Bakgrund: Ungefär 20 procent av alla graviditeter slutar i ett missfall. Vid missfall innangraviditetsvecka 22+0 hänvisas kvinnorna till akutmottagningen. Under besöket påakutmottagningen ses inte alltid missfall som något akut tillstånd, vilket påverkar detvårdande mötet mellan kvinnor och sjuksköterskor. Syfte: Att beskriva sjuksköterskors upplevelse av det vårdande mötet med kvinnor påakutmottagningen i samband med missfall. Metod: Studien var en integrerande sammanställning av kvalitativ forskning inspirerad avmetasyntes med en induktiv ansats. Fem artiklar analyserades utefter Fribergs analysmodelloch sammanställdes sedan till ett resultat. Resultat: Sjuksköterskor hade många olika upplevelser av det vårdande mötet med kvinnor. Resultatet sammanfattades i fem huvudkategorier som beskrev sjuksköterskornas upplevelseav Brister i den fysiska miljön, Behov av kunskap, Betydelsen av arbetslivserfarenhet, Viktenav att ge stöd samt Emotionell påverkan i samband med det vårdande mötet. Sjuksköterskorna upplevde att den fysiska miljön på akutmottagningen inte var optimal föratt vårda kvinnor med missfall. Det fanns ett tydligt behov av kunskap hos sjuksköterskornaför att kunna skapa ett vårdande möte. Sjuksköterskorna sökte ofta ett stöd av mer erfarnakollegor för att kunna hantera situationen. Sjuksköterskorna upplevde att kvinnornasefterfrågade stöd inte alltid kunde tillgodoses samt att sjuksköterskorna blev emotionelltpåverkade av att möta dessa kvinnor. Slutsats: Sjuksköterskorna upplevde att den bristande fysiska miljön och det behov avkunskap som fanns på akutmottagningen kring missfall hade en stor påverkan på det vårdande mötet. För att kunna ge kvinnor en bättre omvårdnad krävs att sjuksköterskorna fårmer kunskap kring missfall, samt att de får möjlighet till ett personligt stöd i den psykiskapåfrestning som uppstår i samband med det vårdande mötet.

En masskadehändelse innebär en stor belastning för akutsjuksköterskan på akutmottagningen som behöver prioritera och fördela resurser för att främja patienters liv och hälsa. Det är en utmanande uppgift som kräver såväl god planering som effektiv respons och hög kompetens, i vilken akutsjuksköterskan har en betydelsefull roll. Syftet med studien var att utforska tillgänglig vetenskaplig litteratur gällande vilka kompetenser som är nödvändiga hos akutsjuksköterskan för att främja liv och hälsa i samband med masskadehändelse. En systematisk integrativ litteraturstudie genomfördes och 13 vetenskapliga artiklar med ursprung från olika delar av världen inkluderades. I resultatet framkommer flera nödvändiga kompetenser som presenteras i två huvudrubriker: möta patientens vårdbehov och kontroll på situationen. I resultatet framkommer åtta subkategorier där olika kunskaper, färdigheter och förhållningssätt presenteras. Resultatet bekräftar tidigare internationell forskning inom ämnet, men bidrar även med nya perspektiv och ökad förståelse för vilka kompetenser som krävs för att främja patienters liv och hälsa, samt minska lidande. Litteraturstudien kan således ligga till grund för utbildning, kompetensutveckling och förberedelser inför framtida masskadehändelser. Resultatet uppmärksammar även aktuella behov av ytterligare forskning och interventioner.

Bakgrund: På en akutmottagning ställs det höga krav på sjuksköterskans professionella kompetens och förmåga att anpassa bemötandet till olika patienter. Arbetet inriktas på att så snabbt och säkert som möjligt bedöma patienternas medicinska behov. Fokus på medicinska åtgärder och ett högt arbetstempo kan medföra minskade möjligheter att förstå eller bemöta patienternas specifika omvårdnadsbehov.   Syfte: Att beskriva sjuksköterskors erfarenheter av att arbeta på akutmottagning i Sverige   Metod:Litteraturstudie med åtta artiklar som alla hade en kvalitativ ansats. Artiklarna har granskats, analyserats och sammanställts.   Resultat: Sjuksköterskan bedömer patienterna när de kommer till akutmottagningen och fortsätter att observera dem under vistelsen på akutmottagningen. Sjuksköterskorna på akutmottagningen arbetar ofta med många parallella uppgifter och ofta under tidspress och stress. Akutsjuksköterskors syn på omvårdnad i dessa studier förefaller vara väldigt praktiskt inriktad och omvårdnaden är ofta inte en prioriterad arbetsuppgift.   Konklusion: Ett högt patientflöde och många arbetsuppgifter leder till att det blir lite tid till varje patient. Det korta mötet med patienten kan innebära att viktig information inte kommer fram. De medicinska uppgifterna prioriteras och omvårdnaden är något som är långt ner på den hierarkiska skalan av arbetsuppgifter.

Bakgrund: Kvinnor utsätts för våld i nära relation världen över och är överrepresenterade bland offren för denna typ av utsatthet. Utsattheten leder till ökat behov av hälso- och sjukvård och akutmottagningen är generellt den plats våldsutsatta söker sig till för vård. Att som sjuksköterskor kunna identifiera och vårda dessa kvinnor kräver anpassningar av såväl organisationen i fråga, som professionen i sig, miljön där patienten vistas och sjuksköterskans sätt att förhålla sig.  Syfte: Belysa sjuksköterskors erfarenheter av att vårda kvinnor på akutmottagningen som misstänks vara utsatta eller har blivit utsatta för våld i nära relation.   Metod: Litteraturstudien utgick från Roséns (2018) granskningsprocess. Kvalitetsgranskningen utgick från Forsberg och Wengströms (2016) granskningsmallar. Ett induktivt förhållningssätt tillämpades vid bearbetning och analys av data. 8 artiklar av kvalitativ ansats inkluderades i det slutgiltiga resultatet. Resultat: I resultatet identifierades sex teman: känslomässig påverkan, brister i organisationen, samverkan med andra professioner, strategier för att interagera med och stödja våldsutsatta, utmaningar i att identifiera våldsutsatthet och behov av kunskap och utbildning.  Slutsats: Litteraturstudien visar att sjuksköterskor har olika erfarenheter som kan påverka vårdandet av våldsutsatta kvinnor. Förutsättningar för att vårda denna typ av patient bör ses över och således bör sjuksköterskor erbjudas stöttning i vårdandet genom att ta fram rutiner, riktlinjer och utbildning kring ämnet i fråga.

På akutmottagningen spelar akutsjuksköterskan en central roll, både i interaktionen med patienterna och i samverkan med olika team. Teamarbetet måste fungera för att klara av kraven som den hektiska miljön på akutmottagningen ställer. Arbetet innefattar att göra patienten delaktig i teamet och att samverka med olika professioner för att tillgodose patientens behov på bästa sätt. Inom akutsjukvården bildas ständigt nya team, vilket ställer stora krav på akutsjuksköterskans kompetens. Syftet med studien var att utforska tillgänglig litteratur gällande vad som påverkar akutsjuksköterskans förutsättningar till teamarbete på akutmottagningen. Metoden som valdes var en integrativ litteraturöversikt bestående av 15 vetenskapliga studier och presenteras i formen av en tematisk analys. Den tematiska analysen resulterade i två teman: Teamarbetets grundpelare och faktorer som påverkar teamarbete. Resultatet betonar flera nyckelfaktorer som påverkar akutsjuksköterskans förutsättningar till teamarbete på akutmottagningar. Dessa inkluderar kollegialt beroende, samarbete och kommunikation, samt integrering av patienten i teamet. Goda relationer, samhörighet och tydligt ledarskap anses vara nödvändiga förutsättningar, liksom synlighet och sammanhållning med kollegor. Tydlig och effektiv kommunikation är av stor betydelse, samt fokus på patienten och patientsäkerheten. Erfarenhet och kompetens är avgörande inom akutsjukvården, likväl som den fysiska och psykiska arbetsmiljön och tillgång till adekvat utrustning. Förtroende och respekt spelar också en central roll för ett effektivt teamarbete. Avslutningsvis visar resultatet på vikten av utbildning för att stärka teamets prestationer.

Samhällets försämrade säkerhetsläge i kombination med akutmottagningens komplexa och utmanande vårdmiljö samt akutsjuksköterskans utsatta roll, är faktorer som kan öka risken för att utsättas för pågående dödligt våld. Därav finns betydelse att belysa de förmågor som stärker akutsjuksköterskans handlande i händelse av sådan situation på akutmottagning. Syftet med studien var att sammanfatta befintlig litteratur kring vilka förmågor i form av kompetens och beredskap akutsjuksköterskan bör ha i händelse av pågående dödligt våld på akutmottagning. Som metod valdes en systematisk och integrativ litteraturöversikt där nio vetenskapliga artiklar samt grå litteratur inkluderades. Ur resultatet framträdde tre kategorier: “Förmåga att förebygga och förbereda inför händelse av pågående dödligt våld”, “Förmåga att agera och skydda under händelse av pågående dödligt våld” och “Förmåga att stödja efter händelse av pågående dödligt våld”. Resultatet påtalade vikten av att akutsjuksköterskan, utifrån uppdraget att verka för en trygg och säker vård, ges rätt verktyg i form av mental medvetenhet, säker arbetsmiljö, kompetens och beredskap för att ha förmågan att stävja hotfulla situationer och agera utifrån sin egen och omgivningens säkerhet vid händelse av pågående dödligt våld på akutmottagning.

Patienter med tidskritiska tillstånd som ankommer till akutmottagningen är i behov av ett akut omhändertagande, annars är risken att patienten hamnar i ett livshotande tillstånd. Akutsjuksköterskan har därmed en viktig roll vid vårdandet av patienter med tidskritiska tillstånd i att utföra god och säker vård och omvårdnad. Huruvida ett tidskritiskt tillstånd kan upptäckas och motverkas om rätt förutsättningar finns för akutsjuksköterskan på akutmottagning är därmed ett viktigt område som behöver utforskas. Det behövs en djupare förståelse kring hur förutsättningarna på akutmottagningen påverkar akutsjuksköterskans arbete vid vårdandet av denna patientgrupp. Syftet var därmed att utforska tillgänglig vetenskaplig litteratur gällande akutsjuksköterskans förutsättningar att vårda patienter med tidskritiska tillstånd på akutmottagningen. Vald metod var en systematisk och integrativ litteraturstudie med sökningar i databaserna PsycINFO, CINAHL och PubMed. Analysmetoden möjliggör en översikt av både kvantitativa och kvalitativa studier. Resultatet baserades på 13 artiklar och delades upp i två kategorier; inre förutsättningar för vårdandet och yttre förutsättningar för vårdandet. De inre förutsättningarna för vårdandet handlade om akutsjuksköterskans förmåga att kunna identifiera och bedöma patienter med tidskritiska tillstånd. Stöd, utbildning, strukturerade arbetssätt och erfarenhet var underlättande förutsättningar och som ökade självförtroendet hos akutsjuksköterskan vid identifiering, prioritering och vårdandet av patienter. Däremot var yttre förutsättningar som personalbrist, hög arbetsbelastning samt ineffektivt teamarbete hämmande för vårdandet av patienter med tidskritiska tillstånd. Akutsjuksköterskan behöver utifrån ett helhetsperspektiv ha både inre och yttre förutsättningar för att kunna vårda patienter med tidskritiska tillstånd och förhindra ytterligare försämring eller undvikbar död och därmed främja patientens hälsa.

Bakgrund: Psykisk ohälsa har under de senaste åren sett en gradvis ökning i populationeninte bara i Sverige men även globalt. Patienter med psykisk ohälsa lider oftast av andrasomatiska besvär på grund av samsjuklighet. Det innebär att patienter oftast är i behov av attsöka somatisk vård som en första kontakt med vården, så som akutmottagning. Just tidigareerfarenheter av att söka vård för patientgruppen gör det svårt att veta vart vård kan sökassamt självaste mötet kommer med negativa tankar där psykiska diagnosen fokuseras på merän somatiska besvären.Metod: Litteraturstudie med systematisk sökning. 7 artiklar valdes utifrån datasökning ochytligare 3 artiklar valdes ut vid manuell sökning.Syfte: Sjuksköterskans upplevelse av att vårda patienter med psykisk ohälsa på en somatiskakutmottagning.Resultat: Huvudkategorier som identifierades i resultatet omfattade vårdande miljö, denbristande kunskapen och stigma.Slutsats: Resultatet visade på att sjuksköterskorna upplevde att miljön på akutmottagningen,bristande kunskap kring psykisk ohälsa och stigman mot patienterna bidrog till svårareförutsättningar för att vårda patienterna. Det i sig visar på tydliga brister inomsjuksköterskans förmåga att ge jämlik vård till alla patienter därmed behövs fortsatt forskningoch vidare utveckling av utbildningen.

Bakgrund: Både internationellt och i Sverige har incidensen av hot och våld inom vården ökat. Sjuksköterskor löper på grund av sin nära patientkontakt en större risk att utsättas för våldsamma incidenter jämfört med andra yrkeskategorier. Upplevelsen av våldsamma situationer i det dagliga arbetet kan ha allvarliga konsekvenser för sjuksköterskans hälsa och patientsäkerheten. KASAM som teoretisk referensram har använts för att förstå och analysera sjuksköterskors upplevelse av sammanhang och kontroll.Syfte: Studiens syfte var att beskriva sjuksköterskors upplevelser av hot och våld på akutmottagningen.Metod: En deskriptiv litteraturstudie genomfördes. I resultatet användes tolv vetenskapliga artiklar som söktes via databaserna Cinahl och Medline.Resultat: Två huvudkategorier och sex subkategorier framkom under studiens gång. Huvudkategorierna var Konsekvenser för sjuksköterskan samt Förekomst av hot och våld. Sjuksköterskor som hade utsatts för hot och våld upplevde situationen svår och stundtals hopplös. Detta sågs bidra till en bristande arbetsmoral och ohälsa. Normalisering sågs på akutmottagningarna och bristande stöd från arbetsgivaren sågs som en faktor till detta.Slutsats: Att klargöra hot och våld på akutmottagningar samt sjuksköterskors upplevelser ansågs vara avgörande för att förstå omfattningen av problemet. För att undvika negativa konsekvenser för sjuksköterskor krävs stöd från chefer/ledning, utbildning och förebyggande åtgärder.

Bakgrund: Covid-19 pandemin drabbade världen globalt i början av 2020. Det drabbade hela världen negativt på olika sätt. Sjuksköterskor som arbetade på akutmottagningar var de som stod i frontlinjen och mötte virusinfekterade människor dagligen. Syfte: Att beskriva sjuksköterskors erfarenheter av att arbetat på en akutmottagning under covid-19 pandemin. Metod: Avgränsande litteraturöversikt med sökning i olika databaser. Artiklarna analyserades med integrativ dataanalys. De valda artiklarna sammanställdes till fyra teman och sex subteman. Resultat: Sjuksköterskors erfarenheter av att ha arbetat på en akutmottagning har varit blandade. De ställdes inför situationer som de aldrig tidigare varit med om. Riktlinjer, skyddsutrustning och begränsningar gjorde arbetet kring vårdandet av sjuka patienter svårt och etiska dilemman uppstod. Men tillsammans med teamarbete och stöd från anhöriga fick sjuksköterskor kraft att arbeta mot pandemin. Slutsats: Covid-19 har inneburit fysiska och psykiska påfrestningar för sjuksköterskor. Rädsla för att bli smittade, arbetsrelaterad stress, skyddsutrustning och ständig förnyelse av riktlinjer var några aspekter som påverkade sjuksköterskors hälsa och arbetsmiljö. Kompetensutveckling och ny kunskap har gett framtiden bättre förutsättningar.