Genom ett kvalitativt frågeformulär svarade 53 stycken anhöriga till soldater och officerare på hur deras behov av anhörigstöd såg ut under tiden för en internationell insats. Uppsatsens frågeställning handlar om det  anhörigstöd som Försvarsmakten och externa stödorganisationer har utarbetat och om detta går i linje med de behov som finns hos de anhöriga. Syftet med uppsatsen är att jämföra Försvarsmakten och stödorganisationernas utbud på anhörigstöd med den anhöriges faktiska behov och därmed svara på uppsatsens frågeställning. Syftet är vidare att utifrån resultatet även kunna ge förslag på eventuella förbättringar på dagens anhörigstöd. Genom att analysera rådata har ett resultat kunnat redovisas som visar en markant förbättring av anhörigstödet i förhållande till det missnöje som presenterades av Officersförbundet och Synovate år 2008. Enligt resultatet i denna undersökning går Försvarsmakten och stödorganisationernas anhörigstöd i linje med vad den anhörige generellt är i behov av. Denna positiva utveckling har skett med hjälp av en balanserad blandning av psykosociala och praktiska åtgärder. ABC-X modellen som behandlar familjer i stress samt Halls bok ”Counseling military families” har till stor del legat till grund för denna undersökning och stödjer resultatet utifrån de åtgärder som vidtagits skall leda till en mer tillfredställd grupp anhöriga. / The method used in this study is a qualitative questionnaire. 53 next of kin or relatives to soldiers, who is assigned internationally, were asked to answer a questionnaire. The questions were about how these persons are experiencing the support that the Swedish Armed Forces and external support organizations is providing the relatives with. The purpose of this study was to describe the available support provided by The Armed Forces and the external support organizations and then compare that to the actual need of support. Another aim of this study is to suggest possible improvements to the support of today.By analyzing the raw data from the questionnaire we can see a significant improvement of the family support in relation to how the former support looked like a couple of years ago. Officersförbundet and Synovate made a study in 2008 and the result of that study was a major dissatisfaction in the range of family support and according to that we can see a lot of positive developments. This developments has been taken place with the help of a balanced mix between psychosocial and practical measures. The ABC-X model that deals with families in stress and Hall’s book “Counseling military families” has in many ways worked as a frame for this study and also helped to explain how the developments of the family support has increased the group of satisfied relatives.

Bakgrund: Den palliativa vården syftar till att lindra smärta och symtom samt att tillgodose existentiella behov, så att personen som vårdas kan uppleva livskvalitet. Både den som vårdas och dennes familj befinner sig i en svår situation. Brist på stöd från hälso- och sjukvårdspersonal till familjemedlemmar riskerar att drabbas av psykisk ohälsa och sämre förutsättningar att hantera dödsfall. Syfte: Att beskriva hur familjer upplever stöd från hälso- och sjukvårdspersonal vid palliativ vård. Metod: En litteraturöversikt. Resultatet grundar sig i 15 vetenskapliga artiklar. Resultat: Det har i resultatet identifierades fem återkommande faktorer som lyfts av familjer som viktiga delar i stödet. Dessa faktorer är att den som är sjuk blir väl omhändertagen, samtala om egna tankar, stöd genom att ha kontroll på situationen, bekräftelse samt individanpassad och ärlig information. Slutsats: Att den som är sjuk blir väl omhändertagen, samtala om egna tankar, stöd genom att ha kontroll på situationen, bekräftelse samt individanpassad och ärlig information är tillsammans en övergripande bild av vad familjer upplever ger stöd från hälso- och sjukvårdspersonal vid palliativ vård. / Background: The palliative care aims to relieve pain and symptoms as well as to address existential needs, so that the person who being cared for can experience quality of life. Both the caretaker and his family are in a difficult situation. Lack of support from healthcare professionals to family members is likely to suffer from mental health and poor conditions for dealing with deaths. Aim: To describe how families experience support from healthcare professionals in palliative care. Method: A literature review. The result is based on 15 scientific articles. Results: In the result, five recurring factors have been identified by families as important elements of the support. These factors are that the sick person is well taken care of, talking about own thoughts, support by having control of the situation, confirmation, and personalized and honest information. Conclusion: That the sick person is well taken care of, discussing his own thoughts, support by checking the situation, confirmation, and personalized and honest information together are an overall picture of what families experience provide support from healthcare professionals in palliative care.

Bakgrund: Missfall drabbar var fjärde kvinna, men enligt tidigare forskning bemöter inte vårdpersonalen kvinnan med respekt för hennes situation, något som leder till en negativ vårdupplevelse och som kan leda till psykisk ohälsa. Syfte: Syftet med examensarbetet var att belysa kvinnors upplevelser av bemötande från vården och anhöriga i samband med missfall. Metod: Examensarbetet utgick ifrån en kvantitativ och kvalitativ empirisk forskningsmetod i form av en sammanställning av 83 enkätsvar och en innehållsanalys av 20 blogginlägg. Resultat: Majoriteten av kvinnorna har fått uppleva bristande stöd från både anhöriga och vården. Kvinnorna har inte blivit erbjudna den vård de ansett sig behöva, de blev även utsatta för dåligt bemötande från vårdpersonalen i form av okänsliga kommentarer. Okänsligheten var kopplat till att vården bemöter missfall som ett rutinfall och inte ser missfall utifrån kvinnans perspektiv. Slutsatser: Missfall orsakar sorg för de kvinnor som drabbas, därför behöver de bli bemötta på ett värdigt sätt och få stöd både från omgivningen och vården. Förslag på framtida forskning: Vidare forskning krävs för att fastställa hur sjuksköterskor kan förbättra upplevelsen för kvinnor, tillgodose deras behov och öka deras välbefinnande. Författarna anser även att vidare forskning krävs för att förstå hur kvinnors partner upplever missfall. / Background: Miscarriage affects one in four women. Despite the prevalence, research suggests that healthcare professionals do not treat affected women with respect for their personal situation. This leads to negative healthcare experiences for patients, which can in turn contribute to mental illness. Aim: The purpose of the thesis was to highlight women's experiences of support from healthcare and relatives in connection with miscarriage. Method: The thesis was based on a qualitative and quantitative empirical research method in the form of a summary of 83 survey responses and a content analysis of 20 blog posts. Result: The majority of women have experienced insufficient support from both relatives and healthcare. The women have not been offered the care they considered necessary, they were also exposed to poor treatment from the healthcare staff in the form of insensitive comments. The insensitivity of these professionals was linked to the treatment of miscarriage as routine and a failure to consider the individual woman’s perspective. Conclusion: Miscarriage causes severe grief for the women who suffer it. Therefore, they need to be treated in a dignified way and receive support from caregivers and others in their environment. Suggestions for future research: Further investigation is needed to determine how nurses can improve the experience for women, meet their needs, and increase their well-being. The authors recommend further research to understand how women's partners experience miscarriage.

Bakgrund: Ett hjärtstopp är ett ytterst allvarligt tillstånd som påverkar inte bara patienten själv utan hela familjen, speciellt en nära anhörig. Patienten svävar mellan liv och död, och om patienten överlever är det ofta med mer eller mindre bestående men. Vid patientens sida finns de anhöriga som vill vara nära, hjälpa och stöda sin närstående samtidigt som det också kan vara en mycket svår situation för dem. Syfte: Syftet med den här kvalitativa litteraturstudien var att belysa anhörigas upplevelser av en närståendes hjärtstopp, för att i framtiden bättre kunna tillmötesgå dem inom vården. Metod: En kvalitativ sammanfattande litteraturstudie baserad på åtta vetenskapliga artiklar som hade studerat anhörigas upplevelser under själva hjärtstoppet, på intensiv-vårdsavdelningen eller efter hemkomst. Resultat: Hjärtstoppet var en kaotisk och traumatisk upplevelse för den anhöriga. Patienten var viktigast, all fokus var på patienten men det lämnade ofta den anhöriga ensam med den oro och rädsla situationen framkallat. Tillgång till kontinuerlig information och professionellt bemötande var ytterst viktigt för den anhöriga. Möjligheten att få vara nära närstående dygnet runt ingav säkerhet och trygghet. Brist på information och uppföljning efter utskrivning och en känsla av att vara ensam med allt ansvar var återkommande teman. Slutsats: Att som anhörig vara nära vid ett hjärtstopp var en stark existentiell upplevelse där alla aspekter av delaktighet fanns beskrivna; att veta, att göra och att vara. För bästa resultat, ett delaktigt vårdande i ljuset, krävs en samverkan mellan den vårdande personalen, patient och anhörig. Mer stöd och uppmärksamhet bör i framtiden riktas även mot den anhöriga. / Background: Sudden cardiac arrest is a life threatening condition, not only affecting the patient but the whole family. The patient’s life is on hold and if the patient survives, this is often with more or less physical and psychological complications. Close to the patient a family member or relative, tries to support and help the patient while at the same time the situation may be extremely stressful for the relative. Aim: The aim of this qualitative literature review was to get a better understanding of family members lived experiences during a loved one’s sudden cardiac arrest, in order to better also support the relatives in healthcare. Method: A summary of the literature based on eight qualitative studies on the perceptions of family members experiences of a sudden cardiac arrest by a loved one; during the cardiac arrest, at the intensive care unit and after discharge from hospital. Results: The cardiac arrest was experienced as a chaotic and traumatic event by the relative. The patient was the most important person at the moment but at the same time it left the relative alone with her feelings of anxiety and fear that the situation induced. Receiving information continuously about their next of kin’s condition as well as a considerate and professional encounter with the intensive care unit staff was important for the relative. The possibility to stay with the patient at the intensive care unit felt comforting, reassuring and safe. Lack of information and follow up, as well as a feeling of being alone with the responsibility, was a common theme after discharge from the hospital. Conclusion: To be present during the next of kin’s cardiac arrest was a strong existential experience where all aspects of involvement and participation were described; to know, to do and to be. For best results, an involving care in the light, collaboration between the professional care, the patient and the family member is needed. More support and attention should be given to family members in the future.

Antalet barn som anhöriga till patienter som erhåller vård och transport till sjukhus är okänt. Barn under 18 år kan ibland vara närvarande på hämtplatsen när ambulanssjukvården hämtar barnets anhörig. Hur många barn som anhöriga som är närvarande är okänt inom ett västsvenskt ambulansområde. Triagesystemet RETTS används vid triagering och bedömning av anhöriga till barnen. Syftet med studien är att kartlägga hur många barn som är närvarande då deras anhöriga ges vård, behandling och transport till en vårdinrättning vid prioritet 1 och 2 larm. En enkät skapades för att samla in data till studien. Barn som anhöriga finns även inom ambulanssjukvård. I denna studie identifierades 155 barn vid 95 ambulansuppdrag. Barn som anhörig ses till både vuxna, vanligen en förälder, som till barn. Ett flertal barn som anhöriga är närvarande när en anhörig påvisar svåra, kanske livshotande symptom. Sammanfattningsvis visade studien att stödet till barn och kunskapen om stöd fanns inte inom det ambulansområde där studien är genomförd. / Children as next of kin to patients who are treated by an ambulance nurse in Swedish ambulance service in unknown. Children under 18 years of age may sometimes be present when their parent or other next of kin, has to call the ambulance service due to illness or accident. How many children who experience their next of kin transported to hospital within a Western Swedish ambulance service district is unknown. The purpose of this survey is to identify how many children actually are present when their next of kin may need care and treatment from an ambulance service. Purpose: Survey how many children are present when an ambulance nurse cares and treats a next of kin due to illness or an accident, prioritized as priority 1 or 2. Method: a survey conducted by ambulance nurses in a western Swedish ambulance service. The survey has a quantitative design. Children as next of kin are present within a Swedish ambulance service district, in this survey 155 children was identified in a total of 95 ambulance missions. Children as next of kin are seen as adults, in most cases, a parent as well as children usually a sibling. Many children are present when their relative shows sign and symptoms of severe illness.

Inledning: När en äldre människa har ett stort omvårdnadsbehov finns möjligheten att flytta till ett särskilt boende. Då äldres vardag ser olika ut är det av yttersta vikt att omvårdnadspersonalen kan ge stöd och hjälp så att den äldre skall kunna anpassa sig till den nya situationen. Syfte: Syftet med denna studie är att belysa hur anhöriga upplever att deras närstående i särskilt boende får en god omvårdnad. Metod: En kvalitativ ansats med empiriskt inslag användes där anhörigas upplevelser av omvårdnad, delaktighet och bemötande insamlades med hjälp av intervjuer. Resultat: Tre olika kategorier Omvårdnad, Delaktighet och Bemötande med nio underkategorier. En betydelsefull del i omvårdnaden är att det skapas en god kontakt mellan anhöriga och omvårdnadspersonalen för att finna ett bra sätt att kommunicera på. Det framkom hur viktigt det är att som vårdtagare känna att de blir sedda för den de är och att de får vara delaktiga i de omvårdnadsåtgärder som beslutas av omvårdnadspersonalen. Diskussion: Resultatet kan bidra till en ökad förståelse för anhörigas upplevelser av hur omvårdnaden bedrivs i särskilt boende. När anhöriga göras mer delaktiga i omvårdnaden, kan det leda till en bättre omvårdnad för vårdtagaren i särskilt boende. Slutsats: Resultatet som författarna kom fram till skulle kunna användas i utbildningssyfte då omsorgen av äldre människor kräver att omvårdnadspersonalen ständigt förnyar sina kunskaper. Detta kan vara till gagn för sjuksköterskan, de anhöriga och de äldre som bor i särskilt boende. / Introduction: When a senior person has a large need for special care there is an option to relocate to a nursing home. The seniors every day varies there for it is of outmost importance the nursing care staff can support the senior that he maybe adapt to the new situation. Purpose: The purpose with this study is to enlighten how relatives experience their close ones in special nursing home receive good care treatment. Method: A quality approach with empirical elements is used where relatives experiences of care, being part of and recievment was collected with the help of interviews. Results: Three categories Care, Involvment and Recievment with nine sub categories. An important part in care is to create good contact between relatives and nursing care staff to evolve good ways for communication. It was revealed how important it is as a health care patient to feel they’re being looked upon for who they are and they be part of treatment measures and decisions made by nursing care staff. Discussion: The results can contribute to an increased understanding to how relatives experience care is being conducted in a special accommodation. When relatives are made more involved in care, may lead to a better care for care patient in a nursing home. Conclusion: The results which have been concluded could be used in educational purposes when the care of senior people demands that nursing care staff continuously renews their knowledges. This could be of use for the nurse, the relatives and the seniors living in a nursing home.

Bakgrund: Demens är den vanligaste kroniska sjukdomen hos människor över 75 år. Alzheimers sjukdom utgör cirka 60-70 procent av de insjuknade i demens. Alzheimers sjukdom kallas för de anhörigas sjukdom då de anhöriga ofta får ta på sig ansvaret att vårda sin sjuke livskamrat. Den sjuke personen bor ofta kvar hemma långt in i sjukdomsförloppet. Det kan då upplevas som en stor uppoffring och påfrestning i livet för den anhöriga. Syfte: Syftet med studien var att beskriva upplevelsen av att vara anhörig till en person med Alzheimers sjukdom i hemmet. Metod: En analys gjordes på fyra patografier med kvalitativ design. Analysen utfördes med hjälp av Graneheim och Lundmans tolkning av kvalitativ innehållsanalys som anpassas för omvårdnadsvetenskap. Resultat: Analysen ledde fram till tre kategorier och åtta underkategorier. Den första kategorin var Att förlora relationen med underkategorierna Att förlora sin livskamrat, Förlorade känslor till sin livskamrat och Förlorat hopp om en gemensam framtid. Den andra kategorin var Att gå från partnerskap till vårdare med underkategorierna Att behöva åsidosätta sig själv, Att inte känna sig förstådd och Behov av hjälp och stöd. Nästa kategori var Att behöva överge med underkategorierna Att inte räcka till och Att behöva lämna över ansvaret. Slutsats: Det är känt att anhöriga ofta hamnar i rollen som vårdare till en livskamrat med Alzheimers sjukdom. Den nya livssituationen påverkar den anhöriga avsevärt då mycket tankar och känslor om skuld, skam, sorg och saknad uppmärksammas. Att vårda en sjuk person kan upplevas mycket påfrestande då livet helt plötsligt förändras till något helt annat. Eftersom den anhöriga till en person med Alzheimers sjukdom ofta ingår i en stor del av vårdandet är det viktigt att lyfta fram deras förmågor, känslor och hälsa. Att stärka dessa kan bidra till en ökad förståelse och en ökad hanterbarhet av sjukdomen. Det kan bidra till att den anhöriga kan axla ansvaret som vårdare på ett lättare sätt och där med stärka hälsan för såväl den anhöriga som för den sjuke livskamraten.

Bakgrund: Sjuksköterskor kommer i kontakt med döden i många olika verksamhetsområden. Sjuksköterskors ansvar handlar om att ha den ledande rollen i vårdprocessen, sjuksköterskor har även allt omvårdnadsansvar gällande patienten. Det finns många deltagare i vårdprocessen, där det krävs ett samarbete för att bedriva god vård. Sjuksköterskor behöver utveckla och ta till vara patienter och anhörigas önskemål så att god vård kan bedrivas. Syfte: Beskriva sjuksköterskors erfarenheter av att vårda i palliativ vård. Metod: En systematisk litteraturstudie av kvalitativa artiklar.  Resultat: Sjuksköterskors erfarenheter av att vårda i palliativ vård beskrivs som att göra skillnad innebär att göra någonting gott för patienten och anhörig i den palliativa vården. Erfarenheter av gemenskap innebar att relationer utvecklades mellan sjuksköterskor, patient och anhörig. Även relationer utvecklades när de fick vara delaktiga i vårdprocessen. Detta innebar även att de blev berörda känslomässigt i vårdandet. Erfarenheterna sjuksköterskor får ger dem ett engagemang och ökad självkännedom som resulterar i den personliga utvecklingen. Slutsats: Arbetet inom palliativ vård är utvecklande och givande för sjuksköterskor. Delaktighet utvecklar relationer och ger en god vård vilket kräver engagerade sjuksköterskor. Det framkommer att det inte endast är patienten som är i behov av vård även anhöriga behöver känna sig delaktiga.

Bakgrund:Suicid är en självdestruktiv handling som leder till döden och som ofta är en konsekvens av psykiskt lidande och sjukdom. Suicid leder till ett stort lidande för efterlevande närstående. Därför behöver sjuksköterskor sträva efter att fånga upp dessa närstående och hjälpa dem. Syfte: Syftet med studien är att beskriva närståendes upplevelser efter att en person har begått suicid för att skapa förståelse för hur sjuksköterskor kan bemöta närståendes behov. Metod: Studien är baserad på sju självbiografier som analyserades enligt Dahlborg-Lyckhages metod att analysera berättelser. Resultat: Närstående beskriver en stor sorg över suiciden, känslor som skuld, skam men även lättnad upplevs efter en anhörigs suicid. Närstående beskriver hur omgivningen undviker dem och att de upplever sig utpekade och isolerade efter en anhörigs suicid. Närstående beklagar sig också över att det inte erbjuds professionellt stöd och hjälp utan att de själva måste söka det. Konklusion: De närstående är främst i behov av professionellt stöd i form av stödsamtal och gemensamma samtal med resten av familjen. Dessutom är de närstående i behov av socialt stöd i form av stödgrupper från till exempel SPES. Sjuksköterskans roll blir att stödja de närstående i deras sorgeprocess. / Background: Suicide is self-destructive act that leads to death and is usually a consequence of mental illness and disease. Suicide also leads to great suffering for the relatives left behind. The nurse’s role in cases like these is therefore to acknowledge and support relatives in their grieving process. Aim: Is to describe relatives’ lived experiences after their next of kin commits suicide in order to create an understanding on how nurses can respond to their needs. Method: The study was based on seven autobiographies. Dahborg-lyckhage’s method for analyzing narratives was used to analyze the chosen biographies. Results: The results describe the relatives’ feelings like guilt, shame, relief among others and reactions after their next of kin’s suicide. They experienced avoidance by people in their surroundings. They also lacked professional support to assist them in their bereavement and had to reach out for it themselves. Conclusion: Nurses have a role to fulfill with supporting relatives in their grieving process with aim to help on improving their wellbeing and relieve their suffering. Information about support groups and helpful organizations like SPES as a form of social support can be very helpful in achieving this.

No description available.