I detta kandidatarbete belyses historisk uppförandepraxis av Frédéric Chopins pianomusik. Uppsatsen går igenom musikens olika parametrar såsom tempo, dynamik och ornamentering, för att betrakta alla ur ett perspektiv av historisk uppförandepraxis. Till exempel så ansåg Chopin själv det tredje fingret vara en "stor sångare", och att det att spela med ett och samma finger flera gånger i rad bara förhöjde uttrycket. Särskilt fokus hamnar på tempo rubato som ett av de viktigaste kännetecken i Chopins musik. Termen betecknar en agogiskt fri melodilinje över ett stadigt pulserande ackompanjemang, som ett medel att ge musiken uttryck. Slutligen kompletteras de rent konkreta, handfasta interpretationsriktlinjer med större frågor kring Chopins notering, musikaliska stil och samtid. Det diskuteras även att historisk uppförandepraxis inte är vägen till den rätta interpretationen, utan snarare ett verktyg för att närma sig musik som är 150 år gammal.

The aim of the present study is to explore the so-called historically informed performance movement, which also is my own musical performance tradition, from a general perspective grounded in musical philosophy. The discussions concerning this performance tradition have been dominated by different subjects, such as musical works, authenticity, intention and interpretation. The study focuses on Western art music where the performance of the music, the sounding realisation, of a notated work is central. Therefore, the performance in connection with the abovementioned subjects is of prime interest. This more overarching theme gave rise to the following questions: What factors can be considered decisive for whether a performance is a historically informed performance or not? How can these factors be identified? Does this mean that there are instructions in the music that I, as a musician, must obey? What does my artistic freedom look like? Where can I find it? The path to tentative answers to these questions is taken via theoretical discussions and the application of the theory in method and analyses as well as in interpretation.The theoretical perspective of the study is based on contextual musical ontology. The scientific theoretical framework, emanating from this ontology, is formulated in the field of social constructionism.The performance can, through this perspective, be identified as an indispensable part of the musical work, which also implies that the notated work itself is not sufficient to identify the work. Further, the emphasis on the context's importance for the performance in order to allow the performance to be of the work in question implies the necessity of awareness of the context of the work. This concept is deepened in the study through the emphasis on the importance for the performance, in a broad perspective, of the historical as well as the contemporary socio-cultural context. For the work itself this means that the identity of the work is unstable, it is constantly changing, since the different performances of the work that are parts of the work can never be identical. The perspective is based on social constructivist theories about knowledge. With contextual musical ontology as a point of departure, a strategy is formulated concerning analysis and investigation of a musical work. This strategy focuses on the notation, the instrumentation, and historical performance conventions. These three parts interact with one another and in the study they are formulated as being inseparable from the performance of the work.The theoretical part of the study is followed by a case study in which a sonata by Johann Sebastian Bach is studied from the articulated theoretical perspective. The case study contains an investigative part and an interpretative part. The work's notation is always in focus in the investigative and descriptive part, with emphasis on the socio-cultural context connected to the notation. Through the sounding interpretations, the different performances, the final chapter results in a summary of the study as a whole. / Syftet med föreliggande studie är att studera så kallad historiskt informerad uppförandepraxis, och därmed även min egen musikaliska inriktning, ur ett generellt musikfilosofiskt perspektiv. De olika begrepp och frågeställningar som kan sägas dominera diskussionerna kring denna framförandetradition är verk, autenticitet, intention och interpretation. I fokus för studien befinner sig musik inom den västerländska konstmusiktraditionen inom vilken framförandet av musik, den klingande realiseringen av ett noterat verk, är central. Därför står framförandet, i relation till ovan nämnda begrepp, i fokus. Detta mer övergripande tema leder fram till följande frågeställningar: Vilka faktorer kan betraktas som avgörande för att ett framförande kan betraktas som ett historiskt informerat framförande? Hur kan dessa faktorer identifieras? Innebär det att det finns instruktioner i musiken som jag som musiker måste följa? Hur ser min konstnärliga frihet ut? Var finner jag den? Vägen till tentativa svar på dessa frågor har gått via teoretiska resonemang, och applicering av teorin i såväl metod och analys som interpretation. Studiens teoretiska perspektiv och överbyggnad baseras på kontextuell musikontologi. Det vetenskapsteoretiska ramverket, utifrån denna ontologiska grund, formuleras inom ramen för den socialkonstruktionistiska tanketraditionen. Genom detta perspektiv kan framförandet av verket identifieras som en omistlig del av verket, vilket också innebär att enbart notationen inte är tillräcklig för att definiera verket. Vidare innebär teorins betoning av kontextens betydelse att ett framförande för att vara ett framförande av verket, medvetet måste förhålla sig till verkets kontext. Detta perspektiv fördjupas i studien genom att betona den socio-kulturella kontextens betydelse i ett större perspektiv, såväl den historiska som den nutida, för framförandet. För verket innebär det att dess identitet är föränderlig, då de olika framföranden som är en del av verket inte kan vara identiska. Denna syn baseras på socialkonstruktivistiska teorier om kunskapsbyggande. Med utgångspunkt i kontextuell musikontologi formuleras också en strategi för att analysera och undersöka ett verk utifrån notationen, instrumentationen och uppförandepraktiska konventioner, tre delar av verket som griper in i varandra och som konstateras vara omistliga att förhålla sig till vid ett framförande. Studiens teoretiska del åtföljs av en fallstudie där en sonat av Johann Sebastian Bach studeras utifrån det teoretiska perspektivet. Fallstudien består av en undersökande del och en tillämpande interpretativ del. För den undersökande, och i viss mån deskriptiva delen står verkets notation hela tiden i fokus, med tyngdpunkt på notationens socio-kulturella kontext. Det avslutande kapitlet resulterar, genom de klingande gestaltningarna av sonaten, i en sammanfattning av studien som helhet. Avhandlingens slutkapitel utgörs även av en CD. Den kan beställas genom registrator på Institutionen för musik och medier vid Luleå tekniska universitet. E-post: muh-registrator(at)ltu.se / Godkänd; 2008; 20081113 (ysko)