HIV är en av de största epidemierna i världen och i Sverige lever ca 5300 personer med HIV idag. HIV är en långvarig sjukdom där behandlingen består av bromsmediciner. Över hela världen är HIV förknippat med fördomar. Att drabbas av HIV innebär stora påfrestningar och omvälvningar i livet. Många upplever en känsla av skam, stigma och diskriminering vilket kan leda till ett lidande. Vårdpersonal behöver kunskap om HIV-sjukdomen och hur den upplevs av personer. Det kan hjälpa vårdpersonalen i vården av och i mötet med HIV-smittade personer. Syftet är att beskriva personers upplevelser av att få diagnosen HIV och hur det är att leva med sjukdomen. Uppsatsen är en litteraturstudie baserat på vårdvetenskapliga artiklar med kvalitativ inriktning. En litteratursökning i vårdvetenskapliga databaser gjordes vilket resulterade i tio artiklar som kvalitetsgranskades och analyserades. Likheter och skillnader i studiernas resultat identifierades och utmynnade i två huvudteman och åtta subteman. Upplevelser i samband med diagnos beskriver olika reaktioner i samband med att personerna får sin diagnos och känslan av att vara annorlunda. Att leva sitt liv med HIV beskriver hur personerna lever vidare, betydelsen av omgivningens stöd och upplevelser av möten i vården. Det mest framträdande i resultatet är livsförändring, stigmatisering, andlighet och upplevelser av möten i vården, vilka tas upp i diskussionen. Där betonas också vikten av att vårdpersonalen individanpassar vården, utgår ifrån ett livsvärldsperspektiv och att han/hon bemöter individen med respekt och värdighet.

Bakgrund: Ungefär 2000 personer i Sverige insjuknar varje år i någon form av psykos. Psykossjukdom förknippas ofta med fördomar och stigmatisering. Forskning har visat att ju mer stigmatisering psykossjuka patienter förväntar sig från omgivningen, desto mer ökar deras stigmatisering av sig själva, vilket i sin tur påverkar deras återhämtning negativt. Personer med psykossjukdom har också beskrivit att de ej fått fullgod somatisk vård på grund av sin psykiska sjukdom. Syfte: Syftet med föreliggande litteraturstudie var att beskriva sjuksköterskors upplevelser av att möta patienter med psykossjukdom inom den somatiska vården. Metod: En beskrivande litteraturstudie baserat på 5 kvalitativa och 5 kvantitativa vetenskapliga artiklar. PubMed och Cinahl var de databaser som användes i sökningarna till de inkluderade artiklarna. Huvudresultat: Okunskapen kring psykossjukdomar beskrevs vara stor inom den somatiska vården. Sjuksköterskor upplevde ofta känslor som rädsla, anspänning och osäkerhet, vilket gjorde mötet med dessa patienter problematiskt. Begränsningar som tidsbrist i den somatiska vårdmiljön beskrevs bidra till ogynnsamma förutsättningar i mötet med psykossjuka patienter. Slutsats: Stigmatisering, okunskap och brister i vårdmiljön kan leda till att omvårdnaden för patienter med psykossjukdom blir bristfällig, och att de inte får vård på lika villkor som andra. Det är därför viktigt att sjuksköterskor blir medvetna om sina egna attityder och fördomar, och att de somatiska verksamheterna erbjuder sjuksköterskor mer kunskap om ämnet. De somatiska verksamheterna bör även se över möjligheter till förbättring i vårdmiljön. / Background: Every year approximately 2000 people in Sweden fall ill to some kind of psychotic disorder. Psychotic disorders are often associated with prejudice and stigma. Research has shown a connection between the expected external stigma, internal stigma and the recovery of patients with a psychotic disorder. It has also been described that patients with a psychotic disorder has received insufficient care due to their psychiatric illness.     Aim: The aim of this study was to describe how nurses experience the encounter with patients that are suffering from a psychotic disorder within the somatic inpatient and outpatient care. Method: A descriptive literature study based on 5 qualitative and 5 quantitative scientific articles. The databases that was used to obtain articles was PubMed and Cinahl.    Main result: It appeared that there is a substantial lack of knowledge regarding psychotic disorders within the somatic care. Nurses often experienced feelings of fear, tension and insecurity, which made the encounter with these patients problematic. Limitations such as time constraints contributed to unfavourable conditions in the care of patients with a psychotic disorder.    Conclusion: Stigma, lack of knowledge and deficiencies in the care environment could make the care that patients with a psychotic disorder receive inadequate. Therefore, it is important that nurses in the somatic inpatient and outpatient care become aware of their own preconceptions and attitudes towards these patients, and that nurses get access to additional knowledge on this topic. The somatic units should also try to make improvements in the care environment.

Bipolär sjukdom är en kronisk sjukdom karaktäriserad av episoder med mani och depression. Symtom på mani kan vara ökad energi och förhöjd sinnesstämning och depression kännetecknas av sänkt sinnesstämning och minskad aktivitet. Sjukdomen behandlas oftast farmakologiskt men det är även betydelsefullt med psykologiskt inriktade åtgärder. Då bipolär sjukdom är en relativt vanligt förekommande sjukdom är sannolikheten stor att sjuksköterskan kommer i kontakt med dessa patienter. Svårigheter kan finnas för sjuksköterskan att leva sig in i livsvärlden hos patienter med bipolär sjukdom och förstå att sjukdomen genomsyrar stora delar av det dagliga livet. Syftet med studien är att belysa upplevelser av att leva med bipolär sjukdom ur ett livsvärldsperspektiv. Studien är en litteraturstudie där nio kvalitativa artiklar har analyserats. Fynd som gjordes var att patienterna har svårigheter att hantera symtomen och att sjukdomen påverkar deras livsvärld. Patienterna nämner problem med att behålla riktning i livet och har svårt att acceptera diagnosen samt att sjukdomen påverkar jaget och identiteten. Vikten av förtroendefulla relationer betonas men även en problematik med att upprätthålla dessa. Upplevelser av skuld, skam och stigmatisering beskrivs. Upplevelserna bekräftar sjukdomens komplexitet och vikten av att sjuksköterskan har god kunskap om sjukdomen, skapar en bra vårdrelation och har ett vårdande samtal för att hjälpa patienterna att leva med sjukdomen, att acceptera diagnosen och att bli självständiga. En insikt och förståelse hos sjuksköterskan i patienternas upplevelser skulle kunna bidra till en bättre omvårdnad. Det kan konstateras en problematik med att allmänsjuksköterskan vårdar denna patientgrupp. / Program: Sjuksköterskeutbildning

Human Immunodeficiency Virus (HIV) försvagar mänskliga kroppens immunförsvar, om inte HIV upptäcks och behandlas kan det orsaka Acquired Immunodeficiency Virus (AIDS). Sydafrika har den största HIV-epidemin i världen och många kvinnor som har HIV är en stigmatiserad icke-priviligierad grupp. Syftet med denna kvalitativa studie är att undersöka och få en fördjupad kunskap om professionellas syn och arbete angående stigmatiseringen av kvinnor som har HIV/AIDS i ett marginaliserat område i Sydafrika. Studiens metodval baseras på sju semistrukturerade intervjuer, som analyserades med en kvalitativ innehållsanalys. Tidigare forskning och teoretiska perspektiv såsom kritiskteori, empowerment och intersektionalitet har legat till grund för tolkning och analys av det insamlade empiriska materialet. Resultatet visar att kvinnor inom ett av Sydafrikas marginaliserade områden upplever stigmatisering av samhället. Genom samhället och individers stöd har det däremot skett en förändring kring stigmatiseringen och kvinnors livskvalité har förbättrats. Kunskap och information behöver nås ut till befolkningen för att minska stigmatisering. / <p>2019-01-17</p>

Denna studie har till syfte att undersöka hur ett social kooperativ arbetar för att hjälpa individer med psykisk ohälsa som befinner sig i social isolering att öka sina arbetsmöjligheter. Fyra kvalitativa intervjuer har genomförts med socialarbetare inom ett social kooperativ inom den privata sektorn i en kommun i Norrland. Intervjuerna har bearbetats utifrån en innehållsanalys som sammanfattats i sex olika teman vilket ligger till grund för resultatdelen. Dessa sex teman är arbetssätt inom verksamheten, centrala aspekter för att bryta en social isolering, stigmatiseringens effekt, känsla av sammanhang, sysselsättningens effekt på individen och motsvarande metoder och verksamheter. Resultatet visar på att individer med psykisk ohälsa upplever en stigmatisering i samhället vilket i många fall kan leda till en social isolering. Stigmatiseringens effekt och den sociala isoleringen som konsekvens kan resultera i att individerna hamnar långt ifrån arbetsmarknaden och möjligheterna till arbete försämras. I resultatdelen framgår bemötande, känsla av sammanhang och kommunikation som viktiga delar i arbetet med dessa individer. Social kooperativet har också en strävan efter att minska stigmatiseringen kring målgruppen samt uppnå empowerment hos individerna, vilka tillsammans med social isolering utgör studiens teoretiska utgångspunkter.

The purpose of this qualitative and empirical study was to study a group of young women and how they shaped their identites through their experiences and selfrealisation in the suburb Tensta. The main focus of the study was to find what significance and impact the environment had and how much it effetct the individuals’ self image and place in society. Further more the study was done through semi-structured interviews. The different kinds of theories used in this study were mainly Goffman's theory on stigma, Link and Phelan’s explanation model for the process of stigmatization, Skegg’s theory on effeminately as a norm, and the author Sobring etc. as the source to understand the different identity concepts. With the help of these explanation models we learned to comprehend and get a better view of what these young women felt in their stigmitized area called Tensta and how it affected their identity and behaviour. Also, in how they saw themselves and their self image we could draw real life conclusions and what we found out was that these women had ambitious feelings about the future with a general positivity despite their location. Even though they have been and are still being discriminated and stigmitized against, they still keept a postive outlook on life. / Syftet med denna kvalitativa studie var att studera unga kvinnors upplevelser av identitet och självuppfattning i uppväxtmiljön Tensta. Studiens fokus ligger främst på vilken betydelse uppväxtmiljön har för individens självbild och vidare undersöktes fenomenet genom semistrukturerade intervjuer. Olika teorier som tillämpats i denna studie är Goffmans teori om stigma, Link och Phelans förklaringsmodell för stigmatiseringsprocessen, Skeggs teori om kvinnan som norm samt författaren Sorbring m.fl. som förklaring på identitetsbegreppet. Med hjälp av dessa förklaringsmodeller kunde vi tolka och förstå hur unga kvinnor som är bosatta i ett stigmatiserat område som Tensta upplever sin identitet och självbild. Utifrån det empiriska materialet kunde vi dra slutsatsen att unga kvinnor bosatta i Tensta visar sig ha en mer positiv självuppfattning fastän de utsätts för stigmatisering och diskriminering.

Bakgrund: HIV är en kronisk sjukdom som innebär att immunförsvaret försvagas. Symtom som förekommer kan liknas vanliga infektionssjukdomar, exempelvis feber och halsont. Idag lever 30–50 miljoner människor i världen med sjukdomen. Sjukdomen är en av de ledande orsakerna till mortalitet i utvecklingsländer. Syfte: Att undersöka sjuksköterskors erfarenheter av att vårda patienter med HIV i utvecklingsländer. Metod: En litteraturöversikt som baseras på kvalitativa (n=10) och kvantitativa artiklar (n=1) samt kombinerat kvalitativ och kvantitativt (n=2). Resultat: Ur analysen framkom två kategorier; Bygga ömsesidig tillit och Brister i organisationen med fem underkategorier. Konklusion: Sjuksköterskor i utvecklingsländer upplever en utmanande arbetsmiljö kring patienter med HIV. De upplever känslor av stress, otillräcklighet och maktlöshet. Trots mycket negativitet upplevdes glädje i att vårda patienter med HIV.

Denna studie har haft som ambition att genom semistrukturerade intervjuer försöka belysa hur olika aspekter av mötet mellan socialarbetare vid Uppsalas Arbetsmarknadsförvaltning och klienter med utmattningssyndrom ser ut. Detta med bakgrund i att utmattningssyndrom ökat i Sverige de senaste fem åren. Uppsatsen tar avstamp i stämplingsteori, stigmateori och olika mötesmodeller, och maktförhållandet mellan socialarbetare och klient diskuteras och problematiseras. Dessutom vävs vad som utgör ett professionellt förhållningssätt gentemot klienten in i analys och diskussion, där empati, empowerment och klientdemokrati blir återkommande faktorer för vad som utgör det professionella förhållningssättet. Resultaten visar framförallt på att informanterna aktivt har funderat kring hur de ska bemöta klienter med utmattningssyndrom, samt att de flesta av dem i någon mån reflekterat kring fördomar kring utmattade personer. Majoriteten av informanterna var av åsikten att de hade färre fördomar om personer med utmattningssyndrom än allmänheten, samtidigt som någonting som kan tolkas som fördomar om utmattade framkom även i intervjuerna. Det tyder på att många av fördomarna är omedvetna. Det framgår också att informanterna är samstämmiga kring att samarbetet mellan Arbetsmarknadsförvaltningen och sjukvårdsapparaten lämnar mycket att önska. Eftersom studien omfattar tio personer kan inga långtgående slutsatser av studien dras, utan studien är mer att betrakta som en inblick i yrkesverksamma socialarbetares tankar om mötet med de klienter som har utmattningssyndrom. Studien är begränsad till socialarbetarna ifråga, men det hade varit intressant att ta del även av utmattade klienters upplevelser av mötet med socialarbetare. Upplevelsen av att möta socialtjänsten som person med utmattningssyndrom är den andra sidan av mötet, som vi önskar att antingen vi eller andra får tillfälle att undersöka i framtiden.

Syftet med denna kvalitativa netnografiska studie är att få en ökad förståelse för hur föräldrar hanterar att motta en orosanmälan gällande deras barn utifrån den stigmatisering som kan uppstå vid en aktualisering hos socialtjänsten och det ifrågasättande av föräldrarollen som en orosanmälan innebär. Detta för att socialsekreterare ska kunna hantera de spänningar som uppstår mellan socialtjänsten, föräldrarna och den som anmält samt upprätthålla relationen dem emellan. Studien har genomförts med en tematisk innehållsanalys av datamaterial insamlat ur 15 forumtrådar från föräldraforumet familjeliv.se. Denna studie har sin utgångspunkt i socialkonstruktivismen med en ontologisk inriktning mot idealismen och har genom Goffmans rollteori analyserat föräldrarollen för att få en djupare förståelse för de sätt en förälder hanterar en orosanmälan. Vi har i vårt resultat kunnat se ett mönster i hur ämnet orosanmälningar diskuteras på forumet och presenterar det genom fyra teman; försvara föräldraskapet, fokusera på anmälaren, fokusera på socialtjänsten samt skydda sig mot framtida anmälningar. Genom Goffmans teorier har vi kunnat se att föräldrarnas sätt att hantera orosanmälningar är kopplade till deras föräldraskap och hur föräldrarna på olika sätt försvarar föräldrarollen inför andra. Studien visar att föräldrar försvarar sin föräldraroll bland annat genom att visa på att anledningen till att de mottagit en orosanmälan inte handlar om brister i föräldraskapet utan om ett missförstånd eller olycka. Resultatet visar också på att många föräldrar lägger fokus på den som anmält oron för deras barn eller att de fokuserar på socialtjänstens arbete, genom att visa på brister eller problem hos anmälaren eller hos socialsekreterarna. I det sista temat har vi även kunnat se att föräldrar som mottagit en orosanmälan kan hantera detta genom att skydda sig mot att behöva gå igenom processen igen, bland annat genom att undvika att söka stöd hos professionella med anmälningsskyldighet. Resultatet visar också på att de i diskussionerna skapas verklighetskonstruktioner som får konsekvenser i form av att individer avstår att anmäla oro för ett barn. Studien bidrar med en inblick i föräldrarnas egna diskussioner med varandra där upplevelser och åsikter uttrycks. Detta gör att vår studie bidrar med en ny kunskap från ett perspektiv på orosanmälningar som vi kan se inte har getts något större utrymme i tidigare forskning.

Att bemöta psykisk ohälsa i människobehandlande organisationer är vanligt förekommande. För den professionella är det viktigt att ha en förståelse för vilka möjligheter och begränsningar som individen står inför. Detta för att kunna erbjuda ett gott bemötande och göra en rättvis bedömning. Oförståelse om psykisk ohälsa leder till felaktiga bedömningar och en ökning i stigmatisering. Syftet med denna studie är att undersöka ur ett narrativt perspektiv hur individer med psykisk ohälsa subjektivt beskriver den sociala omgivningens relevans i deras kamp mot psykisk ohälsa genom att granska fem självbiografier. Detta görs med en vetenskapsteoretisk utgångspunkt i socialkonstruktionismen. Empirin belyses med en Interaktionistisk teori om jaget, dramaturgiskt perspektiv och begreppet stigmatisering. Resultatet redovisas med hjälp av citat ur självbiografierna och analyseras under fem teman; ensamhet, att dela med sig av sin sjukdom, självbild, dåligt bemötande samt skam och skuld. Resultatet visar att berättarna upplever ett stöd av sin sociala omgivning när de blir bemötta med förståelse, stöttning och uppmuntran på rätt villkor. Vissa av berättarna upplevde att uppskattning gav dem en bättre självkänsla medan andra mådde sämre av beröm. Vidare visar resultatet att ett behov av stöd endast beskrivs under kristillfällen och när berättaren inte upplever att de har någon att kontakta. Berättarna beskriver övergripande negativa självbilder till följd av stigmatisering och dåligt bemötande utifrån deras sjukdom vilket också orsakar svårigheter i att tala om sitt tillstånd. I narrativen framställs de närmsta relationerna som källor till känslan av ensamhet och stöd. Den allmänna omgivningen framställs i relation till rädsla för stigmatisering och dåligt bemötande. Narrativen är konstruerade på ett sätt där berättaren framställs som både överlevare, offer, hjälte och bov vilket vidare visar på en komplexitet med psykisk ohälsa. Vi anser att detta resultat visar på hur psykisk ohälsa och dess möjligheter och begränsningar är högst individuellt och innebär olika svårigheter för olika individer. Som professionell behövs en bättre kunskap för att kunna bemöta individen där han eller hon är nu och arbeta med empowerment. En bättre kunskap hos professionella kan hjälpa att minska stigmatiseringen av psykisk ohälsa.