Studiens syfte är att undersöka hur förskollärare beskriver barn i behov av särskilt stöd, hur särskilt stöd utformas och vilka stöd som utformas för att alla barn ska ges bästa möjlighet till utveckling samt vilken betydelse förskollärares kompetens och erfarenheter har i arbetet med särskilt stöd. Studien syftar även till att problematisera dessa aspekter i relation till inkludering. Studiens teoretiska utgångspunkt är ett kompensatoriskt och ett kritiskt perspektiv. För att besvara studiens syfte genomfördes kvalitativa intervjuer med sex förskollärare. Av resultatet framkommer att en övervägande del av förskollärarna beskriver barn i behov av stöd utifrån egenskaper och beteenden hos barnet medan de andra relaterar barns behov av stöd främst till omständigheter runt om barnet. Det framkommer även en bild av att det främst är pojkar som anses vara i behov av stöd. Resultatet visar att arbetssätt för att utforma särskilt stöd samt för att tillämpa särskilt stöd i utbildningen varierar mellan förskolor. Det framgår att förskollärarna har bred kunskap inom arbetet med särskilt stöd, men att de efterfrågar ytterligare utbildning inom området för att bättre kunna tillgodose barns behov. Resultatet visar även att det finns en strävan efter att skapa förutsättningar för inkludering genom de arbetssätt som förskollärarna beskriver, men att förskollärarnas syn på kriterier och utmaningar för en inkluderande förskola skiljer sig åt.

Syftet med den här studien var att belysa hur förskollärare beskriver sitt arbete medhandlingsplaner och det stöd de får i arbetet med att stödja barn i behov av särskilt stöd.Personalen på förskolorna i vår studie har valt att kalla dokument med åtgärder förhandlingsplaner. Teoretiska utgångspunkter är det kategoriska perspektivet och det relationellaperspektivet. Vi intervjuade fyra förskollärare och har genom resultatet kunnat urskilja bådateoretiska perspektiven. Resultatet av denna studie visar på hur ett arbete med handlingsplanerstartar med uppmärksammande av behov. Hur pedagoger utreder dessa behov, utarbetar enhandlingsplan och därefter implementerar åtgärder i den dagliga verksamheten och följer uppdessa åtgärder. Förskollärarna beskrev att de har ett bra stöd av rektor och specialpedagogersom gav stöd både till pedagogerna och barnen. Däremot skiljde det sig mellan förskolorna hurdetta stöd gavs och hur arbetet organiserades. Resultatet tyder på att dessa dokument är en aktivdel i verksamheten och används vid behov i studiens förskolor. Denna studie visar på att arbetetmed handlingsplaner och annat specialpedagogiskt stöd ingår i förskolornas arbete. Det kräveratt arbetslaget samt förskolläraren arbetar gemensamt med att uppmärksamma behov och medde åtgärder handlingsplanen innehåller.

Studiens syfte har varit att undersöka vilka diskurser som framträder i lärares syn på kategoriseringen barn i behov av särskilt stöd, från tre olika skolformer. Detta genom att undersöka likheter och skillnader i beskrivningarna av barn i behov av särskilt stöd, samt lyfta synen på normalitet och avvikelse ur ett maktperspektiv. Data genererades genom intervjuer med lärare från förskolan, grundskolan och grundsärskolan med hjälp av frågor rörande normalitet, avvikelse, kategoriseringens innebörd samt dess funktion. Resultatet analyserades utifrån Foucaults maktteori och följande styrtekniker applicerades i analysen: disciplinär makt, pastoral makt samt governmentality. Vi kunde urskilja tio olika diskurser inom de tre skolformerna. Resultatet visar att det inom ramarna för de olika skolformerna råder en sanningsregim om de krav barnen förväntas klara av. De som avviker från dessa krav synliggörs och definieras som barn i behov av särskilt stöd. Orsaken kan handla om medicinska, psykologiska, kognitiva eller sociala faktorer som gör att ett barn inte når upp till dessa krav. Lärarna ansåg att kategoriseringen behövs för att kunna ge dessa barn rätt till en likvärdig utbildning och rätt till resurs. Även inom grundsärskolan skedde en viss kategorisering till ytterligare skolformer såsom träningsskola och träningsskola special.

Denna studie avser belysa pedagogers formuleringar gällande barn i behov av särskilt stöd vid övergången mellan förskola och förskoleklass. Syftet är även att belysa hur barnet konstrueras av pedagogernas formuleringar i övergångsprocessen. Information gällande barn i behov av särskilt stöd bör överföras mellan verksamheterna vid övergången för att försäkra sig om väl grundade arbetssätt i barnens fortsatta skolgång. Hur denna information överförs blir en viktig aspekt att beakta eftersom de språk som används gällande barnen är betydelsebärande för hur de konstrueras i övergångsprocessen. Vi utgår från en post-strukturell syn på subjektet vilket innebär att subjektet befinner sig i ständig tillblivelse och denna tillblivelseprocess påverkas av den makt som finns i språket. Den specialpedagogiska forskningen är indelad i två perspektiv det relationella och det kategoriska. Dessa perspektiv bär med sig olika förklaringsmodeller gällande barn i behov av särskilt stöd. Studiens resultat baseras på en observation av ett överlämningssamtal gällande ett barn i behov av särskilt stöd. De formuleringar som användes analyserades utifrån den påverkan de olika specialpedagogiska perspektiven samt styrdokumenten tolkades ha på samtalets formuleringar. Resultatet indikerar att förskoleklassrepresentanten påverkades mer av det kategoriska perspektivets förklaringar och förskolerepresentanten tolkades mera påverkad av de relationella perspektivet. Vidare ser vi att barnet positionerades genom språket som avvikande från normen både gällande barn i behov av särskilt stöd samt normalstörda barn. Observationen visade att samtalet inte dokumenterades, av detta drar vi slutsatsen att de formuleringar som används och hur de tolkas i överlämningssamtalet inte i efterhand kan analyseras och reflekteras. Att ha en dokumentation, att som grupp reflektera utifrån, kan motverka en godtycklig syn på barnet som överlämnas samt vilka anpassningar som bör göras för att underlätta för barnet

Syftet med denna studie var att undersöka hur två förskolor i två olika kommuner arbetade med inkludering och barn i behov av särskilt stöd. Detta är en kvalitativ studie där det insamlade materialet analyserades genom semistrukturerade intervjuer. Studiens resultat delades upp utifrån två delstudier, som i sin tur genomfördes tillsammans med fyra förskollärare från respektive förskola. Studiens teoretiska bakgrund lutar sig mot Perssons kategoriska och relationella perspektiv, som bygger på två olika synsätt kring arbetet med barn i behov av särskilt stöd. Den teoretiska bakgrunden tar även avstamp i inkluderingsbegreppet, som framställs av Nilholm. Studiens huvudsakliga resultat visade att de kommunala riktlinjerna för arbetet med en inkluderande förskola och barn i behov av särskilt stöd, skiljde sig åt i de två olika kommunerna. Resultatet av respondenternas svar i delstudie 1 och 2 tolkade vi också utifrån det relationella och kategoriska perspektivet. Vi kunde även i vårt resultat dra slutsatsen att samtliga förskollärare i de båda delstudierna hade samma tankar och förutsättningar för att sträva mot ett inkluderande arbetssätt. Men att de, enligt våra tolkningar, är i behov av mer stöd uppifrån för att fullt ut kunna arbeta med att inkludera alla barn förskolan - oavsett vilket stöd det enskilda barnet är i behov av.

Det övergripande syftet med studien har varit att söka kunskap om hur förskollärare resonerar om begreppet och området ”barn i behov av särskilt stöd” och hur förskollärarna kan skapa möjligheter och förutsättningartillutveckling, lek och lärande för alla barn i förskolans verksamhet. Begreppet ”barn i behov av särskilt stöd är enligt vår uppfattning ett brett område som innefattar många olika aspekter och i examensarbetet används både begreppet och området ”barn i behov av särskilt stöd”, detta för att kunna belysa ”barn i behov av särskilt stöd” ur flera olika vinklar. Resultatet har tolkats utifrån ett socialkonstruktionistiskt perspektiv vilket innebär att resultatet har analyserats utifrån förskollärarnas kunskap som konstruerats utifrån deras socialt upplevda verklighet. Studien tar sin utgångspunkt i en kvalitativ metod där semistrukturerade intervjuer har genomförts med åtta stycken förskollärare. Det insamlade materialet har genom en tematisk innehållsanalys analyserats och tre teman har konstruerats. De teman som utgör resultatdelen är: ”Barn i behov av särskilt stöd”, ”En inkluderande miljö för barn i behov av särskilt stöd i förskolans verksamhet” samt ”Samverkan mellan olika aktörer i förhållande till barn i behov av särskilt stöd i förskolans verksamhet”. Resultatet visar att många olika aspekter ingår i förskollärarnas resonemang gällande barn i behov av särskilt stöd. Förskollärarna uttrycker att andra begrepp än ”barn i behov av särskilt stöd” i större utsträckning används i verksamheten. Resultatet visar även att många olika aktörer samverkar kring barnen och att samverkansprocesser med andra aktörer är av stor betydelse för att kunna utforma en inkluderande miljö där varje barn ges möjlighet till utveckling, lek och lärande.

Syftet med studien är att beskriva och analysera pedagogers uppfattningar om betydelsen avinkludering i förskolans verksamhet samt synliggöra hur förskollärare beskriver vilka strategierde använder i arbetet med att inkludera barn i behov av särskilt stöd i förskolan. Studien är enkvalitativ intervjustudie och våra forskningsfrågor för studien är; hur förskollärare definierarbegreppet inkludering samt hur förskollärare definierar vilka barn som är i behov av särskilt stöd. Vidare finner ni också en forskningsfråga gällande vilka strategier förskollärare använder för att skapa ett inkluderande arbete med barn i behov av särskilt stöd i förskolans verksamhet. Nilholm (2006) kontrasterar tre olika perspektiv på hur inkludering och barn i behov av särskilt stöd kan förstås. Det ena benämns som det kompensatoriska perspektivet, det andra som det kritiska perspektivet och enligt författaren går det även att se på inkludering ur ett tredjeperspektiv, ett dilemmaperspektiv. Dessa tre perspektiv är vår teoretiska utgångspunkt genom hela detta examensarbete. I resultatet framkom det att förskollärare vi intervjuat tycker sig ha en tydlig vision om hur de vill arbeta för att inkludera alla barn i förskolan och förskollärarna arbetar exempelvis med att omforma miljöerna efter barns behov istället för att kompensera barn för deras brister som tidigare varit vanligt. Verksamheten i sin helhet har en ambition av att medhjälp av olika strategier och resurser till viss del anpassas för att möta varje enskild individ och dess behov. / <p>Betyg i Ladok 201221.</p>

Mitt syfte med studien är att belysa arbetet med en inkluderande undervisning för alla barn inom förskolans utbildning. Jag avser även att undersöka hur de två begreppen specialpedagogik och barn i behov av särskilt stöd uppfattas av rektorer, specialpedagoger och pedagoger på de aktuella förskolorna ur ett specialpedagogiskt perspektiv, samt hur dessa arbetar tillsammans som en enhet i dessa frågor. Studien är gjord av kvalitativ art och bygger på intervjuer med två rektorer, tvåspecialpedagoger och fyra pedagoger från två olika förskolor i samma kommun, det vill säga en rektor, en specialpedagog och två pedagoger från vardera förskolan. Fokus i intervjuerna är det arbete som bedrivs kring barn i behov av särskilt stöd i verksamheterna och hur undervisningen inkluderar alla barn. Intervjuerna är mestadels analyserade utifrån Claes Nilholms (2007) två kategorier relationellt och kompensatoriskt perspektiv. Intervjusvaren kopplas och jämförs också med forskning och litteratur.

No description available.

Vår studie syftar till att undersöka hur förskollärare och rektorer beskriver hur de ser på begreppet barn i behov av särskilt stöd, hur de resonerar kring bedömning av de barn som utgörs av begreppet samt hur de beskriver att bedömningen görs. För att undersöka ovanstående har vi använt oss av kvalitativa semistrukturerade intervjuer som metod där studiens resultat ställs i relation till och jämförs med våra teoretiska utgångpunkter, det relationella perspektivet, det kategoriska perspektivet och dilemma perspektivet inom det specialpedagogiska fältet. Resultatet i vår studie visar att begreppet barn i behov av särskilt stöd är ett mångtydigt begrepp som kan tolkas på flera olika sätt. Bedömning beskrivs som ett laddat begrepp av både förskollärare och rektorer, de redogör för att det inte bör förekomma i förskolan. Samtidigt menar respondenterna att bedömning är nödvändigt för att kunna tillgodose barns utveckling och lärande. I bedömningen av barnet i behov av särskilt stöd förläggs stort ansvar på de pedagoger som arbetar nära barnet. Studiens slutsats är att förskollärare och rektorer anstränger sig för att tillämpa ett relationellt synsätt både när det gäller hur de ser på barn i behov av särskilt stöd samt hur de för resonemang kring hur bedömning görs. Dock så ter sig svårt för dem att inte pendla över till det kategoriska perspektivet, bedömning görs i det första steget utifrån barns beteende eller egenskaper där det ” normala ” framträder. Det blir ett dilemma för förskollärarna och rektorerna där de både ska undvika att göra ett särskiljande av barnet och inte peka ut det som avvikande samtidigt som de behöver bedöma och identifiera de barn som är i behov av särskilt stöd.