I Sverige finns det idag cirka 86 000 inventerade områden som är eller misstänks vara förorenade. Ett förorenat område kan ha en skadlig effekt på människor, djur och miljö vid exponering av föroreningarna. Områden som är förorenade kan därför behöva behandlas för att lokalt förbättra markkvalitén och för att minska risker. Ett problem som börjat uppmärksammas i branschen är att saneringar av mark också kan leda till betydande negativa konsekvenser som till exempel utsläpp av växthusgaser och nyttjande av fossila resurser. Bland annat riskeras det svenska miljömålet ”Begränsad klimatpåverkan” att inte uppnås om ingenting förändras. Den vanligaste metoden för att efterbehandla ett förorenat område i Sverige är genom schaktsanering. Studiens syfte var att undersöka klimatpåverkan och resurshanteringen från schaktsanering genom att göra en livscykelanalys på metoden. Metodens klimatpåverkan jämfördes också med andra saneringsmetoder. Resultaten visade att för schaktsanering bidrog transport och deponiarbetet till den största klimatpåverkan och resursanvändningen. Genom minskade transportavstånd, användning av fordon med lägre energiåtgång per transportarbete eller utbyte mot mer förnyelsebara drivmedel sågs miljöpåverkan minska. Deponering av massor sågs dessutom vara energikrävande, varpå incitament för att återvinna och återanvända massor i högre utsträckning än vad det görs idag efterfrågas. I jämförelse med andra saneringsmetoder sågs biokol vara den metod som gav upphov till en relativt liten klimatpåverkan. Dessutom medförde biokol en mer resurseffektiv avfallshantering i och med minskad deponering av jord, organiskt avfall och uttag av jungfruliga råvaror för återfyllnad. / In Sweden, there are currently approximately 86,000 inventoried sites that are identified as being contaminated. A contaminated site can have a harmful effect on humans, animals and the environment when exposed to the contaminants. Contaminated areas may therefore need to be remediated to locally improve soil quality and to reduce risks. A problem that has been noticed in the industry is that remediation of land can also lead to significant negative environmental consequences, such as the release of greenhouse gases and the use of fossil resources. For example, the Swedish environmental quality objective "Reduced climate impact" might not be achieved unless there are improvements. The most common method to remediate a contaminated site in Sweden is through “dig and dump”. The purpose of this study was to investigate the climate impact and resource usage from “dig and dump” by performing a life cycle assessment of this most common remediation method. The climate impact of the method was also compared with other remediation methods. The results showed that for “dig and dump”, transports and landfill of the soil contributed to the greatest climate impact and resource use. Through reduced transport distances, use of vehicles with lower energy consumption or exchange for more renewable fuels, the environmental impact was reduced. Landfilling of excavated soil was also energy demanding, and incentives to recycle and reuse soil to a greater extent than is done today are preferred. In comparison with other remediation methods, biochar was a method that caused a relatively small climate impact. In addition, biochar led to a more resource-efficient waste management through reduced disposal of soil, organic waste, and extraction of virgin raw materials for refilling.

Studien syftar till att undersöka energi-, vatten- och kemikaliåtgång inom processerna blekning och färgning för nyproduktionsimiterande remake respektive nyproduktion. Genom att undersöka det kan en diskussion föras om huruvida nyproduktionsimiterande remake är ett möjligt alternativ för textilindustrin att hantera dess miljöproblem och textilavfall. Genom att testa att bleka, färga och mäta utvalda parametrar har vi i en labbmiljö skapat en testbild av hur en möjlig process skulle kunna se ut. Genom användning av Higg-Index har vi sedan kunnat få fram en indikation på hur hög resursåtgången skulle kunna vara på industriell nivå med konventionella och resurssparande metoder. Resultatet visar att om målet är att färga om till en så mörk färg som möjligt så skall remakeprodukten inte blekas i förväg. Resultaten gav även en indikation på hur många blekningar som skulle behöva göras i labbmiljö för att få ett helt vitt prov. Detta gav en indikation på hur hög energi-, vatten- och kemikaliåtgång skulle varit beroende på önskat resultat. Detta examensarbete har som mål att uppmuntra kritisk diskussion av remake samt ligga till grund för vidare forskning inom området. Detta för att på sikt bidra med lösningar som kan få textilindustrin att bli mer cirkulär. / The study aims to investigate the consumption of energy, water, and chemicals in the bleaching and dyeing processes for new-production imitating remakes versus new production. By examining this, a discussion can be initiated on whether new-production imitating remakes are a viable alternative for the textile industry to address its environmental issues and textile waste. By testing bleaching, dyeing, and measuring selected parameters in a lab environment, we have created a test representation of how a potential process could work. Using the Higg-Index, we have then been able to get an indication of how high the resource consumption would be at an industrial level with conventional and resource-saving methods. The results show that if the goal is to re-dye to the darkest color possible, the remake product should not be pre-bleached. The results also provided an indication of how many bleaching cycles would need to be done in a lab environment to achieve a completely white sample. This gave an indication of what the energy, water, and chemical consumption would be depending on the desired outcome. This thesis aims to encourage discussion of remakes and serve as a foundation for further research in the area, ultimately contributing to solutions that can make the textile industry more circular.