Sammanfattning Barn i förskolor upplevs än idag utsättas för krav som inte står i proportion till deras förmågor, vilket har sets ute på förskolor då detta tar sig till uttryck i exempelvis upprepade uppmaningar om att sitta stilla. Utifrån denna bild av dagens barndom blev vi intresserade av vad som påverkar förskollärare i deras val av att hantera situationen, samt hur det praktiska arbetets effekt kan urskiljas. Syftet med studien blev därmed att undersöka förskollärares val av strategier för att inkludera barn i behov av särskilt stöd i förskolans verksamhet samt hur strategierna dokumenterades och följdes upp. Syftet undersöktes med stöd i fem forskningsfrågor; Vad är inkludering och barn i behov av särskilt stöd enligt respondenterna? Vilka strategier uppger respondenterna att de använder i verksamheten för att inkludera barn i behov av särskilt stöd? Hur motiverar respondenterna sina val av strategier? Hur beskriver respondenterna att de följer upp insatsernas effekter? Hur motiverar respondenterna sina val av uppföljande strategier? Materialet samlades in genom kvalitativa intervjuer där fem förskollärare från fyra olika förskolor deltog. Det insamlade materialet bearbetades tematiskt och analyserades utifrån de teoretiska begreppen traditionella-, relationella- och dilemmaperspektivet. Resultatet visade att förskollärarna hade olika syn på vilka barn som var i behov av särskilt stöd, men använde sig av liknande strategier för att inkludera barnen i verksamheten. De strategier som tillämpades generellt för hela barngruppen med syfte att inte peka ut ett visst barn med svårigheter, var bland annat bildstöd och teckenstöd. Vissa barn behövde ibland indirekt stöd i form av vuxenstöd där den vuxna befann sig i närheten av barnet för att ge stöttning vid exempelvis rutinsituationer och konflikter. Samtliga förskollärare var överens om att arbetslaget är ett viktigt arbetsverktyg i arbetet med inkludering av barn i behov av särskilt stöd. Men upplever att de har tidsbrist och kunskapsbrist kring metoderna som används i verksamheten, vilket påverkar uppföljningen och utvärderingen av strategierna.

Sammanfattning Barn i förskolor upplevs än idag utsättas för krav som inte står i proportion till deras förmågor, vilket har sets ute på förskolor då detta tar sig till uttryck i exempelvis upprepade uppmaningar om att sitta stilla. Utifrån denna bild av dagens barndom blev vi intresserade av vad som påverkar förskollärare i deras val av att hantera situationen, samt hur det praktiska arbetets effekt kan urskiljas. Syftet med studien blev därmed att undersöka förskollärares val av strategier för att inkludera barn i behov av särskilt stöd i förskolans verksamhet samt hur strategierna dokumenterades och följdes upp. Syftet undersöktes med stöd i fem forskningsfrågor; Vad är inkludering och barn i behov av särskilt stöd enligt respondenterna? Vilka strategier uppger respondenterna att de använder i verksamheten för att inkludera barn i behov av särskilt stöd? Hur motiverar respondenterna sina val av strategier? Hur beskriver respondenterna att de följer upp insatsernas effekter? Hur motiverar respondenterna sina val av uppföljande strategier? Materialet samlades in genom kvalitativa intervjuer där fem förskollärare från fyra olika förskolor deltog. Det insamlade materialet bearbetades tematiskt och analyserades utifrån de teoretiska begreppen traditionella-, relationella- och dilemmaperspektivet. Resultatet visade att förskollärarna hade olika syn på vilka barn som var i behov av särskilt stöd, men använde sig av liknande strategier för att inkludera barnen i verksamheten. De strategier som tillämpades generellt för hela barngruppen med syfte att inte peka ut ett visst barn med svårigheter, var bland annat bildstöd och teckenstöd. Vissa barn behövde ibland indirekt stöd i form av vuxenstöd där den vuxna befann sig i närheten av barnet för att ge stöttning vid exempelvis rutinsituationer och konflikter. Samtliga förskollärare var överens om att arbetslaget är ett viktigt arbetsverktyg i arbetet med inkludering av barn i behov av särskilt stöd. Men upplever att de har tidsbrist och kunskapsbrist kring metoderna som används i verksamheten, vilket påverkar uppföljningen och utvärderingen av strategierna.

I förskolan är det förskollärarnas och barnskötarnas uppgift att skapa en inkluderande verksamhet för samtliga barn i barngruppen samt att se till att alla barn i förskolan får sina behov tillgodosedda. Har förskollärare och barnskötare tillräcklig kompetens kring barn i behov av särskilt stöd och inkludering? Syftet med denna studie är att undersöka förskollärare och barnskötares arbete för en inkluderande verksamhet med barn i behov av särskilt stöd. Genom samtalsintervjuer som metod har vi fått en fördjupad kunskap kring inkludering och barn i behov av särskilt stöd. Med utgångspunkt i Haugs (1998) teori kring integrering, har vi i två separata delstudier analyserat förskollärares och barnskötares uppfattning kring begreppet inkludering, miljöns betydelse för en inkluderande verksamhet samt hur förskollärare och barnskötare uppfattar sin egen kompetens i relation till arbetet med barn i behov av särskilt stöd. Studiens resultat visar att förskollärarna i studien besitter en bredare kompetens kring inkludering med barn i behov av särskilt stöd än vad barnskötarna väljer att beskriva i studien. Dock är de båda yrkesgrupperna överens om att inkludering i förskolan är viktigt och att miljön har stor betydelse för ett inkluderande arbetssätt. De båda yrkesgrupperna är överens om att inkludering innebär att alla barn kan vara med. Barnen ska ges möjligheten att delta samt att varje barns behov och förutsättningar ska tillgodoses.

Förskolan är det första steget i skolans utbildningssystem och det är viktigt att barnet får rätt verktyg för att kunna lyckas. För med rätt verktyg kan det skapas individer som blir goda samhällsmedborgare. Det kan upplevas i verksamheten att barn utan funktionsnedsättningar ofta hamnar i en gråzon, och att förskollärarna inte uppmärksammar dessa barn i förskolan. Barn i gråzonen är inte formellt identifierade som barn i behov av särskilt stöd, utan omgivningen anser att barnet har en utvecklingsförsening (Sandberg & Norling, 2014, s. 45). Förskollärarna är en viktig del i verksamheten som har möjlighet att påverka barnets vistelse i förskolan. Syftet med denna studie är att undersöka förskollärarens perspektiv på vad barn i behov av särskilt stöd innebär, samt vilka stödåtgärder som tillsätts och hur uppföljningen genomförs. Metoden i denna studie är en kvalitativ studie som utgår ifrån en intervjuenkät. Tolv kommunalanställda förskollärare inom samma region svarade på intervjuenkäten. Respondenternas svar analyseras med hjälp av tre specialpedagogiska perspektiv, det traditionella perspektivet, det alternativa perspektivet, samt dilemmaperspektivet.  Studien visar att förskollärarnas värderingar om begreppet barn i behov av särskilt stöd präglas av vad förskollärarna väljer att sätta in för stödåtgärder. Resultatet visar även att specialpedagoger och vårdnadshavare beskrivs som viktiga verktyg i förskollärarnas arbete med att stödja barn i behov av särskilt stöd. Genom att förskolläraren och vårdnadshavarna har ett bra samarbete finns alla möjligheter till framgång för barnet, för med bra verktyg och rätt stöd skapas det goda förutsättningar för barnet i verksamheten.

De allra flesta barn i dagens samhälle tillbringar den största delen av sin vakna tid i förskolan. Detta innebär att barngrupperna blir allt större vilket leder till att personalen inte räcker till. Detta får oss att undra hur förskolan klarar av att tillgodose alla bans behov. Samtidigt trycker styrdokumneten allt mer på att utbildningen skall anpassas till alla barn oavsett förutsättningar och behov (Lpfö2018, 2018, s.6). Syftet med vår studie var att undersöka hur förskollärare och barnskötare ser på specialpedagogik och om det finns behov av det i förskolan. I vår studie har vi använt oss av samtalsintervju som metod för att få en inblick i hur pedagogerna ser på specialpedagogiken i förskolan. Vi har valt att utgå från det Relationella perspektivet och dess centrala begrepp inom teorin när vi har analyserat materialet och framställt resultaten. Det sammanlagda resultatet visar på att de flesta av pedagogerna har ett relationellt synsätt på specialpedagogik. Det framkom under intervjuerna att de arbetar på ett inkluderande sätt genom att oftast involvera hela barngruppen när de gör anpassningar för ett visst barn. Det framkom även att de jobbar med att anpassa miljön och material i verksamheten. Samtliga pedagoger lyfte upp betydelsen av att sätta in specialpedagogiska insatser redan i förskolan då det är deras uppdrag att möjliggöra för alla barn oavsett svårigheter att kunna utvecklas och lära utifrån sina egna förutsättningar. Det framkom dock att det råder brist på specialpedagoger i kommunen och att det därför kan ta lång tid innan de får pedagogiskt handledning. Detta innebär att anpassningarna inte alltid blir inkluderande då pedagoger saknar den specialpedagogiska expertkunskapen. Samtliga pedagoger framhöll även vikten av att ha samma förhållningsätt när man arbetar med barn i behov av särskilt stöd. Därför är det av stor vikt att kommunikationen med vårdnadshavarna fungerar bra så att man har ett gemensamt mål och tillämpar samma förhållningsätt. På så sätt underlättar man för barnen i deras vardag.

Syftet med föreliggande arbete är att belysa några pedagogers erfarenhet av specialpedagogisk handledning i förskolekontexter. Den har utförts på två rektorers förskolor, sammanlagt är det nio avdelningar i vardera rektorsområde som har deltagit. Den metod som användes i undersökningen var enkäter med femton frågor med hälften slutna frågor och hälften öppna. De första rektorerna som tillfrågades valde att låta sina pedagoger delta och jag fick utföra enkätundersökningen på deras utvecklingsdagar när de hade samtliga pedagoger samlade. Resultatet har sedan sammanställts i stapeldiagram och i tematisk analys. Litteraturdelen lyfter syftet med specialpedagogisk handledning som Gjems (1997) och Killén (2008) beskriver som en form av kompetensutveckling både enskilt och i grupp. Timperley (2013) beskriver även att det handlar om att skapa en utvecklingsprocess hos pedagogerna för att öka förståelse för barnet och dess svårigheter. I enkätundersökningen har pedagogerna lagt mycket fokus på just barn i behov av särskilt stöd och hur pedagogerna ska kunna hjälpa dem. De beskriver en avsaknad över att specialpedagogen inte är delaktig i undervisningen och ser hur pedagogerna arbetar och observerar barn. Pedagogerna känner därav att specialpedagogens råd kring arbetssätt många gånger blir för generella. Samtidigt visar resultatet att pedagogerna ser att den specialpedagogiska handledningen hjälper dem till förändrade arbetssätt och anpassningar i undervisningen. Resultatet påvisar även att ett fåtal pedagoger känner att handledningen är för att utveckla dem när deras egen kompetens inte räcker till. Vidare framkommer det att pedagogerna upplever att handledningen leder till att pedagogerna i undervisningen har ökat sin förmåga att utgå från barns behov. Pedagogerna framför även önskemål om att specialpedagogen är behjälplig med kartläggningar och i upprättandet av handledningsplaner och att specialpedagogen håller de externa kontakterna med exempelvis habiliteringen och BUP. / The purpose of the study is to highlight some educators experience of special education guidance in preschool contexts. It has been carried out at two principal's preschools, in total there are nine departments at each principal who have participated. The method used in the survey was surveys with fifteen questions with half closed questions and half open questions. The first principals who were consult chose to participate and I was invited to carry out the survey on their development days when they had all the educators gathered. The results have then been compiled in bar graphs and in thematic analysis. The literature section highlights the purpose of special educational guidance that Gjems (1997) and Killén (2008) describe as a form of competence development both individually and in groups. Timperley (2013) also describes that it is about creating a developmental process in the educators to increase understanding of the child and its difficulties. In the survey, the educators put a lot of focus on precisely children in need of support and how the educators should be able to help them. They describe a lack of special educator participation in the teaching and see how the educators work and observe children. The educators feel that the special educator's advice on working methods is often too general. At the same time, the results show that the educators see that the special pedagogical guidance helps them to change their working methods and adaptations in the teaching. The result also shows that a few educators feel that the guidance is for developing them when their own skills are not enough. Furthermore, it appears that the educators feel that the supervision leads to the educators in the teaching having increased their ability to base on the needs of children. The educators also express wishes for the special educator to assist with mapping and in the preparation of supervision plans and for the special educator to keep external contacts with, for example, habilitation and BUP.

Studien syftar till att undersöka hur förskollärare och resurspedagoger beskriver att barn i behov av särskilt stöd inkluderas i förskolans verksamhet. Syftet är angeläget för att belysa hur inkludering beskrivs och implementeras i förskolans verksamhet. Begreppet inkludering finns inte med i förskolans läroplan och därför anser vi att det är angeläget att ta reda på hur detta tolkas av personal i förskolan. Alla barn ska enligt förskolans läroplan erbjudas en likvärdig utbildning. För att göra detta krävs det en inkluderande verksamhet. Vi tycker därför det är intressant att ta reda på hur barn i behov av särskilt stöd inkluderas i verksamheten och ges en likvärdig utbildning. Detta för att vi har upplevt att så inte alltid är fallet. Materialet till studien samlades in genom kvalitativa intervjuer och delades upp i två delstudier där förskollärare och resurspedagoger var våra respondenter. Materialet analyserades och sammanfattades i resultat med utgångspunkt i olika perspektiv på inkludering. Resultatet visar att förskollärare och resurspedagoger beskriver inkludering av barn i behov av särskilt stöd på ett likvärdigt sätt. De ser det som ett viktigt arbete som behöver anpassas efter varje barns olika behov och förutsättningar. Det framkommer att det finns olika definitioner av barn i behov av särskilt stöd. Den mest framträdande definitionen är att alla barn är i behov av något slags stöd under sin tid i förskolan. Det finns få skillnader i resultatet men ett av dem är att förskollärare och resurspedagoger har olika uppfattningar om vilka anpassningar som görs i verksamheten för att barn i behov av särskilt stöd inkluderas i förskolans verksamhet. Förskollärarna beskriver en inkluderande utbildning för alla som svårt men viktigt. Resurspedagogerna beskriver att de kan se att barnen ges just detta. En inkluderande utbildning för alla ses som viktig för att barnen ska ges möjligheten att bli sitt bästa jag. Studiens resultat har väckt frågan hos oss om alla barn får möjlighet att bli sitt bästa jag och om det är möjligt med en inkluderande utbildning för alla barn.

Svensk titel: Är utbildningen likvärdig i förskolan? Förskollärares anpassning för barn i behov av särskilt stöd English title: Is the education equivalent in preschool? Pre-school teachers "" adaptation for children in need of special support Studiens syfte är att belysa hur förskolor anpassar verksamheten för att inkludera barn i behov av särskilt stöd i förskolan. Studien är kvalitativ och genomförs genom semistrukturerade intervjuer och observationer av förskollärare. Resultatet visar på att förskollärarna använder sig av anpassningar för barn i behov av särskilt stöd samt att de belyser möjligheter och hinder som de upplever i utbildningen. Resultatet i studien analyseras utifrån grounded theory samt diskuteras i relation till specialpedagogiska perspektiven och tidigare forskning. På så sätt har en teori vuxit fram hur förskollärare kan anpassa utbildningen för att inkludera barn i behov av särskilt stöd.

No description available.

Syftet med studien är att undersöka vilka strategier förskollärare använder sig av för att göra barn i behov av särskilt stöd delaktiga i utbildningen samt vilket arbete förskollärarna genomför i barngruppen för ett öppnare klimat. Studien utgår ifrån följande frågeställningar: Hur beskriver förskollärare betydelsen av delaktighet i förskolan? Vilka strategier beskriver förskollärare att de använder för att möjliggöra för barn i behov av särskilt stöd att vara delaktiga i undervisning? Hur beskriver förskollärare att de arbetar med barngruppen för att skapa ett öppet och välkomnande klimat där alla får vara delaktiga? Arbetet är tar stöd i teorin KASAM och specialpedagogiskt perspektiv. Studien är genomförd som en kvalitativ studie med en delvis strukturerad internettunderstöd intervju som skickats ut till för oss tidigare kända förskollärare i en kommun i norra Sverige. Resultatet visar på betydelsen av förskollärarnas förhållningssätt och förmåga att anpassa miljön för att barnen ska ges förutsättning till delaktighet i utbildningen.