhöriga och yrkesprofessionella i två större städer i norra Sverige har material samlats in och analyserats. Resultatet visar att demens är en anhörigsjukdom som drabbar många människor världen över. Trots att det finns en skyldighet från kommuner i Sverige att erbjuda stöd till de som vårdar en närstående i hemmet är det många anhöriga som fortfarande belastas. Den stora belastningen beror främst på ansvaret man som anhörig känner samt vilken kunskap man har om sjukdomen och de stöd som finns. Med rätt stöd kan man underlätta för både den anhörige och den sjuka.

No description available.

Sammanfattning:  Under tiden som passerat sedan 90-talet har makt mellan stat och kommun decentraliserats. Kommuner drivs mer självständigt men är beroende av staten för att finansiera välfärd, en maktkamp mellan stat och kommun om vem som bär ekonomiskt ansvar är ständigt återkommande. 90-talskrisen var startskottet för många förändringar i socialförsäkringar, styrsystemet New Public Management infördes för att kostnadseffektivisera men också för att till viss del öka statens kontroll över offentlig sektor. De som inte längre kvalificerar sig till a-kassa eller sjukpenning söker sig ofta till det kommunala försörjningsstödet, flertalet är sjuka eller arbetslösa och bör kanske få stöd av de statliga socialförsäkringarna istället för Socialtjänsten, samhällets sista utpost.  I nuvarande välfärdsdebatt höjs röster om att det sker en förskjutning av kostnader från stat till kommun. I denna uppsats undersöks förskjutning av kostnader från stat till kommun med särskilt fokus på socialförsäkringarna arbetslöshetsförsäkringen, sjukförsäkringen och assistansersättning. För att göra det utförs en scoping review med vetenskaplig såväl som grå litteratur. Staten verkar stegvis avsagt sig ansvar i flertalet socialförsäkringar genom att exempelvis försvåra tillgången till a-kassa, utförsäkra sjukskrivna, eller genom strängare bedömningar av arbetsförmåga och rätten till assistansersättning. Det är dock problematiskt att dra kausala samband mellan statliga beslut och kommunala budgetar, men mycket tyder på att det sker en förskjutning av kostnader från stat till kommun.  Sökord: Decentralisering, förskjutning av kostnader, socialförsäkringar, New Public Management, finansieringsprincipen, inkomstbortfallsprincipen, sjukpenning, assistansersättning och a-kassa.

Få ämnen är så omdiskuterade som socialtjänstens arbete med barn. Den kritik som ofta förekommer i samhällsdebatten är riktad mot myndigheter som inte vidtagit nödvändiga åtgärder för barn som farit illa. Samtidigt är tvångsomhändertagande av barn en av de mest ingripande åtgärder som staten kan vidta, då det inkräktar på rätten till privat- och familjeliv. För att trygga barns rättigheter och säkerställa myndigheters arbete utifrån ett barnperspektiv har Sverige nyligen valt att inkorporera barnkonventionen i svensk lag. Forskning visar dock hur barnkonventionen inte haft någon betydelsefull inverkan hos de grannländer som inkorporerat den (Vamstad, 2016). Flertalet studier belyser svårigheter med att anamma ett barnperspektiv och att det existerar ett globalt dilemma för myndigheter som tvingas beakta både barnets och vårdnadshavarnas rättigheter i barnavårdsärenden. Syftet med den här studien är att undersöka barnperspektivets och barnrättsperspektivets manifestation i upphörande av LVU domar, för att tydliggöra hur myndigheter tillämpat barnkonventionen innan den blev inkorporerad i svensk lag. I studiens resultat framkommer att barnets vilja och grad av delaktighet är avsevärt begränsad, trots att barnet har en ställföreträdare som skall föra dess talan. Det framgår även att förvaltningsrätten utgår från ett föräldraperspektiv där fokus ligger på föräldrarnas omsorgsförmåga och vad de saknar eller brister i för att uppnå bilden av en ideal förälder. Analysen synliggör en koppling mellan en starkt etablerad föräldrarätt med rötter i anknytningsteori och ett vagt barnperspektiv, vilket i sin tur tyder på en bristande implementering av barnkonventionens ledande artiklar. En sådan information är relevant kunskap i det fortsatta arbetet med barn samt förhållningssätt för flertalet instanser. Sammanfattningsvis visar studien att det krävs en samhällelig konsensus kring barnperspektivet för att internalisera och säkerställa bilden av barn som rättighetsbärande individer.

Denna studie syftar till att undersöka vilka förklaringar som kan finnas till att unga kriminella pojkar i åldrarna 15 till 20 år som är bosatta i någon Stockholmsförort begår kriminella handlingar. Studiens undersökning har utförts genom en kvalitativ enkätundersökning som omfattats av åtta övergripande frågor som berör studiens ändamål. Datainsamlingen genomfördes med hjälp av 10 unga pojkar som medverkat och besvarat på enkätens frågor. Vår tolkning av respondenternas svar visade på samband mellan kriminalitet, skolgång samt familjesituation. Ungdomar som bodde tillsammans med en eller skilda förälder och har yngre syskon tenderade att se kriminalitet som ett verktyg för att bibehålla en ekonomisk trygghet för samtliga i familjen. Vidare tydliggjordes hur de ungdomar som valt att inte slutföra sin gymnasieutbildning, var präglade av ett grövre kriminellt beteende jämfört med de som begår kriminella handlingar parallellt med sin skolgång. Resultatet visade även att 5 av 10 av de medverkande har tankar om att studera senare i livet, vilket enligt dem är den anledning som kommer att bidra till att de slutar begå kriminella handlingar. Våra slutsatser av denna studie har varit att familjeförhållanden, behov av pengar, adrenalin/spontanitet och skolan bidrog till att ungdomarna begått brottsliga handlingar.

The best interests of the child is a principle that social workers need to consider in their work.However, there is no clear definition of what the best interests of the child entail. Socialworkers make different intervention decisions even though they are presented with the sameinformation and misjudgments can lead to serious consequences. For this reason, with thisqualitative study, we want to gain a greater understanding, through a qualitative method, ofhow social workers reason about what is in the best interests of the child, in mattersconcerning the continued housing of children placed in foster care. To answer the purpose ofthe study, nine social workers from different municipalities in southern Sweden wereinterviewed. The interviews have been based on a vignette we developed. The study showsthat the best interests of the child, regarding the continued housing of children placed in fostercare, is a complex assessment as each child has unique needs and there are many differentfactors to take into account. The results of this study show that the social workers considerthat the child's opinion is important, but that the child's opinion may be in conflict with thechild's need for protection. The results also show that the child's participation is affected bythe child's age and maturity. The results of our study also indicate that different factors areconsidered differently important depending on who handles the case, which can lead todifferent assessments of the same case. The respondents' disagreement emerges most clearlywhen they reason about whether family reunification or the maintenance of attachment tiesshould be given priority. / Barnets bästa är en princip som socialsekreterare behöver ta ställning till i sitt arbete. Detfinns dock ingen tydlig definition om vad barnets bästa innebär. Socialsekreterare fattar olikainterventionsbeslut trots att de presenteras för samma information och felbedömningar kan fåallvarliga konsekvenser. Av denna anledning vill vi med denna kvalitativa studie få en störreförståelse för hur socialsekreterare resonerar kring vad som är barnets bästa, i frågor somgäller familjehemsplacerade barns fortsatta boende. För att besvara studiens syfte har niosocialsekreterare från olika kommuner i södra Sverige intervjuats. Intervjuerna har utgått frånen vinjett vi har utvecklat. Studien visar att vad som är barnets bästa, avseendefamiljehemsplacerade barns fortsatta boende, är en komplex bedömning då varje barn harunika behov och det finns många olika faktorer att ta hänsyn till. Studiens resultat visar attsocialsekreterarna anser att barnets vilja är viktig, men att barnets vilja kan stå i konflikt medbarnets behov av skydd. Resultaten visar även att barnets delaktighet i utredningen påverkasav barnets ålder och mognad. Resultatet av vår studie tyder dessutom på att olika faktorerbedöms olika viktiga beroende på vem som handlägger ärendet, vilket kan leda till olikabedömningar av samma fall. Respondenternas oenighet framkommer som tydligast då deresonerar om ifall familjeåterförening eller bibehållande av anknytningsband bör prioriteras

<p>2021-01-11</p>

<p>2021-01-11</p>

<p>2021-01-11</p>

<p>2021-01-12</p>