Mehr als 300 Millionen Menschen sind weltweit von Diabetes betroffen, die Mehrheit davon leidet an Typ-2-Diabetes. Typ-2-Diabetes ist durch eine Insulinresistenz charakterisiert, welche meistens durch Übergewicht und Adipositas verursacht wird. Diese Insulinresistenz kann zunächst durch eine erhöhte pankreatische Insulinsekretion kompensiert werden, jedoch können langfristig die pankreatischen beta-Zellen den erhöhten Insulinbedarf nicht mehr decken. Dies verursacht einen starken Anstieg der Blutglucosespiegel und stellt den Beginn der Typ-2-Diabetes Erkrankung dar. Neben genetischen Veränderungen sind Umweltfaktoren, wie erhöhte Nahrungsaufnahme und reduzierte Bewegung, wichtige Faktoren in der Pathogenese des Typ-2-Diabetes. Frühere Forschungsergebnisse zeigten eine wichtige Rolle von microRNA 375 (miR-375) im Wachstum und in der Funktion der Insulin produzierenden beta-Zellen. Die Genexpression von miR-375 ist in diabetischen Nagetieren und Menschen verändert, was auf eine wichtige Rolle dieser microRNA in der Pathogenese des Typ-2-Diabetes hindeutet. Gene, die durch miR-375 reguliert werden, wurden in den pankreatischen beta-Zellen beschrieben, jedoch ist der Mechanismus wie miR-375 das Wachstum und die Funktion der pankreatischen beta-Zellen beeinflusst noch nicht im Detail verstanden. Das Cell Adhesion Molecule 1 (CADM1) ist ein bekanntes Zielgen der miR-375 und vor allem im Gehirn als Regulator von Anzahl und Funktion der Synapsen bekannt. Da es außerdem in den pankreatischen beta Zellen exprimiert ist, könnte es auch dort an der Regulation von beta-Zellwachstum und –funktion beteiligt sein und die Glucose- und Energiehomöostase verändern. Ziel dieser Arbeit war es, in vollständig oder konditionell Cadm1-defizienten Mäusen den Einfluss von CADM1 in pankreatischen beta-Zellen und neuronalem Gewebe an der Regulation von Glucose- und Energiehomöostase zu untersuchen. / More than 300 million people world-wide are affected by diabetes, the majority suffering from type 2 diabetes. Type 2 diabetes is characterized by insulin resistance, usually caused by obesity and overweight. Enhanced pancreatic insulin secretion largely compensates insulin resistance for years. A failure of pancreatic beta-cells to meet increased insulin demands drastically increases blood glucose levels and marks the onset of type 2 diabetes. Besides environmental influences, mainly elevated food intake and reduced physical activity, also genetic mutations are important factors in the pathophysiology of type 2 diabetes. Recent literature highlights the role of microRNA 375 (miR-375) in the growth and function of pancreatic insulin-producing beta-cells. MiR-375 gene expression is regulated in diabetic humans and rodents, suggesting that this microRNA is involved in the pathogenesis of type 2 diabetes. Genes regulated by miR-375 have been described in pancreatic beta-cells. Nevertheless, the exact mechanisms how miR-375 regulates beta-cell growth and insulin secretion have not been understood. Cell adhesion molecule 1 (CADM1) is a known target of miR-375 and has mainly been described as regulator of synapse number and synaptic function in the brain. CADM1 is also expressed in pancreatic beta-cells and might regulate beta-cell growth and function and might be involved in the control of glucose and energy homeostasis. The aim of this work was to investigate whether CADM1 in pancreatic beta-cells or neuronal tissue contributes to the regulation of energy and glucose homeostasis by using total and conditional Cadm1 deficient mice. Total Cadm1 deficient (Cadm1KO) mice showed increased sensitivity to glucose and insulin as well as enhanced glucose-stimulated insulin secretion compared to littermate control mice. Elevated glucose-stimulated insulin secretion after Cadm1 depletion could be confirmed in an in vitro beta-cell model.

Introduktion: Kardiovaskulära sjukdomar är en av de vanligaste sjukdomarna världen över och står årligen för 18 miljoner dödsfall, en tredjedel av alla dödsfall. En av dessa sjukdomar är diabetes som en av elva i världen har i någon form och mörkertalet är stort. Typ 2-diabetes (T2D) kan vara ärftlig men är också påverkbart. Riskfaktorerna kan förebyggas genom en hälsosam livsstil som innefattar fysisk aktivitet och hälsosam kost, som kan reducera övervikt. En skyddsfaktor är frukt och grönsaker, något som en vegansk diet till stora delar består av. Syfte: Syftet med denna studie är att genom två perspektiv (primär- och sekundärprevention) undersöka om en vegansk kost minskar risken för T2D. Metod: Med en strukturerad litteraturstudie har datainsamling skett via databaser PubMed och Cochrane Library. Vald analysmetod var innehållsanalys. Resultat: Från 21 granskade artiklar framkom sex olika kategorier: 1) Prevention, prevalens och incidens av T2D (veganer löper lägre risk att drabbas av T2D); 2) Vikt, BMI och kroppsmått (en vegansk kost främjar viktnedgång och sänkt BMI vid övervikt); 3) Blodvärden och blodtryck (både systoliskt och diastoliskt blodtryck, HbA1c, glukos, c-peptid, betacellsfunktion och insulinkänslighet förbättras av en vegansk kost); 4) Hormoner (GLP-1, GIP, PYY och amylin optimeras av en vegansk kost); 5) Metabolism (TMAO minskar medan och postprandial metabolism stärks av vegansk kost); och 6) Kolesterol (vegansk kost förbättrar värden för LDL, HDL samt triglycerider). Slutsats: I sin helhet visade resultatet på att en vegansk kost kan minska risken för T2D bland vuxna (≥18 år) på både primär och sekundär nivå. / Introduction: Cardiovascular disease (CVD) is one of the most common diseases worldwide and accounts for 18 million deaths annually, which is one-third of all deaths. One risk factor for CVD is type 2 diabetes (T2D). Globally, one in eleven persons has T2D and undetected cases are high. T2D can be hereditary but people can also be susceptible to T2D. The risk factors can be prevented through a healthy lifestyle including physical activity and healthy diet, which can reduce obesity. A protective factor is dietary intake of fruits and vegetables, something that a vegan diet largely contains. Aim: The aim of this study is to investigate through two perspectives (primary and secondary prevention) whether a vegan diet reduces the risk of T2D. Methods: A systematic literature review accomplished data collection using two databases, PubMed and the Cochrane Library. The analysis method chosen was content analysis. Results: Of 21 articles reviewed, six different categories emerged: 1) prevention, prevalence and incidence of type 2 diabetes (vegans are at lower risk of developing T2D); 2) body weight, body mass index (BMI) and body measurements (a vegan diet promotes weight loss, decreased BMI); 3) Blood values and blood pressure (systolic and diastolic blood pressure, HbA1c , glucose, c-peptide, beta cell function and insulin sensitivity are enhanced by a vegan diet); 4) Hormones (GLP-1, GIP, PYY and amylin are optimized by a vegan diet); 5) Metabolism (TMAO decreases and postprandial metabolism is enhanced by vegan diet); and 6) Cholesterol (vegan diet improves LDL, HDL and triglycerides). Conclusion: The results showed that a vegan diet can reduce the risk of type 2-diabetes among adults (≥18 years) at both primary and secondary levels.

Vasopressin är ett viktigt hormon som har många fysiologiska funktioner, däribland upprätthållandet av vätskebalansen i kroppen. Mätning av detta hormon är dock komplicerat och därför används ”skuggfragmentet” copeptin, som härstammar från samma prekursor. Genom användandet av metoden B·R·A·H·M·S KRYPTOR compact PLUS mäts copeptin. Studiens syfte är att beräkna variations-koefficienten och därmed undersöka de uppmätta värdenas reproducerbarhet. Vidare blir syftet att använda EpiHealth-kohortstudien för att validera den redan kända kopplingen mellan copeptin och förhöjt blodsocker genom en multivariant linjär regression. Vi kan i arbetet konstatera att copeptin metoden har en god reproducerbarhet, där majoriteten av de multipelt uppmätta copeptin-värdena har en inter-assay CV <8%. Vid undersökning av EpiHealth-kohorten fann vi att en ökning av copeptin var kross-sektionellt associerad med ett flertal metabola riskmarkörer, däribland fastande plasma-glukos, efter multivariant justering. Att copeptin var signifikant relaterat till denna potenta metabola riskmarkör kan tyda på att det finns ett orsakssamband mellan förhöjt vasopressin och förhöjt blodsocker, något som även tidigare studier har pekat på. Detta i sin tur visar att vasopressin kan spela en roll i utvecklandet av typ 2-diabetes. Om ett orsaks-samband föreligger undersöks nu i en stor randomiserad klinisk studie där vasopressin-nivåerna hos hälften av deltagarna sänks med hjälp av ökat vatten-intag (H2O-metab-studien). Det finns förhoppningar om att användandet av copeptin skall kunna användas i klinisk verksamhet för att riskbedöma individer avseende kardiometabola sjukdomar (däribland typ 2-diabetes). / Vasopressin is an important hormone that has many physiological functions, including the maintenance of fluid balance in the body. Measurement of this hormone is however complicated and therefore the "shadow fragment" copeptin is used, which is derived from the same precursor. Using the BRAHMS copeptin proAVP KRYPTOR method, copeptin was measured in this study. The purpose of the study is to calculate the coefficient of variation, and thus examine the reproducibility of the measured values ​. Furthermore, the aim will be to use the EpiHealth cohort study was used to validate the link between copeptin and elevated blood sugar through a multivariate linear regression. The majority of the multiple measurements of copeptin values had an inter-assay CV <8%, which indicates that the method has a good reproducibility. Examination of the EpiHealth cohort revealed that elevated copeptin was cross-sectionally associated with a number of metabolic risk markers, including fasting plasma glucose, after multivariate adjustment, a finding that is in line with previous findings from epidemiological studies. The fact that copeptin was significantly related to this potent metabolic risk marker may indicate a causal role of the vasopressin system in elevated blood glucose and may play a role in the development of type 2 diabetes metillus. Previous experimental and genetical studies have indicated a causal association between elevated vasopressin and diabetes development. Currently, a randomized clinical trial is ongoing (the H2O-metab-study) in order to investigate a possible causal association between elevated vasopressin and glucose. In the study, increased water intake is used to lower plasma vasopressin (measured as copeptin), and the glucose-lowering potential of this water treatment is tested. There are hopes that copeptin can in the future be used in clinical practice for risk assessment with respect to cardiometabolic diseases (including type 2 diabetes).

Background: One of the most prevalent diseases in the world, type 2 diabetes mellitus is rising every year. Self-care refers to controlling one's own illness to prevent future complications. The nurses' work is oriented on a person-centered approach to inform, promote, encourage, and support the patient to maintain good health in consideration of their circumstances. Aim: The aim of this literature study was to describe persons' experiences with self-care of type 2 diabetes mellitus.   Method: A literature study based on qualitative scientific articles which were retrieved from PubMed and CINAHL. A thematic analysis was used to analyze the articles. The study's objective was accomplished.  Results: The two main themes were identified. Experiences that affect self-care and Experiences of self-care’s impact on life.  Conclusion: Self-care is influenced by several factors such as knowledge, experience of support and control. The self-care and adaptation required for these affects the lives of people with type 2 Diabetes. Nurses have a key role in patients' self-care by helping people manage self-care. / Bakgrund: En av de vanligaste sjukdomarna i världen, typ 2 diabetes mellitus ökar varje år. Egenvård avser att kontrollera sin egen sjukdom för att förhindra framtida komplikationer. På grund av detta är sjuksköterskornas arbete inriktat på ett personcentrerat förhållningssätt för att informera, främja, uppmuntra och stödja patienten att bibehålla en god hälsa med hänsyn till sina omständigheter. Syfte: Syftet med denna litteraturstudie var att beskriva personers erfarenheter av egenvård av typ 2 diabetes mellitus. Metod: En litteraturstudie baserad på kvalitativa vetenskapliga artiklar som hämtats från PubMed och CINAHL. En tematisk analys användes för att analysera artiklarna. Studiens mål uppnåddes. Resultat: Två huvudteman identifierades. Erfarenheter som påverkar egenvården och erfarenheter av egenvårdens påverkan på livet. Slutsats: Egenvården påverkar flera faktorer såsom kunskap, erfarenhet av stöd och kontroll. Egenvården och anpassningen som krävs för dessa påverkar livet hos personer med typ 2 diabetes mellitus. Sjuksköterska har en nyckelroll i patienters egenvård genom att hjälpa personer att hantera egenvården.

Introduktion: Fysisk aktivitet är viktigt för både psykiskt och fysiskt välbefinnande. Idag är vi allt mer fysisk inaktiva och stillasittande ökar. Fysisk aktivitet minskar risken för bland annat hjärt- och kärlsjukdomar och typ 2-diabetes. För de som har typ 2- diabetes eller graviditetsdiabetes funkar fysisk aktivitet även behandlande. I takt med digitaliseringens framfart ökar hälsoappar. Dessa har potential att främja hälsosamma beteendeförändringar. Syfte: Syftet med studien var att utvärdera vad för faktorer i hälsoappar som gör att vissa hälsoappar är effektiva för att öka fysisk aktivitet hos vuxna individer med risk för typ 2-diabetes, diagnostiserad typ 2- diabetes eller graviditetsdiabetes. Metod: Studien genomfördes som en systematisk litteraturstudie med 12 vetenskapliga artiklar. Studien analyserades genom en tematisk analys. Resultat: Effektiva appar är multifaktoriella, fler faktorer påverkar. Analysen genererades i tre teman; användarupplevelse och engagemang, beteendeteorier och funktioner i hälsoappar. Dessa tre teman är viktiga för att lyckas med beteendeförändring i en hälsoapp. Användarupplevelse och engagemang kan främjas genom regelbunden feedback. Även individanpassade mål kan ge bra effekt på engagemanget för hälsobeteenden. Appdesign som integrerar beteende teorier kan stödja motivation och hjälpa användare att övervinna hinder för fysisk aktivitet. Slutsats: Effektiva hälsoappar är multifaktoriella och kräver integration av funktioner som förbättrar användarupplevelsen, inkorporerar beteendeteorier och anpassas efter målgruppen för att stödja beteendeförändring. Framtida forskning bör fokusera på att utvärdera del ångsiktiga effekterna av digitala hälsointerventioner för att främja hållbara beteendeförändringar över tid. / Introduction: Physical activity is crucial for both physical and mental well-being. Unfortunately, society is becoming increasingly physically inactive, leading to more sedentary lifestyles. Engaging in physical activity reduces the risk of diseases such as cardiovascular conditions and type 2 diabetes. For individuals with type 2 diabetes or gestational diabetes, physical activity can be an important part of treatment. The rise of digitalization has brought about a proliferation of health apps, which have the potential to promote healthy behavior changes. Purpose: The purpose of the study was to evaluate the factors in health apps that make some of them effective in increasing physical activity among adults at risk for type 2 diabetes, diagnosed with type 2 diabetes, or gestational diabetes. Method: The study was conducted as a systematic literature review with 12 scientific articles. The analysis was performed using thematic analysis. Results: Effective health apps are multifactorial, influenced by multiple factors. The analysis generated three themes: user experience and engagement, behavioral theories, and app functionalities. These three themes are crucial for achieving behavior change in a health app. User experience and engagement can be enhanced through regular feedback. Additionally, personalized goals can positively impact engagement in health behaviors. App design that integrates behavioral theories can support motivation and help users overcome barriers to physical activity. Conclusion: Effective health apps are multifactorial and require the integration of features that enhance user experience, incorporate behavior theories, and are tailored to the target audience to support behavior change. Future research should focus on evaluating the long-term effects of digital health interventions to promote sustainable behavior changes over time.

No description available.

No description available.