Tanken med denna uppsats var att vara till hjälp för att synliggöra och skapa diskussion bland skolans pedagoger om hur man kan upptäcka att elever far illa i hemmet och hur anmälningsplikten hanteras i dess verksamhet. Vi önskade att denna uppsats skulle kunna leda till ett bättre samarbete mellan socialtjänsten och skolans verksamhet. Detta för att elever som far illa i hemmet ska få hjälp av skolan i tid. Vårt resultat i undersökningen byggde på kvalitativa intervjuer med pedagoger, rektorer och socialsekreterare, och hade till syfte att visa på hur vårt valda arbetsområde fungerade i praktiken. Undersökningen visade att skolans personal har brister i kunskap om anmälningsplikten och vilka signaler elever kan visa som far illa i hemmet. Vidare visade undersökningen även på att ett samarbete mellan skola och socialtjänst inte finns så länge någon elev på skolan inte far illa i hemmet. Trots detta menade flertalet informanter på att ett samarbete är något att sträva efter. Det vi reagerade starkt över var informanternas bristfälliga kännedom om anmälningsplikten och signaler på att elever far illa i hemmet. Vidare såg vi en brist i information och kommunikation dels inom skolan och dels mellan skola och socialtjänst. En övergripande lösning kan vara att skapa ett kontinuerligt samarbete där det utbyts kunskaper och information mellan dessa myndigheter.

Swedish accountants are, amongst other laws, controlled by a couple of so called duties. One of those is the professional secrecy, which guarantees the safety of company secrets and other important information that the accountant needs to know but shouldn’t tell anybody. Since 1999 Swedish accountants also need to follow the regulations of the reporting duty. In short, this means that in some cases of suspected crime within a company, auditors are obliged to report this to the authorities. Some auditors consider these two duties to be in conflict with one another. This specific conflict is very rarely touched upon in other media than essays.A few auditors have, in case of a suspected crime with very vague evidence, gone against the law by getting rid of their client thus not having to take the risk of being sued because of violation of the professional secrecy by reporting the crime in vain. This fact, that some auditors even break the law, is reason enough to investigate why some auditors consider the two duties to be in conflict with one another.During our study, personal interviews with four auditors and two persons of authority were carried out. None of them have experienced any negative emotions about the reporting duty, but when it comes to the auditors that in fact do consider the two duties to be in conflict with one another, the opinions start to differ. Some say that it is practically impossible to get rid of a client by the above reasons without reporting the suspected crime, while others claim the opposite. A possible explanation for the different opinions regarding the two duties could be due to the fact that the regulations surrounding the reporting duty are very differently interpreted by different people. Does the law guarantee the safety of the auditor, or does it not? Is there a conflict between the two duties or not?We are of the opinion that there is absolutely a need to thoroughly investigate this topic, possibly by deciding upon which interpretation of the law is the right one. Swedish accounting organizations need to take this case more seriously than they have so far. Or could it be that they simply don’t want to? / Svenska revisorer lyder bland annat under ett antal olika plikter. En av dessa är tystnadsplikten, som garanterar säkerheten för företagshemligheter och annan viktig information som revisorn måste känna till men inte får yppa för någon. Sedan år 1999 måste svenska revisorer också ta hänsyn till anmälningsplikten. Kortfattat innebär denna att revisorn, i vissa fall, själv måste anmäla misstänkta brott denne upptäckt i företaget till myndigheterna. En del revisorer upplever att dessa två plikter befinner sig i konflikt med varandra. Denna konflikt berörs ytterst sällan i annan media än uppsatser.Några revisorer har, i fall då ett misstänkt brott upptäckts men bevisningen är mycket vag, begått ett lagbrott genom att göra sig av med klienten. På så vis slipper de ta risken att anmälan inte leder någon vart och då riskera att bli stämd för att ha brutit mot tystnadsplikten. Detta, att vissa revisorer går så långt som till att bryta mot lagen, är skäl nog att utreda varför vissa revisorer upplever en konflikt mellan de två plikterna.Vi utförde under denna studie personliga samtal med fyra revisorer och två myndighetspersoner. De upplever personligen inga problem med anmälningsplikten, men har olika åsikter om de revisorer i tidigare studier som faktiskt menar sig uppleva en konflikt. Vissa menar att det är fullständigt omöjligt att göra sig av med en klient för att slippa anmäla ett misstänkt brott - andra det motsatta. En förklaring till att åsikterna om konflikten mellan plikterna varierar skulle kunna vara att tolkningen av lagtexten är föremål för många varierande tolkningar. Garanterar lagtexten revisorns säkerhet eller ej? Finns det en konflikt mellan de två plikterna?Avslutningsvis anser vi att det finns ett stort behov av att utreda detta, förslagsvis genom att bestämma vilken lagtolkning som är den korrekta. Svenska revisorsorganisationer måste ta ämnet på större allvar än hittills. Eller de kanske inte vill?

I min uppsatts kommer jag att utgå från en berättelse som beskriver ett fall av orosanmälan som jag upplevde i mitt arbete på förskolan. Anmälan grundades på barnets berättelse och resulterade i ett samtal på ett kriscentrum i närvaro av polis, psykolog och åklagare, utan föräldrars vetskap. Jag valde essäform för min uppsats därför att den skrivformen bjuder på ett reflekterande tillvägagångssätt och lämpar sig för mitt känsliga ämne. Genom att gestalta anmälningspliktens skuggsidor vill jag försöka bringa förståelse för den väldigt känslosamma företeelsen. Jag kommer att belysa vad anmälningsplikten går ut på samt undersöka vilka är mina skyldigheter som pedagog vid anmälningar. Jag kommer att reflektera kring barnets utsatta position, föräldrars samt de anmälande pedagogernas svåra läge. Min uppsats genomsyras av tanken att anmälningsplikten kan te sig som en hård lag men ändå en lag som skall följas utan förbehåll. Pedagogens eget omdöme bör inte förekomma vid orosanmälan. Anmälan görs för barnets skull och inte mot familjen. / My essay starts by describing a case of a "declaration of concern" regarding a child that I experienced in my work at a preschool. The duty to make a notification was based on the child's story and led to a meeting at a crisis center. The meeting involved the presence of police, psychologists and prosecutors, without parental knowledge. I chose the essay form for this subject because this writing form offers a reflective approach which is suitable for such a sensitive topic. By describing the negative aspects associated with this duty of notification I want to try to bring some understanding of the very emotional issues associated with a notification. I will highlight what the notification requirement is about and examine what - my obligations are as a teacher in making a declaration of concern leading to a notification to the relevant local authorities and government agencies. I will reflect on the child's vulnerable position as well as the difficult position of parents and notifying teachers. The pervading idea in the essay is that the obligation to report your concern may seem like a hard law but a law that has to be followed without reservation. The teacher´s own opinion or judgment is irrelevant in a declaration of concern and subsequent notification. Registration of the concern is done for the child's sake and not the sake of the family.

The aim of this study is to examine how boys, in the context of honour, are perceived by teachers and what kind of efforts are being taken in specific situations. The study is based on seven qualitative interviews with high school teachers, from four different schools in the Stockholm County, using five vignettes. The interviews were processed using a thematic analysis and the result was analysed with the help of Christie’s theory about ideal and non-ideal victims, the theory of street-level bureaucracy and to some extent pathological altruism. The results show that the teachers in general find it easier to define girls as victims rather than boys. The teachers themselves think the reason for that can be that boys are perceived to have more power over their own situation and a freedom that the girls lack. Loud and aggressive behavior complicates the boy’s victimhood further. Reports of concern to Social services are rarely mentioned and is to be taken care of by school counselors or principals. The teachers defined it as the process, but also expressed a feeling of lack of knowledge and in some cases an unwillingness to act due to a fear of prejudging.

The purpose of this study was to investigate how kindergarten teachers look at their obligation to report and the possibilities and obstacles they see in reporting a child they think might be a victim of maltreatment. This study has a qualitative approach and six interviews were conducted with the help of both managers of kindergartens and kindergarten teachers. To analyse the empirical data that revealed itself during the interviews we used Johanssons (2007) and Svensson, Johnsson och Laanemets (2008) definition of discretion and the concept of “street level-bureaucrats”. The result showed that our informants experienced the meeting with children who they suspect is being maltreated is important and emotional and they thought that they had a moral responsibility towards these children. It also showed that the relationship the teachers had with the children's parents made a difference in how to act about reporting or not. Its also showed that the workplace itself and the knowledge and experience you have could interfere with reporting. In conclusion we think that more studies should be done in this area and that more knowledge about this should be included in education, which our informants also agreed on.

Barn riskerar att fara illa eller dö när anmälningsskyldiga underlåter att följa den lagstadgade anmälningsplikten. Denna studie har därför genom sex kvalitativa semi- strukturerade intervjuer undersökt hur anmälningspliktig skolpersonal upplever att organisatoriska faktorer påverkar deras skyldighet att anmäla oro till socialtjänsten, samt vilka faktorer som anses underlättande eller försvårande i anmälningsproceduren. Kuratorer, pedagoger samt skolledare har deltagit i undersökningen. Organisationsteori och Lipskys handlingsutrymmesbegrepp har använts som teoretiska utgångspunkter. Tematisk analys har tillämpats. Resultatet indikerar att skolornas organisering kan underlätta eller försvåra anmälningsproceduren. Det upplevs positivt om anmälningsrutinen är organiserad så att pedagogerna inte behöver underteckna orosanmälningar – för att skydda relationen till eleven. Synen på socialtjänsten bland vårdnadshavare beskrivs vara negativ och påverka beslut om anmälan. Förmågan och möjligheten att upptäcka sådant som kan föranleda en orosanmälan beror på hur skolan är organiserad samt personalens yrkesroll och arbetsmetoder. Vidare är beslut om orosanmälan kontextbundet och beror till stora delar på vårdnadshavarnas respons när skolpersonalen uttrycker sin oro. Formella och informella möten beskrivs underlätta anmälningsproceduren då kollegial samverkan minimerar risken att elever faller mellan stolarna. Sekretessen mellan socialtjänst och skola upplevs försvårande. En lättad sekretesslagstiftning för att främja samverkan mellan socialtjänst och skola beskrivs vara önskvärt. Avslutningsvis finns en rad faktorer, både organisatoriska och individuella vilket ökar eller begränsar skolpersonalens handlingsutrymme i anmälningsproceduren, exempelvis personalens utbildning, arbetslivserfarenhet, yrkesroll samt organisationens rutiner.

Med studien ville vi lyfta fram de faktorer som kan underlätta eller försvåra när man som förskollärare gör en anmälan till socialtjänsten vid oro om att ett barn far illa. Denna kvalitativa studie genomfördes genom fem intervjuer med utbildade förskollärare från tre olika kommuner i mellansverige. Vår empiriska data analyserades med kvalitativ innehållsanalys samt accountteorin och begreppen normer och normalitet. Analysen visade att det fanns både emotionella barriärer inom förskollärarna som försvårade, men även externa hinder. Förskollärarna kände en känsla av osäkerhet samt värnade om den relation de hade till barnets föräldrar vilket försvårade när de ställdes inför att göra en anmälan. Det visade sig också finnas en stor gråzon kring var gränsen går för när de ska göra en orosanmälan och samtliga förskollärare upplevde en brist på kunskap inom flera områden relaterade till anmälningsplikten. Alla förskollärare hade även begränsad erfarenhet av socialtjänsten och det fanns en övervägande negativ syn på det arbete som socialtjänsten utför efter inkommen anmälan. Det framkom fler faktorer som försvårar en anmälan än som underlättar. De två faktorer som framkom som underlättar för att genomföra en anmälan är faktorer på förskolan som arbetsplats. Förskollärarna kände att arbetslaget skapade en trygghet när de genomförde en anmälan och att det fanns tydliga riktlinjer att följa innebar att själva genomförandet av anmälan inte är svår när de kom till den punkten. / The aim of this study was to highlight the factors that can facilitate or complicate when preschool teachers make a report to the social services about the risk of children being maltreated. This qualitative study was conducted through five interviews with qualified preschool teachers from three municipalities in central Sweden. The empirical data was analysed using the qualitaive content analysis, account theory and norms and normality. The results showed that there are both emotional barriers within preschool teachers’ themselves that complicates, but also external obstacles. The preschool teachers experienced a sense of insecurity and they valued the relationship with the parents of the children, which complicates when making a report. It also appeared to be a great grey area about when to make the decision to and actually file a report. All preschool teachers experienced a lack of knowledge regarding several fields connected to the mandatory reporting. All participants also had a limited experience of the social services and there was a predominantly negative view on the work that the social services performed after they received a report. It appeared to be more factors that complicate the process of making a report, than factors that facilitate. The two facilitating factors were related to their working enviroment in the preschool. The preschool teachers felt that the team they worked with established a sense of comfort when making a report. They also expressed that well defined and easily accessible guidelines about how to file a report helped once they had reached that point.

Titel: Oro hos förskolepersonal vid misstankar om barn som far illa. Syfte: Uppsatsen syftar till att undersöka kunskap, inställning, och erfarenheter som anställd förskolepersonal i Gnosjö kommun har gällande att anmäla misstanke eller kännedom om att barn far illa.   Metod: Den metod som använts är pappersenkäter som skickats ut med post. Anställda på de kommunala förskolor samt en fristående privat förskola i Gnosjö deltog i enkätundersökning. Undersökningen inkluderade både öppna och slutna frågor tillsammans med 3-stegs vinjetter. Resultat: Få orosanmälningar görs av förskolepersonal och kunskapshöjande insatser efterfrågas av förskolepersonalen, trots att majoriteten anger att de har kunskap om orosanmälningar. Förskolepersonalen upplever till viss del bristande stöd av socialtjänsten, men stöd inom personalgruppen. Det finns samband mellan antal yrkesverksamma år och delaktighet i orosanmälningar. Förskolepersonalen beskriver oro för konflikter med föräldrar vid orosanmälan. Dessutom beskrivs att det förekommer att deras rektor hindrar orosanmälningar. Slutsats: Slutsats: Det finns ett behov av de kunskapshöjande insatser som önskas av förskolepersonalen, för att öka kunskap om orosanmälningar från förskolan som det finns en avsaknad av. / Title: Concern among preschool-staff in case of suspicion of children being maltreated Purpose: The thesis aims to investigate knowledge, attitudes, and experiences of preschool-staff in Gnosjö municipality concerning reporting suspicions or knowledge of child maltreatment.  Method: The method used for data collection is questionnaires sent out by post. Employees at the municipal preschools and an independent private preschool in Gnosjö participated in a survey. Questionnaires included both open and closed questions along with 3-step vignettes. Results: Few reports of concern are made by the preschool staff and they request knowledge-raising efforts, despite the majority describing that they have knowledge of reports of concern. The preschool staff experience a lack of support from social services, but experiences support from their staff group. There is correlation between years of work experience and participation in reports of concern. Preschool staff describe fear of conflicts with parents when reporting concern. They also described that their manager could prevent reports of concern. Conclusion: There is a need for the knowledge-raising efforts desired by the preschool staff, to increase knowledge of reports of concern from the preschool, of which there is a lack.

Syftet med detta arbete har varit att undersöka förskole- och skolpersonals upplevelser och erfarenheter av barn som far illa och de omständigheter som leder fram till en orosanmälan. Empirin har samlats in med hjälp av fem semistrukturerade intervjuer och har sedan analyserats med hjälp av rollteori. Resultaten påvisar att personalen är införstådd i det enskilda anmälningsansvar som föreligger utifrån 14 kap. 1 § Socialtjänstlagen (SFS 2001:453), men att personalens förmåga att identifiera oro är såväl individuellt som kontextuellt betingad. Studien belyser också att personal inom skola och förskola anser att den utbildning och det stöd de får gällande orosanmälningar är bristfällig, varför de önskar en bättre samverkan med socialtjänsten. I analysen av det empiriska materialet framkommer att rollkonflikter och rolloklarheter kan uppstå i de fall personalen inte upplever en tydlig ram kring när, och hur, en orosanmälan ska göras. Slutligen belyser studien att samverkan mellan skolor/förskolor och socialtjänsten uppenbart behöver förbättras för att öka personalens anmälningsbenägenhet. / The purpose of this work was to investigate preschool and school staff's experiences of maltreated children and the circumstances that lead to a report of concern. The data was collected using five semi-structured interviews and were then analyzed by using role theory. The results show that the staff are aware of the individual responsibility to report concern that exists based on 14 ch. 1 § of the Social Services Act (SFS 2001:453) and 29 ch. 13 § of the Swedish Education Act (SFS 2010:800), but that the staff's ability to identify concerns is both based on both individual and contextual factors. The study also highlights that staff in schools and preschools consider that the training and support they receive regarding reports of concern is insufficient, which is why they wish for better collaboration with the Social Services. In the analysis of the empirical material, it appears that role conflicts and role ambiguity can arise in cases where the staff do not experience a clear framework for when, and how, a report of concern should be made. Finally, this study highlights that collaboration between school/preschool and the Social Services clearly needs to be improved in order to increase the staff's willingness to report.

<p>Sedan 1996 står biogas för över hälften av den använda fordonsgasen i Sverige. Det blir således allt mer angeläget att framställa biogas. Biogasprojektet Biogas i Brålanda har för avsikt att framställa biogas genom rötning av naturgödsel/stallgödsel och, eller slakterirester.</p><p>Materia från en eller flera rötas för att producerar biogas och efter rötningen återstår ett högkvalitativt gödselmedel, biogödsel. Biogödseln skall användas som gödsel på de till projektet anslutna åkrarna. Uppsatsens huvudfråga är huruvida biogödseln från projektet Biogas i Brålanda får användas som gödsel på de till projektet anslutna åkrarna. Även klassificering av biogödsel, krav på hygienisering och användning på ekologiska åkrar har utretts. Uppsatsens utredning har framförallt rört sig mellan rättsområdena miljörätt och offentligrätt och har behandlat såväl svensk som EG-rättslig lagstiftning.</p><p>Spridning av biogödsel är inte tillstånds- eller anmälningspliktig, men biogödsel får likväl inte spridas hur som helst. Biogödselns klassificering som t.ex. avfall eller farligt avfall samt klassificering av rötningsmaterian påverkar huruvida materialen bl.a. måste hygieniseras innan de får användas.</p><p>Slutligen har uppsatsen utrett huruvida biogödsel som innehåller konventionell gödsel, slakterirester och gödsel från industriell djurhållning får används på ekologiska och KRAV-anslutna åkrar.</p>