This study examines the perspectives and intersectional lived experiences of sevenparticipants who all identify as autistic trans people. This has been accomplished through seven semi-structured interviews, a theoretical framework of critical autistic and transperspectives, and prior research on experiences of Swedish trans healthcare and international research on autistic trans peoples experiences. My aim has been to analyze the embodied experiences and perspectives regarding how the participants define and understand autism and trans; if they find that there exist important intersections between their autistic and trans identities and experiences; and what power structures and discourses that shape their view and experiences of the Swedish trans health care and how it treats autistic clients. The conclusions from my analysis were that the informants perceive autism to be aform of embodied subjectivity shaped by a neurodivergent cognitive perception that often leads to different kinds of norm-nonconforming behaviors, and that trans is an all-encompassing term that includes the lived experiences of people who don’t identify with the gender they were assigned at birth, and the empowering acts of regaining the control of one's own life narrative and one's body. The participants don't perceive there to be a intersectional medical link between autism and trans — that one causes the other — but rather that both experiences can help one in understanding the other. Several of the participants discuss how their autistic subjectivity and the societal experiences that come with it have been key in realizing and understanding their trans identities. The participants view that there are many societal prejudices, myths and false discourses regarding autism and trans that are prevalent in the Swedish trans health care system, and fear that the knowledge of them being autistic will negatively impact their prospects to be granted gender affirming care. They view the Swedish trans health care system not as a supporting societal function, but rather as a normative biopolitical function that control, regulate and disempower trans people and trans bodies through grueling evaluations. My suggestions for further research is researching experiences of socioeconomic inequality among autistic trans people, and interdisciplinary research on creating accommodating procedures and strategies for autistic trans clients in trans health caresystems.

Syftet med uppsatsen är att undersöka hur representationen av transpersoner uppfattas i nyhetsmedia genom en jämförelse mellan transpersoners egna upplevelser av att vara trans med representationen av trans i nyhetsartiklar och därmed urskilja om normativa och stereotypa föreställningar om trans existerar i framställandet. Empirin utgörs av intervjuer med fem stycken transpersoner. Dessa intervjuer har därefter analyserats med hjälp av ”The constant comparative method” och satts i relation till följande teoretiska ramverk: “annangörande”, performativtetsteori, queerteori, transstudier och genus i media. Empirin har även kopplats till tidigare forskning som berör binära könsnormen och mönster i journalisters källanvändning. I resultatet går det att urskilja att respondenternas egna upplevelser av att vara trans, inte överensstämmer med hur trans framställs i artiklarna. Det första huvudtemat i analysen - den binära könsnormen - visar att respondenterna har ett godtyckligt förhållningssätt till användandet av pronomen. Trots detta är samtliga respondenter eniga i sin kritik av hur transpersoner framställs i nyhetsartiklarna utifrån diskussionen kring kroppen och könsuttryck. I den andra huvudtemat - problematiken med tolkningsföreträde - påpekar respondenterna att representationen i artiklarna kan vara ett resultat av både journalistens och intervjuobjektets okunskap. Detta medför att intervjuobjektet ges tolkningsföreträde att tala för alla transpersoner i generella termer. Detta medför att artiklarna generaliserar transbefolkningen och att transcommunityt reduceras till vissa könsidentiteter där andra identiteter osynliggörs. Respondenterna påpekar även att intervjuobjekten och journalisterna anammar CIS-normativa föreställningar om kön och att detta kan vara en förklaring till varför respondenterna och intervjuobjekten har olika uppfattningar om vad det innebär att vara trans. Resultatet av studien visar att när transpersoner framställs inom den binära könsnormen för att få en ”plats” i förhållande till CIS – personer (alla personer som inte är trans), utesluts vissa köns- och transidentiteter. Transbefolkningens könsidentiteter underkänns därmed i ett försök att vara inkluderande och synliggörandet resulterar därmed i ett osynliggörande.

Trans Cinema and its Exit Scapes offers a critical and creative intervention into cultural representations of gendered body dissidence in contemporary film. The study argues for the possibility of finding spaces of “disidentification”, so-called “exit scapes” within the films. Exit scapes disrupt the dominant cinematic regime set up for the trans character, which ties them into stories of discrimination, humiliation and violence. In Trans Cinema, for instance films such as Hedwig and the Angry Inch (2001), Transamerica (2005), Romeos (2011) and Laurence Anyways (2012), scenes of singing, dancing and dreaming allow a different form of engagement with the films. As argued here, they allow a critical re-reading and an affirmative re-imagining of trans embodiment. The aim of this study is to investigate the utopian and hopeful potential within Trans Cinema from a critical transfeminist perspective. While focusing in particular on trans entrants as “spectators” or readers, this study draws on the work of a wide range of feminist and cultural scholars, such as Sara Ahmed, Susan Stryker, José Esteban Muñoz, Trinh T. Minh-Ha, Karen Barad and Donna Haraway. The thesis etches out cinematic spatiotemporalities that unfold possibilities of utopian worlding and trans becoming through a set of conceptual innovations. By utilising a critical approach to audio-visuality and feminist film theory, the thesis re-conceptualises haptic spectatorship theory and its critique in western modernist ocularcentricism through a set of conceptual innovations. The methodological tools developed in this thesis, such as the “entrant”, the “exit scape” and “sensible cinematic intra-activity”, feature here as a multisensorial methodology for transdisciplinary transgender studies and feminist film theory as well as visual culture at large. / Trans Cinema and its Exit Scapes är en kritisk och kreativ intervention med fokus på kulturella representationer av kroppar som bryter mot en könsbinär ordning i samtida film. Studien argumenterar för möjligheten att hitta utrymmen för “disidentification”, så kallade “exit scapes” inom filmerna. Exit scapes stör den dominanta filmiska ordning som skapats för transkaraktären, en ordning som är förbunden med berättelser om diskriminering, förödmjukelse och våld. Inom Trans Cinema, i filmer som exempelvis Hedwig and the Angry Inch (2001), Transamerica (2005), Romeos (2011) and Laurence Anyways (2012), öppnar scener med sång, dans och drömmar upp för andra former av engagemang med filmerna. Som det argumenteras för i avhandlingen tillåter dessa ett kritiskt omformulerande av, och ett nytt affirmativt sätt att föreställa sig, transkroppslighet. Syftet med den här studien är att undersöka den utopiska och hoppfulla potential som finns inom transfilm utifrån ett kritiskt transfeministiskt perspektiv. Även om studien främst riktar sig till trans entrants som “åskådare” eller läsare, så har den en bred teoretisk bas hämtad från verk av en lång rad feministiska forskare inom kulturfältet, såsom Sara Ahmed, Susan Stryker, José Esteban Muñoz, Trinh T. Minh-Ha, Karen Barad och Donna Haraway. Denna avhandling skissar filmiska spatiotemporaliteter, vilka öppnar för möjligheter av utopiska värdsliga och transsubjektiva tillblivelser genom utvecklandet av olika teoretiska begrepp. Genom ett kritiskt förhållningssätt till audiovisualitet och feministisk filmteori, revideras och omformuleras haptisk åskådarskapsteori och dess kritik i en västerländsk okularcentrism genom olika teoretiska innovationer. De metodologiska verktygen som utvecklas i avhandlingen, såsom “the entrant”, “the exit scape” samt “sensible cinematic intra-activity” utgör här funktionen som multisensorisk metodologi för transdisciplinära transstudier, feministisk filmteori samt för visuell kultur i stort.

Trans Cinema and its Exit Scapes offers a critical and creative intervention into cultural representations of gendered body dissidence in contemporary film. The study argues for the possibility of finding spaces of “disidentification”, so-called “exit scapes” within the films. Exit scapes disrupt the dominant cinematic regime set up for the trans character, which ties them into stories of discrimination, humiliation and violence. In Trans Cinema, for instance films such as Hedwig and the Angry Inch (2001), Transamerica (2005), Romeos (2011) and Laurence Anyways (2012), scenes of singing, dancing and dreaming allow a different form of engagement with the films. As argued here, they allow a critical re-reading and an affirmative re-imagining of trans embodiment. The aim of this study is to investigate the utopian and hopeful potential within Trans Cinema from a critical transfeminist perspective. While focusing in particular on trans entrants as “spectators” or readers, this study draws on the work of a wide range of feminist and cultural scholars, such as Sara Ahmed, Susan Stryker, José Esteban Muñoz, Trinh T. Minh-Ha, Karen Barad and Donna Haraway. The thesis etches out cinematic spatiotemporalities that unfold possibilities of utopian worlding and trans becoming through a set of conceptual innovations. By utilising a critical approach to audio-visuality and feminist film theory, the thesis re-conceptualises haptic spectatorship theory and its critique in western modernist ocularcentricism through a set of conceptual innovations. The methodological tools developed in this thesis, such as the “entrant”, the “exit scape” and “sensible cinematic intra-activity”, feature here as a multisensorial methodology for transdisciplinary transgender studies and feminist film theory as well as visual culture at large. / Trans Cinema and its Exit Scapes är en kritisk och kreativ intervention med fokus på kulturella representationer av kroppar som bryter mot en könsbinär ordning i samtida film. Studien argumenterar för möjligheten att hitta utrymmen för “disidentification”, så kallade “exit scapes” inom filmerna. Exit scapes stör den dominanta filmiska ordning som skapats för transkaraktären, en ordning som är förbunden med berättelser om diskriminering, förödmjukelse och våld. Inom Trans Cinema, i filmer som exempelvis Hedwig and the Angry Inch (2001), Transamerica (2005), Romeos (2011) and Laurence Anyways (2012), öppnar scener med sång, dans och drömmar upp för andra former av engagemang med filmerna. Som det argumenteras för i avhandlingen tillåter dessa ett kritiskt omformulerande av, och ett nytt affirmativt sätt att föreställa sig, transkroppslighet. Syftet med den här studien är att undersöka den utopiska och hoppfulla potential som finns inom transfilm utifrån ett kritiskt transfeministiskt perspektiv. Även om studien främst riktar sig till trans entrants som “åskådare” eller läsare, så har den en bred teoretisk bas hämtad från verk av en lång rad feministiska forskare inom kulturfältet, såsom Sara Ahmed, Susan Stryker, José Esteban Muñoz, Trinh T. Minh-Ha, Karen Barad och Donna Haraway. Denna avhandling skissar filmiska spatiotemporaliteter, vilka öppnar för möjligheter av utopiska värdsliga och transsubjektiva tillblivelser genom utvecklandet av olika teoretiska begrepp. Genom ett kritiskt förhållningssätt till audiovisualitet och feministisk filmteori, revideras och omformuleras haptisk åskådarskapsteori och dess kritik i en västerländsk okularcentrism genom olika teoretiska innovationer. De metodologiska verktygen som utvecklas i avhandlingen, såsom “the entrant”, “the exit scape” samt “sensible cinematic intra-activity” utgör här funktionen som multisensorisk metodologi för transdisciplinära transstudier, feministisk filmteori samt för visuell kultur i stort.