Like reading a book, stories told orally or acted out auditory invite subjective co-construction of narrative events through imagination. While an interesting characteristic, audio-based, fictive storytelling is not well explored in HCI. Eavesdropper is a prototype system for Mixed Reality Audionarrative, the stage being a miniature house and the actors residing in a spatialized, virtual, audio world. This work accounts for development and evaluation of some contextually unconventional, properties of one current iteration of the system, aimed at facilitating an exploratory mindset: sections of the narrative unfolding in parallel, controlled by parameters the user is only partially aware of. Through qualitative evaluation with users, I report on how these properties affected the way a story world was experienced, explored and interpreted. The findings, coupled with reflections on the design choices made, are then synthesized to a set of design sensitivities meant to inform and spur discussion and further inquiry into similar systems exploring audio as the primary mean for conveying narrative. / En historia som berättas muntligt, eller drama som ageras ut med rösten (t.ex. radioteater), låter lyssnaren subjektivt konstruera händelser som bilder i den egna fantasin. Det här är en intressant egenskap hos ljudbaserat berättande men inte särskilt utforskat inom Människa-datorinteraktion. Speciellt inte vad gäller fiktiva berättelser för ett underhållningssyfte. Eavesdropper är ett experimentellt, Mixed Reality-system där det dramatiska berättandet har sin hemvist i den virtuella sfären men kontrolleras genom positionering i det fysiska rummet. I den aktuella iterationen är den fysiska platsen ett fullt inrett modellhus i liten skala som agerar scen åt skådespelarnas röster. I den här uppsatsen beskriver jag utvecklings- och utvärderingsarbetet med den aktuella iterationen där särskilt fokus lagts på några berättartekniskt och designmässigt icke-konventionella egenskaper: Användaren uppmuntras att subjektivt utforska berättelsevärlden och dramats olika trådar löper parallellt i realtid utan synbar logik. Genom kvalitativa utvärderingsmetoder så undersöker jag hur dessa egenskaper påverkar hur användare upplever, utforskar och tolkar berättelsevärlden. Resultaten tillsammans med reflektion över designprocessen ligger slutligen till grund för en uppsättning mjuka riktlinjer vilka är menade att användas för att orientera framtida diskussioner om, eller experiment med, liknade system där ljudmedia är huvudsaklig bärare av dramatiskt berättande