Knutsson, Camilla & Mellberg, Eva (2010). Arbetslagets rustning i mötet med barn i behov av särskilt stöd i förskolan (Preschool teams preparedness for children with special needs). Skolutveckling och ledarskap, Specialpedagogik, Lärarutbildningen, Malmö högskola.Vi har, med utgångspunkt ur ramfaktorteorin, försökt belysa vilka faktorer som arbetslag upplever påverkar möjligheterna att möta barn i behov av särskilt stöd i förskolan. Då vi i första hand var intresserade av att få syn på arbetslagens egna upplevelser ansåg vi att en fenomenologisk undersökning av kvalitativ karaktär bäst svarade mot vårt syfte. Vi önskade få fram arbetslagens samlade upplevelser kring våra frågeställningar och ansåg att fokusgruppintervjun då var en god metod. Våra resultat visar att avdelningar med lågt antal barn i behov av stöd ser fler möjligheter i sin verksamhet i stort, och färre hinder, än avdelningar med högt antal barn i behov av särskilt stöd. Vi ser också att avdelningar som upplever att de har hög, respektive låg, andel barn i behov av särskilt stöd i många fall skiljer sig åt vad gäller vilka faktorer man upplever som hinder och vilka man upplever som möjligheter i arbetet med barnen. De mest tydliga skillnaderna mellan de båda grupperna finner vi inom områden som handlar om faktorer som direkt eller indirekt påverkar arbetstillfredsställelsen.

Studiens syfte är att studera hur inkludering av barn i behov av särskilt stöd kan se ut i förskoleverksamheten. Vi har i studien utgått från följande frågeställningar: Hur definieras inkludering i forskning? Vilka är barnen i behov av särskilt stöd? Hur arbetar förskolan med inkludering av barn i behov av särskilt stöd? Hur kan man ge alla barn det stöd de behöver i förskolan? Studien utgår ifrån forskning och teorier om inkludering och specialpedagogik. Vi har använt oss av kvalitativ forskningsmetod, där vi har utgått från, av oss, inspelade intervjuer med pedagoger på en förskola i södra Sverige. Studiens resultat visar på vikten av inkludering för barnens utveckling. Det framgår i studien att kunskap inom specialpedagogik och kommunikation hos personalen är viktig för att arbetet med inkludering ska fungera så bra som möjligt. Det visar sig att blandade grupper inte bara gynnar barnen i behov av särskilt stöd utan också ger positiv effekt hos de barn som inte anses behöva något extra. Det har via studien framgått att det råder brist på forskning om specialpedagogik i relation till barn i förskoleåldern.

Jeppsson, Kristina & Persson, Sophie (2013): Pedagogers förhållningssätt till barn i behov av särskilt stöd. En studie om pedagogers arbete med barn i behov av särskilt stöd. Malmö: Lärarutbildningen Malmö HögskolaI det här arbetet studeras hur pedagoger förhåller sig till barn i behov av särskilt stöd, samt hur arbetet fungerar. De frågeställningar som studien utgår från är: hur pedagoger går tillväga då de tror att något barn är i behov av särskilt stöd, vilken kompetens bör pedagoger ha, vilka resurser som tilldelas barn och pedagoger och hur föräldrasamverkan samt arbetet med barn i behov av särskilt stöd fungerar. Tidigare forskningar visar att pedagoger och barn inte tilldelas de kompetenser och resurser de är i behov av, och att föräldrasamverkan kan vara en utmaning. Vidare visar forskning att få pedagoger kartlägger barn som är i behov av särskilt stöd, att föräldrar ska tilldelas kontinuerliga samtal och på så sätt bli delaktiga i sina barns verksamhet. Studien är gjord på olika förskolor, där intervjuer har skett med pedagoger, specialpedagoger och förskolechefer. Intervjuerna har sedan sammanfattats, strukturerats, kopplats till referenser och analyserats. Några av de resultat studien visar är att pedagoger anser att för lite resurser tilldelas barn samt pedagoger, att det förekommer för stora barngrupper, och att det finns tidsbrist i arbetet med barn i behov av särskilt stöd. Alla pedagoger, specialpedagoger och förskolechefer tar upp vikten av att kartlägga barnen samt att detta är något som sker rutinmässigt. Vidare visas att det för pedagoger kan upplevas svårt att ta upp känsliga ämnen med föräldrar, och att det då krävs en bra relation med föräldrarna vilket underlättar samverkan.

Syftet med examensarbetet är att synliggöra arbetet med barn med funktionshinder på en integrerad avdelning i förskolan. Vi fördjupar oss i ämnet dels genom en kvalitativ observationsstudie och dels genom intervjuer med personalen på avdelningen, samt biträdande rektor. Barngruppen är åldersblandad med 14 platser varav sex platser är för barn med funktionshinder. Vi har tagit del av tidigare forskning och litteratur som belyser barn i behov av särskilt stöd, specialpedagogik, normalitet-avvikelse, empati, social samvaro mellan barn i integrerade miljöer samt invandrarfamiljers syn på funktionshinder, då förskolan ligger i ett invandrartätt område. En del av materialet behandlas utifrån det sociokulturella perspektivet. Resultatet av vår undersökning är att integrering är bra för alla barn om personalen organiserar verksamheten så att den passar barngruppen och ser till helheten, men även till den enskilda individen. Den är även bra eftersom icke funktionshindrade barn får en ökad tolerans för olikheter och för barn med funktionshinder eftersom de lär och tar efter andra barn. Dessutom är integreringen positiv för föräldrarna, främst för att det inte syns utåt vem som har vilken plats. Integrering är mindre bra om barnen inte hinns med och därför inte får den stimulans och de utmaningar de behöver eller om barn upplever utanförskap på grund av sitt funktionshinder. Den sociala samvaron mellan barnen på avdelningen finns till viss del, men på olika nivå, eftersom barnens utvecklingsnivåer är på olika plan. Bemötandet av föräldrar och barn har stor betydelse, särskilt i arbetet med barn med funktionshinder.

Syftet med studien är att studera pedagogers och specialpedagogers samarbete och synsätt på hur barn som är i behov av särskilt stöd inkluderas i förskolan. Studien utgår från pedagogers perspektiv. Frågeställningarna som används är hur pedagoger och specialpedagoger tolkar begreppet barn i behov av särskilt stöd, hur pedagoger och specialpedagoger upplever sina möjligheter att inkludera barn i den pedagogiska verksamheten samt hur pedagoger och specialpedagoger samarbetar för att skapa en fungerande verksamhet. I avsnittet tidigare forskning beskrivs relevant forskning kring inkluderingsarbetet ur ett nationellt och internationellt perspektiv. Det beskrivs även olika arbetssätt och förhållningssätt inom arbetet med inkludering. Den teoretiska utgångspunkten för studien är från de specialpedagogiska perspektiven: ett kategoriskt och relationellt perspektiv. Perspektiven används inom arbetet med barn i behov av särskilt stöd och inkludering. En kvalitativ metod har valts för studien då empirin grundas på 19 intervjuer från tre förskolor från olika kommuner. Empirin har analyserat utifrån ovanstående perspektiv. Studiens mest betydelsefulla resultat är att förskolorna arbetar utifrån ett relationellt perspektiv med inkludering.

Rosdahl, Sofie (2010). Barn i behov av särskilt stöd och likvärdigheten – ett socioekonomiskt perspektiv (Children with special needs and equality – a socioeconomic perspective). Skolutveckling och ledarskap, Specialpedagogik, Lärarutbildningen, Malmö högskola.Syftet med undersökningen är att få en ökad förståelse kring de socioekonomiska faktorernas betydelse för arbetet med barn i behov av särskilt stöd samt att sätta det i relation till målet om en likvärdig utbildning. Undersökningen bygger på en komparativ studie mellan två skolor. Skolorna är belägna i samma kommun, inom bostadsområden med olika socioekonomiska förutsättningar, vilket även avspeglar sig på skolornas elevsammansättning. Studien bygger på kvalitativa forskningsintervjuer som riktat sig till de specialpedagoger som arbetar på skolorna. Resultatet visar på skillnader mellan skolorna när det gäller hur specialpedagogerna upplever barnens behov och förutsättningar i skolan i förhållande till de resurser som finns att tillgå. Specialpedagogerna resonerar också olika när det gäller hur de socioekonomiska förutsättningarna påverkar deras sätt att arbeta. Även föräldrakontakten och barnens stöd hemifrån skiljer sig åt mellan skolorna. Statistik visar samtidigt att skillnaderna är stora när det gäller skolornas genomsnittliga meritvärden och hur många elever som är behöriga för gymnasiet efter det nionde skolåret. Mot denna bakgrund kan likvärdigheten mellan skolorna ifrågasättas.

AbstractSchumacher, Lisa (2014) Tre kvinnors berättelser om sin uppväxt - en narrativ studie om ADHD (Three women’s stories about their early life – a narrative study about ADHD) Specialpedagogprogrammet, Skolutveckling och ledarskap, Lärande och samhälle, Malmö högskola.ProblemområdeStudien tar avstamp i att det i skolor och förskolor finns många barn i behov av särskilt stöd, exempelvis med ADHD-diagnos. Att vara empatisk betyder att förstå och att låta förståelse vara vägledande i kontakten med någon annan (Kinge 2000). Jag menar att det finns begränsad förståelse för hur barn med ADHD upplever sin situation och vad som påverkar dem. SyfteSyftet med studien är att skapa förståelse kring hur det kan vara att växa upp och ha ADHD. Syftet är även att undersöka vilka likheter det finns mellan de studerade berättelserna samt vad som skiljer dem åt.Teoretisk ramUtifrån att ett barns omgivande miljö har betydelse för dess utveckling används systemteori som teoretisk utgångspunkt.MetodStudien antar en narrativ ansats och bygger på kvalitativa intervjuer som snarast liknar samtal, med tre kvinnor som fått ADHD-diagnos i vuxen ålder. Deras berättelser är stommen i detta arbete.Resultat med analysDe tre berättelsernas innehåll indikerar att det finns likheter dem emellan samt även med tidigare forskning om hur de upplever sin situation. Men det finns skillnader emellan berättelserna som bottnar i hur de tre kvinnorna blivit mötta som barn och vilken miljö de omgetts av.KonklusionEn kombination av inre och yttre faktorer som samspelar, i olika stor omfattning, påverkar hur det kan upplevas att ha ADHD. Studien pekar på att den funktionsnedsättning som det innebär att ha ADHD (de inre faktorerna) kan i samverkan med miljön och sammanhangen (de yttre faktorerna) skapa situationer där personen upplever ett funktionshinder. Riskerna för att problem skapas är stora vid systemskiften, dvs. när de yttre faktorerna förändras eller byts ut. När pedagoger förstår och kan agera empatiskt är förutsättningarna bättre för ett barn med ADHD.Specialpedagogisk implementering Djup kunskap, förståelse, kontinuitet och struktur i arbetet är det som behövs för att skapa positiva situationer och miljöer för barn med ADHD. Då systemskiften kan vara riskfyllda för barnet är det av största vikt att övergångar mellan skolsystem/stadier sker med kunskap om var problemen kan uppstå. Handledning av pedagoger kan leda till ökad förståelse och därmed ge bättre förutsättningar för barn i behov av särskilt stöd.

Syftet med denna studie är attundersöka vad pedagoger anser att en skola för alla innebär, vilken inställning de har till begreppet samt om de själva anser att de har den kompetens som krävs för att arbeta med elever i behov av särskilt stöd.

Genom att göra den här studien ville vi undersöka och beskriva fyra förskollärares tankar om sitt eget arbetssätt kring barns språkutveckling. Studiens syfte är att undersöka hur barn med språksvårigheter upptäcks och får hjälp i förskolans verksamhet. Våra frågeställningar är: Hur arbetar förskollärarna för att upptäcka, kartlägga och främja barn med språksvårigheter? Vilka påverkande faktorer kan förskollärarna se gällande barns språkutveckling? Vilken hjälp ger specialpedagog samt tal- och språkspecialist förskollärarna? Hur fungerar samarbetet mellan förskolan och hemmet för de barn som har språksvårigheter? Vi använde oss av kvalitativa intervjuer där fyra förskollärare intervjuades. Två av förskollärarna arbetade med yngsta barnen i åldrarna ett till tre år och de andra två arbetade på två olika resursavdelningar med barn i åldrarna tre till sex år. Av analysen kan vi se att förskollärarna använder sig av olika kartläggningsmaterial för att upptäcka barns språksvårigheter. De har olika tips, idéer och material för att stödja och stötta barnens språkliga utveckling. Slutsatsen vi kan dra från vår undersökning var att förskollärarna anser att barn med språksvårigheter ständigt behöver rika språkutvecklande miljöer där de erbjuds många språkliga erfarenheter.

Syftet med studien är att bidra med ökad förståelse för hur samarbetet mellan förskolläraren och specialpedagogen upplevs mellan professionerna. Förskollärare står med ett stort ansvar och många arbetsuppgifter. Det framkommer i tidigare studier att förskollärare ibland upplever det svårt att uppfylla målen som förskolans läroplan eftersträvar. Förskollärarna i studierna upplever stor stress och att stressen i verksamheten gör det svårt att anpassa vissa pedagogiska aktiviteter efter barns olika behov av särskilt stöd. Stressen som förskollärarna upplever påverkar dem negativt och som följd av stressen kan, enligt tidigare forskning, resultera i att barns förutsättningar till en likvärdig förskoletid påverkas. Vår studie är uppbyggd på en kvalitativ metod där empirin är insamlad från tre olika förskolor i tre grannkommuner till varandra. Intervjuerna är genomförda med tre förskollärare och en specialpedagog per förskola. Intervjuerna har vi analyserat utifrån specialpedagogiska perspektiv och begreppen. Studiens resultat visar att många av förskollärarna upplever pågående stress i sitt arbete och är i behov av utomstående profession som ger stöd i att se möjligheterna i verksamheten. Resultatet av studien visar även att de bästa förutsättningar för barn i behov av särskilt stöd skapas i verksamheten genom en tydlig och öppen kommunikation samt regelbunden kontakt mellan förskolläraren och specialpedagogen.