Orientador: Bruno Livani / Tese (doutorado) - Universidade Estadual de Campinas, Faculdade de Ciências Médicas / Made available in DSpace on 2018-08-21T12:14:39Z (GMT). No. of bitstreams: 1 Carvalho_JoseAndre_D.pdf: 5523749 bytes, checksum: 5c534ff80bb87a60f0d6051a9ccc279b (MD5) Previous issue date: 2012 / Resumo: A escolha do nível de amputação e da técnica cirúrgica a ser adotada nas amputações dos membros inferiores deve ser avaliada com muita atenção, pois influenciará diretamente na reabilitação física e na protetização do amputado. A preservação da articulação do joelho permitirá ao amputado uma marcha mais fisiológica e o processo de reabilitação mais funcional. Em situações específicas como nos traumas ortopédicos com lesão grave do membro inferior, a opção por uma amputação transtibial realizada imediatamente abaixo da tuberosidade tibial com manutenção da inserção do tendão patelar, pode resultar em cotos extremamente curtos, porem cotos funcionais. Amputados com cotos transtibiais extremamente curtos, com comprimento ósseo médio de 4,4cm, ao final do tratamento encontravam-se plenamente adaptados as próteses e satisfeitos com a qualidade de marcha após a reabilitação. Em situações eletivas, a indicação de amputações transtibiais clássicas podem ser substituídas por amputações com periosteoplastia tibio-fibular ou amputações com o uso do retalho plantar neuro-vascular pediculado e com fusão do calcâneo à tíbia. Os pacientes submetidos à técnica de periosteoplastia apresentaram grande capacidade na realização de descarga distal sem dor, durante a utilização de suas próteses. Pacientes submetidos às amputações transtibiais com uso do retalho plantar neuro-vascular pediculado e com fusão do calcâneo à tíbia, apresentaram como resultado um coto ósseo distal bastante estável, com maior área terminal para descarga de peso e fixação do próprio soquete protético, contribuindo muito no processo de reabilitação. Nestas três situações distintas, realizadas com técnicas cirúrgicas não convencionais, como nos cotos transtibiais extremamente curtos, na perioplastia tibio-fibular e com uso retalho plantar neuro-vascular pediculado e fusão do calcâneo à tíbia; excelentes resultados puderam ser observados no processo de reabilitação e na confecção customizada das próteses, quando comparada com as amputações transtibiais clássicas / Abstract: The choice of the level of amputation and surgical technique to be adopted in lower limb amputations should be assessed carefully, because it will influence directly on the fitting and physical rehabilitation of the amputee. The preservation of the knee joint renders the amputee a more physiological gait and a more functional process of rehabilitation. In specific situations, such as orthopedic trauma with severe lower limb injury, the option for a transtibial amputation performed just below the tibial tuberosity, with maintenance of the insertion of the patellar tendon, can result in extremely short, stumps, but functional stumps. Transtibial amputees with stumps extremely short, with an average bone length of 4.4cm, were fully adapted to the prostheses and satisfied with the quality of gait after rehabilitation. In elective situations, the classical transtibial amputations can be substituted by amputations with tibio-fibular periosteoplasty or the use of a neuro-vascular pediculated plantar flap graft, with fusion of the calcaneous to the tibia. Patients undergoing periosteoplasty technique presented a painless and high capacity terminal discharge during use of the prostheses. Patients submitted to a neuro-vascular pediculated plantar flap graft with fusion of the calcaneous to the tibia, presented a stable distal bone stump with a larger distal bearing area and better fixation of the prostheses, contributing positively to the rehabilitation process. In these three different situations, that made use of no convencional surgical techniques, as in the extremely short leg stumps, tibio-fibular periosteoplasty and the use of a neuro-vascular pediculated plantar flap graft, with fusion of the calcaneous to the tibia; excellent results may be achieved in the rehabilitation process and in the fitting of custom prostheses, when compared with traditional transtibial amputations / Doutorado / Fisiopatologia Cirúrgica / Doutor em Ciências

Bakgrund och problemformulering Den vanligaste orsaken i världen till en amputation är trauma. En traumatisk amputation medför en förändrad livssituation för individen. En bättre förståelse för traumatiskt amputerades upplevelser ger sjuksköterskan ökad förståelse för att erbjuda god vård och kunskap som kan minska patientens lidande, öka livskvalitén och välbefinnande. Syftet Att undersöka upplevelsen av en förändrad livssituation efter en traumatisk amputation av en eller flera extremiteter. Metod En litteraturstudie med sammanlagt elva vetenskapliga artiklar med både kvalitativ och kvantitativ ansats. Databaserna som använts för artikelsökning var Cinahl, Pubmed, Psycinfo, Medline och andra artiklars referenslistor. Resultat I resultatet framkom det att en förändrad livssituation efter en traumatisk amputation innebar en förändrad självbild, försämrat självförtroende, daglig smärtupplevelse och sämre livskvalité. Diskussion De traumatiskt amputerade upplevde en stor omställning och utmaning att anpassa sig till den nya kroppen. Amputationen medförde begränsad vardag, psykisk ohälsa och försämrad livskvalité. Stöd och hjälp kunde både främja och försämra deras välbefinnande. Sjuksköterska har en viktig roll med sin kompetens för att förebygga ohälsa och minska lidande för den traumatiskt amputerade.

No description available.

Bakgrund: Årligen insjuknar ett flertal människor i diabetes mellitus över hela världen och förekomsten förväntas öka. Den kroniska sjukdomen leder till en eventuell komplikation såsom amputation av en kroppsdel som uppstår av försämrad blodcirkulation. Amputation av nedre extremitet innebär livsomställning som upplevs påverka individens livskvalitet. Detta försvårar hantering av den nya situationen där individen ifrågasätter sin livsomvandling. Därmed vikten av att blivande sjuksköterskor känner till samt ha förståelse för individens upplevelse som har genomgått amputation. Syfte: Syftet var att beskriva patienters upplevelse av amputation till följd av diabetes mellitus. Metod: En allmän litteraturstudie baserat på tolv artiklar med tio kvalitativa och två kvantitativa ansats som tillämpades med en tematisk analys . Resultat: Tre huvudteman  identifierades: Psykiskt lidande, försämrad autonomi och förändringar av fysiska förmågor samt sociala aspekter. Nämnda huvudteman delades in i fem subteman. Slutsats: Förlust av nedre extremitet är en emotionell upplevelse som tvingar individen till olika anpassningar såsom omställning av livet samt identitetsomvandling i relation till yttre världen. Människor i individens omgivning har stor betydelse på hur hen  påverkas av att anpassa sig till sin nya fas i livet. Sjuksköterskan är medansvarig att stödja individens utmaningar som medföljer amputation. Förslag på fortsatt forskning: Författarna föreslår vidare forskning om människors upplevelse efter amputation i relation till sjuksköterskans förhållningssätt. Med fokus på förståelsen av individens upplevelse av hälsa samt vikten av bemötandet är viktigt.

Thesis: B.S., Massachusetts Institute of Technology, Department of Biology, 1977 / by Gene Paul Masters. / B.S. / B.S. Massachusetts Institute of Technology, Department of Biology

Objectives: Peripheral arterial disease (PAD) is a common and often overlooked entity responsible for considerable morbidity and mortality. Recent evidence suggests that nontraditional risk factors such as vitamin D may contribute to atherosclerosis. We hypothesized that vitamin D status was associated with cardiovascular risk factors and that vitamin D deficiency (25(OH)D <20 ng/mL) enhanced the risk of amputation. Design: We reviewed medical records of 1435 veterans between 2000 and 2008 in Tennessee via retrospective chart analysis using correlations, logistic regressions, t tests, and χ2 analyses. Results: Vitamin D status was significantly and inversely correlated with body mass index (BMI), glucose, and triglyceride values. Hypertension and diabetes but not smoking also emerged as significantly associated. Of the sample population, 5.2% (n = 75) had an amputation performed. Those individuals who were vitamin D deficient had a significantly higher amputation rate (6.7%) compared with patients who were nondeficient (4.2%). BMI, triglyceride, total cholesterol, hypertension, and diabetes were found to account for 5.7% of the variation in amputation status. Vitamin D concentration and deficiency status accounted for a nonsignificant amount of additional variance. Conclusions: We conclude that vitamin D deficiency is closely linked to increased adiposity, triglyceride, and glucose measurements. Vitamin D deficiency was associated with an increased amputation risk in veterans with PAD and appears to mediate its effects through traditional risk factors.

No description available.

Bakgrund I Sverige genomförs 3500 amputationer årligen. I upp till 85 procent av fallen blir fantomsmärta en följd av amputation. Fantomsmärta är en individuell upplevelse. Denna smärta i en icke-existerande kroppsdel försämrar det dagliga livets kvalitet och orsakar lidande. Sjuksköterskan har ansvar för omvårdnaden av dessa personer, vilket inkluderar bland annat smärtlindring och minskning av lidande. Syfte Syftet var att belysa personers erfarenheter och upplevelser av att leva dagligt liv med fantomsmärta efter amputation. Metod En allmän litteraturöversikt valdes och 15 artiklar av både kvalitativ och kvantitativ design analyserades. CINAHL och PubMed användes för litteratursökningen. Alla inkluderade artiklar bedömdes utifrån Sophiahemmet Högskolas bedömningsunderlag för vetenskaplig klassificering samt kvalitet avseende studier med kvantitativ och kvalitativ metodansats. En sammanställning av artiklarnas syfte, metod, urval och resultat presenteras i Matris över inkluderade artiklar. Resultat Resultatet presenterades genom sju rubriker: upplevelse av förlorad kroppsdel; personers tankemönster om fantomsmärta; upplevelse av socialt liv och relationer; rörelse och aktivitet med fantomsmärta; depression och ångest hos personer med fantomsmärta; hantering av fantomsmärta; upplevelse av information och stöd. Slutsats Personer med fantomsmärta efter amputation hade en rad upplevelser som hänger samman och påverkas av varandra. Upplevelserna manifesterar sig i form av tvetydig upplevelse av förlorad kroppsdel, isolering, besvär i det sociala livet och aktiviteter samt psykiska besvär som ångest och depression. Personer som upplever fantomsmärta i sitt dagliga liv efterfrågar information om sådan smärta och stöd. Ytterligare forskning för att ge holistisk och evidensbaserad vård inom området fantomsmärta bör eftersträvas.

No description available.

Bakgrund: Livsstilssjukdomar som diabetes och hjärt- och kärlsjukdomar ökar i samhället vilket medför en ökad risk för komplikationer. I västvärlden är diabetes och ateroskleros den vanligaste orsaken till amputation. Sjuksköterskans roll i samband med en amputation är att stötta patienten i utmaningarna som kan uppkomma och ge möjlighet till god återhämtning. Välbefinnande är en individuell upplevelse och som begrepp flerdimensionellt. Syfte: Studiens syfte är att belysa vuxna personers upplevelser av välbefinnande efter en amputation av extremitet orsakad av kärlinsufficiens. Metod: Studiedesignen är en litteraturstudie med kvalitativ induktiv ansats. Databassökningen gjordes i CINAHL och PubMed. Totalt inkluderades 12 vetenskapliga artiklar som analyserades i tre steg inspirerad av innehållsanalys. Resultat: I analysen skapades tre kategorier: Välbefinnandets påverkan av psykologiska omständigheter, Omgivningens påverkan på välbefinnande, Ambivalens &amp; avgörande. Välbefinnandets påverkan av psykologiska omständigheter beskriver att självbilden och självständigheten förändrades efter en amputation, och hur amputationen påverkade deras psykiska hälsa. Omgivningens påverkan på välbefinnande skildrar vilken roll familj, närstående och vårdpersonal hade för individens välbefinnande. Ambivalens &amp; avgörande beskriver hur personerna såg tillbaka på sitt beslut om amputation och tankar på framtiden. Under kategorierna återfinns totalt sju underkategorier. Konklusion: Amputation var en stor omställning på personen och hade en påverkan på välbefinnandet, såväl positivt som negativt. Upplevelsen av välbefinnande efter en amputation och vilka faktorer som ger välbefinnande är individuellt därav är personcentrerad omvårdnad av betydelse.