Bakgrund: Sexuellt våld innebär att kränkningar och/eller handlingar har en sexuell ton. Det finns kvinnor som upplever detta fenomen dagligen och är i behov av vård för att få stöttning med sina psykiska eller fysiska besvär. För att på bästa sätt stötta en kvinna som utsatts för sexuellt våld krävs tillit mellan sjuksköterskor och kvinnan. Detta i sin tur kräver att sjuksköterskor arbetar personcentrerat, ser kvinnan i sin helhet och är lyhörd gentemot henne.  Syfte: Syftet var att belysa sjuksköterskors upplevelse av att vårda kvinnor på en akutmottagning efter att de utsatts för sexuellt våld. Metod: I arbetet med denna litteraturstudie har material från kvalitativa artiklar redovisats. Analysen är gjord enligt Fribergs dataanalys.   Resultat: Studien resulterade i tre huvudteman vilka var inverkan på egen psykisk hälsa, vara kvinnans advokat samt se sin roll som betydelsefull. De följs av subteman som beskriver varje huvudtema mer ingående. Slutsats: Det är en utmaning att vårda kvinnor som utsatts för sexuellt våld. Kvinnorna kan känna lidande och behöver stöttning av sjuksköterskor. Sjuksköterskor påverkas av mötet och behöver känna sig trygga i sin roll för att ge ett gott bemötande. För att minska tabun kring sexuellt våld behöver ämnet lyftas mer.

Bakgrund: Det är ett högt tryck och stor arbetsbelastning på sjuksköterskorna på akutmottagningar runt om i hela världen. Sjuksköterskor som arbetar på akutmottagningar upplever till stor del stress under sina arbetspass som mestadels är negativ. Antonovskys teori om KASAM lyfter stressorer som en del av individens tillvaro. Dessa stressorer kan framkomma i olika former samt vid oförutsägbara situationer. Den personcentrerade vården är en betydande del av en säker vård, vilket riskeras vid den stress som sjuksköterskan erfar. Syfte: Syftet är att belysa forskning kring sjuksköterskans erfarenhet av arbetet på akutmottagningar med speciell hänsyn till stress.Metod: En empirisk litteraturstudie med kvalitativ design. För att komma fram till resultatet användes tio vetenskapliga artiklar som har letats fram i databaserna Cinahl och PubMed. Resultat: Den mest framstående orsaken till stress som studierna visar på är hög arbetsbelastning och dåligt med personalresurser. Det leder till att reflektion och återhämtning åsidosätts vilket även det framkallar en ökad känsla av stress. Slutsats: Sjuksköterskornas upplevelse av stress påverkar arbetet till det negativa, vidare leder det till att omvårdnaden förblir lidande eftersom de akuta medicinska åtgärderna hart ett behov av att prioriteras. Hanteringen av den stress som upplevs är bristfällig dock underlättar det vid ett gott samarbete kollegor emellan där det infinns rum för samtal.

Bakgrund: Att arbeta i interprofessionella team inom akutsjukvården förbättrar patientsäkerheten och trivseln på arbetsplatsen. Teamarbete är en av de sex kärnkompetenserna. Ett bra teamarbete innehåller faktorer som ledarskap, kommunikation, tydliga roller, gemensamma mål, kunskap, övning och reflektion.Det interprofessionella teamarbetet inkluderar samtliga professioner, patient och anhöriga. Fungerande teamarbete leder till minskad morbiditet och mortalitet hos patienterna samt minskad risk för sjukdom hos personalen och mindre risk att personalen lämnar organisationen.Motiv: Studien utfördes på en enhet inom akutsjukvården. Neddragningar av vårdplatser och brist på ordinarie personal har lett till oro och försämrad arbetsmiljö. Författaren hoppas kunna öka kunskap och förståelse för förbättring av teamarbetet för professionerna och organisationen. Syfte: Att belysa erfarenheter av det interprofessionella teamarbetet på en akutmottagning med akutsjukvårdsplatser. Metod: Semistrukturerade intervjuer utfördes bland tre professioner för att kunna belysa upplevelsen av teamarbete. En kvalitativ innehållsanalys användes. Resultat: Deltagarna upplevde att teamarbetet fungerade bra. Tre kategorier framkom; att känna trygghet, att ha utvecklings möjligheter och organisationens betydelse. Att ha en tydlig ledare, kunna förbereda sig och att känna samhörighet var viktiga faktorer. Övningar och reflektioner var önskvärt för att utveckla teamarbetet. Organisationens betydelse är viktig när det gäller att ta vara på kompetensen och att rollerna är tydligt beskrivna. Konklusion: Det fanns samstämmighet bland deltagarna över vad ett bra teamarbete är och hur det hade kunnat förbättras på berörd enhet genom mer övningar och reflektioner. Ett förslag är att inkludera överläkarna i övningarna, då det framkom att det riskerar att bli ett otydligt ledarskap när fler läkare involveras vid den akut sjuke patienten.

Bakgrund: En akutmottagning är en komplex miljö där fokus ligger på att identifiera de mest akut sjuka patienterna och ge dem nödvändig vård och behandling. För personalen är systemet en självklarhet medan patienterna inte kan de oskrivna reglerna och oftast inte är insatta i olika triagesystem. För att patienten ska få en så bra upplevelse på akutmottagningen som möjligt, så krävs det att sjuksköterskan har en god kommunikationsförmåga och kan informera på en nivå som är begriplig för patienten. Syfte: Att belysa patientens upplevelse av mötet med sjuksköterskan på akutmottagningen. Metod: En litteraturstudie med kvalitativ metod baserad på vetenskapliga artiklar med fokus på patientupplevelser på akutmottagningen. En manifest innehållsanalys gjordes inspirerad av Graneheim och Lundman. Resultat: Studien resulterade i fyra övergripande kategorier, ”att uppleva tydlig- eller bristfällig information”, ”känsla av bekräftelse”, ”känsla av säkerhet” och ”känsla av att vara övergiven. Utöver dessa identifierades även 12 underkategorier. Slutsats: Patienternas upplevelse speglades till stor del av hur mycket information de fått och om den framstod som begripligt för dem. Sjuksköterskans kommunikation och förmåga att bekräfta patienten var det som mest verkade påverka hur mötet upplevdes.

Bakgrund: Den icke-verbala kommunikationen är en stor del av sjuksköterskans totala kommunikation i det vårdande mötet. Det innefattar beröring, ansiktsuttryck, ögonkontakt, kroppsspråk, gester, attityder, lyssnande och tonläge. Akutmottagningen är en utmanande miljö som ofta har hög arbetsbelastning för sjuksköterskor, vilket gör att den icke-verbala kommunikationen kan vara svår att hållas personcentrerad utifrån patienters behov. En förståelse för patienters upplevelser på en akutmottagning kan hjälpa sjuksköterskor att reflektera över sin icke-verbala kommunikation i det vårdande mötet. Syfte: Syftet var att beskriva vuxna patienters upplevelser av sjuksköterskans icke-verbala kommunikation i det vårdande mötet på en akutmottagning. Metod: Studien gjordes som en allmän litteraturöversikt baserad på vetenskapliga artiklar med en kvalitativ metod. Databassökningen gjordes systematiskt i databaserna PubMed och CINAHL. De utvalda artiklarna granskades med hjälp av en granskningsmall anpassad för kvalitativa artiklar från Willman et al. (2011). Resultat: Resultatet bygger på fyra teman och sju subteman. Resultatets teman är att känna sig respekterad, att uppleva empati, att uppleva ett bristande förtroende och att bemötas av ett stressigt kroppsspråk. Resultatets subteman är att bli sedd och hörd, känslan av att vara i centrum, känslan av att inte bli uppmärksammad, att inte vara sedd som en person, att bemötas av olämplig attityd, känslan av att vara en börda och att behöva anpassa sig. Slutsats: Sjuksköterskans icke-verbala kommunikation i det vårdande mötet på en akutmottagning har en stor påverkan på patienters vårdupplevelse. Det kan både främja och hämma den personcentrerade vården i det vårdande mötet, vilket belyser vikten av att som sjuksköterska ha en förståelse för patienters upplevelser för att bemöta patienters unika behov.

SAMMANFATTNING Mätningar och rapporter från IVO och Socialstyrelsen, om situationen på akutmottagningar runt om i landet, visar att akutsjukvården har många problem att jobba med inom patientsäkerhetsområdet. Kompetens, kompetensförsörjning och arbetsmiljö är en del av de problem som belyses i dessa utredningar och som behöver lyftas för att förbättra patientsäkerheten. Personalen vittnade i dessa rapporter om en vilja att bidra mer än vad de upplever att de ges möjlighet till. In-situ-simuleringar [ISS] är en övnings- och lärandemetod som kommit under 2000-talet inom sjukvården. Metoden innebär att övning sker på plats i verksamheten och beroende på syftet med övningen kan man finna både patientsäkerhetsrisker och ge deltagarna i övningen utvecklingsmöjligheter. Syftet med denna studie var att beskriva in-situ-simulering inom akutsjukvård ur patientsäkerhetsperspektiv och med de två frågeställningarna belysa vilka risker som kunde uppmärksammas och vilka upplevelser och effekter lärandet gav. Litteraturöversikt valdes som metod för att få en bred och beskrivande kartläggning av ämnet. Vetenskapliga artiklar söktes i databaserna PubMed och CINAHL samt genom manuell sökning. 15 artiklar publicerade inom åren 2007 – 2017, varav sex kvantitativa, tre kvalitativa och sex artiklar med mixad design, valdes och låg till grund för resultatet. Resultatet inordnades i kategorier på individ och gruppnivå som framkom under frågeställningarna: Vilka patientsäkerhetsrisker kunde uppmärksammas med ISS? och Vilka upplevelser och effekter av lärandet kunde identifieras med ISS? Under första frågeställningen framkom underkategorierna: kunskapsluckor, utrustningsrisker, medicineringsrisker och resurs/systembrister. Här beskrevs hur deltagarna vid övningarna identifierade och även kunde åtgärda många av riskerna relativt omgående. Det som var svårare att åtgärda var systembrister men att dessa blev identifierade var en god start. Den andra frågeställningen belyste deltagarnas upplevelser och effekter av lärande med insitu-simulering. Även här framkom en individ- och en gruppnivå för kategorierna. Den första kategorin beskrev hur deltagarna upplevde övningarna i grupp och hur gruppen påverkades. Den andra kategorin beskrev hur deltagarna upplevde övningarna individuellt. Inom gruppnivån sågs främst hur teamsamarbete och teamkommunikation påverkade deltagarna både före, under och efter in-situ-simuleringsövningarna. Resultat som framkom var att patientsäkerhetskulturen utvecklades i grupperna i och med in-situsimuleringsövningarna. På individnivån framkom att deltagarna upplevde det positivt att de själva fick bidra med åtgärder. Det gjorde att de kände sig delaktiga i utveckling av patientsäkerheten i verksamheten. När nervositeten för att öva släppt upplevde deltagarna en ökad trygghet i och med att de fick bättre handlag och beredskap för olika situationer de kunde ställas inför i sitt dagliga arbete. Slutsatsen var att in-situ simuleringar kan användas i syfte att finna och åtgärda patientsäkerhetsrisker i akutsjukvård. Deltagarna kan aktivt föreslå förbättringsåtgärder och känna sig delaktiga i utvecklingen av patientsäkerheten. Dessutom sågs synergieffekter med att deltagarna utvecklade ökad trygghet i till följd av ökad kunskap och ökade samarbetsförmågor. Nyckelord: in-situ-simulering, akutsjukvård, akutmottagning, patientsäkerhet, lärande.

Bakgrund  På dagens akutmottagning möts ofta patienter av en rad utmaningar i att få ett gott bemötande. Hög arbetsbelastning och överbeläggning bidrar till den begränsade tid vårdpersonal har att ge bemötande och omvårdnad av hög kvalité. När vårdtiden blir längre än önskvärt finns inte den struktur och den utrustning som behövs för att patienten ska få omvårdnad av hög kvalité. Patienter befinner sig i en utsatt roll och deras möjligheter att behålla sin värdighet är begränsad. Att undersöka patienters syn på bemötande och omhändertagande skulle kunna bidra till ett förbättrat arbetssätt hos vårdpersonal och en bättre upplevelse för patienten. Syfte Syftet var att beskriva patienters upplevelser av bemötande och omhändertagande i samband med vård på akutmottagning. Metod Litteraturöversikt har använts som design för studien. Databassökningar utfördes i PubMed och Cinahl vilket resulterade i att 15 artiklar inkluderats. Studier av både kvantitativ och kvalitativ metod har inkluderats. Resultat Resultatet av studien går att delas in i tre kategorier. Miljö, mötet och att vara patient. Aspekter av den fysiska miljön i samverkan med atmosfären bidrar till att patienter känner sig väl omhändertagna. Lyckad kommunikation, information och genuint intresse framkommer som viktiga aspekter av mötet på akutmottagningen. Att tillgodose patientens psykiska behov av exempelvis trygghet och värdighet och att hantera den långa väntetiden på ett bra sätt framkommer som viktiga delar i att vara patient. Slutsats Resultatet visade att bemötandet och omhändertagandet på akutmottagningar kan förbättras. De upplevelser som belysts visar att relativt enkla åtgärder kan göra stor skillnad för patienters uppfattning om bemötande och omhändertagande. Genom att lyssna aktivt, göra patienten delaktig via information och användande av socialt accepterat beteende kan patientens upplevelse förbättras.

På en akutmottagning tas akut och kritiskt sjuka patienter emot av interprofessionella team. För att patienterna skall ges en säker vård förutsätts att dessa team har ett välfungerande teamarbete både vad gäller struktur i omhändertagandet och i kommunikationen. Medlemmarna i de olika teamen byts ständigt ut vilket gör att alla som ingår i teamarbete måste tränas i att använda en gemensam struktur. Kvalitén på teamarbetet är en viktig och avgörande faktor som påverkar patientsäkerheten. Ett sätt att träna teamarbete är interprofessionell patientsimulering. Genom att använda en patientsimulator i stället för en riktig patient är det en säker miljö för lärande då ingen patient riskerar att skadas.   Syftet var att beskriva hur sjuksköterskor på akutmottagning upplever interprofessionell patientsimulering.   Metoden var en kvalitativ deskriptiv intervjustudie. Nio semistrukturerade intervjuer utfördes. En manifest innehållsanalys användes för att analysera insamlade data.   Resultatet visade att sjuksköterskorna hade en positiv upplevelse av interprofessionell patientsimulering och att repetitionsträning önskades i stor omfattning. Att få öva realistiska situationer i ett verkligt team och på så sätt lära av varandras professioner kändes roligt och lärorikt. Sjuksköterskorna beskrev ett lärande både i den praktiska övningen, observationsrollen och genom reflektion och filmsekvenser samt att de tagit med sig nya kunskaper och insikter till verkliga situationer. Övningen upplevdes realistisk. Deltagarnas syn på teamarbete förändrades inte nämnvärt efter simuleringen. Några deltagare beskrev dock att synen på hur viktigt teamarbete är hade förstärkts och för någon hade bilden om hur teamarbete bör fungera klarnat.   Slutsatsen är att sjuksköterskorna i denna studie upplevde simuleringen som en realistisk, rolig och lärorik upplevelse. Samtliga sjuksköterskor upplevde att de tagit till sig insikter och kunskaper som de använde sig av vid verkliga vårdsituationer. Interprofessionell patientsimulering kan bidraga till ett förbättrat teamarbete. Resultatet visar att sjuksköterskorna upplever att för att få teamarbete att fungera behöver alla i teamet utbildas och repetitionsutbildning bör erbjudas för att bibehålla kunskaperna.

Syftet med uppsatsen var att beskriva vilka faktorer som sjuksköterskor på akutmottagningar upplevde påverkade risken för aggression från patienter och närstående samt beskriva hur sjuksköterskor betraktade och behandlade aggressiva patienter.   Metoden som användes var en litteraturöversikt över studier med kvalitativ data om sjuksköterskors upplevelser. Artikelsökningar på sökorden aggression, nurs*, workplace violence, violence, threat, emergency department, Emergency Service, Hospital, emergency room, aggression och workplace violence gjordes i Cinahl complete samt Pubmed. Därefter utfördes en innehållsanalys på den kvalitativa datan från artiklarna.   I resultatet framkom två kategorier, Faktorer som påverkar risken för aggression samt Sjuksköterskors uppfattningar om aggressiva patienter och närstående. Sjuksköterskor uttryckte att det fanns flera olika faktorer som kunde påverka risken för patienter och närstående att bli aggressiva. Väntetider, information, alkoholpåverkan samt miljön på akutmottagningen var några som nämndes. Det framkom även att sjuksköterskor upplevde att den aggression som utövades av personer med sjukdomstillstånd var ursäktad och ibland inte ens sågs som våldsamt.   Studiens slutsats var att sjuksköterskor upplevde att riskfaktorerna för aggression var mångfacetterade. En personcentrerad vård med fokus på god omvårdnad, gott bemötande av och information till patienterna skulle kunna minska riskerna för att aggression och våld ens uppkommer.

Antalet patientbesök på landets akutmottagningar har ökat och inflödet av patienter är oförutsägbart vilket kan leda till en ojämn arbetsbelastning, långa väntetider och påverkad patientsäkerhet. De som söker vård upplever många gånger oro för sin hälsa och upplever därmed att de behöver hjälp och en snar medicinsk bedömning av sitt hälsotillstånd. Utifrån detta har flera av landets akutmottagningar infört så kallad spot check, vilket innebär att en sjuksköterska bedömer patienten genom ett kort “face to face”-möte redan i akutmottagningens reception. Spot check görs i syfte att bedöma hur snart ett triageteam på akutmottagningen bör träffa patienten, alternativt om patienten kan hänvisas till annan vårdnivå. Syftet med studien var att beskriva sjuksköterskors upplevelser av faktorer som kan påverka patientsäkerheten vid “spot check” på akutmottagningar. Som metod användes en kvalitativ intervjustudie med induktiv ansats. Intervjuer utfördes på två akutmottagningar i västra Sverige. Tio sjuksköterskor med minst två års erfarenhet av arbete på akutmottagning inkluderades. Dessa intervjuades med semistrukturerade frågor. Intervjumaterialet transkriberades ordagrant och analyserades genom en kvalitativ innehållsanalys. Resultatet av innehållsanalysen utmynnade i två kategorier: “Spot check som arbetsmetod” och “Arbetssätt för ökad patientsäkerhet”. Utifrån dessa formulerades fyra underkategorier. Dessa handlade om hur hänvisningar redan i spot check kunde påverka flödestiderna på akutmottagningen, att sekretess var en viktig faktor för att bevara patienternas integritet samtidigt som bristande sekretess kunde försvåra adekvata bedömningar i spot check. Vidare framkom upplevelse av att patientsäkerheten stärktes genom att en sjuksköterska både ser och bedömer patienten direkt vid dennes ankomst och att sjuksköterskan har uppsikt över väntrummet. Slutligen betonades vikten av att sjuksköterskan, för att främja god patientsäkerhet, behövde vara både kompetent och erfaren för att arbeta i spot check. Studiens slutsats indikerar att spot check som arbetsmetod kan vara ett sätt för akutmottagningar att skapa förutsättningar för ökad patientsäkerhet, genom att patienter redan vid ankomst till akutmottagningen får en tidig medicinsk bedömning av sitt hälsotillstånd av en sjuksköterska i receptionen.