Dialektutjämning är fenomenet där dialekter försvagas och blir mer lika sina respektive standardspråk. Vanligtvis förekommer traditionella dialekter hos äldre individer på landsbygden. I denna uppsats undersöks tre generationer manliga gotlänningars språkliga varieteter, med fokus på den äldsta informantens varietet. Syftet med undersökningen är att se vilka skillnader och likheter som finns mellan de tre individernas varietet: vilka dialektala drag som har förts vidare från generation till generation och vilka gotländska drag som håller på att försvagas. Materialet består av transkriberade intervjuer varifrån dialektala varianter har excerperats, samt informanternas svar på attitydfrågor om den gotländska dialekten. Analysmetoden bygger på tidigare forskning inom sociodialektologi och utförs genom jämförande av informanternas varieteter som diskuteras med informanternas svar på attitydfrågorna i åtanke. Resultatet visar att det finns en stadig skillnad mellan informanternas varieteter som tyder på en dialektutjämning från generation till generation. Slutsatsen är att drag som inte har kategoriskt bruk i den äldsta generationen har större chans att försvinna i nedstigande generationer.