<p>Uppsatsen handlar om barn- och fritidsprogrammet och beskriver hur utbildningen vuxit fram i Norrköping. Det övergripande syftet är att synliggöra olika utvecklingstendenser i barn- och fritidsprogrammets historia samt beskriva hur utbildningen påverkats av olika samhällsfaktorer. I uppsatsen redogörs också för några gemensamma drag som återfinns under de olika epokerna samt hur synen på kunskap och lärande varierat under utbildningens framväxt. I en kort historik beskrivs de olika utbildningar ur vilka utbildningen har växt fram. Därefter ges en sammanfattning av forskning som bedrivits på barn- och fritidsprogrammet samt en redogörelse för några relevanta kunskapsfilosofier och teorier kring synen på lärande.</p><p>Studien har en kvalitativ ansats och är hermeneutiskt inspirerad. Två f.d. skolledares berättelser ligger till grund för studien och kvalitativa intervjuer har genomförts med lärare, elever, barnskötare och nuvarande skolledare. Bilden har kompletterats ytterligare genom studier av de olika epokernas styrdokument.</p><p>Utgångspunkten för denna studie är att utbildning formas och förändras beroende på samhällets villkor. Det har i hög grad gällt för de utbildningar i vilka barn- och fritidsprogram har sina rötter. Konjunktursvängningar och förhållanden på arbetsmarknaden har lämnat avtryck i utbildningens historia. I studiens resultat framkommer vissa ”kritiska perioder” under utbildningens framväxt. Med ”kritiska perioder” avses i detta sammanhang perioder då utbildningen varit föremål för debatt och förändrats i någon riktning.</p><p>I uppsatsen beskrivs vissa centrala områden och spänningsfält. Ett sådant är den arbetsplatsförlagda utbildningen (APU) som haft en central roll under utbildningens hela historia. Ett annat område som diskuterats under alla perioderna är spänningsfältet omsorg - pedagogik. Utvecklingen inom barn- och fritidsprogrammet har gått från ett vård- och omsorgsinriktat till ett pedagogiskt förhållningssätt. Synen på kunskap och lärande har varierat under åren. Tidigt började man med ett problembaserat lärande och idag går utvecklingen mot ett allt mer tematiskt, ämnesövergripande och elevaktivt arbetssätt.</p><p>Den nya gymnasiereformen, GY 09, beräknas vara klar 2009 och de elever som påbörjar sin gymnasieutbildning året därpå kommer att omfattas av den nya reformen. I väntan på GY 09 är det lokala utvecklingsarbetet på barn- och fritidsprogrammet i full gång. Syftet är att skapa ett tydligt program som stärker det egna lärandet och väl förbereder eleven för det framtida samhället.</p>

Uppsatsen handlar om barn- och fritidsprogrammet och beskriver hur utbildningen vuxit fram i Norrköping. Det övergripande syftet är att synliggöra olika utvecklingstendenser i utbildningens framväxt och att beskriva de ”kritiska perioder” som finns i utbildningens historia. Med ” kritiska perioder” avses i detta sammanhang perioder som inneburit att utbildningen diskuterats och förändrats. I en kort historik redogörs för de olika utbildningar ur vilka utbildningen växt fram. Därefter ges en sammanfattning av forskning som bedrivits på barn- och fritidsprogrammet samt en redogörelse för några kunskapsfilosofier och teorier kring synen på lärande. Studien har en kvalitativ ansats och är hermeneutiskt inspirerad. Två f.d. skolledares berättelse ligger till grund för studien och kvalitativa intervjuer har genomförts med lärare, elever, barnskötare och nuvarande skolledare. Utgångspunkten för denna studie är att utbildning formas och förändras beroende på samhällets villkor. Det har i hög grad gällt för de utbildningar i vilka barn- och fritidsprogram har sina rötter. Konjunktursvängningar och förhållandet på arbetsmarknaden har lämnat avtryck i utbildningen historia. I uppsatsen beskrivs den tradition ur vilken utbildningen växt fram och vissa centrala områden och spänningsfält lyfts fram. Ett sådant är den arbetsplatsförlagda delen av utbildningen som haft en central roll under utbildningens hela historia. Ett annat område som diskuterats under alla perioderna är spänningsfältet omsorg - pedagogik. Utvecklingen inom barn- och fritidsprogrammet har gått från ett vård- och omsorgsinriktat till ett pedagogiskt förhållningssätt. Synen på kunskap och lärande har varierat under åren. Under senare år har elevgruppens heterogenitet ökat och för att möta elevernas behov har lärarna utvecklat sitt förhållningssätt och sina metoder. Utbildningen har under de flesta perioderna präglats av ett progressivt synsätt och idag kännetecknas programmet av ett elevaktivt och undersökande arbetssätt. I väntan på GY09 pågår ett intensivt utvecklingsarbete på lokal nivå. I studiens resultat framkommer vissa områden som är viktiga att utveckla i syfte att stärka programmets innehåll och öka dess kvalitet.

Sammanfattning Denna studie har i syfte att öka förståelsen för elevers sätt att se på lärandet i en praktisk miljö, vilket innefattar skolans karaktärsämnesundervisning samt den arbetsplatsförlagda delen av utbildningen. Vi ville undersöka vilka skillnader elever upplever att det finns mellan skolförlagd och arbetsplatsförlagd karaktärsämnesundervisning. Vi ville förstå hur elever upplever den praktiska undervisningen på arbetsplatser och i skolan eftersom vi anser att detta kan inverka på vårt fortsatta arbete inom gymnasieskolan. Dessutom anser vi att debatten i media om den gymnasiala yrkesförberedande utbildningen ger en onyanserad bild av möjligheterna med utbildningsformen. Vi ville om möjligt nyansera denna bild med hjälp av resultatet av denna studie. De två gymnasieprogrammen där studien utförts är Hotell- och Restaurangprogrammet samt Industriprogrammet. Våra teoretiska utgångspunkter är Jean Lave och Etienne Wengers teori om situerat lärande samt Per Erik Ellströms teori om lärande i ett kognitivt respektive kontextuellt perspektiv. Studien baseras framförallt på intervjuer av kvalitativ karaktär som har utförts med elever och lärare. För att ytterligare öka vår förståelse har vi utfört deltagande observationer på en skola samt en praktikplats. Resultatet av vår studie pekar på att det finns flera alternativ för att förändra den nuvarande yrkesförberedande utbildningen för att höja kvaliteten.

Med utgångspunkt från Fordonsprogrammet, inriktning Transport, diskuteras i denna studie olika aspekter runt dokumentation - rörande elevers APU. Hur utförs dokumentationen idag, vad dokumenteras samt för vem är dokumentationen egentligen till för? Genom studien växer tre tydliga och bakomliggande aspekter eller dimensioner fram att ta hänsyn till vid val av dokumentationssystem. Sist i studien föreslås dessutom en dokumentationsmodell som innefattar alla tre dimensionerna: elevrättsligt, pedagogiskt och samhälleligt.

Uppsatsen handlar om barn- och fritidsprogrammet och beskriver hur utbildningen vuxit fram i Norrköping. Det övergripande syftet är att synliggöra olika utvecklingstendenser i barn- och fritidsprogrammets historia samt beskriva hur utbildningen påverkats av olika samhällsfaktorer. I uppsatsen redogörs också för några gemensamma drag som återfinns under de olika epokerna samt hur synen på kunskap och lärande varierat under utbildningens framväxt. I en kort historik beskrivs de olika utbildningar ur vilka utbildningen har växt fram. Därefter ges en sammanfattning av forskning som bedrivits på barn- och fritidsprogrammet samt en redogörelse för några relevanta kunskapsfilosofier och teorier kring synen på lärande. Studien har en kvalitativ ansats och är hermeneutiskt inspirerad. Två f.d. skolledares berättelser ligger till grund för studien och kvalitativa intervjuer har genomförts med lärare, elever, barnskötare och nuvarande skolledare. Bilden har kompletterats ytterligare genom studier av de olika epokernas styrdokument. Utgångspunkten för denna studie är att utbildning formas och förändras beroende på samhällets villkor. Det har i hög grad gällt för de utbildningar i vilka barn- och fritidsprogram har sina rötter. Konjunktursvängningar och förhållanden på arbetsmarknaden har lämnat avtryck i utbildningens historia. I studiens resultat framkommer vissa ”kritiska perioder” under utbildningens framväxt. Med ”kritiska perioder” avses i detta sammanhang perioder då utbildningen varit föremål för debatt och förändrats i någon riktning. I uppsatsen beskrivs vissa centrala områden och spänningsfält. Ett sådant är den arbetsplatsförlagda utbildningen (APU) som haft en central roll under utbildningens hela historia. Ett annat område som diskuterats under alla perioderna är spänningsfältet omsorg - pedagogik. Utvecklingen inom barn- och fritidsprogrammet har gått från ett vård- och omsorgsinriktat till ett pedagogiskt förhållningssätt. Synen på kunskap och lärande har varierat under åren. Tidigt började man med ett problembaserat lärande och idag går utvecklingen mot ett allt mer tematiskt, ämnesövergripande och elevaktivt arbetssätt. Den nya gymnasiereformen, GY 09, beräknas vara klar 2009 och de elever som påbörjar sin gymnasieutbildning året därpå kommer att omfattas av den nya reformen. I väntan på GY 09 är det lokala utvecklingsarbetet på barn- och fritidsprogrammet i full gång. Syftet är att skapa ett tydligt program som stärker det egna lärandet och väl förbereder eleven för det framtida samhället.

Syftet med studien var att undersöka och analysera vilka förväntningar skolans företrädare har på APU och vad närlingslivets företrädare erbjuder eleverna under APU-perioden. Studien belyste bl a samarbetet mellan skola och näringslivet, närlingslivets organisering och dess synsätt av APU. Studien har genomförts enligt en kombination av kvalitativ och kvantitativ metod via enkäter och intervjuer av skolpersonal och personal vid de företag där elever ur Parkskolans Industriprogram utfört sin arbetsplatsförlagda utbildning under 2010 - 2011. Studiens resultat visade att skolans förväntningar i stort uppfylls, 57 % av de tillfrågade anser att samarbetet fungerar bra eller mycket bra, organiseringen av APU varierar från dagsschema till total avsaknad av organisering. Synsättet på APU varierar beroende på vilken personalkategori personen tillhör. Avsaknaden på handledarutbildning var stor bland handledarna och näringslivets kunskaper om skolans ämnesplaner är knappa.

Problemområdet för denna studie grundas i statistik som visar på att en betydande del av elever som har avslutat studier vid en yrkesförberedande gymnasieprogram upplever att utbildningen på ett bristande vis förberedde dem för yrket. Syftet med studien är att undersöka faktorer som påverkar elevers yrkeskompetenser vid yrkesförberedande gymnasieprogram. Som exempel för yrkesförberedande gymnasieutbildningar utgör i studien vård och omsorgsprogrammet och fordons- och transportprogrammet. Genom en sammanställning av vetenskapliga studier, statliga utredningar, myndighetsdirektiv samt offentlig statistik besvaras studiens undersökningsområde genom en litteraturstudie. De anlagda teorierna förklarar individers val, skolorganisationens roll samt gruppmentalitets betydelse för elevers kunskapssyn. Resultatet och slutdiskussionen av studien visar dels på den arbetsplatsförlagda utbildningens vikt för utvecklandet av yrkeskompetens, men ger även en fingervisning av vikten att förankra relevansen av de akademiska ämnena vid vissa yrkesförberedande utbildningar.

Syftet med arbetet är att undersöka om eleverna när de började årskurs 1 hade en tydlig förväntning om inriktningen på sin arbetsplatsförlagda utbildning, APU, om de tänkte att de kunde välja APU mer fritt och om de övervägt att avbryta sina studier på grund av missnöje med inriktningen. Arbetet ger en översikt av tidigare forskning kring APU och Omvårdnadsprogrammet (OP). Med hjälp av enkätundersökning tillfrågades 32 elever på OP. Enkäten består av strukturerade frågor med ett flertal öppna frågor. Resultatet visar att mindre än hälften av eleverna hade en tydlig förväntning på vilken inriktning de skulle vilja göra APU inom. 67 % trodde att valfriheten skulle vara större. 17 % av de elever som inte fick göra APU inom den inriktning de tänkt sig har funderat på att avbryta sina studier.

För att på ett bra sätt förbereda elever för en övergång från skola till arbetsliv ska samhällets snabba utveckling och förändring också speglas inom skolans värld. Merparten av de svenska ungdomarna går idag en gymnasieutbildning, innan de kommer i kontakt med arbetsmarknaden utanför skolan. Syftet med detta arbete är att ge en bild av hur skola och företag kan samarbeta kring APU, den arbetsplatsförlagda utbildningen, som ska förbereda ungdomarnas möte med arbetslivet. Att ur ett arbetsplatsperspektiv förmedla intryck av APU som en fruktbar länk mellan skola och arbetsliv.APU är ett instrument för gymnasieskolan att bygga broar till arbetsmarknaden. Tidigare forskares syn på utbildning och kunskap har gett mig en bild av hur olika komponenter kan påverka den arbetsplatsförlagda utbildningen. Genom att lyfta fram de olika aktörernas förhållningssätt får jag en palett där delarna på olika sätt kan dominera intrycket av APU. Skolan och lärarna, eleverna, företaget och handledarna bidrar på olika sätt till att färgsätta och ge mening med APU-perioden. Över lång tid har jag genom enkäter och i intervjuer fångat upp hur lärare, elever och handledare ser på sina förväntningar inför APU. Genom denna studie vill jag belysa hur några olika elevgrupper ser på betydelsen av förberedelser inför en APU.Resultaten visar att eleverna sällan på egen hand förbereder sin APU. Ansvaret vilar därför tungt på lärarna att förmedla en adekvat bild av vad som kommer att möta eleverna ute på en arbetsplats utanför skolans värld. Handledarna och de mottagande företagen kan underlätta den här processen. Öppenhet och kreativitet i dialog kring förväntningar är viktiga hörnstenar för såväl elever som lärare och handledare för att APU-perioderna ska bli givande för alla berörda parter.

Som en av Sveriges snabbast växande näringar lockar turismen många ungdomar till arbete samtidigt som efterfrågan på kunnig och servicemedveten personal ökar. För gymnasieskolan gäller därför att satsa på utbildning inom turism. Med kursplanrevideringen 2000 fick ämnet turism utrymme inom Handelsprogrammet (HP). Turism finns även på program för Hotell & Restaurang (HR), Barn & Fritid, Naturbruk samt på olika specialutformade Turistgymnasier. Kunskap om turism är gångbara i andra sammanhang eftersom ämnet är tvärvetenskapligt. Det innehåller service, media, kommunikation, språk, psykologi/beteendevetenskap, ekonomi, marknadsföring, geografi, kulturhistoria, IT samt ren yrkeskunskap. Mitt examensarbete besvarar frågan hur turism uppfattas av de elever som studerar ämnet vid Turistgymnasiet på Tjörn. Arbetet är ”en produkt av sin tid” och färgat av den aktuella kursplanen och de förändringar som är aktuella. Nationella program har ibland svårt att genomföra alla utlovade turismkurser, då bara ett fåtal elever väljer inriktning turism på Handelsprogrammet (HP) och på Hotell och Restaurang (HR) erbjuds vanligen endast grundkursen Turism 50 p. Regeringens utredare Anita Ferm har i sitt uppdrag Gymnasieskolan i en ny tid − förslag och bedömningar SOU 2008:27 föreslagit att ämnet turism och områden som hotell, konferens, event, upplevelseindustri, resebyråer, turistbyråer, resor och guidning blir ett eget nationellt program för Hotell och Turism. Detta stärker dessa ämnen som lite levt i skym undan för de dominerande delarna Restaurang på HR och Handel och Administration på HP. Samtidigt hotas Turistgymnasierna då de specialutformade programmen försvinner enligt förslaget. Med ökad konkurrens blir tryck på turismbranschens företag att ta emot elever på kursrelaterad APU inom turism allt större. Den restaurangkunskap och erfarenhet många elever idag får där av gästbemötande och servicesituationer riskerar att utebli eftersom de kunskaperna ligger på ett annat program. Stora skolor kan samordna. Men för små skolor blir det svårare att hävda behovet av investeringar i ett restaurangkök. Troligen väljs den billigare varianten. Elevpengen skiljer idag avsevärt mellan en elev som läser Hotell på HR och som läser Turism på HP. Särskilt om APU:n skall kunna kvalitetssäkras och turismkurserna få ett så praktiskt innehåll som möjligt är det viktigt med tillräckliga ekonomiska medel. För att besvara min huvudfråga hur turismelever ser på sitt ämne har jag genomfört 8 intervjuer med elever vid Turistgymnasiet på Tjörn. Till bakgrund har jag använt mig av turismlitteratur, statistik, artiklar, rapporter och kursplaner. En sammanfattning av resultatet i form av en SWOT-analys finns i arbetet. Kort kan sägas att många elever tycker att undervisningen är relativt praktisk samt att de själva får lära sig samarbeta och ta mycket ansvar inte minst i olika skarpa projekt. Reseledare och aktivitetsledare är yrken som många av eleverna hoppas på – därför är reseledarkunskapen jämte APU:n den mest uppskattade delen av utbildningen. Också den ekotrend och det hållbarhetstänk som i sin mest renodlade form kallas ekoturism tycker de är viktig för framtiden