Syftet med denna studie var att öka kunskapen om vilka förväntningar rektorer och ämneslärare i svenska respektive matematik har på speciallärarens arbetsuppgifter och yrkesroll. Studien kan bidra till att fylla en kunskapslucka genom att den utfördes bland rektorer och ämneslärare verksamma på gymnasiet samt att studien särskilde förväntningar på speciallärare i inriktningarna språk-, skriv- och läsutveckling respektive matematikutveckling. Studien byggde på en enkätundersökning med både slutna och öppna frågor som besvarades av totalt 162 rektorer, svensklärare och matematiklärare. De slutna frågornas svar analyserades kvantitativt i tabeller och diagram och de öppna frågornas svar analyserades kvalitativt genom att de delades in i olika kategorier. Studiens resultat visade att det fanns skillnader mellan de olika yrkesgruppernas förväntningar på speciallärarens arbetsuppgifter och yrkesroll. Resultatet visade även att deltagarna har ett i huvudsak kategoriskt synsätt på skolsvårigheter och specialpedagogiska insatser förväntas främst vara åtgärdande på individnivå.

Syftet med denna uppsats är att undersöka skolkuratorers upplevelse av att arbeta inom skolan som tvärprofessionell verksamhet samt deras upplevda möjlighet att utföra sitt arbete. Skolkuratorn är en minoritet i verksamheten samt har ett annat perspektiv än de andra professionerna vilket gör det intressant att studera. Syftet undersöks genom att titta på kuratorns relationer till andra yrkesgrupper i skolan samt vad de anser är kännetecknande för yrkesrollen. Analysen utgår från en fenomenologisk ansats och Bourdieus teoretiska begrepp fält, habitus och kapital. Studien har utförts genom kvalitativa intervjuer med skolkuratorer och sedan analyserats genom en tematisk analys. Resultatet visar på att kuratorn är i underläge i skolans fält på grund av ett annat habitus än pedagogerna, samtidigt som de ses som experter inom sitt perspektiv och ofta rådfrågas. Det som är betydande för kuratorns position i fältet är relationen till ledningen och lärarna samt att få förtroende från dessa genom att ha ett högt värderat kunskapskapital. Skolkuratorerna lyfter även elevhälsoteamet som väldigt viktig för dem då de har en grupp de känner starkare tillhörighet till och blir mindre ensamma. Nätverk med andra kuratorer framstår också som betydande då det ger möjlighet att diskutera med andra socionomer samt ger en känsla av delaktighet. Kuratorsrollen beskrivs i övrigt som mångfacetterad, ensam, splittrad, otydlig och värdefull. Kuratorernas möjlighet att utföra sitt arbete påverkas till stor del av vilka förutsättningar som finns, exempelvis hur mycket tid de har till sitt befogande i relation till arbetsbördan.

Det övergripande syftet med denna studie var att utforska det hälsofrämjande arbetet vid bibliotek som genomförs genom biblioterapeutiska metoder. Vi har utgått från följande treforskningsfrågor: 1. Vilka former av biblioterapeutiskt arbete har respondenterna erfarenheter av? 2. Vilka kunskapsbehov har bibliotekarier som arbetar med biblioterapi och hur förhåller de sig till de utmaningar som finns? 3. Upplever bibliotekarier att arbetet med biblioterapi har förändrat yrkesidentiteten? Vi har använt oss av semistrukturerade intervjuer med öppna frågor. Ett kriterium vi hade var att hitta bibliotekarier med praktiska erfarenheter av biblioterapi. Vi analyserade materialet med hjälp av tematisk analys och identifierade tre huvudteman, nämligen: 1. De biblioterapeutiska arbetssätten. 2. Erfarenhet eller kompetens. 3. Yrkesidentiteten. Vi analyserade empirin utifrån dessa teman och lyfte fram de delar från intervjuerna som hade relevans för vår studie. Resultaten visade att majoriteten av respondenterna arbetar med utvecklande biblioterapi som passar de flesta grupper av människor. Det mest framträdande från intervjuerna var att litteraturen har en central roll när det kommer till att arbeta biblioterapeutiskt, både när det kommer till val av litteratur men även hur man bearbetar den valda litteraturen. Det råder delade meningar kring vad som behövs i form av utbildning hos våra respondenter. Samtliga respondenter verkar ha uppfattningen att biblioterapi har “förstärkt” deras yrkesidentitet. Endast två av respondenterna kände att de har stöd av sin chef och en har det inskrivet i sin arbetsbeskrivning. Det råder konsensus i gruppen av respondenter om att inte använda sig av självhjälpslitteratur.

Bakgrund: Amyotrofisk lateral skleros (ALS) är ett neurodegenerativt tillstånd som successivt drabbar många olika organsystem. Omvårdnad av patienter med ALS kräver att sjuksköterskor har kunskaper inom respiratorvård, rehabilitering, nutrition, sjukdomens motoriska- och sensoriska symtom, sjukdomens olika sjukdomsstadier samt hur sjukdomen påverkar patientens psykosociala tillstånd. Syfte: Syftet var att lyfta fram sjuksköterskors erfarenheter av omvårdnad i samband med ALS.Metod: Studien genomfördes som en allmän litteraturstudie med en induktiv ansats och baserades på en innehållsanalys av en artikel med mixad metod och åtta kvalitativa artiklar. Resultat: Innehållsanalysen resulterade i följande kategorier: sjuksköterskors erfarenheter kring sociala interaktioner kopplat till omvårdnaden av patienter med ALS sjukdom, sjuksköterskors erfarenheter kring omvårdnaden av patienter kopplat till patofysiologin av ALS sjukdom och sjuksköterskors erfarenheter kring den palliativa omvårdnaden av patienter med ALS sjukdom. Konklusion: Ett positivt förhållningssätt, samverkan i vårdteamet och evidensbaserad omvårdnad utgör en förutsättning för sjuksköterskor för att kunna ge säker- och personcentrerad vård till patienter med ALS. Patientens komplexa omvårdnadsbehov kräver många olika vårdmoment och utmanar sjuksköterskors yrkeskompetens. För att kunna stödja sjuksköterskan krävs mer forskning som ger djupare insyn i sjuksköterskans erfarenhet av omvårdnad i samband med ALS / Background: Amyotrophic lateral sclerosis (ALS) is a neurodegenerative condition that develops gradually affecting many different organ systems. Care of patients with ALS h requires knowledge in respiratory care, rehabilitation, nutrition, the disease's motor and sensory symptoms, the disease's different stages of the disease and how the disease affects the patient's psychosocial condition. Aim: The aim was to highlight nurses' experiences of nursing in connection with ALS.Method: The study was conducted as a general literature study with an inductive approach based on a content analysis of an article with a mixed method and eight qualitative articles. Results: The content analysis resulted in the following categories: nurses' experiences regarding social interactions linked to the care of patients with ALS, nurses' experiences regarding the care of patients linked to the pathophysiology of ALS and nurses' experiences regarding palliative care of patients with ALS. Conclusion: A positive attitude, collaboration in the care team and evidence based nursing are prerequisites for nurses in order to provide safe and person-centered care for patients with ALS. The patient's complex nursing needs challenge nurses' professional competence. In order to support nurses, more research is required that provides a deeper insight into the nurse's experience in connection with ALS.

In the political climate of 2019 in Sweden, school librarians became a controversial topic. The discussion regarded the absence of fully qualified librarians with a bachelor degree in Library- and Information Science in school libraries. The purpose of the study is to identify the qualifications and professions of those who dominates the workplace and organization today; school librarians lacking a bachelor degree in Library- and Information Science.

Vilken kompetens en specialpedagog har kan vara varierad - olika utbildningsbakgrunder, olika erfarenheter och olika möten med individer, grupper och organisationer formar oss som såväl yrkes-, som privatpersoner. I vår studie har vi utgått från den kompetens som vi förväntas ha enligt högskoleförordningen för specialpedagoger (SFS 2017:1111). Syftet med vårt examensarbete har varit att ta reda på hur specialpedagogens kompetens tillvaratas inom en skolas organisation. Vår uppfattning är att en skola behöver ha en vision av att vara en lärande organisation, en organisation som fokuserar på allas lärande och utveckling, en organisation i ständig förändring för att möta de utmaningar som uppstår i en skolas vardag.Vi valde att undersöka detta närmare genom att utföra semistrukturerade kvalitativa intervjuer med fem specialpedagoger och sju rektorer på fem skolor i södra Sverige. Intervjuerna analyserades med inspiration av en fenomenografisk ansats. Resultatet pekar på att skolans organisation kring specialpedagogens uppdrag skiljer sig åt. Rektors förståelse av de specialpedagogiska uppdraget avspeglas i sättet att organisera skolan. Specialpedagogen har en mångfacetterad yrkesroll och i stort sett ingen av de skolor vi besökt utformas specialpedagogens arbete på samma sätt, även om det finns likheter. Vi uppfattar, i likhet med tidigare forskning, att specialpedagoger ofta får uppdrag som till stora delar är mer lika ett specialläraruppdrag, det vill säga arbete med elever istället för att arbeta för elever. Vi fann också att skolutveckling är ett område som specialpedagoger har svårt att göra anspråk på. Internationella studier pekar på liknande resultat avseende specialpedagogens yrkesroll.Utifrån vår empiri kan vi dra några slutsatser då vi tycker oss kunna se att ju närmare en skola är definitionen av en lärande organisation, desto bättre tillvaratar man specialpedagogens kompetens. Som teoretisk förankring valde vi att använda oss av systemteori, Senges definition av en lärande organisation och Scherps VISKA-modell. / The skills of a special educator can be varied - different educational backgrounds, different experiences and different encounters with individuals, groups and organizations shape us as both professionals and individuals. In our study, we have started from the competence that we are expected to have according to the Higher Education Ordinance for special educators (SFS 2017: 1111).The purpose of our degree project has been to find out how the special educator's competence is utilized within a school's organization. Our view is that a school needs to have a vision of being a learning organization, an organization that focuses on everyone's learning and development, an organization in constant change to meet the challenges that arise in a school's everyday life.We chose to investigate this in more detail by conducting semi-structured qualitative interviews with five special educators and seven principals at five schools in southern Sweden. The interviews were analyzed with inspiration from a phenomenographic approach.The results indicate that the school's organization around the special educator's assignment differs. The principal's understanding of the special education assignment is reflected in the way the school is organized. The special educator has a multifaceted professional role and virtually none of the schools we visited design the special educator's work in the same way, even though there are similarities. We perceive, as in previous research, that special educators often receive assignments that are largely more like a special needs teacher assignment, ie work with students instead of working for students.We also found that school development is an area that special educators have difficulty claiming. International studies point to similar results regarding the special educator's professional role.Based on our empirical data, we can draw some conclusions as we think we can see that the closer a school is to the definition of a learning organization, the better one utilizes the special educator's competence.As a theoretical foundation, we chose to use systems theory, Seng's definition of a learning organization and Scherp's VISKA model.

Resultatet av studien kan visa vad blivande specialpedagoger har att vänta av sin blivande yrkesroll. Vi hoppas att genom studien kan ge läsarna en djupare förståelse för yrkets komplexitet och de utmaningar specialpedagoger kommer att möta i en framtida yrkesroll. Syftet med den här studien är att undersöka sex specialpedagogers utmaningar och problemlösande i en vardagspraktik. Genom deras erfarenheter vill vi synliggöra metoder som kan identifieras som en specialpedagogisk yrkeskompetens. De preciserade frågeställningarna är: • Vad upplever specialpedagoger är deras största utmaningar i sin yrkesvardag? • Hur hanterar specialpedagoger sin roll som problemlösaren? • Vilka metoder är användbara i en yrkesvardag som specialpedagog? • Hur används beprövad erfarenhet och vetenskaplig grund i det praktiska arbetet? Vi har valt att använda Lave och Wengers (1991) teori “Situated learning”. I studien är vi intresserade av specialpedagogens yrkespraktik och den kompetens som den bidrar med inom skolverksamheten. Därför har vi valt en teori som försöker förklara hur människor formas utifrån en given kontext där kommunikation och handlande (görande) leder till nya kunskaper, ett lärande. Vi har gjort sex semistrukturerade intervjuer med specialpedagoger på tre skolor. Resultaten av intervjuerna har analyserats med tematisk analys och Situated learning. Genom intervjuerna med verksamma specialpedagoger har vi fått en djupare förståelse för yrkets komplexitet. Specialpedagogerna i studien beskriver att förväntningar från lärarkollegorna är en stor utmaning. Detta får konsekvenser för den vardagliga praktiken genom att det emellanåt uppstår slitningar i relationer mellan dem och kollegorna. Något som också blir en utmaning är att specialpedagogerna trots utbildning och kompetens inte får driva skolutveckling på skolorna. Istället får förstelärare och processledare det mandatet, något som specialpedagogerna ställer sig kritiska till. Vi har också i studien velat lyfta specialpedagogernas kompetens. De berättar att de använder material och metoder som är kopplat till vetenskaplig grund. Två spetskompetenser som identifierats utifrån specialpedagogernas svar är helhetssyn och utredningar, dessa två binds ihop och är beroende av varandra. Resultatet av studien visar på att det fortfarande är så att specialpedagogerna har svårt att få en självklar roll att leda arbetet med skolutvecklingen. Detta beror bland annat på att förstelärare och processledare har fått mandatet av skolledning att driva skolutvecklingen. Detta får konsekvenser för oss som nyexaminerade specialpedagoger som kommer ut från vår utbildning och förväntar oss att vi ska ha en självklar roll i skolans utvecklingsarbete. Specialpedagogerna upplever ofta en avsaknad av tydlighet utifrån ledningens sida angående deras arbetsuppdrag. Detta skapar missförstånd angående specialpedagogernas arbetsuppdrag. Specialpedagogerna upplever att de ofta får arbeta med arbetsuppgifter som påminner om speciallärarens. Därför menar vi att ett led i att förtydliga den specialpedagogiska yrkeskompetensen är att ha både specialpedagoger och speciallärare anställda på skolorna. Båda kompetenserna behövs och kompletterar varandra.

Fritidslärarna trädde officiellt in i skolans verksamhet på 1990-talet och fick allt fler skolrelaterade arbetsuppgifter. Fritidspersonal ansåg att det fanns otydligheter i uppdraget och hade svårt att förklara sin professionella kompetens. Det kan vara en förklaring till attävenyrkesidentitetenkante sig som otydlig än idag (Skolinspektionen, 2010: Skolverket, 2011). Syftet med studien var att tolka fritidslärarnas uppfattningar som uttrycks om vad det innebar att vara fritidslärare i den obligatoriska skolan utifrån begreppen roll, uppdrag och kompetens. Studien var en kvalitativ studie och datainsamlingsmetoden var intervjuer. Datan tolkades utifrån hermeneutikens tolknings- och förståelseprocess. Tolkningarna gjordes utifrån pusselmetoden och vår förförståelse var den vetenskapliga forskningen i bakgrunden. Resultatet visade att det är olika från person till person vad det innebär att vara fritidslärare i skolan för att uppdraget, rollen och kompetenserna tolkas olika. Fritidslärarna uppfattade fortfarande uppdraget som otydligt och kunde under sin arbetsdag inta olika roller. Fritidslärarna var medvetna om vilka kompetenser de hade och kompetenserna kunde nyttjas under skoldagen. Däremot var uppfattningarna om att fritidslärarnas varande i skolan var för skolans skull och skedde på skolans villkor. Framtida studier behövs för att undersöka vad fritidslärare egentligen ska göra i skolan. För att deras roll, uppdrag och kompetens ska tas på allvar kan riktlinjer behövas för vad fritidslärarna ska göra i den obligatoriska skolan. / <p>2020-06-08</p>

Studien har undersökt huruvida den specialpedagogiska diskursen så som den presenteras i examensordningen kan sägas generera en hyperreell specialpedagogisk yrkesroll. Det empiriska materialet bestående av examensordningarna för specialpedagogutbildningen (1993-2017) har analyserats med diskursteoretisk metod för att sedan placeras i relation till Jean Baudrillards teorier om det postmoderna samhällets simulerade verklighet. Studiens resultat visar att om examensordningens specialpedagogiska diskurs placeras inom ramen för en Baudrillariansk analys så finns det gemensamma nämnare som kan tolkas som genererande en hyperreell yrkesroll. Dessa gemensamma nämnare diskuteras med hjälp av tidigare forskning, diskursteori och Baudrillards teoretiserande av fenomen inom ramen för det postmoderna samhället. De specialpedagogiska implikationer som skulle kunna bli konsekvensen av ett hyperreellt yrkesutövande utreds också och placeras i en mer konkret, elevnära kontext.

Ett centralt område i den specialpedagogiska yrkesrollen är att kunna identifiera möjligheterna i lär- och undervisningsmiljöer. Men vad innebär det i dagens digitaliserade skola? Undersökningen vill fördjupa specialpedagogens roll och se hur och om yrket följt med i skolans digitaliseringsprocess. Syftet är att undersöka hur specialpedagoger resonerar om sitt förhållande till den digitaliserade lärmiljön. Två fokusgrupper med specialpedagoger verksamma inom gymnasieskolan intervjuas. Med inspiration från en kulturanalytisk ansats kontextualiseras fokusgruppernas organisation och genom inspiration av en diskursanalytisk ansats ringas fokusgruppernas diskurser in. Resultatet visar att specialpedagogerna, med sin kunskap att identifiera lärmiljöer, tydligt kan problematisera kring bristerna i organisationernas förhållande till den digitala lärmiljön. Det framgår av tidigare forskning och av specialpedagogernas tankar att det är på en organisationsnivå som den digitala lärmiljön måste konkretiseras. Resultatet visar att det inte är en levande diskurs i skolornas organisation. I stället är specialpedagogerna ensamma i arbetet, men ef­terfrågar samarbete, för att åtgärda bristen på digital kompetens som skapat ett nytt utanförskap i dagens digitaliserade gymnasieskola.