Denna studie handlar om utflykter i förskolan. Syftet med studien är att kartlägga och analysera förskolepedagogers tankar om utflykter som arbetssätt. I Läroplanen för förskolan 98 reviderad 2010 förekommer inte ordet utflykt men det finns flera meningar som anknyter till utflykter såsom att barnen ska få lära känna sin närmiljö, utveckla omsorg om allt levande och leka i naturmiljö. I studien användes kvalitativ intervju som metod och elva pedagoger från förskolor med olika inriktningar intervjuades. Studiens resultat visar att samtliga pedagoger är positiva till utflykter som arbetssätt och alla pedagoger utom en gör utflykter med sin aktuella barngrupp. Pedagogerna gör utflykter till främst skogen, lekplatser och går på upptäcksfärd i närmiljön. Sex av pedagogerna uppger att de gör färre utflykter idag än för 15 år sedan på grund av stora barngrupper och fler upplevda risker i samband med utflykterna i form av främst trafik.Pedagogerna som arbetar på en förskola med naturinriktning eller på en förskola med utflykter som dagligt arbetssätt går på utflykt oftare och ser få hinder för utflykterna. De gör oftast veckoutflykter till skogen där de menar att barnen tränar sin fantasi och lär sig om naturen. Skogsbesöken värderas högst av pedagogerna själva och de försöker vara närvarande i barnens lärande genom att visa intresse för barnens egna idéer.Under upptäcktsfärderna i närmiljön har pedagogerna ett genomtänkt syfte med utflykterna och jobbar vidare med projekten på förskolan. På lekplatser menar pedagogerna att barnen mest leker med lekredskap på och att fantasileken har svårt att komma till stånd där.

Syftet med studien är att undersöka förskollärares förhållningssätt och uppfattning av planerade aktiviteter i utomhusmiljön genom utflykter, utanför förskolegårdens område. Studien skulle kunna bidra till en förståelse och insikt hos förskollärare om hur de kan använda utflykter som en pedagogisk metod. I studien används en kvalitativ metod genom semistrukturerade intervjufrågor. Detta för att få en djupare förståelse för förskollärares förhållningssätt i relation till utflykter. Studien utgår från fyra förskollärares perspektiv med olika arbetslivserfarenheter och som arbetar i olika förskoleverksamheter. Utgångspunkten för studiens resultat och analys är det sociokulturella perspektivet, som används som teoretiskt ramverk. Detta för att få fram förskollärares tankar om sitt eget förhållningssätt samt hur de uppfattar planeringen av aktiviteter genom utflykter. I diskussionskapitlet diskuteras resultat och analys utifrån kapitlet tidigare forskning. I studien framkom betydelsen av utomhusmiljön som en arena för barns fortsatta lärande och utveckling. Det framkom även att det finns flera olika faktorer som påverkar huruvida förskollärare väljer att utforma aktiviteter genom utflykter eller inte. En annan aspekt som har framkom i studien är hur liten del ämnesområdet har i förskolans läroplan, trots sin betydelse för barns fortsatta utveckling och lärande.

I detta arbete problematiserar vi hur fritidspedagoger i socioekonomiskt utsatta områden i Malmö uppfattar likvärdighet utifrån skolans uppdrag att väga upp för skillnader i elevers olika förutsättningar. Vi inriktar oss på vad fritidspedagogerna anser om kulturella utflykter utanför bostadsområdet som ett kompenserande verktyg.Vårt empiriska material består av kvalitativ metod med intervjuer av pedagoger som arbetar ute i fritidsverksamheter i socioekonomiskt utsatta områden. Materialet har bearbetats och analyserats utifrån Pierre Bourdieu och Robert D. Putnams teorier om socialt och kulturellt kapital. Det sociala kapitalet innebär de nätverk och kontakter en person har, till exempel genom familj, släkt, kompisar med mera. Det kulturella kapitalet innebär den bekantskap man har med exempelvis finkultur, utbildning, allmänbildning, kunskap, språk och så vidare. Resultatet av studien visar för det första att pedagoger som arbetar ute i fritidshemsverksamheterna i socioekonomiskt utsatta områden uppfattar elevernas rörelsemönster som begränsat. Därmed ser pedagogerna ett stort behov i barngrupperna av att göra utflykter utanför deras bostadsområde. För det andra har vi utifrån pedagogernas svar fått reda på att valet av utflykter snarare baseras på språkutveckling än att ge elever kulturella erfarenheter i form av konst och kultur. Slutligen visar det insamlade materialet att syftet för de planerade utflykterna oftast riktar sig mot att eleverna överhuvudtaget ska komma utanför sitt bostadsområde.