Syftet med denna studie är att synliggöra vårdnadshavarnas perspektiv på delaktigheten mellan förskolan och vårdnadshavare när det kommer till deras barn i behov av särskilt stöd. För att på så vis skapa en förståelse för vårdnadshavarnas delaktighet i förskolans verksamhet. Studiens frågeställning ämnas ge svar till hur vårdnadshavare upplever delaktigheten med förskolan, när det kommer till deras barn i behov av särskilt stöd. Den metod som har använts i studien är semistrukturerade intervjuer med fyra vårdnadshavare. Resultatet visar att vårdnadshavarna känner sig delaktiga i sitt barns vardag på förskolan. De är överlag nöjda med förskolans insats, dock beskriver vårdnadshavarna att det är viktigt att de står på sig för att förskolan ska anpassa sig efter deras barns behov.

Specialpedagogik är en stor del del av förskolans dagliga verksamhet och i styrdokument betonas alla barns rätt till en likvärdig förskola. Men trots att specialpedagogiken finns i styrdokumenten kan det utföras på olika sätt och med hjälp av olika perspektiv i verksamheterna. Det centrala temat i denna forskningsstudie är pedagogers uppfattning om specialpedagogik och arbetet kring det, samt de stödjande åtgärder som finns att tillgå. För att kunna besvara studiens frågeställningar genomfördes semistrukturerade intervjuer med tio förskollärare från olika verksamheter. Dessa intervjuer har sedan analyserats med hjälp av det kategoriska, kompensatoriska, relationella och dilemma perspektivet. Studiens resultat visar att förskollärarna uppfattar specialpedagogik som ett viktigt men komplext område som de anser sig ha bristfälliga kunskaper om. Alla de teoretiska perspektiven användes i skilda pedagogers arbetssätt. Pedagogerna anser även att de inte får tillräckligt med stöd och känner sig otillräckliga och stressade i arbetet kring den specialpedagogiska undervisningen. Detta särskilt beträffande barn som inte har någon diagnos.

Syftet med studien var att ge en bild av hur yrkesprofessionerna förskollärare respektivespecialpedagoger resonerar kring kartläggningens roll i förskolan. Den teoretiskautgångspunkten var Nilholms tre perspektiv på specialpedagogik som benämns detkompensatoriska-, kritiska- och dilemmaperspektivet. Studien utgick ifrån fyraforskningsfrågor och genomfördes med hjälp av semistrukturerade intervjuer. Sammanlagtgenomfördes åtta intervjuer som inkluderade fyra förskollärare och fyraspecialpedagoger. Data i respektive delstudie analyserades enskilt med stöd av tematiskanalys. Resultatet visade att förskollärare och specialpedagoger hade svårt att formulera endefinition av begreppet barn i behov av särskilt stöd. Utifrån pedagogernas resonemangframkom det att samtliga specialpedagogiska perspektiv cirkulerar i förskolan. Det blevsynligt att det är svårt för förskollärarna att identifiera barn i behov av särskilt stöd utan attde bedöms. En slutsats är att bedömningar är nödvändiga men att de kräver ett etisktförhållningssätt för att undvika negativa konsekvenser. Förskolans läroplan behöver ocksåbli tydligare för att identifieringen av vem eller vilka som är i behov av särskilt stöd ska blimer likvärdig.

Denna studie handlar om förskollärarnas upplevelser om arbetet med barn i behov av särskilt stöd i förskolan. Syftet med studien är att bidra med kunskap om vilka förutsättningar förskollärarna upplever att de har för att arbeta med barn i behov av särskilt stöd. Studien utgår från förskollärarnas perspektiv kring vilka kunskaper de har med sig och upplever att de fått samt vilka förutsättningar de upplever att de erbjuds och anser vara centrala i arbetet med barn i behov av särskilt stöd. Studien genomfördes som en kvalitativ analys vilket innebär att data samlades in genom intervjuer med sex förskollärare som spelades in och som sedan transkriberades. För att synliggöra eventuella variationer i förskollärares upplevelser deltar förskollärare som arbetar på förskolor som har kommunala respektive fristående huvudmän. Av resultatet framgår vikten av att erhålla tillräcklig kunskap för arbetet med barn i behov av särskilt stöd vilket upplevs otillräcklig av förskollärarna. Studiens resultat kan leda till vidare implikationer där förskolor kan se över specialpedagogisk kompetens samt vilka fortbildningar som behövs för att förskollärarna ska få uppleva mer kunskaper kring området. Då resultatet även synliggör vilka kunskaper förskollärare får genom sin förskollärarutbildning kan även detta leda till vidare implikationer. Högskolor kan se över förskollärarutbildning och upplägget för att de blivande förskollärarna ska få möjlighet till en förändrad upplevelse kring sina kunskaper inom området.

Syftet med studien är att undersöka hur förskollärare uttrycker sina funderingar och tankar kring hur barngruppers sammansättning i förskolan påverkar barn i behov av särskilt stöd. Studien bygger på kvalitativ metod och består av fyra intervjuer med verksamma förskollärare. Materialet analyseras utifrån ett specialpedagogiskt och sociokulturellt perspektiv. Centrala begrepp i analysen är inkludering och den proximala utvecklingszonen, vilka understryker förskolans uppdrag att erbjuda goda lärandemiljöer för alla barn oavsett förut-sättningar. Studiens resultat visar att förskollärarna anser att barn i behov av särskilt stöd påverkas negativt av barngruppernas sammansättning. Bland annat framkommer en önskan om mindre barngrupper och högre personaltäthet samt bättre tilldelning av resurser utan krav på diagnos. Detta skulle gynna barn i behov av särskilt stöd eftersom förskollärarna på så vis får bättre förutsättningar att bemöta alla barn. Stressen, bland såväl personal som barn, tros kunna minska vilket ger en bättre arbetsmiljö. Koncentration, ljudvolym och kvalité kan förbättras. Fokus kan flyttas från problem till möjligheter och barnens förmågor kan stärkas.

AbstractHellberg, Cecilia (2012). Specialpedagogisk kompetens i förskolan – pedagogers tankarkring olika pedagogiska förutsättningar (Special education skills in preeschool – teachersthoughts on various educational oppertunities). Skolutveckling och ledarskap,Specialpedagogik, Lärarutbildningen, Malmö Högskola.Att satsa på specialpedagogisk kompetens i förskolan är ingen självklarhet. Det finns helleringa krav på förskolan till skillnad från skolan att det ska finnasspecialpedagogiskt stöd på förskolan. Syftet med föreliggande studie är att ge perspektiv påpedagogers syn på specialpedagogisk kompetens under olika organisatoriska förutsättningar.Undersökningsmetoden är kvalitativa intervjuer med fem pedagoger. Två pedagogerrepresenterar förskolor där specialpedagogisk kompetens anlitas genom det centralaresursteamet. Tre pedagoger representerar förskolor där specialpedagog finns att tillgå iverksamheten. Resultatet visar att pedagoger som har tillgång till specialpedagog iverksamheten i stor utsträckning ser barnets svårigheter i ett systemperspektiv och attpedagogens egen yrkesroll tydliggörs till skillnad från pedagoger som inte hade denmöjligheten. Undersökningen visar också att det finns ett behov av att skapa en merutvecklad dialog med föräldrar kring barn i behov av stöd. Likaså att se barns olikheter somen tillgång. Att det centrala resursteamet inte utnyttjades i någon större omfattning varförvånande. / The objective of this study is to provide a perspective on teachers' views of specialist teacher training based on different educational opportunities. The survey methodology is qualitative interviews with five teachers with various educational opportunities. The result shows that educators who have access to special education in the business largely sees the child's problems in a system perspective and the teachers' own professional role is clarified unlike teachers who did not have that opportunity. The survey also shows that there is a need to create a more developed dialogue with parents about children in need of support. Similarly, to ensure children's differences as an asset.

Syftet med min undersökning är, att med utgångspunkt från pedagogers och specialpedagogers uppfattningar, problematisera begreppet utagerande barn och kartlägga pedagogers förhållningssätt och bemötande till de utagerade barnen i skolan. Arbetet beskriver också olika orsaker till utagerande beteende.Undersökningen har gjorts med hjälp av sex intervjuer. Jag har intervjuat tre stycken pedagoger i skolan, en speciallärare och två stycken specialpedagoger. Sammanfattningsvis pekar resultaten av undersökningar på att pedagogerna anser att ett utagerande beteende kan bero på olika orsaker. Det framkom i resultatet och i litteraturundersökningen att orsaken till utagerande beteende är ofta komplexa och att det är svårt att definiera orsaken. Barn med utagerande beteende påverkar sin omgivning på olika sätt. Pedagogerna önskar mer stöd och handledning av specialpedagoger. Både specialpedagoger och pedagoger anser att de inte har den kompetens som krävs för att undervisa de utagerande barnen. Pedagoger och specialpedagoger efterlyste ett gemensamt synsätt gentemot barnen både i hemmet och i skolan.

Vi har i detta arbete undersökt hur pedagogiska utredningar utförs på två skolor i två kommuner. Syftet är att, ur ett specialpedagogiskt och sociokulturellt perspektiv, beskriva hur de pedagogiska utredningarna genomförs samt belysa hur skolornas specialpedagoger arbetar med pedagogisk utredning kopplat till styrdokument, aktuell forskning, litteratur samt teoretiska perspektiv. Vi belyser pedagogisk utredning på organisations-, grupp- och individnivå. I vår undersökning utgår vi ifrån fyra teman; motiv till pedagogisk utredning, genomförande av pedagogisk utredning, möjligheter och hinder samt vilka konsekvenser pedagogisk utredning får för eleven.Till grund för den empiriska undersökningen ligger fyra intervjuer med specialpedagoger som arbetar på två skolor och dokumentanalys av åtta pedagogiska utredningar. Vi kan i vår undersökning se att de pedagogiska utredningarna skiljer sig åt i utformning och innehåll. Bilden som vi får är att specialpedagogerna i vår studie saknar riktlinjer för hur pedagogisk utredning ska genomföras. Vi ser vidare att det finns en tendens att se svårigheter på ett individuellt plan och utan samspel med lärandemiljön.

Syftet med detta arbete är att studera vilken bild pedagoger har av barns behov av särskilt stöd, i relation till specialpedagogik i förskolan. Vi vill se hur pedagogerna talar om barns behov och under vilka villkor de behoven uppstår. Vi vill även se hur pedagoger talar om oron kring ett barn samt hur pedagogerna beskriver de resurser och stöd som finns på förskolan.Studien bygger på kvalitativa, semistrukturerade intervjuer med sex verksamma förskollärare. Materialet vi samlade in bearbetades utifrån en tematisk narrativt analys och ett socialkonstruktionistiskt perspektiv. Pedagogerna talade om olika varierande behov, men de huvudsakliga problemområdena handlade om språkliga och sociala svårigheter. Pedagogernas oro kring ett barn beskrevs som en känsla de fick, vilket medförde att de därefter arbetade utifrån ett specialpedagogiskt tankesätt. När vi gjorde intervjuerna insåg vi att det handlade om så mycket mer än om specialpedagogik. Det kom fram skildringar om förskolan som fenomen, samhällets utveckling och hur barn har påverkats av det.

De senaste åren har statistiken för barn som får diagnosen ADHD skjutit i höjden. (Danielsson 2011). I takt med att diagnoserna hos barn ökat har kraven för att få extra resurs i förskolan också ökat (Lindgren 2012). Det blir därför en utmaning för pedagoger och lärare när dessa extra resurser för barn i behov av särskilt stöd blir svårare att få i verksamheten. Utifrån denna bakgrund är huvudsyftet med studien att undersöka vad som händer i förskoleverksamheten efter att ett barn fått en ADHD-diagnos. Studiens syfte är att ta reda på hur förskolans personal möter barn med främst ADHD-diagnos men även andra särskilda behov och hur förskolans personal kan underlätta vardagen för dessa barn.Studien utgår från intervjuer med två specialpedagoger som arbetar i förskola. Resultatet visar att barn med ADHD-diagnos behöver en strukturerad vardag där de vet vad som kommer hända härnäst. Men det är även viktigt att vardagen går att anpassa efter varje enskilt barns behov då varje enskilt barn kan behöva olika struktur för att förenkla vardagen. Resultatet visar också på olika sätt som man kan arbeta på för att underlätta dagen för barn med ADHD.