Varje år placeras drygt 1000 ungdomar på Statens institutionsstyrelse (SiS) särskilda ungdomshem, majoriteten av dessa efter beslut om omhändertagande enligt lag med särskilda bestämmelser om vård av unga (LVU). För att tillgodogöra ungdomarnas rätt till utbildning bedriver därför varje ungdomshem sin egen skolverksamhet. Studiens syfte är att bidra till en ökad kunskap för det vägledningsinriktade arbetet inom SiS särskilda ungdomshem och övergången till gymnasiet efter en avslutad placering. Den konstruktivistiska vägledningen har visat sig vara framträdande i det vägledningsinriktade arbetet med eleverna som är placerade på SiS särskilda ungdomshem. En framgångsfaktor som även framkommer i tidigare forskning är att motivationsarbete och relationskapande fyller en viktig funktion vid bemötandet men även i det fortsatta arbetet under tiden ungdomarna är placerade. Genom att arbeta med begriplighet, hanterbarhet och meningsfullhet kan mötet med ungdomarna skapa nya förutsättningar för dem, samt ett led i vidgandet av deras handlingshorisont inför möjliga, framtida val. Övergången till skola efter avslutad placering beskrivs som svag, en trolig faktor till detta är att det många gånger är svårt att få en skolplats åt eleven, och som därmed riskerar en bruten skolgång. Resultaten i studien bygger på insamlat material från intervjuer med en utvecklingsstrateg inom SiS skola och tre studie- och yrkesvägledare som arbetar på SiS särskilda ungdomshem för icke skolpliktiga ungdomar.

I Sverige har statens institutionsstyrelsen ansvar över ungdomar och vuxna som blir tvångsplacerade med stöd av LVU, LVM och LSU på uppdrag av socialtjänsten. I denna uppsats är fokus inriktad på ett SiS hem i Sverige där ungdomar blivit omhändertagna med stöd av LVU. SiS hem tar emot ungdomar med psykosociala problem. Under de senaste åren har nyheter rapporterat att våldet inom SiS hemmen har ökat markant. Syftet med denna studie är att undersöka personalens upplevelse av våld som sker på en SiS institution. I denna studie intervjuas sju behandlings assistenter som arbetar på SiS.  Frågeställning  Hur arbetar personalen på SiS för att motverka våld på arbetsplatsen? Hur påverkar den sociala relationen personalens situation?  Hur kan personalens upplevelser förstås utifrån ett maktperspektiv?  Denna uppsats är en kvalitativ studie där sju behandlingspedagoger som arbetar på SiS ungdomshem intervjuats med en semistrukturerad intervjuguide. Teorikapitlet består av Foucaults maktteori. Empirin har sedan analyserats utifrån ”att analysera kvalitativt material” (Rennstam & Wästerfors 2011). Detta innebär att vi har sorterat, reducerat och argumenterat för vår empiri. Resultatet visade att relationsskapande mellan personal och ungdom är ett viktigt verktyg för att kunna minska våldet på SiS. Studien visar att personalen på SiS inte alltid är medvetna om deras maktutövande under det dagliga arbetet som kan komma till att spela stor roll till varför våld uppstår.

Syftet med studien har varit att belysa personals upplevelser och beskrivningar av hot och våld på SiS särskilda ungdomshem. Utifrån frågeställningarna har studien sökt svar på hur personalen definierar hot och våld, hur personal beskriver påverkan hot och våld har på deras professionella arbete och bemötande, och hur personal beskriver de åtgärder som tas eller kan tas av ledningen på SiS för att skapa en trygg arbetsmiljö. Studiens metodologiska utgångspunkt har varit hermeneutik med en kvalitativ ansats där sammanlagt sex intervjuer har genomförts med behandlingspedagoger inom SiS. Symbolisk interaktionism med fokus på objekt och symboler samt signifikanta andra har valts som den teoretiska utgångspunkten i denna studie. Resultatet i studien visar att fysiskt och psykiskt våld är de våldsformer som förekommer mest inom SiS men det diskuteras även huruvida gängkriminalitet kan ses som en ny våldsform. Personalen beskriver att deras individuella arbetssituation och deras professionella bemötande inte blir så påverkat av hot- och våldssituationer. Som professionell behöver man ha en acceptans över att det förekommer hot och våld inom denna typ av verksamhet och det handlar även om att ha ett högt säkerhetenstänk samtidigt som det kan bli problematiskt om man tar hotet och våldet personligt. Även om det krävs en acceptans kring vad som förekommer på verksamheten vittnar respondenterna om att det är otrevligt och att de kan känna sig otrygga i sin arbetsroll. Bra bemötande och relationsbyggande ses som viktiga delar av arbetet för intervjupersonerna. Respondenterna beskriver hur kollegorna blir ett tryggt verktyg i arbetet på verksamheten men samtidigt nämndes inga åtgärder som ledningen har vidtagit för att öka sammansvetsningen kollegor i mellan.

The aim of our study is to gain increased knowledge and understanding of how young people who has been sentenced to closed institutional care experience their own possibility to participate and influence the transition and aftercare, and which, if any, importance they believe this has for their readjustment to society. The study is based on a qualitative method. The data consist of interviews with four young persons, of which three, at the time for our interviews, where in the transitionphase, and one had left the institution a few years ago. The study’s theoretical framework is based on Erving Goffmans theory about stigma and the empowerment theory. We have also used earlier studies within the area to understand and interpret our data. The result indicates deficits in terms of the young people’s possibility to participate and influence the planning and implemantation of the transition from the special home of closed institutional youth care.  The youths express a wish to be more involved and be able to influence more, yet at the same time there seems to be an acceptance among the youths concerning the fact that they are not given the possibility to participate, which can be related to a view of themselves as less worthy.

This study investigates how gender, power and education affect how preventative measures against threats and violence as well as conflict management are discussed and used among care workers in specialized youth residencies in Sweden. Semi-structured interviews were held with fifteen care workers which were later thematically analyzed using hegemonic masculinity, total institutions and stigma as a theoretical framework. Our findings show that there are multiple hidden gendered practices. The use of physical measures against clients is constructed as inevitable, and that male care workers are most important in conflict management. By having the strength to physically overpower their clients. They are also framed as ideal with their relational advantage to the all-male youth group. Women instead are seen as a deviation from the norm, and a group that must be protected and kept away from dangerous situations. There is also depicted an experience of disorganization and distrust among care workers. Due to perceived poor choices in recruiting and high turnover among chief positions. Where choices for recruiting are based on nepotism and bias for men. We conclude that this removes agency from women in the greater workgroup. We also find that there is a great need for further training in conflict management for care workers as well as higher standards for the recruiting of care workers.

This thesis follows a group of youths placed in secure unit care who have participated in a chain-of-care project aiming to better plan their discharge and aftercare. The overall aim of the thesis is to link a detailed description of these young people with an analysis of the project they participated in, and to undertake one- and two-year follow-up studies. Analytic focus is on the significance of gender, class and ethnicity. The study is mainly based on structured interviews performed at the secure units upon entry into care, discharge and at a one-year follow up. Data have also been used from criminal records and interviews with project staff. When entering care, these youths exhibited extensive problems in both family conditions and own behaviour. The major problem in boys was criminality while girls reported poor mental health. Professionals judge youth of foreign background as more criminal than youth of Swedish background despite a lack of difference in self-reported data. Some difference is also noticeable regarding class. Analysis of the project shows that out-of-home care was the most frequent intervention after leaving secure unit care, while other interventions were difficult to uphold over time. Few girls received help with their mental health problems. At the one-year follow up, the youths reported an overall better situation, although extensive problems still remained. Above all, girls’ mental health problems remained as before. At the 2-year follow up the study group was compared with a control group in order to investigate effects of the project regarding criminality and recommitment to secure unit care. The comparison shows that the project had no effect. This is discussed in relation to poor organization and the difficulty of adjusting a project like this to the target group, along with the substantial part played by gender, class and ethnicity in how the youth are construed and treated.

Diss. (sammanfattning) Linköping : Linköpings universitet, 2004. / Härtill 5 uppsatser.

Abstract "Citizen Influence, Forms and Effects - A study of the Resistance Concerning the Establishment of a Juvenile Detention Center in Kristinehamn 2005-2007" Political Science, Johan Utter   This essay circles around the concepts of citizenship and the questions if and how citizens in the modern democracy can influence and effect the political decisions made by the governing body on the local level. This is done by the means of a case-study concerning the establishment of an institutional facility for convicted youths in Kristinehamn. The planning of this facility and especially its planned location in Sunneberg aroused a significant negative response from the citizens, demanding a better alternative for the location. The proposition resulted in heavy protests from the citizens as the planned location was viewed as an important recreation area, where the citizens could experience nature first hand, close to the centre of town. As a result, some citizens living close to the planned location, formed a network called "Bevara Sunneberg", whose purpose was to influence the decision-makers and make the citizen’s voices heard. Also of interest are the classification of the resistance, by using already established theoretical models concerning interest groups, social movements and the concept of NIMBY-groups. The results show that the citizen led by the group "Bevara Sunneberg" in fact managed to influence the decision-makers by adopting a wide variety of strategies, both by conventional and unconventional means. As the case haven’t yet been decided, the full extent of the resistance’s efforts are yet to be seen. Whether or not the planned establishment will be build, the fact remains that the resistance managed to effect the outcome of the case. The network "Bevara Sunneberg" showed similarities to the concept of NIMBY-groups, but evolved into a form of hybrid, positioning itself somewhere between the theoretical positions of social movements and interest groups. As a conclusion I would like to state that citizen influence is possible in the local political context, though the extent of the influence can not be proved by this essay.   Key Words : Citizen Influence, NIMBY-group, Political Participation, Kristinehamn, Juvenile Detention Center, Interest Group

Den statliga tvångsvården för placerade barn och unga på särskilda ungdomshem, har återkommande varit under internationell kritik från FN:s Barnrättskommitté och Tortyrkommitté för upprätthållandet av tvångsåtgärder som isolering. Statliga aktörer och civilsamhällesorganisationer har adresserat stora brister inom vården som i förlängningen riskerar att barn och unga far illa snarare än att få hjälp och behandling. Det senaste decenniet har ett rättighetsarbete påbörjats inom institutionerna. Trots beaktandet av mänskliga rättigheter och ett lyft av barns rättigheter inom verksamheten påvisas återkommande brister som vanvård, rättsosäkerhet och rättsliga övertramp från statligt anställd personal på de särskilda ungdomshemmen. Barn och unga står i beroendeställning till de statligt anställda som arbetar på institutionen. Att vara statligt anställd innebär dessutom ett ytterst ansvar att säkerställa mänskliga rättigheter, även inom den vård som bedrivs med tvång och kontroll. Syftet med den här studien var att utifrån insamlat material från statliga aktörer, statens institutionsstyrelse, och civilsamhällesorganisationer undersöka hur att mänskliga rättigheter förverkligas, samt hur användandet av särskilda befogenheter legitimeras trots deras rättsosäkerhet. Studien har genomförts med tematisk analys som metod. Resultatet påvisar att det förefaller finnas hinder för att mänskliga rättigheter ska förverkligas, genom upprätthållandet av brister som rättsosäkerhet, ojämlikhet och svårigheter med samverkan. Vidare tydliggörs att barns och ungas upplevelser av särskilda befogenheter ofta beskrivs i termer av våldsamma och bestraffande, medan statens vuxna ögon legitimerar dem som nödvändiga. Genom ett barndomssociologiskt och feministiskt angreppssätt diskuteras hur vuxnas institutionaliserade makt förefaller begränsa och förhindra realiserandet av ett barnperspektiv inom verksamheten. Vidare påvisas utifrån civilsamhällsorganisationers kritik hur etablerade arbetsmetoder som är förenade med döds- och skaderisker, används vid utövandet av tvångsingripanden och legitimeras som nödvändiga samt bedöms vara förenade med ”barnets bästa” och med ”respekt för människovärde och integritet”. Balansgången med att upprätthålla mänskliga rättigheter för barn och unga inom tvångsvården förefaller vara förenade med stora utmaningar.

Psykologer har ett brett uppdrag vid särskilda ungdomshem. Trots det saknas det i nuläget forskning som undersöker särskilda ungdomshem utifrån psykologernas perspektiv. Syftet med förevarande studie var att öka kunskapen och förståelsen för psykologers erfarenheter av att arbeta vid särskilda ungdomshem samt vilka möjligheter och svårigheter som följer med yrkesrollen. Tio semistrukturerade intervjuer genomfördes och analyserades utifrån tematisk analys. Analysen resulterade i tre huvudteman: Psykolog vid särskilda ungdomshem - en mångfacetterad roll, Ett utmanande vård- och behandlingsuppdrag samt Spänningar inom ramen för tvångsvård. Resultatet visade att deltagarna beskrev att psykologrollen kan variera mellan olika institutioner och att det inte finns en enhetlig mall för vad det innebär att arbeta som psykolog vid särskilda ungdomshem. Deltagarna i studien uppgav att psykologerna har en unik kompetens som behövs vid särskilda ungdomshem för att skapa förståelse för ungdomarna och underlätta för övrig personal i deras arbete. Resultatet visade att de utmaningar deltagarna beskrev i vård- och behandlingsarbetet kunde förklaras utifrån den svårbehandlade målgruppen, tvångsvårdkontexten- och institutionsmiljön, brister i själva behandlingsarbetet men även yttre faktorer så som avsaknaden av andra vårdformer samt problem i samverkan med barn- och ungdomspsykiatrin eller socialtjänsten. Svårigheterna i vård- och behandlingsarbetet samt tvångsvårdkontexten beskrevs som etiskt utmanande av deltagarna. Arbetet med ungdomarna sågs samtidigt som positivt och meningsfullt. / Psychologists have a broad mission in special youth homes. Research regarding psychologists working in special youth homes is lacking. The purpose of this study was to increase the knowledge and understanding of psychologists' experiences of working at special youth homes and the opportunities and difficulties that are included in the professional role. Ten semi-structured interviews were conducted and analyzed based on thematic analysis. The analysis resulted in three main themes: Psychologist in special youth homes – a multifaceted role, A challenging care- and treatment assignment and Tensions within the framework of compulsory care. The results showed that the participants description of the professional role of psychologist can vary between different institutions and that there is no homogeneous template for what it means to work as a psychologist at special youth homes. The participants in the study stated that psychologists have a unique competence that is needed to benefit both adolescents and other staff. The challenges within care and treatment described by the participants were linked to the difficult target group, the compulsory care context and the institutional environment, but also external factors such as lack of other forms of care and difficulties in collaboration with child psychiatry and social services. The caregiving context was seen as ethically challenging by the participants, as it involves a major intervention in young people's lives. The work involving the adolescents was seen as positive and meaningful, which the participants emphasized.