Tidigare forskning visade att förskolan sällan anpassar sina lärmiljöer utefter barn utan att barn behöver anpassa sig till lärmiljön. Detta står rakt emot intentionen med läroplanen för förskolan, vilken styr förskollärarens ansvar kring lärmiljön, som är tydlig med att det ingår i professionen att kunna bygga lärmiljöer utefter barnens intressen och behov. Detta för att skapa tillfällen till utbildning och lärande. Studiens syfte var att undersöka förskollärares erfarenheter kring utformning av lärmiljöer för barn i behov av särskilt stöd och barn med intellektuell funktionsnedsättning (IF) tillsammans med andra barn i förskolan. Frågeställningen var att titta på vilka möjligheter samt hinder blir synliga i förskollärarnas beskrivningar kring förskolans lärmiljö. Studien gjordes med ett kvalitativt metodval. Genom ostrukturerade och ostandardiserade frågor har förskollärare intervjuats. För ämnet har det i delen bakgrund och tidigare forskning använts för studien relevant litteratur och granskad forskning. Resultatet visade att det finns flera faktorer att förhålla sig till i utformandet av lärmiljö för barn i förskolan. Resultatet visade även att det för barn i behov av särskilt stöd och barn med IF var särskilt viktigt att ta vissa förhållningssätt och strategier som förskollärare för att möjliggöra lärande och utveckling hos barnet. Resultatet analyserades utifrån det relationella perspektivet. I resultat och resultatdiskussion framkom ett flertal faktorer som påverkar den kvalité som kan bli möjlig i förskolans miljöer.

Enligt förskolans styrdokument ska barn i förskolan få det stöd de behöver för sin utveckling, men det finns samtidigt ingen konkret vägledning för hur det ska gå till eller krav på tillgång till specialpedagogisk kompetens. De lokala förutsättningarna varierar, vilket i sin tur innebär problem med förskolans likvärdighet. Forskningen lyfter en otydlighet kring yrkesroller samt fördelning av arbete och ansvar. Samtidigt visar forskning att förskollärare upplever en otillräcklighet i kunskap och kompetens för att kunna möta alla barn i förskolan. Syftet med denna studie var att undersöka specialpedagogers och förskollärares erfarenheter av hinder och framgångsfaktorer vid arbetet med barn i behov av särskilt stöd i förskolan. Den empiriska undersökningen avsåg att besvara syftet utifrån en frågeställning om hur förskollärare och specialpedagoger beskriver rutiner för, genomförande av och yrkesroller i arbetet med barn i behov av särskilt stöd. Med en i huvudsak fenomenografisk ansats användes kvalitativa semistrukturerade intervjuer som metod där fem förskollärare och tre specialpedagoger intervjuades. Empirin tolkades därefter med stöd av frirumsteorin för att skapa en djupare förståelse för hur arbetet med särskilt stöd kan utformas på ett gynnsamt sätt. Resultatet visade att förskolorna på olika sätt hade tagit sig an det frirum som erbjuds vad gäller arbetet med barn i behov av särskilt stöd. Informanterna beskrev hur lokala dokument eller ärendegångar hade tagits fram som en gemensam utgångspunkt för det inre arbetet. En beskriven verksamhets arbete med barn i behov av särskilt stöd framstod som väl fungerande, med samsyn och samverkan på alla nivåer, efter ett omfattande förändringsarbete som liknades vid att slänga sig i en torktumlare och komma ut på andra sidan. I beskrivningen av en annan verksamhet berättade en förskollärare hur hon nästan helt saknade specialpedagogiskt stöd och att kollegorna såg barn i behov av särskilt stöd som en belastning. Baserat på resultatet ifrågasattes likvärdigheten i arbetet med barn i behov av särskilt stöd. En särskilt viktig framgångsfaktor utifrån studiens resultat var en nära tillgång till specialpedagogiskt stöd och en av slutsatserna var att detta bör beaktas när förskolor organiserar arbetet med barn i behov av särskilt stöd.

No description available.

I denna studie undersöktes förskollärarstudenters och förskollärares konstruktioner av specialpedagogiken, för att synliggöra vilka olika perspektiv de har på specialpedagogiken. Empirin samlades in genom en skriftlig kvalitativ intervju i form av ett frågeformulär till förskollärarstudenterna och kvalitativa intervjuer till förskollärarna. Analysmetoden som användes för denna empiri grundar sig på tematisk innehållsanalys, där teman utgör de viktigaste fynden från det insamlade datat. Analysen genomfördes utifrån det relationella perspektivet, kategoriska perspektivet, dilemmaperspektivet samt inkludering, vilket är den teoretiska ansatsen studien utgår från. Studiens resultat visar på flertal likheter och skillnader mellan förskollärarstudenterna och förskollärarnas konstruktioner av specialpedagogiken. Ett övergripande fokus på diagnoser fanns hos båda grupperna, vikten av en samsyn i arbetslaget, en utmaning i att etablera och behålla fungerande föräldrasamverkan till vårdnadshavare med barn i behov av särskilt stöd och inkludering kunde ses i båda gruppernas svar. Skillnaderna mellan grupperna var att förskollärarstudenterna besatt teoretisk kunskap kring specialpedagogik men upplevde att de inte besatt tillräckligt med praktisk kunskap inom ämnet. Förskollärarna hade inte samma teoretiska kunskap, men utifrån deras uppfattningar av hur de arbetade med specialpedagogiken kunde de specialpedagogiska perspektiven urskiljas. Mer om forskning inom området skulle behövas då denna studie bara omfattar en mindre del av studenter och verksamma förskollärare i Uppsala.

Oavsett behov, ska ett barn i förskolan få det stöd det behöver för att kunna lära och utvecklas, i den utsträckning det kan. Det är de yrkesverksamma i förskolan som ska se till att dessa behov tillgodoses. Detta är ett skrivet uppdrag i förskolans läroplan för de som arbetar med barnen. Syftet med studien är att bidra till en ökad kunskap om olika yrkesgruppers erfarenheter och uppfattningar om det dagliga arbetet i förskolan, med barn i behov av särskilt stöd. De olika yrkesgrupperna är förskollärare, rektorer och specialpedagog. I studien har vi använt en kvalitativ metod med semistrukturerade intervjuer, genom dessa intervjuer har vi fått en inblick i olika yrkesverksammas kunskaper och erfarenheter kring arbetet med barn i behov av särskilt stöd. De teoretiska perspektiven som varit genomgående i studien är de relationella och de kategoriska perspektiven. Resultatet visar att olika yrkesverksamma har en gemensam syn kring definitionen av vilka barn som är i behov av särskilt stöd och hur de uppmärksammar dessa behov. Vidare visar resultatet på olika arbetssätt som var genomgående hos informanterna och hur de ser på sina egna kunskaper och erfarenheter med arbetet med barn i behov av särskilt stöd.

Syftet med denna studie var att utveckla kunskaper och uppfattningar om förskollärarens och specialpedagogens syn på samarbete - när det gäller barn i behov av särskilt stöd. Studiens teorier vilar på det relationella och kategoriska perspektivet. Utifrån studiens fyra forskningsfrågor undersöktes samarbetsprocessen samt de viktigaste metoderna och strategierna i arbetet. För att frågorna i studien skulle besvaras så användes en kvalitativ metod med åtta semistrukturerade intervjuer, där fördelningen var fyra förskollärare och fyra specialpedagoger. Resultatet visade att det finns en gemensamsyn på samarbetet mellan förskollärare och specialpedagog. Specialpedagogerna uttrycker dock att det är viktigt att tänka på att dem jobbar mot pedagogerna inte mot barnen. Samtidigt som förskollärarna uttrycker att dem tycker att specialpedagogerna är superviktiga. Inkludering ansågs vara det viktigaste begreppet när det kommer till att arbeta med barn. Dock benämns det att tiden, resurserna och stora barngrupper kan ställa till det eftersom det inte finns möjligheter att gå ifrån och ha samarbete. Sammanfattningsvis så är studiens slutsats att samarbete mellan förskollärare och specialpedagoger en betydelsefull del för att skapa delaktighet, inkludering och förutsättningar i lärmiljön för alla barn.

Syftet med studien är att bidra med kunskap kring hur pedagoger beskriver och förstår sitt arbete med barn i behov av särskilt stöd i förskolan. Studien har utgått ifrån en kvalitativ ansats, där semistrukturerade intervjuer har använts som metod. I studien har fem intervjuer genomförts med både förskollärare och barnskötare. Teoretiska perspektiv som används i denna studie för att tolka resultatet är det relationella perspektivet och det kategoriska perspektivet. Resultatet visar att det förekommer liknande arbetssätt bland pedagoger i arbetet med barn i behov av särskilt stöd. Det framkom att pedagogerna beskriver att det använder liknande tillvägagångssätt men att det handlar om att barn i behov av särskilt stöd behöver olika anpassningar och att pedagogerna arbetar utefter det behov som finns. Studien visar att det förekommer olika utmaningar i arbete med barn i behovav särskilt stöd, dessa utmaningar handlar till exempel om tidsbrist, personalbrist samt att inkludera barn i behov av särskilt stöd. Det framkommer däremot i studien att det är viktigt att arbetslaget har en dialog kring hur det kan hantera olika utmaningar när det uppstår.

Särskilt stöd är avsett för de barn som av fysiska, psykiska eller av andra anledningar är i behov av särskilt stöd för sin utveckling, där stödet ges efter varje barns individuella behov. Särskilt stöd genomförs inte ständigt i förskolor, även om behovet påträffas. En kvalitativ förskola främjar barns utveckling samt främjar psykisk trevnad. På vilket sätt bemöter förskollärarna barns individuella behov och vilka riktlinjer har förskolor idag? I vår studie har vi fokuserat på hur förskollärare berättar om sin verksamhet och dokumentationen av särskilt stöd. Syftet var också att studera underlag för specialpedagogisk dokumentation, för att analysera vilka specialpedagogiska perspektiv som synliggörs genom dem. All empiri samlades in från sex förskollärare genom intervjuer och underlag för specialpedagogisk dokumentation. Resultatet visade att de flesta förskollärarna på ett korrekt sätt dokumenterar barns behov av stöd, och att denna dokumentation oftast betraktas som ett verktyg för att skapa en likvärdig förskola.

The purpose of the study is to examine the ways in which the Children’s rights convention is used to develop early childhood education for children with special needs. We want to examine how preschool teachers and municipalities relate to the Children’s rights convention when decisionmaking concerning children with special needs, and the resources that will be relevant for these children. In order to answer our questions, we conducted interviews with preschool teachers and officials in two municipalities in Sweden. This in order to identify any differences between theory and practice; does this correspond with what is said in the Children’s rights convention, the Education Act, various policy documents that are in and around the preschool or is there a need to develop this work further, so that the guidelines are followed to a greater extent? We have used a qualitative method with phenomenological and phenomenographic basis. We describe the ecological systems theory of child development, individual, and relational perspective, which we use to analyze our collected material. We also shed light on previous research in the Children’s rights convention and children's right to education, the incorporation of the Children’s rights convention, special education and resources, children's perspective and inclusion and exclusion. We have concluded that the need for an education initiative for the Convention should be used to strengthen children's rights, but also the need for a more active work to actualize what is said in the Children’s rights convention.

Syftet med studien är att belysa hur förskollärare beskriver att de stödjer barn som är i språkliga svårigheter i förskolan. Förväntningarna med arbetet var att få en inblick i förskolans verksamhet och synliggöra vilka arbetssätt som används för att stödja barn i språkliga svårigheter. För att besvara studiens syfte och frågeställningar har intervjuer använts som datainsamlingsmetod. I studiens resultat framkom att samtliga intervjuade förskollärare beskrev att Tidig registrering av språkutveckling (TRAS) användes för att upptäcka och stödja barn i språkliga svårigheter. Förskollärarna beskrev också andra arbetssätt och kartläggningsverktyg som användes för att upptäcka, stödja och följa upp dessa barn. Före Bornholmsmodellen, AKK, tecken som stöd, observationer, dokumentation, sång, rim och ramsor är några arbetssätt och kartläggningsverktyg som beskrivs av intervjuade förskollärare. I resultatet synliggjordes även det sociokulturella perspektivet i förskollärarnas arbete. Slutsatser som kommit fram under arbetets gång är hur viktigt det är att fånga upp barn tidigt för att skapa bästa förutsättningar för språkutveckling och lärande. Det är viktigt att vara medveten om vilket arbetssätt och hur olika verktyg används för att skapa en verksamhet som är förenligt med läroplanen.