No description available.

No description available.

The cement industry accounts for 5-7% of the global emissions of carbon dioxide, where CO2 is mainly emitted during the calcination process. However, CO2 is also absorbed by all concrete products during their lifetime through the process of carbonation. Based on a carbonation calculation model, this project investigated the CO2 uptake by Benders Sverige AB products and landfills.Benders Sverige AB produces mainly paving stones and roof tiles. During the years 2011-2020, more than 56,000 tonnes of CO2 were permanently absorbed by Benders’ products in use. This uptake corresponds to 9% of calcination emissions released during cement production. Roof tiles stand for >77% of the CO2 uptake, which is most likely due to their high surface to volume ratio, which facilitates carbonation. Furthermore, roof tiles are surrounded by air whereas paving stones are mostly carbonated from their topside.It was also investigated how surface treatments affect the carbonation of roof tiles. A phenolphthalein test showed that surface treatments generally reduce carbonation, but since roof tiles are also carbonated from their underside it is possible that even surface treated roof tiles will be fully carbonated during their service life.To calculate the CO2 uptake of a concrete landfill, a hypothetical scenario was set up. The calculations show that there is a big potential in the optimisation of landfills to increase carbonation and therewith decrease the CO2 net emissions of Benders Sverige AB.

“Landsbygden – är området utanför de områden som vi definierar som centralort eller tätorterna.” (Helsingborg stad 2021:12) Historiskt sett har landsbygden, i stora drag, haft en central roll för landets produktion och ekonomi. I takt med en strukturomvandling och en ökad urbanisering har dock detta kommit att förändras och landsbygden tycks ha hamnat i skymundan till förmån för stadens expansion. Därmed har såväl samhälle som planering, enligt många forskare, kommit att se på stad och landsbygd som två till varandra motsatta enheter - en dikotomi. Numera tycks det dock råda vissa motstridigheter vad gäller det dikotoma synsättet. Idag finns ett flertal tongivande röster som hävdar att dikotomin mellan stad och landsbygd är förlegad och måste omprövas. Ofta bottnar dessa idéströmningar i att vårt nutida samhälle, med sina inneboende nätverk, platser och flöden, är alltför komplext för att enkelt kondensera stad och landsbygd till ett motsatspar. Samtidigt, och inte helt frånskilt, grundas kritisk forskning även i resonemang om att staden har blivit planeringens, och stundom även samhällets, norm - en urban norm påstås råda. I förlängningen har denna urbana norm, menar forskningen, lett till en skev territoriell maktordning, ett ojämlikt förhållande mellan stad och landsbygd, inom vilken staden premieras och landsbygden inte sällan går förlorande ur. Föreliggande studie har mot bakgrund av ovan nämna problembild undersökt hur samtida svenska plandokument, genom sin språkliga handling, artikulerat stad respektive landsbygd och vidare relationen dem emellan. Detta har möjliggjorts genom dokumentstudier av olika fall med ett diskursanalytiskt angreppssätt med inriktning mot diskursteori. Syftet med studien har varit att undersöka hur landsbygden artikuleras i samtida svensk planering i dess relation till staden, vilket vidare har syftat till att bidra med relevant förståelse som behövs i samband med planering av landsbygden. Studien har resulterat i en förståelse för att relationen mellan stad och landsbygd i stor utsträckning än idag artikuleras som en dikotomi. Vidare tycks den dikotoma uppdelningen vara det som möjliggör samverkan mellan stad och landsbygd, exempelvis genom att den medger att stad och landsbygd kan kontrastera mot varandra och vidare verka kompletterande. Studien visar även att det inte nödvändigtvis är dikotomin i sig som bidrar till en skev territoriell maktordning, utan sannolikt även bakomliggande planeringsmässiga och samhälleliga ideal, som i sin tur stimulerar en urban norm, som vidare leder till en skev territoriell maktordning mellan stad och landsbygd. Vidare framkommer att staden och urbana strukturer fortsatt är framträdande i kommunernas artikulationer och tycks även prioriteras framför landsbygden och dess intressen. Genom studien framstår det som att kommunernas urbana fokus och prägling av urbant tolkningsföreträde sannolikt beror på den tid vi lever i, där attraktivitet, konkurrenskraft och ekonomisk tillväxt ständigt eftersträvas. Planeringen verkar således vara inlåst i ett system som försätter såväl staden som landsbygden i ett sammanhang som tvingar dem till att utveckla strategier, om än olika, för att uppnå dessa värden. Samtidigt tycks det även finnas vissa öppningar såsom samverkande aspekter i relationen, som i sin tur verkar förutsättas av dikotomin.TVÅ SKILDRINGAR AV LANDSBYGDENJag är uppvuxen på landsbygden i en familj på fyra, på en gård, på en ö i Karlskrona skärgård. Det var en annan tid och mycket, väldigt mycket, har hänt sedan min tid på landsbygden.När jag bodde där ute, på landsbygden, var vi beroende av varandra och de nätverk vi som tillsammans skapade. Vi hjälptes åt och på ön var ingen osynlig - alla var någon och alla behövdes. Livet på landsbygden innebar också en blandning av uppgifter. Själv har jag under min barndom plockat otaliga kilo av både gurkor och jordgubbar och potatisen, ja, när den skördades var jag också med. Mor och far, de hade andra sysslor. Mor gjorde egentligen det mesta på gården. Hon skötte hushåll och arbetade mycket med att ta hand om de djur vi hade, men även med att förädla de råvaror som gården, markerna och ”sjön” gav oss. Min far å andra sidan, han hade andra uppgifter. Egentligen var hans yrke snickare, men han sålde även de grödor vid producerat och den fisk han fångat. Det var så pengar kom in. Det producerade såldes dels till lokala handlare på ön, men också i staun, som far sade och innan bron kom 1939 och förband ön med fastlandet, seglade far dit.Platsen för min uppväxt är dock inte likadan idag. Utvecklingen har satt sin prägel i takt med tjänste- och kunskapssamhällets framfart och åker man tillbaka idag, är det inte var det då var. Idag tycks det inte vara samma sammanhang och ur min synvinkel har stadens sätt att leva på påverkat den delen av landsbygden i grunden och därmed även det mesta av det som utgjorde navet i min uppväxt. De strukturer och sociala sammanhang som då fanns har försvunnit både av tid och bestämmelser. Naturen är dessutom svårare att leva av. Idag är man som individ där ute än mer beroende av staden, men nu på ett helt annat sätt än då. Platsen där jag växte upp förutsätter numera helt enkelt ett annat sätt att leva på.Julias pappaKarlskrona, maj 2022För

Under 1960- och 70-talen genomfördes Miljonprogrammet i Sverige, ett ambitiöst byggprojekt som syftade till att skapa en miljon nya bostäder på tio år. Dessa bostadsområden byggdes snabbt och med fokus på att lösa den akuta bostadsbristen. Trots de goda intentionerna har många av dessa områden, som Kungsmarken, senare drabbats av segregaƟ on och sociala utmaningar. Bristande integration och socioekonomiska skillnader har lett till att dessa områden ofta upplevs som isolerade från resten av samhället. Detta projekt kommer att undersöka stadsplaneringsstrategier för att främja integration i segregerade bostadsområden, med Kungsmarken som fallstudie. Genom att studera tidigare framgångsrika projekt i Alby och Rosengård kommer effektiva metoder att identifieras och anpassas för Kungsmarken. Projektet kommer att presentera konkreta åtgärder för att främja integration. Målet är att utveckla en inkluderande stadsplanering som minskar segregation och främjar en mer integrerad samhällsutveckling.

No description available.

No description available.

Syftet i denna studie är att jämföra och undersöka hur boendepersonal, socialsekreterare och lä­rare bemöter ensamkommande barn (14-18 år) och hur aktörernas samverkan fungerar. Förfat­tarna i studien använde sig av en vinjett- och fokusgruppsintervju där de tre aktörerna var för sig fick tillsammans med sina kollegor diskutera vinjetten och några frågor. Slutsatserna i stu­dien visade bland annat att alla aktörerna växlar mellan humanistiskt och naturvetenskapligt syn­sätt. Dessa synsätt använder de oftast i liknande situationer, men ibland förekommer synsät­ten i olika situationer. De tre aktörerna använde även alla det salutogena förhållningssättet, men de visar det på olika sätt i mötet med ungdomen. Samverkan kan förbättras, men aktörerna upp­levde att den fungerar bra i det stora hela. Förbättringsområden boendepersonal och lärare nämnde är att de kan bli ännu bättre på att hålla sig inom sina ramar för sin yrkesprofession och inte överträda varandras gränser. Boendepersonalen kan också bli bättre på att uppdatera dokumentat­ionen mer regelbundet och höra av sig snabbare till socialsekreterarna. Med andra ord råder det mer domänkonsensus än domänkonflikt mellan de tre aktörerna i deras samverkan.

Patient advocacy implies taking action on someone else’s behalf, and has been described as a key element of nurses’ professional care. In the perioperative setting, it involves not only critical decision making, but also all the small things that the nurses do for the sake of the patients during their working day. Since previous research on the advocacy role of a registered nurse anesthetist (RNA) is sparse, and has not been conducted in a Swedish context, this thesis was intended to contribute to a greater understanding of advocacy in the perioperative context. The overall aim was therefore to explore the characteristics and consequences of perioperative patient advocacy (Study I), and to describe RNAs’ views of advocacy in anesthetic nursing through interviews (Study II), a questionnaire (Study III), and observations (Study IV). The synthesis of the characteristics and consequences of perioperative patient advocacy was interpreted in this thesis as the RNAs having the patient’s best interests at heart, in that they (1) had control of the situation, (2) preserved human values, and finally (3) were emotionally affected, as the results from the four studies suggested this as the core of perioperative patient advocacy. Perioperative patient advocacy is not always perceived as easy. In praxis, it is linked to the code of ethics outlined by the International Council of Nurses, which states that all registered nurses, regardless of their working context, shall respect human rights, promote health, prevent illness, and ensure that the individual receives accurate and sufficient information. This thesis elaborates on how this is done by describing how RNAs exert perioperative patient advocacy and how they interact in order to facilitate the best possible care for the patient. The results deepen the understanding of perioperative patient advocacy from the RNA’s perspective and contribute to a new insight in the RNA’s professional role.

No description available.