The purpose of this study was to understand after-school care stuffs experience supporting special needs children in the classroom and during after school activities. What kind of help do children with special needs need in the classroom and after school? And what role do after-school stuff have in meeting these needs? I attempted to answer these questions using a qualitative study. I conducted several interviews with five participants from an after-school care center in Stockholm. My research focused on how staff support the inclusion of children with special needs, from a theoretical and practical perspective. Staff discuss their role both in the classroom and after school, the intensive and specialized support children with special needs require, and how they attempt to provide this support. My analysis of the experiences and thoughts participants described is guided by Per-John Ödman hermeneutics theory. Themes that emerged from my research was that participants/the staff felt more specialized information and education was needed regarding the different diagnoses. Participants/staff also expressed that they provided the majority of the support to special needs children in the classroom. Because of this additional support participants felt they had less energy to meet the high needs of these children during after school care activities. Although afterschool staff/participants described a willingness to continue providing this support in the classroom, they felt access to more information and specialized training for meeting these students needs would create greater confidence about their capacity to help thing for who need a special help. Finally, staff/participants felt that the main support children with special needs required is social integration. Staff planned various games and activities that everyone could participate in to help children with special needs to feel included. / Denna uppsats handlar om fritidspersonalens erfarenheter och uppfattningar av sin yrkesroll när det kommer till elever som är i behov av särskilt stöd i skolan och på fritidshemmet. Undersökningen behandlar frågorna vilken hjälp dessa elever får av fritidspersonal både under skoltid och på fritidshemmet, och vilken roll fritidspersonal har när det kommer till elever med särskilda behov. Denna undersökning är grundad på kvalitativa intervjuer med fritidspersonal från Stockholmsområde. I studien undersöks inkludering ur ett teoretiskt och praktiskt perspektiv samt analyseras med hjälp av Per-John Ödmans hermeneutiska teori för att tolka och förstå fritidspersonalens tankar och erfarenheter om deras roll under skoltid och på fritidshemmet med elever som är i behov av särskilt stöd. Önskan till utbildning inom olika diagnoser kom fram i undersökningen där fritidspersonalen ville känna sig mer trygga i bemötande av elever med särskilda behov. Informanterna som deltog i denna undersökning fungerade även som resurs för elever med särskilda behov under skoltid, vilken gjorde att de har upplevt saknad ork och energi på grund av långa arbetstimmar när de arbetade på fritidshemmet efteråt. Intervjupersonerna var i allmänhet villiga att hjälpa och stötta elever med särskilda behov, men alla har upplevt en viss osäkerhet samt saknad kunskap för att stötta dessa elever. Personalen har även varit osäkra när det gäller bemötande av dessa elever och om vilka material som skulle hjälpa eleverna att lättare kunna klara av skolarbeten. Det kom fram att inkludering som arbetssätt har använts dagligen, speciellt på fritidshemmet där genom lekar och olika aktiviteter är det lättare att integrera eleverna med särskilda behov med andra, så att dem känner sig inkluderade.

The aim of this study was to investigate the after-school staff's perspectives on their strategies for promoting peer relationships for students with autism. Previous research has shown that children and young people with autism have difficulties linked to the diagnosis, which make social interaction and the maintenance of peer relationships difficult. The study used qualitative semi-structured interviews with eight after-school professionals. The interviews were analyzed using interpretive phenomenology to make the respondents' individual experiences visible. To interpret and discuss the results this study used the sociocultural theory, the four levels of relational perspective and Nilholm's perspective on inclusion. The phenomenological analysis of the data resulted in four different themes; The after-school staff's view of relationships for all students in the after-school center, the after-school staff's view of relationships for students with autism, the after-school staff's view of strategies to promote relationships for students with autism and the after-school staff's view of difficulties in building relationships within the after-school center. In the results, the after-school staff describe the importance of having peer relationships and be given the opportunity to participate in activities for all students within the after-school center and the activities need to be adapted to everyone. However, there were two respondents who problematized the idea of inclusion in that the group's needs can be overlooked when an activity needs to be adapted. In the results the respondents discussed that there were different difficulties among students with autism and, these difficulties had an impact on the social interaction and peer relationships. They also lifted differences between the sexes. The strategies that the after-school staff highlighted to support peer relationships for students with autism were about providing adult support in activities and individual solutions depending on which student they met. The results also show that there are aggravating circumstances regarding the work with relationships within the after-school center, some of the respondents described staff shortages, large student groups, the lack of planning time and lack of competence to meet students with autism. Overall, this study contributes with knowledge about peer relationships in relation to students with autism and which working methods may be suitable to support these students in the after-school center, as previous research in relationships connected to autism and after-school centers is limited. / I den här studien har syftet varit att undersöka fritidspersonalens perspektiv på deras strategier för att främja kamratrelationer för elever med autism. Tidigare forskning har visat att barn och unga med autism har olika svårigheter kopplat till diagnosen vilket försvårar det sociala samspelet och upprätthållandet av kamratrelationer. Studien genomfördes med kvalitativa semistrukturerade intervjuer med åtta fritidspersonal. Intervjuerna analyserats sedan med hjälp av en tolkande fenomenologi för att synliggöra respondenternas individuella upplevelser. För att tolka och diskutera resultatet användes den sociokulturella teorin, de tre nivåerna av relationellt perspektiv och Nilholms perspektiv på inkludering. Den fenomenologiska analysen av data resulterade i fyra olika teman; Fritidspersonalens syn på relationer för alla elever inom fritidshemmet, fritidspersonalens syn på relationer för elever med autism, fritidspersonalens syn på strategier för att gynna relationer för elever med autism och fritidspersonalens syn av svårigheter i relationsbyggandet inom fritidshemmet. I resultatet beskriver fritidspersonalen vikten av att ha kamratrelationer och få delta i aktiviteter för alla elever inom fritidshemmet och att aktiviteter behöver anpassas till alla. Dock problematiseras inkluderingstanken av två respondenter genom att gruppens behov kan bli åsidosatt när en aktivitet behöver anpassas efter en elev. I resultatet diskuterades att det fanns olika svårigheter bland elever med autism, vilket försvårande det sociala samspelet och deras kamratrelationer. Svårigheterna kunde skilja sig mellan könen. De strategier som fritidspersonalen lyfte fram för att stötta kamratrelationerna för elever med autism handlade om att ge vuxenstöd i aktiviteter och individuella lösningar beroende på vilken elev de mötte. I resultatet framkommer också att det finns försvårande omständigheter vad gäller arbetet med relationer inom fritidshemmet, vissa av respondenterna beskrev personalbrist på grund av hög sjukfrånvaro, stora elevgrupper, bristen på planeringstid och avsaknad av kompetens att möta elever med autism. Sammantaget bidrar denna studie med kunskap om kamratrelationer i förhållande till elever med autism och vilka arbetssätt som kan vara lämpliga för att stötta dessa elever inom fritidshemmet då tidigare forskning inom relationer kopplat till autism och fritidshem är begränsade.