Anestesispersonalens möte med barn är ofta tidsbegränsat vilket ställer krav på anestesispersonalens förmåga att på kort tid kunna skapa trygghet och en grund för samarbete med barnet. Forskning har visat att barn känner stark oro preoperativt, kopplat till den högteknologiska vårdmiljön, bemötande och bristande förståelse för situationen. Rädsla och oro i samband med anestesi innebär ett stort lidande för barn och leder till försämrad postoperativ återhämtning. För att göra upplevelsen så bra som möjligt behöver anestesispersonalen ha kunskap om evidensbaserade arbetssätt som hjälper barn i vårdsituationen. Syftet var att beskriva hur anestesipersonal kan stödja barn inför och under anestesi induktionen. Metoden utgjordes av en metasyntes baserad på nio kvalitativa artiklar vilka analyserades enligt en modifierad metod av Sandelowski och Barossos metasummary. Resultatet genererade tre teman: Den mellan mänskliga relationen, användning av verktyg och strategier samt organisatoriska förutsättningar och anpassning av vårdmiljön. Under dessa följer åtta tillhörande subteman. För att stödja barnet inför anestesi behöver anestesipersonalen prioritera och avsätta tid för att kunna skapa en vårdande relation med barnet. Barnet bör hela tiden vara i fokus för den vård som ges och vårdsituationen behöver skräddarsys utifrån varje barns specifika önskemål och förutsättningar. Genom att anpassa sitt omhändertagande och såväl den fysiska som psykosociala vårdmiljön kan ett barnvänligt sammanhang skapas som främjar delaktighet i vården.

Bakgrund: Många barn har föräldrar som vårdas på IVA. Forskning visar på att intensivvårdssjuksköterskor möter svårighet att bemöta barn som anhöriga till följd av bristfällig kunskap samt förekomst av riktlinjer gällande barn som anhöriga. Trots implementering av lagar som reglerar barns rätt som anhörig. Nyare kunskap om hur intensivvårdssjuksköterskan tänker och förhåller sig i dessa situationer idag behövs för att försöka minimera dessa barns lidande. Syfte: beskriva intensivvårdssjuksköterskans uppfattning om att involvera barn som anhöriga på IVA. Metod: tvärsnittsstudie utifrån kvantitativ metod utfördes där data insamlades med enkäter på tre intensivvårdsavdelningar i södra Sverige. Deskriptiv statistik och jämförelser utförda med hjälp av Chi2-test har utförts. Inklusionskriterierna var specialistutbildade yrkesverksamma intensivvårdssjuksköterskor. Resultat: Alla intensivvårdssjuksköterskor tyckte att barn skulle besöka sin anhörige som vårdas på IVA, men fortfarande begränsas barns besök. Signifikant skillnad mellan intensivvårdssjuksköterskor kunde ses när det gällde förekomst av riktlinjer rörande barn som anhöriga och huruvida de upplevde att barn uppfattar patientens utseende som skrämmande, när sjukhusen jämfördes med varandra. Lagar finns som reglerar barns rätt till involvering, men är fortfarande inte implementerade. Slutsats: Behovet att medvetandegöra intensivvårdssjuksköterskan om barns roll och behov som anhörig kvarstår, trots lagimplementeringar. Vårdandets konst med fokus på ett caritativt förhållningssätt kan bidra till meningsfullhet och livskraft och leda till att den lilla människan blir sedd och att dennes lidande då minskar. / Background: Many children have parents who are cared for at IVA. Research shows that intensive care nurses face difficulty in treating children as relatives as a result of insufficient knowledge and the existence of guidelines regarding children as relatives. Despite the implementation of laws regulating children's rights as relatives. Newer knowledge about how the intensive care nurse thinks and behaves in these situations today is needed to try to minimize the suffering of these children. Purpose: to describe the intensive care nurse's perception of involving children as relatives in ICU. Method: cross-sectional study based on a quantitative method was carried out where data were collected with questionnaires in three intensive care units in Southern Sweden. Descriptive statistics and comparisons performed using the Chi2 test were performed. The inclusion criteria were specialist trained professional intensive care nurses. Results: All intensive care nurses thought that children should visit their relative who is cared for in the ICU, but children's visits are still limited. A significant difference between intensive care nurses could be seen when it came to the presence of guidelines regarding children as relatives and whether they felt that children perceive the patient's appearance as frightening, when the hospitals were compared to each other. Laws exist that regulate children's right to involvement but are still not implemented. Conclusion: The need to make intensive care nurses aware of children's role and needs as relatives remains, despite law implementations. The art of caring with a focus on a charitable approach can contribute to meaningfulness and vitality and lead to the little person being seen and their suffering then reduced.

Robotassisterad kirurgi har blivit alltmer förekommande som operationsmetod till fördel för dess kirurgiska precision. Utifrån den kirurgiska teknologin ställs ytterligare krav på anestesisjuksköterskan, som under operationerna ansvarar för patientens anestesi, upprätthållande av fri luftväg, hemodynamisk stabilitet. Tillsammans med teamet ansvarar anestesisjuksköterskan för patientens positionering och säkerhet. Syftet med studien var att belysa anestesisjuksköterskors vårdande av patienter som genomgick robotassisterad kirurgi. En kvalitativ ansats ligger till grund för studien och en ostrukturerad deltagande observationsstudie har genomförts. Sex anestesisjuksköterskor observerades vid tolv olika tillfällen. Materialet från observationer analyserades med Elo och Kyngäs induktiva kvalitativa innehållsanalys. Nio subkategorier och tre kategorier framkom efter analysen. I kategorin arbetsmiljön på operationssalen framkom bland annat att anestesisjuksköterskan arbetade i en miljö med begränsad åtkomst till patienten och utrustningen. I kategorin omtanke och vårdande observerades anestesisjuksköterskans lugnande samtal och stöttning till patienten samt handlingar för patientens välbefinnande. I tredje kategorin patientsäkert arbetssätt arbetade anestesisjuksköterskan tillsammans i teamet med förebyggande säkerhetsåtgärder. Slutligen arbetar anestesisjuksköterskan i en högteknologisk miljö, som kräver anpassning utifrån anestesiologiskt perspektiv. Trots den emellanåt besvärliga arbetssituationen som anestesisjuksköterskan befinner sig upprätthålls både patientsäkerhet samt ett gott teamarbete. / Robot-assisted surgery has become increasingly prevalent, in favor of it´s surgical precision. The surgical technology additional requirements are imposed on the nurse anesthetist, who is responsible for the patient´s anesthesia, free airway and hemodynamic stability. Together with the team, the nurse anesthetist is responsible for the patient's positioning and safety. The purpose of this study was to shed light on the nurse anesthetists' care of patients who underwent robot-assisted surgery. A qualitative approach was used and an unstructured participatory observational study has been conducted. Six nurse anesthetists were observed on twelve occasions. The material was analyzed with Elo and Kyngäs inductive qualitative content analysis. Nine subcategories and three categories emerged. The category Work environment in the operating room showed that the nurse anesthetist worked in an environment with limited access to the patient. The Solicitude and caring category, showed the nurse anesthetist gave support to the patient and made actions for well-being. In the category Patient-safe working methods, the nurse anesthetist worked with the team on preventive safety measures. Finally, the nurse anesthetist works in a high-tech environment which requires adaptation. Despite the sometimes difficult work situation for the nurse anesthetist, both patient safety and good teamwork are maintained.

Våld mot barn är ett internationellt och nationellt problem. Antal barn som utsätts för våld i Sverige är svårt att uppskatta då mörkertalet anses vara stort. Att som barn bli utsatt för våld påverkar hälsan negativt på många sätt och kan leda till livslånga konsekvenser. Distriktssköterskan arbetar hälsofrämjande och förebyggande och inom barnhälsovården är det barnets hälsa, utveckling och livssituation som är centralt. Vid kännedom, oro eller misstanke om att ett barn är utsatt för våld har distriktssköterskan anmälningsskyldighet till socialtjänsten. Forskning visar dock att distriktssköterskorna inom barnhälsovården inte anmäler alla misstänkta fall av våld mot barn och underrapportering är ett problem i Sverige. Detta leder till att alla barn inte får sina grundläggande behov tillgodosedda. Syftet med examensarbetet var att belysa distriktssköterskors upplevelser av att möta barn inom barnhälsovården som misstänks- eller blivit utsatta för våld i hemmet. Kvalitativ metod med individuella intervjuer användes för att belysa fenomenet. Sex distriktssköterskor deltog i intervjuerna. Data analyserades med hjälp av kvalitativ innehållsanalys. Resultatet resulterade i följande övergripande tema vilket summerade kategorierna och underkategorierna ”Att se till barnets bästa”. Fyra kategorier identifierades:1) Ett samhällsansvar, 2) Möten med våldsutsatta barn och deras föräldrar, 3) Vårdande möten samt 4) Organisatoriska förutsättningar och samverkan. Resultatet visar vilken roll personliga värderingar spelar i arbetet kring barn och våld. Det belyser också betydelsen av den vårdande relationen till familjen samt behovet av organisatoriska förutsättningar och kollegialt stöd. För att nå framgång i arbetet med våldsutsatta barn behöver också alla som arbetar inom hälso- och sjukvården ta ett gemensamt ansvar.

Kognitiv sjukdom kommer att öka i samband med en växande population, vilket i sin tur skapar ett större ansvar för samhället med ett ökat vårdbehov samt ansvar för att bidra med vård av god kvalitet. Eftersom tidigare forskning visat att patienter med kognitiv sjukdom som vårdats på sjukhus fått sämre utfall än andra patienter krävs det att sjuksköterskan har kunskap om patienter med kognitiv sjukdom och vilken vård varje enskild patient har rätt till. För att främja denna utveckling behövs ytterligare kunskaper kring sjuksköterskors erfarenheter av att vårda patienter med kognitiv sjukdom. Syftet med denna litteraturöversikt var att utforska hur sjuksköterskor på somatisk vårdavdelning erfar att vårda patienter med kognitiv sjukdom. Efter granskning av identifierade studier inkluderades slutligen åtta vetenskapliga artiklar med kvalitativ ansats. Resultatet strukturerades i totalt två teman med tillhörande fem subteman. Av resultatet framkom att sjuksköterskor upplevde vårdandet av patienter med kognitiv sjukdom som utmanande på grund av deras svårigheter att förstå patientens behov. Resultatet visade därmed vikten av en anpassad vårdavdelning, goda arbetsförhållanden, vårdande relation till patienten där individuella behov tillgodoses samt sjuksköterskans kunskap och erfarenheter. I diskussionen diskuterades sjuksköterskornas vårdande relation till patienten, kunskapsbrist samt upplevda tidsbrist. Slutsatsen visar att det krävs förbättring av sjuksköterskans kunskap och kompentens samt arbetsförhållanden för att vården ska ske utifrån patientens perspektiv.

Bakgrund: Dagligen söker sig vårdsökande personer till olika akutmottagningar världen över med allvarliga, smärtsamma eller i livshotande tillstånd. Akutmottagningars uppgifter är att säkerställa snabb vård av akut sjuka eller skadade personer på bästa möjliga sätt. På akutmottagningar kan miljön vara hektisk och stundtals otrygg. Där kan sjuksköterskor spela stor roll för vårdmötet med patienter och hur deras upplevelse blir.  Syfte: Att beskriva patienters erfarenheter av vårdmötet på akutmottagningar. Metod: En allmän litteraturstudie som utgått från Polit och Becks niostegsmodell. Datainsamlingen utfördes bland annat med sökningar från databaserna CINAHL och PubMed. Tio vetenskapliga artiklar analyserades i enlighet med Braun och Clarkes tematiska innehållsanalys.  Resultat: Resultatet som består av två teman, en känsla av ovisshet och en känsla av att bli sedd tillsammans med fyra subteman. De subteman som redovisas i resultatet är: att bli tagen på allvar i samtal med sjuksköterskor, att få kontroll över sin situation, att uppleva omtanke samt att vänta i en komplex miljö. Slutsatser: I denna litteraturstudie framkommer att patienters erfarenheter kring vårdmötet påverkas i stor utsträckning av hur sjuksköterskor utövar omvårdnad, kommunicera, ge tillförlitlig information samt skapar en trygg miljö kring patienterna och deras anhöriga. Med hjälp av vidare forskning inom området ges möjligheten att få en djupare förståelse för hur patienter upplever vårdmötet med sjuksköterskor på akutmottagningar, vilket kan resultera i en ökad kompetens hos personal samt resulterar i en förstärkt positiv upplevelse gällande omvårdnaden för patientgruppen.

Bakgrund: Compassion energy kan bidra till sjuksköterskors förutsättningar att ge patienter och meningsfull vård utifrån ett medkännande förhållningssätt. Sjuksköterskors empati gentemot patienter kan innebära en risk för compassion fatigue hos sjuksköterskor, vilket kan försämra patientsäkerheten. Sjuksköterskors ansvar över den egna hälsan har en stor betydelse för att minimera sjuksköterskors avsikt att lämna arbetet samt för att skydda patienter från vårdskada. Syfte: Syftet var att beskriva sjuksköterskors erfarenheter av att hitta motivation i vårdandet. Metod: Systematisk litteraturstudie enligt Evans med underlag av tio olika kvalitativa vårdvetenskapliga artiklar. Resultat:Resultatet bestod av två teman, erfarenheter av meningsfullhet samt erfarenheter av en trygg arbetsmiljö. Erfarenheter av meningsfullhet gav två subteman, att finna glädje och att få ge hjälp. Erfarenheter av en trygg arbetsmiljö gav två subteman, att få emotionellt stöd från kollegor och att ha möjlighet till utveckling. Slutsats:Sjuksköterskor motiverades i vårdandet genom att finna glädje då det bildades en gemenskap på arbetsplatsen samt att glädjen underlättade svåra situationer i vårdandet. Att få hjälp till en annan människa i behov av hjälp ansågs vara grunden för vårdandet. Att få emotionellt stöd från kollegor bidrog till en trygghet i vårdandet och gjorde det möjligt för sjuksköterskorna att uppnå likvärdiga mål. Att ha möjlighet till utveckling gav sjuksköterskorna en djupare förståelse och underlätta olika situationer i vårdandet. / Background: Compassion energy can contribute to nurses' conditions to provide patientswith meaningful care based on a compassionate approach. Nurses' empathy towards patients can mean a risk of compassion fatigue in nurses, which can impair patient safety. Nurses'responsibility over their own health is of great importance to minimize nurses' intention to leave work and to protect patients from care injury. Aim: The aim of this study was to describe nurses’ experiences of finding motivation in caring. Method: Systematic literature study according to Evans with a basis of ten different qualitative health science articles. Result: The result consisted of two themes, experiences of meaningfulness and experience sof a safe working environment. Experiences of meaningfulness yielded two subthemes,finding joy and being able to help. Experiences of a safe working environment released two subthemes, receiving emotional support from colleagues and having the opportunity for development. Conclusion: Nurses were motivated in caring by finding joy when acommunity was formed in the workplace and that joy facilitated difficult situations in caring. Being able to give help to another person in need of help was considered the basis for caring.Receiving emotional support from colleagues contributed to a sense of security in caregivingand having the opportunity for development gave the nurses a deeper understanding and facilitated different situation in care.

SAMMANFATTNING   Bakgrund: Psykisk ohälsa ökar och kan ses som en folksjukdom. Psykisk ohälsa leder till ett lidande för individen och dennes omgivning. Roller man har haft förändras och tidigare normala händelser kan upplevas som misslyckade. Förändringarna orsakar förlust av kontroll och ett minskat egenvärde.    Syfte: Att undersöka patienter med psykisk ohälsas upplevelser och erfarenheter av vårdandet inom hälso- och sjukvård.    Metod: En litteraturstudie med deskriptiv design baserad på totalt elva kvalitativa artiklar hämtade från PubMed och CINAHL.    Resultat: Totalt framkom fyra kategorier som beskriver patienters upplevelser och erfarenheter av vårdandet. Dessa var upplevelser av bemötandet av sjukvårdspersonal, upplevelser av att bli sedd som en människa, upplevelser av sjuksköterskans roll, upplevelser av vårdmiljön och upplevelser av familjens involvering i vårdandet.    Slutsats: Utifrån huvudresultaten i denna litteraturstudie framkom det att det finns flera förbättringsområden som bör uppmärksammas av den enskilda sjuksköterskan och av sjukvården i stort, för att utveckla och förbättra vården för denna patientgrupp. Upplevelser av att inte bli sedd som en människa och att bli dåligt bemött kan indikera att det finns outtalade negativa uppfattningar om denna patientgrupp, vilket innebär att det finns ett behov av ett fortsatt arbete för att förändra sjuksköterskans, och även annan vårdpersonals, attityder gentemot dessa patienter. / ABSTRACT  Background: Mental illness is increasing and can be seen as a public disease. This leads to suffering for the individual and his surroundings. Roles you have had change and previously normal events can be experienced as failures. The changes cause a loss of control and a reduced intrinsic value.   Aim: To investigate how patients’ with mental illness experienced the care they received in healthcare.   Method: A literature study with a descriptive design based on total of eleven qualitative articles retrieved from PubMed and CINAHL.   Result: A total of four categories emerged that describe patients’ experiences of care. These were experiences of the treatment of healthcare personnel, experiences of being seen as a human being, experiences of the role of the nurse, experiences of the care environment and experiences of the family's involvement in the care.   Conclusion: Based on the main results of this literature study, it emerged that there are several areas of improvement that should be addressed by the individual nurse and the healthcare system in general, in order to develop and improve the care for this patient group. Experiences of not being seen as a human being and being treated badly may indicate that there are unspoken negative perceptions of this patient group, which means that there is a need for continued work to change the attitudes of the nurse, and also other healthcare staff, towards these patients.

Bakgrund: Patienter med svårläkta bensår har komplexa vårdbehov och är en stor del av distriktssköterskans arbete och ställer krav på kunskap inom flera olika områden. Sårvården är resurskrävande och innebär ökade kostnader för hälsosjukvården. Syfte: Syftet med studien var att belysa distriktssköterskors erfarenhet av att arbeta evidensbaserat med patienter med svårläkta bensår inom primärvården. Metod: Kvalitativ innehållsanalys med induktiv ansats valdes som metod och datainsamlingen skedde genom semistrukturerade intervjuer med fem distriktssköterskor på fyra olika vårdcentraler i Västra Götalandsregionen inom offentlig sektor. Resultat: Resultatet visade att distriktssköterskorna hade en positiv inställning till evidensbaserad vård samt ansåg sig vara självständiga i vårdandet av patienterna med svårläkta bensår. Organisatoriska hinder sågs i form av kunskapsbrist hos läkarna, tidbrist och otydliga rutiner samt svårigheter med kunskapsinhämtning. Evidensbaserad vårdkultur framkom i samverkan med patienten och kollegor inom samma profession. Slutsats: Distriktssköterskorna strävar efter att arbeta evidensbaserat samt stärka och utveckla professionen. Distriktssköterskan strävar även efter att ge en god och säker vård till patienterna och möta deras behov och önskemål. Organisationens bristande stöd påverkade distriktssköterskans möjligheter att utveckla och implementera evidensbaserad vård inom verksamheten

Demenssjukdomen är en globalt ökande sjukdom med betydande påverkan på individer. I Sverige drabbas 130.000–150.000 personer med 20.000–25.000 nya insjuknanden varje år. Demenssjukdom börjar med försämring av kognitiva förmågor som gradvis på verkarminnet, intellektuella färdigheter som språk, tidsuppfattning och omdöme. Demens har ingen bot, vård fokuserar på livskvalitet, och beteendemässiga och psykiska symtom vid demenssjukdom (BPSD) kan hanteras med personcentrerad omvårdnad. Studiens syfte är att beskriva distriktsköterskors erfarenheter av personcentrerad demensvård inom kommunal hälso- och sjukvård. Metod valdes kvalitativ induktiv insats. Studien är baserad på semistrukturerade intervjuer där deltog tio distriktssköterskor och två av dem genomgått fördjupade utbildningar i demensvård. Analysarbetet har utförts med hjälp av kvalitativ innehållsanalys. I resultatet framkom de tre huvudkategorierna; Strategier för att träda in i personens livsvärld, Att skapa partnerskap och trygghet och Möjligheter och hinder i strävan att ge en personcentrerad vård. Distriktssköterskorna och demensspecialister beskriver hur viktig det är att jobba patientcentrerad inom demensvård och att lära känna personen. De beskriver vikten att ha kunskaper om patientens tidigare liv och erfarenheter, skapa trygga relationer med patienter och närstående samt hur vårdmiljö har stor påverkan. Det visar också i resultatet att ge en individ anpassad vård ökar välbefinnande för patienter med demenssjukdom. Bristande kunskap, tid och brist på personal kan påverka vården att erbjuda en personcentrerad vård. Vidare ses distriktssköterskor och specialistsjuksköterskor roll att kunna påverka vården och främja ett personcentrerat förhållningssätt.