Denna studies syfte var att undersöka fritidshemspedagogers erfarenheter av hur övergångsprocessen kan skapa kontinuitet från förskola till fritidshem för barn som är i behov av särskilt stöd, vilken samverkan som finns och vilka faktorer som påverkar utveckling och lärande i fritidshemmet. Genom att använda en kvalitativ metod, med sex semistrukturerade intervjuer, framkom en bild av fritidshemspedagogernas erfarenheter av samverkan i övergångsprocessen och vilka faktorer som påverkar elevens förutsättningar för utveckling och lärande i fritidshemmet. Resultatet analyserades och diskuterades med stöd av Bronfenbrenners utvecklingsekologiska teori och tidigare forskning om ämnet. Studiens resultat visade att det finns en strukturerad övergångsprocess där olika verksamheter och professioner samverkar, men att det finns skillnader i hur den är organiserad i de undersökta fritidshemsverksamheterna. Informanterna framhöll att övergångsprocessen är viktig för barn i behov av särskilt stöd. Genom att ta vara på tidigare gynnsamma arbetssätt i förskolan och bygga goda relationer mellan lärare i förskola, fritidshem och förskoleklass kan det skapas kontinuitet mellan verksamheterna. En kontinuitet gynnar barn och elever i behov av särskilt stöd, menade informanterna, men att förutsättningar för utveckling och lärande i fritidshemmet varierar, då fritidshemmet upplevs underordnat skolans verksamhet. Faktorer som informanterna beskrev påverkar fritidshemmets förutsättningar, är bland annat ekonomi, stora elevgrupper med få pedagoger och brist på planeringstid. Fritidshemmets position och fritidshempedagogernas möjligheter att arbeta för barnets bästa kan stärkas om de i tidigt skede får vara med vid planering och organisation av övergångsprocessen.

Syftet med studien är att synliggöra hur arbetet med att inkludera alla barn i förskolans verksamhet kan se ut och hur det arbetet eventuellt har förändrats under förskolepedagogers yrkesverksamma tid. Den metod som använts är kvalitativa intervjuer med sex förskole pedagoger. Materialet har sedan analyserats utifrån sociokulturell teori. Från teorin har begrepp som scaffolding, proximal utvecklingszon, artefakter och mediering använts. Resultatet visar att pedagogerna anpassar förskolans miljö och verksamhet för att alla barn oavsett funktionsvariation ska kunna växa och utvecklas. Trots pedagogernas ambition att underlätta lärande och utveckling för barn i behov av stöd finns enligt dem svårigheter i arbetet. Det handlar om tidsbrist, många möten och minskat stöd av specialresurser. Resultatet visar även att pedagogernas egen inställning till ”barn i behov av stöd” har ändrats under årens lopp. De menar att de idag är mer observanta på hur de bemöter barn i behov av stöd och vad de själva kan göra för att underlätta förskole-vardagen för dem.

Enligt Läroplanen för förskolan (Lpfö 18) ska varje barn i förskolan utifrån sina egna förutsättningar och sin förmåga ges möjlighet att delta i gemensamma lekar. Men forskning visar på att barn i behov av särskilt stöd ofta exkluderas i den fria leken på förskolan. Mot denna bakgrund syftar följande studie på att synliggöra pedagogers arbete med att inkludera barn i behov av särskilt stöd i den fria leken.  Det empiriska materialet har samlats in genom semistrukturerade intervjuer, där respondenterna bestod av fem pedagoger från tre olika förskolor med olika lång bakgrund inom förskolan. Det insamlade materialet har sedan analyserats utifrån den relationella pedagogiken och Corsaros tillträdesstrategier.  Resultatet av studien visar att barn i behov av särskilt stöd är ett brett begrepp och att pedagogerna ser inkludering som en känsla av delaktighet men att det ändå råder en viss osäkerhet kring begreppet. Vidare visar resultatet att pedagoger har ett stort ansvar att alltid reflektera kring miljön och sitt förhållningssätt, och att det är en stor fördel att ta tillvara på det kollegiala lärandet för att arbeta inkluderande med barn i behov av särskilt stöd.

Denna studie ämnade att bidra med förståelse kring ämnet barn i behov av särskilt stöd. Detta i form av förskollärares beskrivningar av vad barn i behov av särskilt stöd innefattar, vilka konkreta stödinsatser förskolor arbetar med samt hur en inkluderande undervisning tillhandahålls. En annan aspekt denna studie ville problematisera var om arbetslivserfarenheten hade någon inverkan på förskollärares beskrivningar av ovanstående ämnen. För att bidra med förståelse av ovanstående samlades data in genom kvalitativa semistrukturerade intervjuer med förskollärare med olika antal år av arbetslivserfarenhet. Data har sen tematiskt analyserats och tolkats genom Nilholms (2020) tre specialpedagogiska perspektiv samt Vygotskij (2014) proximala utvecklingszon. Vygotskijs (2014) teoretiska tolkningsram utgjorde grunden för studiens teoretiska utgångspunkt, vilket var det sociokulturella perspektivet. Nilholms (2020) tre specialpedagogiska perspektiv användes som ett ytterligare verktyg i studiens analys. Med utgångspunkt i studiens resultat framkom det en avsaknad av en tydlig definition av vad ett barn i behov av särskilt stöd innebar. Resultatet visade att ett barn i behov av särskilt stöd kan vara vem som helst i barngruppen. Vidare framkom det att anpassningar efter varje enskilt barns behov och förutsättningar behövdes tas i beaktande. Det beskrevs även att svårigheten inte låg hos barnet utan istället hos verksamheten. Resultatet visade att stödinsatser ansågs gynna alla barn och vara till fördel i samband med en inkluderande förskola. För att alla barn skulle uppleva sig inkluderade i förskolan betonades ansvaret vila hos pedagogerna i form av deras förhållningssätt. Studiens resultat visade även att förskollärarnas antal år inom yrket utgjorde en liten skillnad i deras beskrivningar.

Studiens syfte är att synliggöra hur personal inom förskolans verksamhet resonerar för att med kvalitet nå läroplanens mål om en likvärdig utbildning som är anpassad för samtliga barn. Studien är utförd med en kvalitativ metod genomförd med sex semistrukturerade intervjuer, för att få ta del av förskolepersonals resonemang kring likvärdighet, inkludering samt kvalitet.För att få en mer mångfacetterad inblick i förskolepersonalens arbete gjordes urvalet att använda rektorer, specialpedagoger samt förskollärare som informanter. Dessa tre olika professioner har olika ansvarsområden och arbetar med att uppfylla målet om en likvärdig utbildning i förskolan. Den tidigare forskningen visar att det finns brister i arbetet med likvärdighet, inkludering samt kvalitet, där skiftande kvalitet orsakar ojämlika förutsättningar i ett nationellt perspektiv. Datan analyserades genom en innehållsanalys. Resultatet visar att likvärdighet skapas genom att anpassningar görs till samtliga barn såväl individuellt som på barngruppsnivå. Likvärdighetsarbetet belyses på det viset som ständigt i förändring. Förskolepersonalen menar att det krävs organisation på flera nivåer för att arbetet ska bli effektivt. Resultaten visar även att arbetets kvalitet med likvärdighet samt inkludering till stor del beror på personalens kompetens. Då förskolan är det första steget i barns utbildning så ses det viktigt att samtliga barn inom verksamheten får det stöd samt de anpassningar de behöver, eftersom förskolan lägger en grund för barns lärande och utveckling längre fram i livet. Genom att verka för likvärdighet kan förskolan bidra till att minska de klyftor som barns olika förutsättningar kan innebära.

Syftet med detta examensarbete var att få en djupare insyn i förskollärares arbete med barn i behov av särskilt stöd i undervisningen. Vi har undersökt hur förskollärare förhåller sig till barn i behov av särskilt stöd för inkludering i undervisningen. Denna studie uppkom genom våra tidigare erfarenheter som vi fått genom våra VFU perioder samt den tidigare forskningen som lyfter olika aspekter angående saknad kompetens, dålig inställning och svårigheter med inkludering. För att undersöka detta har vi gjort semistruktuerade intervjuer med sex stycken förskollärare. Den insamlade empirin analyseras och kategoriseras för att få en överblick, därefter analyseras resultatet med hjälp av tre stycken perspektiv det sociokulturella, relationella och kategoriska perspektivet. Sedan fördes en diskussion i relation till vad tidigare forskning tar upp jämfört med vad våra resultat tog upp. Genom att analysera resultatet uppkom många slutsatser som att begreppet barn i behov av särskilt stöd är svårdefinierat och brett, men att förskollärarna kontinuerligt arbetar för att anpassa och möta varje barns behov. Genom att skapa metoder och strategier som kan stödja arbetet med inkluderande undervisning för alla. Förskollärarna i studien är eniga om att inkluderande undervisning är en undervisning som är anpassad efter de behov barn besitter och inte alltid handlar om att utföra en gemensam undervisning.

Syftet med studien var att undersöka förskollärares och specialpedagogers uppfattningar om inkludering i lek för barn i behov av särskilt stöd. Vi har formulerat fyra forskningsfrågor för att uppnå syftet med studien, vilka handlar om barn i behov av särskilt stöd, inkluderande arbetssätt, utmaningar med inkludering och hur leken kan vara till hjälp. För att besvara studiens forskningsfrågor har en kvalitativ metod använts där semistrukturerade intervjuer genomförts med fem förskollärare och fyra specialpedagoger. Respondenterna har lång erfarenhet av förskolans verksamhet och är verksamma inom fyra olika kommuner som hör till två större städer i Sverige. För att analysera intervjuerna har dessa transkriberats och analyserats med hjälp av tematisk analys. Teorin som användes i studien var Nilholms specialpedagogiska perspektiv vilka är det kompensatoriska perspektivet, det kritiska perspektivet och dilemmaperspektivet. Resultatet visar att ämnet är komplext och rymmer flera dilemman hos förskollärare och specialpedagoger. Med rätt förutsättningar och förhållningssätt är det lättare att inkludera alla barn. Leken har en central plats i förskolans verksamhet och samtliga respondenter finner den mycket viktig för barns utveckling, lärande och sociala samspel. Vidare lyfter de miljön och närvarande pedagoger som viktiga faktorer för att barnen ska kunna tillgodogöra sig i förskolans verksamhet och känna sig inkluderade. Avslutningsvis har vi analyserat resultatet i förhållande till vår teori och diskuterat det i förhållande till tidigare forskning och egna slutsatser.

Syftet med arbetet är att skapa en bild över hur förskollärarna beskriver barn i behov av särskilt stöd och om det finns några metoder och strategier som förskollärarna beskriver att de använder för att inkludera alla barn i utbildningen. Studien utgår ifrån följande frågeställningar: Hur förskollärarna beskriver barn i behov av särskilt stöd? Vilka metoder och strategier beskriver förskollärarna att de använder sig av i mötet med barn i behov av särskilt stöd? Arbetet är skrivet utifrån en kvalitativ modell som grundar sig i det sociokulturella och det systemteoretiska perspektivet. Undersökningen har genomförts med hjälp av kvalitativa metoder och semistrukturerade intervjuer med fyra förskollärare som alla jobbar på olika förskolor. Resultatet visar att förskollärarnas arbete med barn i behov av särskilt stöd är komplext, de anser att arbetet behöver anpassas efter varje enskilt barns behov samt att det inte finns någon generell metod i arbetet med barn i behov av särskilt stöd. Vidare beskriver förskollärarna att de strävar efter att alla barn ska ges möjlighet till en likvärdig förskola. I resultatet har det framkommit att förskollärarna upplever att det finns hinder i arbetet såsom tid- och personalbrist. I och med detta menar förskollärarna att barn i behov av särskilt stöd inte alltid kan ges tillräckligt med uppmärksamhet. Vidare förklarar förskollärarna att förhållningssätt är en grundläggande faktor för att kunna inkludera alla barn i förskolans utbildning.

Inkludering är ett begrepp som diskuterats mycket inom skolans värld. Problematiken är att det ofta identifierats olika och frågor om hur det ska implementeras i utbildningen på bästa sätt diskuteras.  I denna studie undersöks inkludering både som begrepp och hur pedagoger i Malmö stad förhåller sig till begreppet i praktiken. Syftet är att genom intervjuer med pedagogerna få en bild av hur de ser på begreppet och vilket förhållningssätt de har till inkludering i praktiken. Vi kommer att titta närmare på inkludering utifrån det kritiska perspektivet och dilemmaperspektivet. I det kritiska perspektivet ses inkludering i form av att alla barn ska ta del av samma utbildning tillsammans utan segregerade lösningar. I dilemmaperspektivet ses detta tankesätt mer problematiskt då det talas om barnens behov bör tillgodoses.  Studien utgår från kvalitativ metod där intervjuer har gjorts med barnskötare, förskollärare, förste förskollärare och utvecklingspedagog. I studien framkommer det att pedagogerna har en samstämmig syn på begreppet inkludering, alla menar att barnen ska få ta del av utbildningen utifrån sina förutsättningar och på sina villkor. När det kommer till att tillämpa det i praktiken skiljer det åt även om det finns många delar som de har gemensamt.

Syftet med studien är att synliggöra förskollärares perspektiv på hur dans i förskolan kan skapa förutsättningar för delaktighet och inkludering med fokus på barn i behov av särskilt stöd. Studiens forskningsfrågor lade dessutom fokus på vilka förutsättningar samt hinder som finns för användningen av dans i förskolan. Med utgångspunkt i socialkonstruktionistisk teori genomfördes kvalitativa intervjuer som metod för datainsamling. Urvalet innefattar yrkesverksamma förskollärare inom Norrbottens län. Resultatet visar att förskollärarna uttryckte kännedom gällande vikten av ett likvärdigt bemötande av barn i behov av stöd och att en viktig del av yrkesrollen innefattar att erbjuda barn en mängd aktiviteter för att skapa möjligheter till delaktighet och inkludering i förskolan. Dans beskrivs som en tillgång i barnens utbildning i relation till delaktighet och gemenskap men också ur ett lärandeperspektiv. Studien framhåller vidare att dans inte synliggörs i förskolans miljö samt att förskollärarnas egna intressen och osäkerhet till stor del hämmar barns möjlighet att tillägna sig dans i förskolan.