Träd har alltid använts inom jordbruket och de senaste åren har de spelat en viktig roll i miljö- och klimatforskningen. Att integrera träd i jordbruket kan ha en mängd fördelar, såsom förbättrad jordstruktur och ökad avkastning. Östafrika är en av regionerna där man använder och forskar inom agroforestry. Delar av regionen har problem med svår torka, varför vattentillgången är en begränsande faktor inom jordbruket. Risken finns att trädens konkurrens med grödorna inte väger upp de fördelar som ett agroforestrysystem kan medföra. Vattnet avges ur systemet genom transpiration, evaporation, dräneringsvatten och ytavrinning. Detta arbete försöker klargöra med vilka medel man kan öka den vattenhållande förmågan och minimera konkurrenssen vid vissa agroforestrysystem i Östafrika. Konturplanteringar och spridda träd i odlingen kan ge de önskade fördelarna utan för stor konkurrens. Rotationssystem och system där träden inte är en del av odlingen ger ingen konkurrens alls och lämpar sig bra i dessa områden, förutsatt att det finns mark att tillgå då detta kräver mer utrymme. Täckodling samt minimerad jordbearbetning är effektiva metoder för att öka vatteneffektiviteten, då det organiska materialet på jordytan förbättrar vattnets infiltration. Beskärning av krona och rot kan också vara effektivt att ta till då det minskar trädets transpiration. Att ha träd i odlingen kan minska evapotranspirationen genom skuggning och lövfällande arter passar bäst vid dessa förhållanden, då de konsumerar mindre vatten än städsegröna träd. Några träd som kan vara lämpade för denna regions arida och semi-arida områden är Acacia sp., Paulownina fortunei och Faidherbia albida. Förutsättningarna varierar från plats till plats och det finns ingen enkel lösning på denna fråga. Generellt måste fler resurser än bara träd tillföras till odlingen för att agroforestry ska vara hållbart i dessa områden.