This thesis examined phonological processing in adults with postlingually acquired moderate-to-severe hearing impairment (HI) and whether explicit working memory processing of phonology and individual working memory capacity (WMC) can compensate for degraded phonological representations in this group (papers I-III). A second aim was to provide reference data for a test of WMC, the reading span test, and to examine the relation between reading span test performance and speech recognition in noise in a larger sample of 50-89 year olds with HI (paper IV). Non-auditory tasks of phonological processing, episodic long-term memory and WMC were used in papers I-III, and both behavioral and electrophysiological measures were collected. Results showed that phonological processing was impaired in the group with HI but that WMC and explicit working memory processing of phonology could be employed to compensate for degraded phonological representations. However, this compensation may come at the cost of interfering with episodic memory encoding. An  electrophysiological marker of HI in text-based rhyme judgments was found. Paper IV presented reference data for reading span test performance in two versions of the test in individuals with HI, and results suggesting that WMC may be differentially predictive of speech recognition in noise in different age groups of older adults with HI. The clinical implications of the present results concerns the double disadvantage of individuals with lower WMC and HI. A structured assessment of WMC in rehabilitative settings would help to identify these individuals and tailor treatment to their needs. The reading span test is suggested as a suitable future candidate for clinical WMC assessment. / I denna avhandling undersöktes fonologiska processer hos personer med postlingualt förvärvad, måttlig till mycket grav hörselnedsättning (HNS) och om inkoppling av explicit bearbetning av fonologi eller individuell arbetsminneskapacitet kan kompensera för försämrade ljudminnen i denna grupp (studie I-III). Ett andra syfte var att sammanställa referensdata för ett test av arbetsminneskapacitet, lässpann, och undersöka relationen mellan prestation på lässpann ochigenkänning av tal-i-brus i en större grupp av 50-89 åriga personer  med HNS (studie IV). Icke-auditiva test av fonologisk förmåga, episodiskt långtidsminne och arbetsminneskapacitet användes i studie I-III och både beteendedata och elektrofysiologiska data samlades in. Resultaten visade på försämrad fonologisk förmåga i gruppen med HNS men också att explicit bearbetning av fonologi och arbetsminneskapacitet kunde användas för att kompensera för försämrade fonologiska representationer i denna grupp. Denna kompensation kan dock ske på bekostnad av att inkodning i episodiska långtidsminnet störs. Vidare identifierades en elektrofysiologisk markör för HNS i en textbaserad rimuppgift. I studie IV presenterades referensdata i två versioner av lässpanntestet för personer med mild till mycket grav HN och resultat som pekar mot möjliga skillnader mellan olika åldersgrupper i hur väl arbetsminneskapacitet predicerar igenkänning av tal-i-brus. Kliniska implikationer rör den dubbla belastning det innebär att ha både en HN och relativt sänkt arbetsminneskapacitet. En strukturerad bedömning av arbetsminneskapacitet i samband med rehabilitering skulle kunna bidra till att synliggöra dessa personer och anpassa insatser efter deras behov. Lässpanntestet är ett test som i framtiden skulle kunna vara användbart i det sammanhanget.