Syftet med denna studie är att undersöka hur pedagogerna förhåller sig till undervisning somstimulerar alla barns språkutveckling. Vi har genomfört kvalitativa intervjuer där verksammapedagoger svarat utifrån en ostrukturerad intervjuguide. Den insamlade data har analyserats genom attta avstamp i det sociokulturella perspektivet, vilket lägger tonvikten på att barn och pedagoger lär sig isociala sammanhang. Resultaten visar att utifrån pedagogernas beskrivningar i studien så lär sigbarnen språk i samspel med andra barn och vuxna. Därför behöver pedagogen vägleda barnen i deraslärprocesser och fånga barnens uppmärksamhet för att kunna undervisa utifrån barnens olikaförutsättningar. Pedagogerna i studien beskriver också att barn lär sig bättre med hjälp av konkretmaterial såsom bilder, knippor, TAKK etc. då fantasi utvecklas och lärandet blir mer begripligt. Denämner att genom att använda verktyg som stöd kan barnen agera och kommunicera i de olika socialamötena. Samtidigt finns en övertygelse i pedagogernas utsagor om barngruppens storleks betydelse,vilket är en viktig aspekt för pedagoger att driva språkundervisning. Pedagogerna beskriver att småbarngrupper gynnar barns språkliga färdigheter. För att kunna vara en närvarande pedagog och stöttabarnen i sin språkutveckling, anser pedagogerna att de bör tänka på barngruppens sammansättning.