Tidigare studier har visat på att i varje missbrukares liv, finns cirka fem anhöriga som riskerar att utveckla medberoende. Riskfaktorerna associerade med medberoende påverkar därför förekomsten av psykiska ohälsa och ökar risken för att utveckla andra sjukdomar såsom depression, ångest och känslomässiga problem. Syftet med studien var att undersöka hur medberoende i nära relationer kan utveckla självdestruktivt beteende och psykisk ohälsa. Med hjälp av en kvalitativ metod och intervjuer som datainsamlingsmetod blev syftet med denna studie genomförd. Studien grundades på semistrukturerade intervjuer där totalt sex informanter deltog. Resultatet i studien visade på liknande resultat genom alla intervjuer, såsom förekomsten av psykiska sjukdomar, självdestruktivt beteende och vikten av introjektiv identifikation. Dessa tre kategorier kompletterar varandra i den skrivna ordningen. Resultatet tyder på att det kan vara så att den medberoende inte kan utveckla psykisk ohälsa utan fenomenet introjektiv identifikation och självdestruktivt beteende. För att det ska utvecklas någon form av psykisk ohälsa skulle den medberoende personen behöva utveckla ett självdestruktivt beteende, och resultatet tyder på att det inte är möjligt utan introjektiv identifiering i kontexten nära relationer. Dock med hjälp av anknytningsteorin och coping-strategin, visade slutsatsen att inte alla medberoende utvecklade psykisk ohälsa. Förekomsten av psykisk ohälsa påverkas av individens tidiga anknytningsmönster och copingförmåga. Studien ledde till slutsatsen att psykisk ohälsa är ett stort problem bland individer med medberoende. Medberoende är inte fastställt som en sjukdom, trots att risken för att eventuellt utveckla psykisk ohälsa finns. Trots de följdsjukdomar som medberoende medför är det ingen prioritering inom folkhälsopolitiken. / Previous studies have shown that in every drug addicted person’s life there is about five relatives which risks developing co-dependency. Therefore, the riskfactors affect the relative’s mental health and increase the risk of developing other illnesses such as depression, anxiety and emotional issues. The aim of the study was to investigate how co-dependency in close relationships can develop self-destructive behavior and mental illness. With the use of a qualitative method and interviews as a data collecting method, the aim for this study became fulfilled. The study was based on semi-structured interviews, performed by six participants. The results showed similar outcomes for all interviews, such as the prevalence for mental illness, self-destructive behaviour and the importance of introjective identification. These three categories complement each other in the order written. The results indicates that a co-dependent individual could not, without the phenomenon introjective identification and self-destructive behaviour acquire mental illness. However in order to acquire some kind of mental illness the co-dependent person would have to develop self-destructive behaviour, and the results showed that it is not possible without introjective identification in the context of a close relationship. Although, with the use of attachment theory and coping-strategy, the conclusion showed that not every co-dependent developed mental illness. The prevalence of illnesses was affected by the individuals early life attachment-pattern and coping skills. The study led to a conclusion that mental illness is a big issue among co-dependent individuals. Co-dependency is not a determined as a disease, despite the risk of possibly developing mental illness. It is still not a prioritization among public health authorities.

The purpose of this study is to investigate how children as relatives of mentally ill parents are produced in picture books. It has been implemented through analysis of three selected picture books. The aim of this study is also to see what didactic function the literature has and how it can be applied in the pre-school activities. The study employes the ecological systems theory of child development by Urie Bronfenbrenner. The analysis has been conducted based on Dahlborg-Lyckhages analytical model and Nicolajevas model of person portrayal in picture books. The results shows that mental illness in picture books is equated with how the existing research defines mental illness. It also shows that the children's influence of mental illness is visualized through parentification and lack of attachment. The result also shows that there is a didactic function in the literature, the books are suitable to increase the knowledge about children as relatives of mentally ill parents and to increase knowledge about mental illness. / Syftet med studien är att undersöka hur barn som anhöriga till psykiskt sjuka föräldrar framställs i bilderböcker, i relation till vad existerande forskning säger om densamma. Det har genomförts genom analys av tre utvalda bilderböcker. Studien har även till syfte att se vilken didaktisk funktion litteraturen har och hur den kan tillämpas i förskoleverksamheten. Analysen har genomförts utifrån Dahlborg-Lyckhages modell för analys av berättelser samt Nikolajevas modell för bilderbokens personskildring och ses genom det utvecklingsekologiska perspektivet. Resultatet av analysen visar att den psykiska ohälsan likställs med hur den existerande forskningen definierar psykisk ohälsa och att barnens påverkan av den psykiska ohälsan synliggörs genom föräldrafiering och bristande anknytning. Resultatet visar också på att det finns en didaktisk funktion i litteraturen, böckerna lämpar sig för att öka kunskapen om barn som anhöriga till psykiskt sjuka föräldrar och för att öka kunskapen om psykisk ohälsa bland barn och pedagoger.

Beroende klassas som en familjesjukdom som bär med sig negativa konsekvenser för alla inblandade. De anhöriga riskerar även att själva utveckla ett medberoendetillstånd där deras tanke- känslo- och beteendemönster blir självdestruktivt. Inom medberoendelitteraturen råder det dock ingen enighet om hur medberoendet bör förstås eller förklaras och undersökningar av det offentliga anhörigstödet har visat på en hel del brister bland annat genom att inte vara tillräckligt flexibelt och individanpassat. Syftet med den här studien är att undersöka hur medberoendetillståndet förklaras och förstås av de anhöriga själva och hur anhörigstödet kan formas för att möta de anhörigas behov. Studien har genomförts genom en mikro-etnografisk metod som bestått dels av observationer i olika självhjälpsgrupper som alla härstammar från Anonyma Alkoholister (AA) och 12-stegsprogrammet, dels av kvalitativa intervjuer med medlemmar från de olika grupperna. Observationerna har genomförts vid totalt 9 olika tillfällen, 8 observationer vid fysiska öppna möten på Al-Anon, AA och ACA och en observation vid ett digitalt zoom-konvent, som hölls av Co-Anon. Intervjuerna var semistrukturerade och med Grounded Theory (GT) som analysmetod använde jag mig av ett teoretiskt målinriktat urval, och efter 9 observationer och 3 intervjuer hade jag nått en teoretisk mättnad. Analysen bestod av kodning i tre steg, enligt GT, och utmynnade i kärnkategorier som hjälpte till att besvara studiens frågeställningar. Resultaten av studien visar att medberoende kan förstås som ett verkligt problem som berör många olika delar av personernas liv där bristen på en känsla för identitet kan ses som kärnproblematiken som de andra delarna härstammar ifrån. Här samlas teman som dysfunktionella relationer, flykt och ärvda mönster. Medberoendet har gett en artificiell känsla av ett jag, som inte varit på riktigt. Medberoendet kan förklaras av de anhörigas dysfunktionella barndom som präglats av negativa känslomässiga konsekvenser, ej tillgodosedda behov och trauman. Stödet via självhjälpsgrupperna berör dels gruppens kultur där viktiga teman är tillhörighet och igenkänning dels handlingsprogram och nya strategier, med teman som personlig inventering och känslohantering. Insikten om medberoendet har varit smärtsam men samtidigt en förutsättning för tillfrisknande och genom gruppen skapas förutsättningar för att hjälpa andra genom att hjälpa sig själva.

Bakgrund: Aktivitetsbalans har en central roll inom arbetsterapi och demens är en sjukdom som ökar hos äldre personer och dessutom leder till att fler närstående blir påverkade. Det finns begränsad kunskap om det interpersonella perspektivet kopplat till närståendes upplevda aktivitetsbalans. Syfte: Syftet med arbetet var att kartlägga aktivitetsbalans hos närstående till personer med demens. Metod: Studien genomfördes med en kvantitativ metod, en tvärsnittsstudie med en enkät innehållande åtta bakgrundsfrågor och självskattningsinstrumentet OBQ11. Ett bekvämlighetsurval användes och analys av insamlad data från 45 deltagare gjordes med SPSS. Resultat: Närstående till personer med demens har generellt skattat sin aktivitetsbalans som låg. Kvinnor har skattat lägre aktivitetsbalans än män. Gruppen pensionär eller arbetslösa har skattat sin aktivitetsbalans högre än gruppen arbetar eller studerar. Slutsats: De låga skattningarna av aktivitetsbalans kan medföra aktivitetsobalans och risk för upplevd ohälsa i vardagen medan de höga skattningarna kan leda till hälsa och aktivitetsbalans. Implikationer: Det är viktigt för arbetsterapeuter att tillföra det interpersonella perspektivet till aktivitetsbalans. Det är dessutom viktigt att kunna stödja med verktyg som kan underlätta vardagen för både den närstående och den demensdrabbade. / Background: Occupational balance plays a central role in occupational therapy and dementia is a disease that is increasing in older people and also leads to more relatives being affected. There is limited knowledge about the interpersonal perspective linked to relatives' perceived occupational balance. Aim: The aim of this study was to map the occupational balance in relatives of people with dementia. Method: The study was conducted with a quantitative method, a cross-sectional study with a questionnaire containing eight background questions and the self-assessment instrument OBQ11. A convenience sample was used and analysis of collected data from 45 participants was done with SPSS. Results: Relatives of people with dementia have generally estimated their occupational balance as low. Women have estimated lower occupational balance than men. The group of pensioners or unemployed people has estimated their occupational balance higher than the group working or studying. Conclusions: The low estimates of occupational balance can lead to occupational imbalance and risk of perceived ill health in everyday life, while the high estimates can lead to health and occupational balance. Implications: It is important for occupational therapists to bring the interpersonal perspective to occupational balance. It is also important to be able to provide support with tools that can make everyday life easier for both the relatives and the person with dementia.

<p> </p><p>A person with borderline personality disorder, which is a mental illness, can be described as emotionally instable. As a relative of a person with borderline personality disorder one often feels a sense of despair, anxiety and fear. The essay’s purpose was to get an understanding of what it means to be a relative of a person with borderline personality disorder. We wanted to see the relative’s relationship from two perspectives, both from the relative’s perspective and from the professional’s perspective. The essay was a qualitative study with a phenomenological approach. The results were structured into five themes. These were: Growing up, To be diagnosed, Life with borderline, The present, and The future. The results were analyzed against coping. A qualitative analysis was conducted. The results showed that life as a relative of a person with borderline personality disorder in many cases can be stressful. For example, they adapted their own life very much. Blame from the healthcare system and from the surrounding environment seemed to be a prominent feature of the family.</p><p> </p> / <p> </p><p>En person med borderline personlighetsstörning, som är en psykisk sjukdom, kan beskrivas som emotionell instabil. Som anhörig till en person med borderline personlighetsstörning kan man känna oro, rädsla och förtvivlan. Uppsatsens syfte var att få förståelse för hur det är att vara anhörig till en person med borderline personlighetsstörning. Anhörigskapet studeras från två perspektiv: dels från anhörigas och dels från professionellas. Uppsatsen var en kvalitativ studie och hade en fenomenologisk ansats. Resultatet strukturerades i fem teman: Uppväxt, Att få diagnosen, Livet med borderline, Nutid och Framtid. Resultatet analyserades mot copingbegreppet. En kvalitativ analys genomfördes. Resultatet visade att livet som anhörig till en person med borderline personlighetsstörning i många fall kan vara påfrestande då de till exempel fick anpassa sitt eget liv. Skuldbeläggande från sjukvården och från omgivningen verkade vara en återkommande erfarenhet.</p><p> </p>

A person with borderline personality disorder, which is a mental illness, can be described as emotionally instable. As a relative of a person with borderline personality disorder one often feels a sense of despair, anxiety and fear. The essay’s purpose was to get an understanding of what it means to be a relative of a person with borderline personality disorder. We wanted to see the relative’s relationship from two perspectives, both from the relative’s perspective and from the professional’s perspective. The essay was a qualitative study with a phenomenological approach. The results were structured into five themes. These were: Growing up, To be diagnosed, Life with borderline, The present, and The future. The results were analyzed against coping. A qualitative analysis was conducted. The results showed that life as a relative of a person with borderline personality disorder in many cases can be stressful. For example, they adapted their own life very much. Blame from the healthcare system and from the surrounding environment seemed to be a prominent feature of the family. / En person med borderline personlighetsstörning, som är en psykisk sjukdom, kan beskrivas som emotionell instabil. Som anhörig till en person med borderline personlighetsstörning kan man känna oro, rädsla och förtvivlan. Uppsatsens syfte var att få förståelse för hur det är att vara anhörig till en person med borderline personlighetsstörning. Anhörigskapet studeras från två perspektiv: dels från anhörigas och dels från professionellas. Uppsatsen var en kvalitativ studie och hade en fenomenologisk ansats. Resultatet strukturerades i fem teman: Uppväxt, Att få diagnosen, Livet med borderline, Nutid och Framtid. Resultatet analyserades mot copingbegreppet. En kvalitativ analys genomfördes. Resultatet visade att livet som anhörig till en person med borderline personlighetsstörning i många fall kan vara påfrestande då de till exempel fick anpassa sitt eget liv. Skuldbeläggande från sjukvården och från omgivningen verkade vara en återkommande erfarenhet.

Syftet med denna C-uppsats var att belysa hur anhöriga upplever sin roll i kontakten med psykiatrin till en närstående med diagnosen schizofreni eller schizoaffektivt syndrom. Det undersöks vilka erfarenheter anhöriga har angående att delta i processen kring vårdinsatser för en närstående. Vi hoppas att studien kan bidra till ytterligare sociologisk kunskap inom ämnesområdet för att lyfta anhörigas situation och känsla av utanförskap i relation till vården. Uppsatsen bygger på en kvalitativ intervjustudie där åtta personer har intervjuats över telefon och över Zoom. Genom fem artiklar och en historisk tillbakablick över hur psykiatrin i Sverige har utvecklats så får läsaren en djupare förståelse för hur anhörigas roll relaterat till psykiatrin har utvecklats och ser ut idag. Resultatet redovisas genom att presentera tre teman: Anhörigas kontakt med vårdpersonal, Nutid och Framtid samt Förbättringar gällande anhörigas delaktighet. Vid varje tema sammanfattas intervjusvaren där skillnader och likheter framställs och jämförs med varandra. Det teoretiska ramverket grundar sig på Melvin Seemans alienationsteori samt Birgitta Andersheds teori om delaktighet och används i analysen för att besvara frågeställningarna. Resultatet av den sociologiska analysen visar att anhörigas delaktighet i den närståendes vård förebygger anhörigas upplevelser av maktlöshet, meningslöshet och social isolering i sin vardag och i sin relation till vården. Delaktigheten bidrar även till att anhöriga mår bättre psykiskt och att närstående kan få vård i ett tidigare skede. / The purpose of this bachelor’s thesis was to shed light on how relatives experience their role in contact with psychiatry to a relative with a diagnosis of schizophrenia or schizoaffective syndrome. It also examines what experiences relatives have regarding being included in the process around care interventions. We hope that with this study we can contribute to further sociological knowledge in this subject area to raise the situation of relatives. The thesis is based on a qualitative interview study where eight people were interviewed over the phone and over Zoom. Through a number of articles and a historical review of how psychiatric healthcare in Sweden has developed, the reader gets a deeper understanding of how the role of relatives related to psychiatry has developed and how it looks today. The result is presented by three themes: Relatives' contact with care staff, Present and Future and Improvements regarding relatives' participation. For each theme, the interview results are summarized where differences and similarities are presented and compared with each other. The theoretical framework is based on Melvin Seeman's theory of alienation and Birgitta Andershed’s theory on participation and is used in the analysis to answer the questions. The results of the sociological analysis show that the relatives’ participation in the care of the close relative prevents the relatives' experiences of powerlessness, meaninglessness and social isolation in their everyday life and in their relationship to the care. Participation also contributes to relatives feeling better mentally and that relatives can receive care at an earlier stage.