Min konsert ställdes in en gång på grund av Coronapandemin. Jag kom att revidera innehållet under tiden som följde.Konserten kom istället att till större del baseras på ett album jag arbetat med få en tematisk anknytning till Coronakrisen; särskilt att jag och mitt barn drabbades då min sambo insjuknade i ett utdraget och fortfarande pågående förlopp av debiliterande sjukdom. Ur konsertprogrammet: "Det kommande albumet är inspelat under pågående pandemi och Coronakrisens humanitära konsekvenser har varit ett tungt graviterande centrum i den personligt konstnärliga processen”. Ett konstverk behöver inget ytterligare egentligt mål, min syn på konst och musik är i denna betydelse absolut. Jag arbetar utifrån en längtan efter att ett verk ska äga rum i sin egen rätt. Men min examenskonsert som process är ett av de mer sällsynta tillfällen då jag haft som ytterligare syfte att även kommunicera musikens ontogenetiska habitat, den inre metaberättelse som omgärdat mitt konstnärliga arbete. Det har slagit mig under arbetets gång att min konst ofta är ett sätt att hantera sorg, att med Camus termer skapa en inre mening och känsla av agens där ingen reciprocitet finns att hämta. / Jag har gjort ett stilanalysarbete om Ingebjørg Liestøl (1900 - 1996), en sångerska och traditionsbärare från Åseral, Agder i Norge.  Ett utvidgat, sammansatt– litterärt-musikaliskt perspektiv på folklig sång kom att bli viktigt för mitt arbete. Att skifta fokus från musikalisk meter, perioder och indelningar till själva texten, versfötterna och de tal-lika betoningarnas samspel med melodiken ser jag som nödvändigt för att närma sig den här och liknande sångtraditioner.  Ingebjørgs musikaliska stil och tradition framstår för mig som en resilient legering av äldre och modernare element.  Hennes repertoar är en blandning av nytt och gammalt – väckelsesånger, stäv och ballader, både hennes tradition som helhet och hennes personliga stil som konstnär präglas av detta förhållande.  Jag upplever ett arkaiskt djup i hennes sång, detta är både något subtilt jag upplever som speciellt för henne som uttövare, samt viktiga drag hos hennes sångtradition som helhet: Tonaliteten, förhållandet mellan textbehandling och rytmik, asymmetri, bruk av allitteration och ekonomisk språkdräkt. Den känslomässigt investerade men icke teatrala gestaltningen som inte skriver en på näsan men äger rum i en sjungen poesi som flödar ur existentiell svärta.  Matter-of-fact som en isländsk saga.

Many recent studies confirm that the fantasy genre is based on ancient myths. Contemporary authors of fiction create new versions of myths, often using ancient “natural” and cultural symbols. Neil Gaiman is one of these tellers of modern myth. His works offer multiple possibilities for interpretation of well-known stories, reworked in a new way and filled with new layers of significance. Using Jungian archetypes as a prism for the analysis, this essay focuses on the possibility to relate the motif of the Triple Goddess, a triad of magical or divine female figures, present in many of the Western Europe mythologies, to female characters from Neil Gaiman’s Snow, Glass, Apples and The Ocean at the End of the Lane. Through a close reading of selected passages of the text, this essay exemplifies how Neil Gaiman uses archaic symbols and the motif of the Triple Goddess to connect his audience to the collective unconscious via manifestations of the anima archetype, one of many aspects of the collective unconscious. / Flera nutida studier slår fast att fantasigenren har sitt ursprung i gamla myter. Samtida författare i genren skapar nya myter och använder ofta symboler från gamla kulturer och naturfenomen. En av dessa författare är Neil Gaiman, en förmedlare av moderna myter. Välkända berättelser och historier får ett nytt liv genom hans kreativa stil och fantasi, fyllda med nya betydelser och tolkas ur många olika synvinklar. Genom användningen av Jungianska arketyper som en analytisk metod, fokuserar denna uppsatsen på att koppla den Tredelade gudinnan med kvinnliga karaktärer i Neil Gaimans Snow, Glass, Apples och The Ocean at the End of the Lane. Den Tredelade gudinnan är förknippad med en triad av magiska och gudomliga kvinnliga figurer, närvarande i flera västeuropeiska mytologier. Genom när läsning av särskilda avsnitt i texten, exemplifieras hur Gaiman använder arkaiska symboler för att koppla läsaren till det kollektiva omedvetna. Dessutom tydliggörs likheten mellan den Tredelade gudinnans personifikation och manifestationer av arketypen anima, som en av flera aspekter av det kollektiva omedvetna.