Syftet med studien är att genom tidigare forskning och verksamma pedagoger i ämnet bild inom grundskolans senare års utsagor ta reda på och åskådliggöra fenomenet kreativitet, kreativiteten hos elever samt hur denna kreativitet kan stimuleras och utvecklas. De frågeställningar som studien behandlar är vad som kännetecknar den kreativa eleven i bildämnet i grundskolans senare år? Hur verksamma pedagoger i ämnet bild inom grundskolans senare år uppfattar fenomenet kreativitet och om finns det skillnader i dessa uppfattningar? Samt hur man som pedagog kan stimulera och främja elevens kreativitet i ämnet bild i grundskolans senare år? Undersökningen består av ett resultat som visar på kreativitet som någonting komplext som både existerar inom oss och i den yttre världen, att kreativiteten innefattar en mängd egenskaper och i allra högsta grad är personlig. Resultatet visar även på kreativiteten som ett fenomen som både kan te sig kraftfullt och känsligt och att ett arbete med kreativitet ska tas på allra största allvar. I fråga om kreativitet och skola så visar studien på processen och meningsfullheten som viktiga faktorer i arbete med stimulans och utveckling av kreativitet. Studien visar även på att en tydlighet i undervisningen gynnar kreativiteten men att målet i fråga om slutprodukten kan få vara obestämt för att gynna arbetet med kreativiteten hos eleven.

Syftet med studien var att öka förståelsen av faktorer som styr bildämnets didaktik i grundskolan beträffande bildintegrerat arbete. Jag använde strukturerade och ostandardiserade frågor för att genomföra kvalitativa intervjuer med sju grundskolelärare. Respondenterna representerade alla grundskolestadier, tre av dem var bildlärare. Genom att tolka och analysera intervjusvaren fick jag fram studiens resultat. Resultatet ger en allsidig bild av faktorer som styr bildämnets didaktik i ett bildintegrerat perspektiv. Slutsatser av resultatet är att bildämnet välkomnas till ett integrerat arbetssätt för att bidra i kreativa, demokratiska och meningsskapande läroprocesser. Dock är det bildintegrerade arbetet inte så självklart i  grundskolans senare år som i de lägre åren på grund av faktorer i ramsystemet och på grund av bildämnets komplicerade roll, som forskare tidigare bemödat sig att kartlägga. Härmed blir lärarnas didaktiska kompetens avgörande om det bildintegrerade arbetet genomförs.

Sammanfattning I min undersökning har jag haft som syfte att undersöka läroplan för de frivilliga skolformerna Lpf 94 och där visa på hur ämnet ensemble beskrivits i styrdokumenten mot bakgrund av tidigare forskning. Därtill har jag genom fyra kvalitativa intervjuer undersökt hur de intervjuade lärarna sätter upp mål, tolkar undervisningens syfte och planerar undervisningen i jämförelse med vad som står i läroplanen. Frågeställningarna var: Hur har ensemble beskrivits som aktivitet/ämne i styrdokumentet Lpf 94 mot bakgrund mot traditioner som funnits i tidigare läroplaner? Hur planerar, lägger fokus, sätter upp mål och tolkar lärarna ensembleundervisningens syfte i jämförelse med vad som står i läroplanen? Det som framgår i Lpf 94 är bristen på en tydlig anvisning om hur mycket/lite, ensemble som ska ingå i musikundervisningen vid gymnasieprogrammen. Endast Estetiska programmet inriktning musik beskrivs ensemblelektionernas riktlinjer och innehåll lite tydligare. Decentraliseringen av skolan från statlig styrning till kommunstyrt är en orsak till Lpf 94 otydliga anvisningar i musikundervisningen. Enligt skolverkets undersökning av den kommunala styrningen lämnar de flesta kommuner det mesta av ansvaret till skolan. I en del skolor förekommer otydligt formulerade målbeskrivningar av ämnet. Detta kan innebära att lärare håller fast vid äldre tiders traditionella undervisning och äldre mer styrande läroplaner. Av mina intervjuade arbetade två av musiklärarna på estetiska programmet och de andra två på gymnasiets övriga program. Likheter mellan de intervjuade musiklärarnas i upplägg och planering låg i hur de ville att ensemblespelandet skulle låta, att grupperna fungerande och att låtarna skulle passa gruppen alternativt att gruppen skulle passa till låtarna. Skillnaderna låg i hur lärarna såg på sin egen roll, elevens roll och ämnets roll. Tre av musiklärarna har ett essentialistiskt förhållningssätt och en lärare har ett progressivistiskt synsätt. Lärarna i intervjun anser sig inte ha någon särskild användning av läroplanen, till de är de för grovt skrivna och generella i sitt upplägg. I min undersökning kan jag se att de intervjuade lärarna trots sin egen utsaga om läroplanens oanvändbarhet utgår ifrån innehållet i läroplanen om än tolkat utifrån sina egna mål och syften.

Jag har i detta examensarbete fördjupat mig i hur slöjdundervisning kan ske utomhus. Vilka fördelar och nackdelar som finns med att bedriva undervisningen utomhus och i vilka former det kan ske. Jag har själv ett stort intresse av att vistas utomhus i naturen och att använda mig av naturens former i mitt slöjdande. Detta intresse har gjort att jag velat undersöka huruvida det är möjligt att utveckla skolslöjden genom att förlägga delar av undervisningen utomhus. För att ta reda på detta har jag genomfört fyra lektioner utomhus på den skola där jag arbetar som slöjdlärare. Mina erfarenheter från dessa lektioner tillsammans med litteraturstudier inom ämnet ligger som bakgrund till undersökningen. De resultat jag kommit fram till är att det är absolut möjligt att bedriva slöjdundervisning utomhus och att det dessutom kan vara positivt för elevernas lärande. Som lärare upplever jag att det är positivt att vistas ute med mina elever när vädret är bra och det ger variation till min vardag. Det ger mig också möjligheter att se mina elever i en annan miljö och en annan kontext. Eleverna beskriver att ”ha slöjd ute” på ett liknande sätt och menar att det är positivt att ibland göra något annat. Lektionerna har också inneburit samarbetsövningar och att eleverna kunnat se ett större sammanhang från idé till färdig produkt. De negativa sidorna med att undervisa utomhus är att det finns fler störningsmoment eftersom yttre begränsningar inte existerar på samma sätt som i klassrummet. Det blir svårare att samla och se alla individer i gruppen, vilket även gör att bedömning av deras insats försvåras. Att genomföra lektioner utomhus kräver i alla fall i ett inledande skede mer förberedelser av mig som lärare. Sker detta kontinuerligt är det möjligt att både elever och lärare utvecklar en slags rutin på att lära sig ute. Att vistas utomhus i naturen är stimulerande och roligt, med de rätta formerna och kunskaper om att lära ute finns det dessutom flera fördelar för elevernas lärande.

Sammanfattning I detta examensarbete har jag undersökt hur medielärare bedömer enskilda elever vid grupparbete. Detta har jag gjort för att få mer kunskap om bedömning, eftersom det är så komplext. Jag har utgått ifrån en fenomenografisk ansats, då jag har undersökt hur både lärare och elever upplever bedömningen. Fenomenografi kommer från ordet fenomen i betydelsen ”som det visar sig” och undersöker hur människor erfar aspekter av verkligheten. (Andersson, 2001) Jag har även gjort en litteraturstudie. Min undersökning är kvalitativ, då jag intervjuat elever och lärare på tre olika medieprogram. Det jag har kommit fram till i min undersökning är bland annat att när eleverna får skriva loggbok (en skriftlig dokumentation) över arbetsprocessen får lärarna mer insyn i grupparbetet. Ett annat sätt är när lärarna har möten med elevgrupperna och får på det viset veta hur det går för eleverna. Både lärare och elever svarade att samarbetsförmåga är viktigt vid grupparbeten. Som lärare är det extra viktigt att vara tydlig med hur bedömningen görs. Det vill säga om eleverna bedöms individuellt och/eller i grupp och vilka kriterier de (lärarna) utgår ifrån vid bedömningen. Genom att eleverna får reda på bedömningskriterierna kan de få verkligt inflytande över deras utbildning. En annan slutsats som jag har kunnat dra är att elever som får träna sig i att bedöma andra elever tycker att det lärorikt. Det var en stor del av de intervjuade eleverna (9 av 13) som ansåg att de blivit rättvist bedömda vid grupparbeten.

<p>I mitt examensarbete har jag haft för avsikt att undersöka metoder för att modellera lågpolygonkaraktärer för datorspel. Som min metod valde jag att delvis studera karaktärsmodeller från ett antal olika spel från etablerade spelföretag. Med olika programvaror har jag kunnat plocka ut modeller från spelen för att kunna granska dem under förstorningsglas.</p><p>Med hjälp av samma program gjorde jag också en kort statistisk sammanställning över hur många polygoner som används för olika karaktärer i olika spel. Detta var i avseendet att få en uppfattning om vad som räknas som lågpolygonmodeller. Vad jag kom fram till här var att det inte finns en klar och tydlig definition av vad som räknas som lågpolygonmodell. Min slutsats blev också att det troligtvis aldrig kommer att finnas någon sådan definition eller att det ens är nödvändigt att ha en.</p><p>För att undvika att gå in i tekniska fäller så har jag också läst på teorier för modelleringer och tagit reda på och rett ut olika begrepp som förekommer i samband med modellering så som skillnaden mellan en triangel och en polygon.</p><p>För att testa olika metoder för lågpolygonmodellering valde jag att själv modellera tre versioner av en karaktär med olika polygonbegränsningar för varje modell. Här lade jag de översta gränserna på fem hundra trianglar för den första modellen och sedan tusen respektive två tusen för de två andra. På dessa modeller applicerade jag olika idéer och metoder som jag kom fram till delvis genom att studera karaktärsmodeller från andra spel.</p>

<p>I mitt examensarbete testar jag olika kreativa metoder, dels tagna från etablerade konceptillustratörer i spelindustrin, men också egna, för att svara på min huvudfråga: Vilka olika kreativa metoder kan användas inom konceptillustration? Jag kommer fram till att det finns oändligt många, men att vad som har fungerat bäst för mig, har varit att först försöka skapa ett sammanhang, följt av en fas där jag utforskar olika idéer med hjälp av karaktärssiluetter, med fokus på intressanta och individuella former. Min slutsats blir att det är viktigt att vara öppen för influenser från alla håll, och att testa nya metoder kan vara oerhört givande för såväl kreativiteten som sin konstnärliga utveckling.</p>

I den här essän analyseras bostadssituationen i dagens Sverige, med fokus på Stockholm. Vilka personliga historier, minnen, anpassningar ger bostadsbristen? Vilka teoretiska och konstnärliga metoder kan beskriva och ifrågasätta denna situation? Detta arbete, både konstnärligt och teoretiskt, samlar jag under namnet Bostad sökes. Jag utgår både från egna och andras erfarenheter av andrahandsboende, runtflyttande och ständigt återanvända flyttkartonger. Utgångspunkten är att utifrån detaljberättelser visa på hur det vardagliga, personliga hänger samman med en yttre maktstruktur, en politik. Bakgrund Ett hem är mer än rätt kuddar; ett hem är makt. Det här är essäns huvudfokus: att analysera bostaden, och bostadsbristen, utifrån ett maktperspektiv, en maktstruktur som blir tydligare i en bristsituation. En osäker boendesituation ger en svag position. Vi som hyr i andrahand eller svart anpassar oss, viker oss, vänder knäna mot varandra. Bostadspolitiken i Sverige har genomgått stora förändringar de senaste decennierna. Under den borgerliga regeringen lades bostadsdepartementet med 1991. Dåvarande ministern Birigt Friggebo hävdade att det inte behövdes mer än ett cykel- eller tandborstdepartement. Detta visar på ett politiskt skifte där bostäder nu ses som en vara bland andra. Detta sammanföll med förändringar i konkret politik. Till exempel togs subventioner för lån till bostadsbyggen bort, och byggandet av bostäder, framför allt hyresbostäder, sjönk kraftigt. Här jämför jag med den bostadspolitiska diskussion som fördes under den förra bostadsbristen, den första halvan av 1900-talet. Den diskussion som tidigare gällt ”en god bostad åt alla” förflyttades till termer som bostadskarriär, betalningsvilja eller efterfrågeöverskott. Politiken flyttades från ett kollektivt ansvar till en individuell karriär. Teori och metod När politiken dragit sig tillbaka och gjort bostadsproblem till personliga misslyckanden är det nödvändigt att återvända till det gamla feministiska slagordet: det personliga är politiskt. Alla minnen av svartkontrakt, möbler förvarade i förråd, madrasser under vardagsrumsbord, extra hyror betalda för andrahandskonstrakt behöver ta sig ut i det offentliga. För, som Hanna Arendt fastslår, den offentliga sfären är där politisk förändring kan ske. I utkanterna av maktnätverket blir strukturerna mer tydliga, skriver Michel Foucault. Därför är det viktigt att leta i detaljer, kroppen, det personliga, de platser där vi inte tror att historia, eller politik, kan finnas. I mitt eget konstnärliga arbete har detaljer alltid varit viktiga. Ett exempel från Bostad sökes är Vågar du borra i dina väggar? Spik mot betongvägg i andrahandslägenhet (2011) som består av spikar som kroknat i försök att sätta upp hyllor och tavlor i tillfälliga boenden. I andra verk utgår jag från observationer av mitt eget beteende i en lägenhet jag hyrde svart. Hur jag under dess förhållanden började övervaka mig själv. Jag rörde mig så försiktigt i mitt eget hem att mina fötter lika gärna kunde vara ihopknutna med ett steglångt snöre (Steglängd i ett svartkontrakt – 43 cm sytråd). Även filmen Bakom min rygg (2011) har denna bakgrund. I denna korta filmsekvens syns en lägenhet genom ett titthål. Långsamt rör sig kameran genom rummen där saker ligger framme och disk står på diskbänken. Omvärldens blick tar sig in i det privata. Denna självbevakning och disciplinering märks inte bara i mitt eget beteende. I mitt verk Ungdomen har blivit tråkig (2011) har jag listat hur personer som söker bostad på blocket beskriver sig själva. Det är en lång lista över människor utan egenskaper. Rökfria, djurfria, barnfria, betalningsanmärkningsfria, men knappast fria. I slutet av essän återvänder jag till diskussionen om makt, och kopplingen mellan makt och materiella tillgångar. I den klassiska essän Ett eget rum blir författaren Virginia Woolf ombedd att föreläsa om kvinnor och litteratur. Hon kommer fram till ett kort svar på vad kvinnor behöver för att skriva litteratur: 50.000 pund om året och ett eget rum. De materiella förutsättningarna har betydelse för det konstnärliga arbetet, för att kunna ha en egen röst. Woolf skriver om hur hon får ett stort arv och hur den ekonomiska friheten är viktigare för henne än till och med den nyvunna rösträtten. Jag tänker på hur en egen bostad, åt alla, skulle vara viktigt för demokratin. Det är mer än 80 år sedan Ett eget rum skrevs, vissa saker ändras långsamt. / In this essay I analyze the situation of housing in today's Sweden, with a focus on Stockholm. What are the personal stories, memories, adaptings to the shortage of housing? What methods can be used, artistic and theoretical, to describe and question this situation? Background A home is more than the right pillows, a home is power. This is the main focus of the essay: to view the home as a source of power, and as always the power structures reveal themselves in a situation of lack. The lack af a steady home puts you in a position of little power. The politics of housing in Sweden has gone through a major shift during the last decades. In 1991 the ministry of housing was abolished. The former minister stated that a ministry of housing was no more relevant than a ministry of bikes or tooth-brushes. This iniciates a shift in views where housing is regarded as market goods among others. This was also accompanied with concrete political changes: the subventions and state-secured loans for buildings where abolished and the rate of building dropped, espacially of affordable rented appartments. Where the discussion before concerned ”a sound home for everyone”, the terms used in the political debate concerning housing today are dwelling career, will to pay, over-balanced demand. The politics have moved from a collective responsiblity into an individual carreer. Theory and method Since the politics have whitdrawn and made problems of housing individaul failures it is crucial to return to the old feminist slogan: ”the personal is political”. All the memories of black-contracts, stored furniture, matrasses in livingrooms, extra money payed for subletted apartments must make it into the public. Becauase, as Hanna Arendt states, the public sphere is where political change can occcur. In Michel Foucaults writing the outskirts of the ”net of power” is where the structures of it are most vivid. Therefore the it can be improtant to search the details, the body, the personal, the sites where we belive no history is to be found. In my own artistic work the details have always played a crucial role. One example is Vågar du borra i dina väggar? Spik mot betongvägg i andrahandslägenhet (Do you dare to drill in your walls? Nails against concrete-wall in sublet apartment) (2011) which consists of a collection of bended nails. In atnother very often qouted text Foucault describes surveilance in a prison, how the suspicion of constant surveilence makes you discipline yourself. This behaviour is also obvious in todays housing market in Stockholm. During a period when I stayed in an apartment on a black contract I started to notice my own behaviours. How I stopped listen to music, how I did my dishes quietly, in the end I even walked the floors carefully: too aware they were someones ceiling. This is the background to my piece Steglängd i ett svartkontrakt (Length of steps on a black contract) (2011) where 43 cm of thin thread is suggested to be tied around your ankles to decide your steps. In my soundpiece Ungdomen har blivit tråkig (The youth of today is boring)(2011) I list the adjectives used by persons looking for sublet arpartments to describe themselves. It's a long list of neat, steady, rich, clean, calm youth. Also my video Bakom min rygg (Behind my back) (2011) refers to the adapting of yourself. In the video you look through a fisheye-lens, a peep-hole, into an apartment. Slowly the camera moves through the rooms and finally backs out to the original position at the door. In the end of the essay I once again return to the discussion of power, and the connection between power and physical supplies. In the classical essay A room of ones own (1928) the author Virginia Woolf is asked to give a lecture on Women and Fiction. She comes up with a dense answer to what women need to be able to write fiction: 50.000 pounds a year and a room of their own. She describes how a heritage she gets gives her economic liberty, which she values even higher thän the new right to vote. The material supplies as an fundament for a voice of ones own. I think about what a home of ones own would mean in democratic gain. Over 80 years has passed since A room of ones own was written, some things change slowly. / Bostad sökes

Syftet med denna uppsats är att på ett vetenskapligt sätt redogöra för min designprocess under mitt examensarbete. I mitt examensarbete har jag arbetat för Hamnkrogen med att ta fram en tallrik i glas till deras servis. Flera krav ställdes från deras sida då tallriken var tvungen att fungera rent praktiskt i restaurangen. Bland annat var tallrikarna tvungna att klara av maskindisk och hålla vissa mått samt fungera väl ihop med maten som serveras. De ville också att deras marina tema skulle stärkas med hjälp av tallrikarnas estetik. Under arbetet har jag använt mig av vissa utvalda designmetoder och designteorier, t.ex. ur Klaus Krippendorffs the semantic turn. Bland annat har hans teorier om ”stakeholders” och deras inverkan och relation till en produkt tagits upp, detta för att stärka den teoretiska grunden i projektet. / Examensarbete - Tallriksservis OCEAN

<p>SAMMANFATTNING</p><p>Under kursen Estetiskt lärande har en ständig frågeställning varit: Hur kan man arbeta med estetiska ämnen och samtidigt kombinera dem med ett annat?</p><p>Jag har gjort ett examensarbete i två delar, den första är en litteraturstudie där olika författares teorier om drama och amatörteater tas upp. Den andra är en undersökning av amatörteatrars bevarade material från Folkrörelsernas arkiv.</p><p>Mina frågor i arbetet är:</p><p>1. Till vilken nytta har elever och lärare i drama om kunskap i amatörteaterhistoria?</p><p>2. Hur skulle man kunna arbeta med fakta från amatörteaterföreningar i dramaundervisningen i skolan?</p><p>3. Vilken typ av regler/stadgar följer amatörteaterföreningar?</p><p>Jag har funnit att drama och historia mycket väl kan och bör användas tillsammans. Historia ger ämnet bakgrund och kan hjälpa elever att förstå ämnet. Historia är en del i alla ämnen i skolan mer eller mindre uttalat men av någon anledning har ämnet drama förbisetts. Detta trots att det står i LPO-94 att ”Utbildning och fostran är i djupare mening en fråga om att överföra och utveckla ett kulturarv – värden, traditioner, språk, kunskaper – från en generation till en annan”. ”I all undervisning är det angeläget att anlägga vissa övergripande perspektiv.”</p><p>Min undersökning har lett till tron att man kan arbeta med fakta från amatörteaterföreningar i skolan. Man kan ha lektioner som är uppbyggda på liknande stadgar. Amatörteatrar har en mer avslappnad miljö och bidrar till deltagarnas utveckling som individer och ger dem bättre självförtroende.</p><p>Under 1960-70-talet var några av dagens mest respekterade dramateoretiker i sin karriär, Brian Way och Dorothy Heathcote. De hade båda olika syn på drama och teater, då Heathcote såg en ständig underliggande mening i allt som görs hade Way ett objektsperspektiv.</p> / <p>Abstract</p><p>During the course Estetiskt lärande we’ve been discussing how one can mix the subject drama with an ordinary subject like history.</p><p>My paper is divided into two parts. The first one is a study of different literature that speaks of drama both as a subject and amateur theatre that I’ve come to believe has a better form of working. My questions in this paper are:</p><p>1) What use does students and teachers in drama have of amateur theatre?</p><p>2) How could one work with facts from amateur theatre in school drama?</p><p>3) What kind of rules does apply for amateur theatre?</p><p>My research has led me to the conclusion that drama and history should bee used together in school. In the guide over school (LPO-94) it says:” Education and upbringing in a deeper sense is a question about transferring and developing a cultural inheritance – values, traditions, language, and knowledge from one generation to another”. “In all tutoring it’s important to have overlooking perspective”.</p><p>My research has also led me to believe that it is better for the students to work in a way more similar to amateur theatre. By using material from archives they could apply them to their own lectures. Amateur theatre has a more relaxed environment then in school, and the students may build a better self esteem.</p><p>During the 1960-70s some of today’s most respected drama speakers were in the beginning of their careers. Brian Way and Dorothy Heathcote. They had different ways of looking at drama as a subject, Heathcote always searched for an underlying sense about everything while Way saw things from an objects perspective.</p>